Om några veckor är det val i Sverige, det vet ni säkert eftersom alla tjatar om det.

Jag skulle föredra om alla som röstade gjorde välgrundade beslut, alltså gjorde research och faktiskt visste vad deras parti stod för. Så är inte alltid fallet, för partipolitik kan vara en fet djungel av budskap. Men istället för att läsa tidningsrubriker och tänka jaaaa, Moderaterna vill bygga en bro, eller jaaaa SD vill släppa in mindre flyktingar eller jaaaa, sossarna vill... Jag vet inte vad fan sossarna håller på med just nu, och de är mitt parti så jag känner att jag kan säga det. Men istället för att gå på någon sorts populistisk propaganda och skrikande löpsedlar mitt i alla floskler, tillåt mig att rekommendera ett test!

Om du känner dig osäker på hur du skall rösta kan du till exempel ta Aftonbladets, SVT's eller TT's valkompass. Hos SVT kan du även göra test för både kommun- och landstingsval, samt markera när en fråga är extra viktig eller helt hoppa över frågor. På Aftonbladet ombeds du svara på några frågor om dig själv, medan på TT är det bara hoppa rakt in i frågorna. Däremot beskriver TT's valkompass varje fråga, och har argument för och emot. I flera av testerna kan du även se var partierna står i just frågan du svarar på. Om du inte tycker om någon av de föreslagna källorna är det såklart bara googla på "valkompass" och massor av andra valmöjligheter dyker upp.

Långt ifrån alla invånare i alla länder har möjligheten att göra sin röst hörd, och det är därför så många tjatar om det. Vi i Sverige är bortskämda med fred och demokrati, men jag hoppas att vi inte tar det för givet.

Foto: Christine Olsson/TT Bildkälla

Något jag tycker är lika delar frustrerande och komiskt med människor, är vår ofta totala ovilja till att utmana oss själva. Till att utmana våra tankar, våra vanor, våra traditioner, etc. Varje gång folk säger att vi måste göra något 'för att det alltid varit så', vandrar mina tankar direkt till Sverigedemokraternas retorik. De har en tendens att säga att vi "alltid" gjort saker som varit heterosexuella och därför måste vi fortsätta göra det. Vad de ofta menar är "de senaste hundra åren" eller "de senaste tio åren". Vi människor har existerat på jorden i flera hundra tusentals år, och vi har inte "alltid" gjort egentligen något alls. För vi utvecklas. Nu var det inte alls min mening att bli politisk här, och det enda politiska partiet i riksdagen jag inte accepterar är just SD, men det känner jag inte är någon hemlighet. Min poäng är, vill vi verkligen ha samma retorik när vi 'försvarar' saker som köttätande, homo-, bi-, och transfobi, rasism eller vad det nu är, som en destruktiv sekt som skapades av ett gäng nazister? (Bevis på att SD skapades av nazister, Bevis på att nazismen fanns när Jimmie Åkesson började i partiet, snälla sluta gnäll om det där nu).

Jag har för ett tag sen slutat äta kött, och jag vill påpeka att jag inte på något sätt predikar för folk att de bör göra samma sak. You do you. Jag bara nämner det i relevanta situationer, som "vad skall vi äta då?", och damn vad folk är känsliga när de kommer till deras kött. Jag kan absolut relatera, då jag länge blundade för behandlingen av kycklingar och grisar, det faktum att vi tvångsimpregnerar kor för deras mjölk, etc. För jag ville faktiskt ha riktig köttfärs till min tacos, typ. Men så småningom kände jag, att jag kan inte längre signa upp på den horribla verkligheten av djurens mående i slakthus mm, så jag slutade köpa köttprodukter. Jag har dock bestämt mig för att inte slänga ut saker ur mitt kylskåp, utan jag använder produkter tills de är slut, men köper bara veganska produkter framöver. Så, sakta men säkert.

Det som slår mig när folk blir kränkta över att jag inte längre äter kött, är att folk använder exakt samma argument nu som de gjorde för över 10 år sedan. I would know, för jag har också använt dem. "Men vad händer med alla djur om alla bara skulle bli veganer helt plötlsigt?". Well, alla kommer inte bli veganer helt plötsligt, så det är ett icke-existerande problem. Som med allt annat sker saker sakta, och ju mindre kött vi köper, ju mindre kött produceras. Matematik, yo. "Det går inte att få i sig protein om man inte äter kött!". Fast okej, det kan omöjligen vara veganers fel att du inte hängde med i skolan. Bönor innehåller jättemycket protein, till exempel. Och tofu. Och nötter. Och sötpotatis. Och vissa grönsaker. Och ris. osv... "Det går bara att få i sig B12 från ägg och kyckling!". Eller så kan du köpa vilken vegansk mjölkersättningsprodukt som helst, eftersom de berikar dem med B12 av just denna anledning. Igen, är det verkligen veganers fel att du inte kan fakta?

Jag är en person med en väldigt overaktiv hjärna, som jag numera använder till att försöka utvecklas och uppdatera mitt liv. Och jag märker hela tiden hur folk inte uppskattar detta. Saker skall vara lätt. Enkelt. Okomplicerat. Och jag menar, folk får väl göra vad de vill. Vill du göra samma saker när du är 40 som när du var 14, sure. Men jag vet inte om jag tycker att det är rimligt att bara ordet "vegan" är så provocerande som det verkar vara, år 2018? Igen, om jag inte predikar för dig... Då vore det väl rimligt att du riktade din ilska nån annanstans? Var som helst, förutom mot mig. Tack.

The making of a vegan hamburger - hemska tanke!

Jag gick inte i Pride-paraden i år, men det gjorde min pappa. Är det någonting jag önskar att folk skulle fatta om Pride är det följande: Att du går i paraden, målar Pride-färger i ansiktet under lördagen eller sponsrar Pride-festivalen, det är jättefint. Men inget av detta gör dig till en allierad för HBTQ-personer. Det är jättefint att min pappa för andra året gick i paraden med Stolta Föräldrar, men det är inte detta som gör honom till en allierad. Det är vad han gör de andra 364 dagarna om året. Det är att han hela tiden varit öppen och intresserad, utan att någonsin ställa kränkande frågor om min kropp eller mig. Det är att jag kan säga ”fuck, jag hatar allt, kan jag komma hem till er och käka mat?”, och jag får inte en miljon närgångna frågor över mig. Det är att han var en av de första som fick till både rätt namn och pronomen till 100%, trots att han var en av de sista jag ’kom ut’ för. Han är en allierad alla dagar om året, inte bara när kommersiella tillfällen påminner honom om att han borde vara det.

Sponsrade ditt företag Pride, eller gick organisationen i Pride-paraden? Fint. Men hur ser er likabehandlingsplan för transpersoner ut? Skulle kollegorna respektera om någon med pronomen ’hen’ började där? Utgår alla ifrån att den nya chefen har en fru för att han har en ring på fingret? Vi är HBTQ-personer varje dag, hela året runt, och vi behöver våra rättigheter precis lika många dagar. Det är lätt att tro att kampen i Sverige är färdig, men vi är många som kan vittna om att så inte är fallet. Så, nu när EuroPride Stockholm är över, är en tid så god som någon: Ta upp dessa frågor, och ta dem på allvar. Alla dagar, inte bara en lördag om året.

Min pappa innan Pride-paraden.

Jag kom precis från min sista workshop på EuroPride, och även idag känner jag mig nöjd. På grund av det (viktiga) fotoförbudet i Kinkykvarteret har jag tyvärr inga flashiga bilder att bjuda på, så ni får en bild från förra året. Men ni får även mer än gärna besök Justine&Juliette's sida för trans gear för att se vad vi pratade om.

Då mina workshops är ganska nischade är det knappast en full föreläsningssal med högljutt entusiastiska besökare jag är ute efter (även om jag såklart inte på något sätt skulle säga nej till det). Däremot är de "små" besöken otroligt viktiga. Som personen som aldrig tittat på en binder för att den inte tror det finns någon i dennes storlek. Eller kontaktpersonen som kommit för att ställa alla de där frågorna en har men vet är  direkt olämpliga. Eller föräldern som aldrig riktigt förstått vad skillnaden på en packer och en sport-bh är. Och så vidare. Jag vet inte om jag tycker Pride gjort något fantastiskt jobb för transpersoner i år heller, det tänker jag att jag får skriva mer om i ett senare inlägg. Men jag har insett att föreläsningar om dessa, faktiskt privata, transrelaterade saker är viktigare än jag riktigt förstått. Det är ett kliv bort från normer och fördomar, och in i saker som faktiskt direkt påverkar människors vardag. Och som det väldigt sällan pratas om. Efter dubbelt så många workshops som förra året hoppas jag Kinkykvarteret kan fortsätta i samma riktning även nästa år!

Stort tack som vanligt till Justine & Juliette, som även i år var initiativtagare till denna workshop!

RadioPlay har ett tält i EuroPride Park där de erbjuder den potentiellt roligaste aktiviteten i hela parken: Cock fighting! Den som lyckas behålla sin "kuk" på längst har även chansen att delta i deras tävling om biljetter till Popaganda. Tältet ligger mellan Fotografiska och Secret Garden, och de utsända på plats hälsar att alla är varmt välkomna att delta, oavsett om en vill tävla eller ej.

Var det detta Henrik föreställde sig när jag ringde och frågade om han kunde hjälpa till med en sak till bloggen? Antagligen inte...

Stort tack till Nicklas för hjälp med bilderna!

En behöver nog inte vara fullt så våldsamma som vi var. Men det blir ändå roligare så!

Jag älskar verkligen QX Pride Park-mingel! Jag inledde min Park-vistelse även detta år med QX återkommande mingel vid deras tält, och det var verkligen perfekt! Många vänner var där, välkomstvinet var säkert jättegott (jag drack vatten), och det var verkligen jättetrevligt. Så om vi ser glada ut på bilden nedan, är det för att vi verkligen var det!

Jag insåg också att det var tur att jag fastnade på en bild denna gång, för jag har en tendens att se väldigt ensam ut på mina selfies haha.

Jag står lutad mot Niclas som står bakom mig, och det är väl kanske inte den mest smickrande pose jag någonsin trollat fram. Men kul hade vi! Om någon mer känner sig ute efter en snygg-bild så kommer min selfie här istället:

Onsdagen har kommit och Pride Park är nu öppet!

Jag vill mest sticka in huvudet för att berätta att jag håller en workshop ikväll. Informationsträff Om Transgear hålls i samarbete med Justine & Juliette, shoppen med sexleksaker, BDSM-redskap och trans gear. Och mycket annat.

Klockan 21:30 - 22:15 ikväll hittar ni mig i Kinkysalen, i Kinkykvarteret, i Pride Park. Denna workshop är på svenska. Tänk på att KK har 18-årsgräns och du måste ha ett giltigt Pride-pass för att komma in. Kom gärna förbi om ni vill lyssna, eller efter workshopen om ni bara vill säga hej.

Ha en fortsatt fin dag, vi hörs snart igen!

Idag fick bli en hemmadag, då jag tog hand om hushållet, tvättade, och preppade inför Pride Park. Och lagade vegansk pizza. Därmed uteblev Pride-temat för dagen, men det är tillbaks imorgon. Då är det premiär för årets Pride Park, och jag är reeedooo!

Igår kväll när jag kom hem från jobbet, lade jag mig och bläddrade igenom dagens schema på Pride House. Min plan var att dra till House, lösa ut mitt festivalband, och sen åka hem och sova. Detta ändrades när jag skummade igenom eftermiddagen och plötsligt såg att en programpunkt arrangerades av det antirasistiska bloggkollektivet Inte Rasist Men.

Mitt alltid föredragna sätt att konsumera berättelser, nyheter mm är via ljud. Jag tittar på MYCKET film, men jag lyssnar på fem gånger så mycket podcast. Så det jag mest känner igen IRM för är just deras podcast. Denna drivs av IRM's Christopher Gummesson och Magnus Esser Bengtsson. Ingen av dessa herrar närvarade på föreläsningen på Pride House första dag, och tur var nog det. För jag är Christopher Gummessons potentiellt största fanboy, och det är oklart hur sansad jag hade lyckats hålla mig.

När jag en halvtimme innan föreläsningens start tittade mig runt i Pride House såg jag IRM's utsända i en rulltrappa. Jag har inte stenkoll på hur någon av dem ser ut, men IRM-tröjan missade jag då inte. Jag fick med mycket ansträngning kväva en intensiv impuls att bröla "ÖÖÖHH IRM, SÅ JÄVLA BRAAAA!!!". Det är på den nivån min inre fanboy verkar, men eftersom jag själv vet hur obehagligt det är när folk närmast skriker saker åt en höll jag mig. När personen på föreläsningen sen öppnade munnen och började prata, insåg jag att det var organisationens Myra Åhbeck Öhrman som var den utsända. Hon pratade sen i 45 minuter om den svenska nationalismen, och hur dennes frammarch kan påverka HBTQ-personer och våra liv. Detta var ett något deppigt, men ändå grymt sätt att inleda EuroPride på!

IRM's programpunkt hade fått namnet "Blågula giftäpplen - hotet från nationalismen", en titel som refererade till den engelska matematikern Alan Turing. Turing var en otroligt viktig tillgång för britterna i andra världskriget, men dömdes ändå 1953 för homosexuella handlingar och fick då välja mellan fängelse eller kemisk kastrering. Han valde det senare för att kunna fortsätta sitt arbete, men tog tillslut 1954 sitt liv genom att äta en bit ur ett äpple han injicerat med cyanid. Filmen The Imitation Game med Ben Cumberbatch är en bra källa till mer info om Turing och hans liv. Eller checka in Wikipedia. Gigantisk side-note.

Föreläsningen haglade av citat från diverse SD-företrädare och andra rasistiska haverister. Allt från Björn Söders citat om "sexuella avarter" till Björn Söders utspel om att en inte bör "förhärliga den homosexuella livsstilen" eller att homoäktenskap inte skall tillåtas i kyrkan. Okej, det fanns många fler citat, men just Björn Söders äckel mot homosexualitet är något av en kategori i sig. Tydligt blev i alla fall just hur nationalister väldigt ofta vill dra med HBTQ-personer ned i samhällets förfall, och IRM är otroligt duktiga på att uppmärksamma även detta i sin antirasistiska kamp.

Heej sötnosar!

Jag hoppas ni inte smälter i solen! Jag skall försöka undvika att tjata om värmen, för det gör folk mest hela tiden. Men tyvärr har den gjort mig alldeles för oproduktiv här på bloggen.

Denna vecka börjar Europride i Stockholm, och jag har fått min pressbehörighet beviljad. Jag kommer alltså finnas på plats och rapportera om de saker jag finner intressanta, och även hålla i två föreläsningar i Pride Park. Jag återkommer om det när det börjar närma sig!

Jag ville mest bara sticka in huvudet. Jag har inte hunnit förbereda mig så mycket för Pride som jag borde, då jag precis fått semester. Men snart är jag på Pride-banan, och jag hoppas vi ses i House eller Pride Park!

Puss på er