85.073 medlemmar 3.292 inloggade
Logga in Bli medlem
Qruiser
Ooh aah, just…
Snart dags...
Blogg
Stockholm 19/10
Tank
Gaymap
Göteborg 19/10
Bee Bar
Gaymap
Stockholm 19/10
Chokladkoppen
Gaymap

blog.qruiser.com
Jag bloggar på Skandinaviens största gay- och queercommunity Qruiser. Bli medlem du också!
Fag For Real
Hej, Jonathan här. Välkommen till en av de äldsta bloggarna på Qruiser.

Fag For Real är bloggen om mitt bögiga liv. Om populärkultur, HIV, det normativa samhället och min vardag. Åsikterna är mina och representerar inget annat.


Kontakt:
jonathan.c.cederlund@gmail.com
Kille(t), 30, Stockholm
 
Kategorier
Senaste inläggen
Kalender
«
Ti 1 To Fr
1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
Widgets
Statistik
Blog id: 3950

Stalkad på gymmet

Jonathan

Jag var på gymmet imorse, som vanligt. Mitt i mina squats känner jag att en kille kollar på mig, mer än jag uppskattar. Jag går till gymmet för att träna, och endast det. Jag säger såklart hej och är trevlig mot människor, men att någon skall flirta eller börja prata med mig är inte ens lite uppskattat. Och jag markerar det ganska tydligt med att hålla mig för mig själv just på gymmet. Så jag kollar tillbaks och markerar att jag faktiskt inte vill bli glodd på. Killen ler tillbaks.

Point not taken.

Jag ignorerar honom och fortsätter mitt pass. Jag funderar på om han tänker approacha mig när jag tränat klart, men han går lite innan mig och jag tänker, skönt. Nu får jag vara ifred. När jag är klar går jag hemåt. Halvvägs på vägen dyker samma kille upp igen. Han introducerar sig på engelska, jag säger hej. Konversationen är översatt till svenska.

- Hej. Jag såg dig på gymmet och tänkte att vi kunde bli vänner.
- Tack, det är jättesnällt av dig, men jag är inte intresserad, svarar jag vänligt.

Han frågar varför. Jag verkar ju så snäll. Jag förklarar att jag inte är intresserad av att skaffa vänner från gymmet, jag är bara där för att träna och sen gå hem. Om han vill säga hej på gymmet så får han såklart göra det, men jag vill inte umgås.

- Men jag vill verkligen att vi skall bli vänner. Jag följde ju efter dig hela vägen från gymmet.

Jag upprepar att jag inte är intresserad. Det är väldigt fint av honom att han vill ha nya vänner, men det finns andra människor på gymmet om han vill ha vänner därifrån.

- Men jag vill inte ha dem, mitt hjärta hamnade på dig.

Suck.

Han frågar om jag tycker att han ser dålig ut. Jag förklarar att det inte handlar om honom, utan jag är helt enkelt inte intresserad av att skaffa vänner från gymmet. Han säger att han är väldigt besviken, att han verkligen hade hoppats på att vi kunde umgås och vara vänner. Nu börjar mitt tålamod tryta.

- Okej, såhär är det. Jag. Är. Inte. Intresserad. Jag sa nej, och nu tycker jag du skall respektera det.

Han säger en gång till att han är besviken. Jag tittar tröttsamt på honom. Då ger han upp, säger hej då och går därifrån.

Det är mycket med detta som inte är okej. För det första förföljer han mig från gymmet, och verkar inte alls se problemet i det. Sedan måste jag säga nej FYRA gånger, och sedan säga till på skarpen för att han skall acceptera ett nej. Dessutom säger han att han är besviken, vilket i allra högsta grad är för att manipulera mig att tycka synd om honom. För att jag inte vill bli vän... med en människa, som förföljt mig... och försöker tjata sig till något..?

Beteendet är dock inte ovanligt. Det är som en romantisk komedi som bara en av oss samtyckt till. Han ser mig, vill ha mig, och skall tjata tills han får mig. Dessutom förväntas jag förklara varför jag inte vill. Som om det faktum att han vill ha mig, direkt gör honom oemotståndligt och det är liksom fel på mig om jag inte vill samma sak.

Dwayne Johnson brukar se till att få gymma ensam, och täcka för eventuella fönster så ingen kan se in. För att han helt enkelt inte vill bli störd på gymmet. I wish...

Taggar: Mitt liv

Digga (1 medl.)  
 Anmäl