77.167 medlemmar 2.953 inloggade
Logga in Bli medlem
Qruiser
Ooh aah, just…
6220 o rekord...
Blogg
Ooh aah, just…
I min hand...
Blogg
En hivdivas bekä…
Sent ska syndare…
Blogg
Stockholm 17/11
Chokladkoppen
Gaymap

blog.qruiser.com
Jag bloggar på Skandinaviens största gay- och queercommunity Qruiser. Bli medlem du också!
Min lilla svarta värld
tankar, åsikter, gädje, ilska å fånerier.
jag kommer INTE skriva om skor, kläder, skönhets-opperationer, dieter, om hur mkt pengar jag har (men kanske nån gång klaga om hur lite jag har)
en annorlunda blogg som simmar mot strömmen, vi vet ju alla att bara dom döda fiskarna flyter MED strömmen, eller hur?

kommer nog dock bli mkt prat om konstig musik ni adrig hört talas om, en hel del politik, filosofi mm
Annat(t), 36, Visby
 
Kategorier
Senaste inläggen
Kalender
«
Ti 1 To Fr
1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30
Widgets
Statistik
Blog id: 695

Då var man här igen.

Mrs Non-Gorilla
Mkt är förändrat. Mkt är sig likt.
Men Twin Peaks är tillbaka!

Taggar: nöje tv film & video samhälle kultur Glädje flum

Kommentarer (0)  
Digga (1 medl.)  
 Anmäl  

varför gör du så här?

Mrs Non-Gorilla  (uppdaterad av Mrs Non-Gorilla)
alltså... en människa som vet precis hur jag reagerar när folk är arga, å varför jag reagerar så, som ändå tar varje tillfälle som finns att skälla ut mig som fan, ibland utan att jag ens har gjort något som är värt att reagera så häftigt på.
är det ok? å VARFÖR?!

jag har så gott som fotografiskt minne när det gäller saker som skrämt/upprört mig. så en sån utskällning försvinner inte för mig.
den finns kvar.
saker som hände när jag var 5 år, som skrämde mig, har ännu inte försvunnit.
det försvinner inte. det staplas på hög å gör bara mer å mer ont för var dag som går.
å inte kan jag förklara det för människan heller, för då e jag rädd för ännu ett utbrott. vågar knappt höra av mig till människan alls, för man vet aldrig när man blir mött med ilska, bara för att man stör eller ringer vid fel tidpunkt, något som ju inte JAG kan veta i förväg.

börjar seriöst tro att denna människa hatar mig. det känns som det är alltid, ALLTID den här ilskan mot mig. som sagt, det som skrämmer mig är det som etsar sig fast, å som aldrig försvinner.
har gråtit oavbrutet sen senaste utbrottet, å jag tror inte människan ens ägnar det en tanke.

ok, visst, jag kanske är dum i huvudet, men om den här personen VET hur jag reagerar på ilska, varför då ge sig på mig med sånt osande förakt å inte ens verka bry sig om vad jag egentligen menade? speciellt när det hela, som i detta fallet, bara berodde på ett jävla missförstånd?

förlåt så jävla mycket då!
men fattar människan inte vad den gör med mig?? jag mår inte bra, har inte mått bra på väldigt, väldigt, VÄLDIGT länge. varje dag måste jag kämpa med tusen olika saker som jag knappt klarar. jag har ingen att vända mig till, ingen att be om hjälp, ingen som lyssnar.
men personen som får vredesutbrotten har iaf det. jag har INGEN.
detta får mig inte att må bättre!
jag kan inte sova, jag kan inte äta, jag kan inte tänka, jag  kan bara gråta.
personer som jag öppnat mig för, å förklarat hur jag reagerar på ilska säger alla samma sak: jag lider av extrema post-traumatiska symptom.
andra kan bara borsta av sig såna saker å gå vidare, men jag KAN INTE DET.
å vad värre är, jag har aldrig, ALDRIG fått en ursäkt från denna person en enda gång efter att ett sånt här utbrott har ägt rum. ALDRIG! inte ens när jag ligger hopkrupen i ett hörn å gråter så att jag inte kan andas. aldrig!
detta får mig bara att tro ännu mer att människan hatar mig.
kapa kontakten med personen kanske ni tycker, å det skulle jag om det inte var för det faktum att det är en släkting.
herregud, kan någon hjälpa mig, tala om vad jag ska göra? jag orkar inte längre! det här fräter sönder mig innifrån!
vad fan ska jag göra??!!

Taggar: personligt tankar Sorg

Kommentarer (0)  
Digga (1 medl.)  
 Anmäl  

elefantmannen/quasimodo

Mrs Non-Gorilla
just nu känner jag ju mig lagom attraktiv... det började natten till lördag med att ena ögonvrån kändes torr å irriterad. när jag såg mig i spegeln fick jag en chock, hela ögonlocket var svullet!
efter mkt googlande å utfrågningar bland vänner å bekanta kom jag fram till att jag nog fått mitt livs första vagel. men eftersom jag aldrig haft någon förut e jag lite nojig, jag menar det är ju ögat å jag e ju rädd om mina ögon/min syn. men samtidigt vill jag verkligen inte gå till läkaren, framförallt om det bara är en vagel.
så jag kör med att badda med koksaltlösning å lägga på tepåsar då å då. det kanske inte hjälper, men kan ju iaf inte skada. å då å då försöker jag trycka lite på den (efter att ha tvättat händerna noga) för att se om den vill spricka, men det vill den inte. dock hade jag gajgel i hela det ögat när jag vaknade idag, så kanske har lite var läckt ut under natten. det är ännu svullet, men hoppas på att den spricker i sömnen i natt.
men som sagt, snygg känner jag mig inte... + att det känns som jag fått in en ögonfrans i ögat, själva klumpen i ögonvrån spänner å att mitt synfält blir lite blockerat på det ögat... inte kul alls!
så håll alla tummar å tår för att det kommer försvinna snart. å har ni några kloka råd kan ni gärna ge mig dom. men att ge mig rådet att sticka hål på den med en nål (som jag redan fått) kan ni glömma, det kommer inte ske!

Taggar: personligt idioti flum

Kommentarer (1)  
Digga (0 medl.)  
 Anmäl  

ny frilla

Mrs Non-Gorilla
sådärja. nu är jag ÄNTLIGEN dread-head igen!
var hemma hos två kompisar (å deras 5 katter) igår å först tillverkade å sen flätade in dredds.
det tog ca 12 timmar. trodde inte det skulle ta SÅ lång tid, cheeses!
men nu sitter dom där dom sitter å jag känner mig iaf lite snyggare.
å fördelen med att fläta in är ju att jag kan ta ur dom när hårbotten börjar bråka (det vet jag att den kommer, har haft dredds 2 ggr förr) å låta hårbotten vila några veckor eller så innan jag sätter i dom igen.
lite bilder om ni är nyfikna.
vad tycks?

Taggar: personligt

Kommentarer (1)  
Digga (1 medl.)  
 Anmäl  

när döden kommer och stör

Mrs Non-Gorilla
detta är en direkt kopia av lördagens inlägg på min aspie-blogg

Detta blir ett inlägg som jag inte alls hade planerat, men fick ett sorgligt besked i morse.

En ung man som jag sett lite ytligt på ett visst internetforum under många år och sedan i Januari utvecklat en mkt givande relation till hittades död i sin lägenhet i Onsdags. Har väntat och önskat att han skulle logga in och tillkännage det största practical joke han någonsin utfört (han gillade sådana) men det kommer han inte göra. Hans pappa hittade honom, så uppgifterna kommer från hans familj.

 

Av respekt av för både honom och hans familj kommer jag inte nämna hans namn i detta inlägg, inte heller lämna några snasiga detaljer runt självga dödsfallet, men det jag kan säga är att hela vår relation började kring denna blogg. Han var nämligen en av dom första som läste den, och genast kom med sina tankar kring vad jag skrev.

För nästan varje inlägg som jag skrivit här har jag fått en djupgående analys med hans egna tankar, funderingar och frågor kring dom ämnen jag tagit upp. Och inte sällan har han kommit med förslag på ämnen, skickat länkar till artiklar med mera. Så jag skulle nästan kunna säga att min musa har dött och lämnat mig i stor sorg. Det var ingen kärleksrelation, jag undviker ju sådant och han var homosexuell, eller iaf enligt min uppfattning inte så intresserad av kvinnor, så det var bara ren vänskap.

 

Jag träffade honom aldrig i verkligheten, men eftersom jag uttrycker mig bäst i skrift och han var så full av åsikter, tankar, poesi, musikalitet och kreativitet så han nästan blev manisk ibland så känns det nästan som vi delat lägenhet på ett intellektuellt plan. Och vi talade om allt, inte bara om AS (som han själv sa att han hade vissa drag av, även om nog ingen psykolog skulle ge honom diagnosen) utan samtalen kunde flyta ut i alla möjliga riktningar, ibland på skoj och ibland på blodigt allvar.

Det finns vissa människor som man genast kan känna förtroende och samhörighet med, även utan att ha träffat dom, och han var för mig en sådan, och jag hoppas han uppskattade min existens lika mycket som jag uppskattade hans.

 

Och jag känner att det finns ännu saker jag vill höra hans åsikt om, men jag antar att nu får jag lära mig att leva utan den. Men jag är i alla fall glad att jag för ungefär en månad sen på mitt tafatta vis förklarade hur mycket jag fann våra samtal psykiskt stimulerande och hans värdesatte hans åsikter. Han blev glad när jag sa det.

 

Han skulle inte gilla att få en massa hyllningar, för han var ingen skrytsam och egenkär person, men jag tror han ändå skulle bli lite glad om han läste dom, så jag tänker hylla honom i alla fall.

Han var ovanlig på många sätt, otroligt bildad (kunde tex börja skriva på latin eller grekiska rätt vad det var) men samtidigt aldrig hånfull mot folk som frågade vad orden betydde.

Han var högst intelligent, men hade stort tålamod med personer även om dom tjafsade emot honom och sa emot sig själva. Till och med när dom gick på honom med personangrepp så försökte han resonera.

 

Det som gjorde mig mest chockad utöver att han dött var att han bara var 24 år gammal. Han hade inte angivit någon ålder på sin sida och att döma av visdomen jag såg i hans ögon och hans mogna sätt att bete sig hade jag gissat på att han var i min ålder, kanske tom några år äldre.

Men han hade en gammal själ. Han hade sagt själv att den var lika gammal som universum och nog kunde jag få känslan att jag nästan satt och samtalade med någon av dom stora tänkarna från antikens Grekland ibland när vi pratade.

 

Min musa är död, men jag kommer inte sluta skriva, då skulle han bli besviken på mig. Så jag sänder en kärleksfull tanke till hans vänner och familj, och när jag kommer till Nangijala, eller Valhall om man så vill, så ska jag höja en skål och dricka med min förlorade vän.

Jag fick bara känna honom ”på riktigt” i lite drygt 4 månader, men tror jag aldrig kommer glömma honom.

Frid vare med dig, broder! Avslutar med Lars Demian, som faktiskt är mycket lik den här unga mannen.

Taggar: personligt musik tankar Sorg andligt

Kommentarer (0)  
Digga (1 medl.)  
 Anmäl  

"den var såhär stor!"

Mrs Non-Gorilla  (uppdaterad av Mrs Non-Gorilla)
.
daniel har varit å fiskat!

Taggar: tv samhälle flum

Kommentarer (0)  
Digga (0 medl.)  
 Anmäl  

judy å liza

Mrs Non-Gorilla  (uppdaterad av Mrs Non-Gorilla)
 ja, det är väl lika bra att erkänna för sig själv...
har gått å blivit väldigt förtjust i både judy garland å liza minnelli.
men mest liza... som jag förr tyckt var lite läskig faktiskt, om än as-snygg.
det är väl något av en gay-klycha, å jag kämpar ju alltid starkt emot alla klychor, men jag kan inte rå för det.
å även om jag vet att dom är mor å dotter, å dom dessutom är ganska lika, speciellt nu när liza börjat bli till åren kommen, så blir jag helt speachless varje gång jag verkligen TÄNKER på attdom faktiskt ÄR mor å dotter...
nåja, var väl det jag ville säga. nu har jag kommit ut. haha.

Taggar: personligt nöje film & video musik kultur liza minnelli judy garland

Kommentarer (0)  
Digga (1 medl.)  
 Anmäl  

reklam från hans flummige höghet själv!

Mrs Non-Gorilla
i mitt förra blogginlägg på http://aspie.blogg.se/ så lade jag in en av stefan sundströms sånger, den om en hel skolklass fylld med barn med div diagnoser.
upplyste honom om det å sa att jag hoppades han inte misstycker.
gick å la mig å sov å vaknar å ser detta inne på facebook:
inte nog med att han bara skummat igenom, han gillade det han läste å ser ni ordet "stolt" där uppe?
detta var mer än jag förväntat mig, få reklam av en av dom personer som jag både älskar som musiker å verkligen känner respekt för som människa, för att han verkar vara så klok i en sån galen värld.
för mig är detta ungefär som att bli adlad.
fan vad glad jag blev! :D

Taggar: personligt musik samhälle kultur tankar Glädje aspergers syndrom

Kommentarer (2)  
Digga (1 medl.)  
 Anmäl  

åldrande - bring it on!

Mrs Non-Gorilla  (uppdaterad av Mrs Non-Gorilla)
 nu har jag alltså fyllt 30. åldern då vi kvinnor, enligt reklamerna, gör bäst i att börja smörja in oss med allsköns krämer å grejer för att förhindra att vittra sönder som mumier.
började tänka på det i natt å gick till badrums-spegeln å studerade mitt ansikte noga. bortsett från en horisontell linje i ungefär samma grovhet som ett hårstrå över ena ögonbrynet såg jag inget som ens av den livligaste fantasi skulle kunna antyda att jag börjar få rynkor.
å ser jag på kvinnorna i min familj... min mamma är över 60, har ännu slät hud. hon har lite gråa tinningar, men inte mer. å varken mormor eller farmor (som båda är döda nu) var speciellt rynkiga heller. dessutom, å detta är viktigare än det yttre, ingen av dom drabbades av altzeimers (stavning?) eller liknande heller.
så jag har troligen väldigt bra gener när det kommer till åldrande. säger bara: bring it on!
på bilden: lizzie från kvimpan, coolaste gamla tanten ever!

Taggar: personligt tv tankar

Kommentarer (0)  
Digga (2 medl.)  
 Anmäl  

vänskap

Mrs Non-Gorilla  (uppdaterad av Mrs Non-Gorilla)
jag har en vän som jag känt i ca 16 år nu. vi är typ jämngamla, så vi har med andra ord känt varandra mer än halva våra liv. i perioder har vi tappat kontakt, men alltid alltid hittat tillbaka till varandra. för typ 10 år sen sa hon "om jag var lesbisk skulle du vara mitt livs kärlek!" bara en sån sak.
iaf, igår helt utan vidare frågade hon om mitt kontonummer. jag blev väldigt förvånad men gav det till henne. frågade vad hon tänkte göra. hon säger "jag fick några tusen extra denna månad, å jag är så glad att du hängt med i alla år så jag tänkte bjuda på en pizza!" å rassel så hade jag en hundring på kontot. haha!
jag är ju verkligen inte rik, så lite extra pengar är ju välkommet. men man tycker 100 spänn är lite lite för 16 års sveda å värk. höhö. närå, hon e en underbar människa, å jag blev faktiskt riktigt rörd.fast pengarna lär nog snarare gå till vaccination av kissekatten än pizza, det är det dags för nu nämligen, men det är ju toppensnällt.
sann vänskap är det bästa som finns! å vänner är just det som hon är, nån som kanske förvinner ur ens liv i perioder, men ändå alltid finns där som inget har hänt när man möts igen.

Taggar: personligt tankar vänskap Glädje

Kommentarer (0)  
Digga (0 medl.)  
 Anmäl