Idag har varit en seg dag, och jag har bland annat fördrivit den med att kolla på Supermäklarna och allt vad de heter. Fredrik Eklund är ju verkligen stjärnan i alla dessa program, även de han knappt är med i. Inte för att jag är något superfan av just honom, men han känns ju ändå så otroligt.. mycket. På bästa möjliga sätt. När han släppte en poplåt vet jag att jag tänkte åh herre Gud, vad skall det nu bli av detta. Men jag måste erkänna att hans much-ness gör att han fungerar i de flesta situationer.

Jag har faktiskt inte läst senaste QX ännu, eftersom jag var tvungen att avstå den härliga smygläsningen av tidningen. Men idag skall jag på middag på Södermalm, så jag hoppas komma ihåg att svänga förbi någon bar som har tidningen. Fredrik är ju omslagspojke på numret, men han befann sig själv inte på smygläsningen. Fatta hur bitter jag hade blivit om han hade det när jag inte var där... Hemsk tanke.

Nåja. Teaser-videon till popstjärnan Fredrik Eklund ser du nedan. Superhärlig, om jag får säga mitt.

Stockholm Pride är på ingång, och i år har undertecknad (jag, alltså) blivit inbjuden att hålla i en programpunkt i Kinkykvarteret. Hur coolt?!

Jag kommer med mer detaljer vad som gäller när Pride-veckan är här. Jag ser i alla fall sjukt mycket fram emot det. To be continued...

Nu är trailern här för en film jag verkligen ser fram emot: Professor Marston and the wonder women. Filmen handlar om mannen som bland annat skapade Wonder Woman, och kvinnorna omkring honom. Jag har skrivit om detta förut, när teasern kom ut. Men trailern avslöjar att filmen faktiskt lär handla om BDSM, polyamorösa förhållanden och... Luke Evans.

Okej, filmen handlar såklart inte alls om Luke Evans. Men han spelar Marston, är en av vad som verkar vara väldigt få manliga roller i filmen. Det hela känns i övrigt än så länge som en fräsch fläkt, och jag hoppas filmen håller vad trailern lovar.

Idag har det varit städdag. Ointressant för er, men intressant för mig då jag under min depression inte alls städat eller tvättat. Men nu är allt tillbaks på hög standard igen. Det gillas.

Så fort sista tvätten är klar skall jag dra och träna. Det jag mest av allt vill just nu är att mysa ner mig i någons knä och bli klappad på. Det är lite av en default-känsla och har varit de senaste veckorna, för jag vet att oxytocinet skulle vara så jäääävla nice. Men det är bara att kämpa på. En sekund i taget.

Jag är så. jävla. trött. på Trump och mediabevakningen kring honom. Det är klart att USA's president är något som bör pratas om, men några updates i veckan hade varit mer än nog. Vad jag däremot kan stå ut med, är människors kreativa användning av hans tweets. Amerikanska The Daily Show gjorde en utställning i New York, med faktiska ämnes-sektioner och hade en, både fysisk och digital, visning av tweetsen. Inte lika välplanerat men ändå underhållande, var när Andy Serkis besökte Stephen Colbert's Late Show. Andy blev först världskänd som mannen bakom Gollum i Sagan om ringen-filmerna, och hos Colbert kom karaktären tillbaks när han blev ombedd att läsa några av Trumps tweets som just Gollum. Även om du, som jag, mentalt kaskadkräks vid tanken på mer uppdateringar om den tidigare realityshow-värden, så är detta ändå ett väldigt mysigt klipp.

På gymmet har vi ett gäng TV-apparater framför konditionsmaskinerna, som alltid visar samma kanal som varandra. Idag när jag var där, visade de TV4. Och en skräckfilm. Och inte en old style, utan en ny skräckfilm, med effekter och grejer. Jag tittar inte på skräck, av en anledning. Främst inte ny skräck. Men jag fastnade i storyn på min kvarts uppvärmning, så när jag kom hem var jag tvungen att kolla klart på slutet. Inte ens lite tillfredsställande var det...

Det är i övrigt något jag inte alls uppskattar med gym numera, TV-apparater. Jag kan inte bara ignorera dem, och jag vet att det är många med mig som inte kan koncentera sig på vad de håller på med om det skall flimra ett jävla program om danska ungdomar som bakar kakor framför ansiktet på dem när de försöker få lite jävla motion...

För ungefär en månad sedan hade jag en digital närvaro i en amerikansk podcast. Jag har inte nämnt det innan av olika anledningar, men det kommer nu: Podden handlar om ett gift pars väg att skaffa barn på konstgjord väg. Hon arbetar dock på Buzzfeed och han som manusförfattare på en amerikansk TV-serie, så deras podd handlar om en hel del andra saker också. Min historia var helt klart på temat "andra saker". För den som vill höra något snaskigt jag inte lär berätta i bloggen, är det bara att skutta dit. Ni får ingen länk, men en vägbeskrivning följer.

För den som vill höra om is-dildon (japp), börja med att skutta in på valfri plats där podcasts finns. Där är det Matt and Doree's Eggcellent Adventure, avsnitt 37, ca 64 minuter in i programmet. Svåråtkomlig underhållning, för den som önskar.

Superfruit fortsätter att promota skiten ur sin nya EP, och är tillbaks med ännu en musikvideo. Denna gång är det låten WORTH IT(PERFECT), och temat könsroller står som ofta på agendan. Videon består för det mesta av ett ungt, dansande par, som kanske inte helt ser ut som de flesta förväntat sig. Videon ser du nedan!

Tillbaks till ämnet om meddelanden på sociala bögmedier... Jag har flera gånger berättat högt hur jag hatar "tja läget görs?"-meddelanden. Det är inte för att jag vill vara oartig eller allmänt dissar människor, men har att göra med två saker. Delvis tycker jag att artigheter är slöseri på energi. Jag utövar dem ibland för att samhället förväntar sig det, men jag gillar dem inte. Kom till poängen tack. Och för det andra är det så otroligt tröttsamt att sitta och fundera på olika kreativa svar. Jag "får" ju dessutom inte svara att jag just sovit sexton timmar på grund av min depression, för det är inte heller okej. Så nu förväntas jag både vara artig och kreativ, bara för att du skall få ställa en helt onödig fråga som ändå bara är en genomfart till att du vill ligga. Slösa inte på min tid, helt enkelt.

Folk blir även arga ibland för att jag ställer ganska höga krav på folks kommunikationsförmåga. De menar på att människor som inte är så bra på svenska eller engelska, eller till exempel har dyslexi, kommer bli nobbade automatiskt. Så låt oss ägna en minut åt dessa påståenden:

Jag känner många människor med dyslexi. Det är inget som helst hinder för kommunikation. Jag läser en större mängd felstavade meddelanden varje vecka, och det är klart jag fattar att alla inte kan stava. Jag råkar dock vara väldigt bra på både svenska och engelska, och skriver någon dåligt har det aldrig varit ett problem innan, så länge jag kan tyda meningarna. Det är inte vad detta handlar om. Och låt oss säga att någon varken kan svenska eller engelska... Ja, då är jag antagligen inte rätt person att försöka kommunicera med. För det är de språk jag talar, och det är liksom kommunikation 101: Andra måste förstå dig för att det skall uppstå kommunikation. Det spelar ingen roll om du kan två hundra språk, om inget av dem är de jag pratar är det ändå kört.

Sedan är det såhär, jag har sagt det förr och jag lär få säga det igen: Bara för att du vill ha mig, innebär det inte att jag vill ha dig. Bara för att jag existerar så innebär det inte att jag är tillgänglig för dig.

Så snälla Gud i himlen, befria mig från "Tja, läget?"-meddelanden. Jag har hellre en ekande tom inkorg i all evighet än det. Jag svarar på alla meddelanden som frågar om vi skall ses, om vi skall ligga eller vad jag gillar. Jag svarar förvisso alltid att jag inte är intresserad, eftersom frågorna uteslutande frågas av människor utan varken bild eller presentation. Men jag svarar på allt... utom "tja, läget görs?"

Inte ens lite sugen...

Igår bestämde sig min dator för att lägga av. Jag har min förra dator kvar, just ifall den nuvarande skulle faila. Den är stor och otymplig, men fungerar fint. Så jag letade fram den.

Steg nummer ett var att komma ihåg ett flera år gammalt lösenord. Det tog någon timme innan jag var där. Väl inne på datorn inser jag att datorn användes under en tid då min tekniska kunskap var otroligt frånvarande. Eftersom jag växte upp med två bröder som kunde hjälpa mig med allt, lärde jag mig inte speciellt mycket. För jag behövde inte. Men för några år sedan började jag kolla på mina kompisar och lärde mig delvis genom dem, och delvis genom att googla och bara försöka lösa saker själva. Jag hade egentligen inte tänkt på denna utveckling förän jag såg min gamla dator. Den var såå full av skit och onödiga program. Fem timmar tog det att få den någorlunda ren igen, men det är en bit kvar. Därför får ni inget inlägg ikväll. För jag har tyvärr varit upptagen med annat...