91.327 medlemmar 3.553 inloggade
Logga in Bli medlem
Qruiser
Carl Börnstedt
Min rutin för …
Blogg
Stockholm 24/2
Torget
Gaymap
Malmö 24/2
FF
Gaymap
Stockholm 24/2
Limbo Sthlm
Gaymap

blog.qruiser.com
Jag bloggar på Skandinaviens största gay- och queercommunity Qruiser. Bli medlem du också!
Fag For Real
Hej, Jonathan här!

Fag For Real är min blogg om bögiga och transrelaterade saker, packad med mer populärkultur än du kan svälja. I övrigt penetrerar den ämnen som heta killar jag obsessar över, HIV, BDSM och mitt liv i allmänhet.

Åsikterna är mina och representerar inget annat. Jag uppdaterar i mån av tid.

Kontakt:
jonathan.c.cederlund@gmail.com
Kille, 29, Stockholm
 
Kategorier
Senaste inläggen
Kalender
«
Ti 1 To Fr
1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28
Widgets
Statistik
Blog id: 3950

Sorry!

Jonathan
Nu är det såhär Stockholm, att snön är mitt fel. Jag tänkte igår, "jag hittar hem till Henrik i alla fall, för det är ingen snö ute". Och sedan vaknade jag upp till,well, idag.
Sorry!

Taggar: Mitt liv

Digga (0 medl.)  
 Anmäl  

Gamla vanor

Jonathan
Idag kände jag för första gången på länge gamla vanor knackandes på, och det har inte varit ens lite behagligt. Min arm har dock blivit bättre. Jag kan fortfarande inte böja på långfingret utan smärta, så med knuten hand pekar jag finger åt allt och alla, men jag kan åtminstone använda de flesta handens funktioner so to speak.
Idag har varit en emotionell utmaning, så nu ska jag chilla lite. Om jag har tur så blir jag bjuden på middag imorgon efter jobbet, så då blir det lite mer chill och kärlek. Vi ses imorgon istället!
Puss

Taggar: Mitt liv

Digga (0 medl.)  
 Anmäl  

No chill

Jonathan
Hej älsklingar. Sorry för frånvaron, men den senaste veckan har verkligen haft noll chili. Som såklart var tvungen att sluta med att jag gjorde illa handen på jobbet, och fick byta arbetsuppgifter för dagen. Suck.
Denna är i alla fall en mer rimlig vecka som det ser ut, och jag planerar bättre närvaro här i bloggen.
Puss!
Handen/armen som dog....

Taggar: Mitt liv

Digga (0 medl.)  
 Anmäl  

Ensamheten

Jonathan
Jag analyserar med jämna mellanrum hur jag mår. Hur jag mår har många steg.
Steg ett: Vilken är den spontana känslan i mig? Om den är bra, well, då mår jag bra. Sen kommer nästa steg.
Är jag nöjd med mina vänner? Är jag nöjd med mina övriga relationer, vad de nu må vara? Jag rensar vänskaper som andra rensar facebook-vänner. Det senare har jag förvisso också gjort, men jag har högre krav på mina "riktiga" vänner: Om jag inte förstår relationen är det ett hinder. Om relationen inte är jämbördig är det också ett hinder. Om relationen har ett hinder, så funderar jag på om den är värd det ändå. Jag kanske inte förstår relationen, men är den ändå bra för mig? Personen kanske får mig att känna mig trygg, då stannar den. Och så håller jag på. Och förstå mig rätt, relationer handlar inte om att prestera för mig, utan helt enkelt om en organisk balans som måste hållas. Om jag är den enda som pushar för att jag skall träffa någon, håller den sällan länge. Om jag känner att jag vill ses mycket oftare än den andra personen, så blir det påfrestande. Jag tänker inte göra allt jobb i en relation, det fungerar inte för mig. Det är otroligt sällan värt det. En oärlig relation är också sällan värd det. För på samma sätt som jag ställer krav på mina vänner, vill jag att de ska ha krav på mig. Att hålla det jag lovar så långt det bara går, att vara en lojal och god vän. Och förbättring fungerar inte utan ärlighet.
Jag är vad en ibland kallar för "social ensamvarg", eller en introvert som låtsas vara utåtriktad. Jag har ett stort behov av ensamtid och få bestämma över mig själv, men jag älskar också relationer och att träffa människor. Jag frågade dock en vän för inte så länge sen sen varför vi måste ha relationer. Jag var arg och ledsen på världen och kände att evig ensamhet skulle kännas så jävla mycket bättre. Att slippa bråka, slippa ha ångest, slippa drama. Han svarade "för att motsatsen skulle vara betydligt mycket värre".
Jag får ofta stämpeln att jag har "problem med relationer". Det är en sanning med modifikation: Jag har bara problem med normativa relationer, där jag förväntas vara något jag inte är. En relation där jag förväntas spela en roll jag inte bett om, där jag förväntas säga rätt saker och göra rätt saker. Dessa relationer har jag inget problem att vara utan, så jag vet att jag får stämpeln att jag "har svårt för dem". Men ärligt talat så bryr jag mig bara inte om dem. De ger mig inget, så varför är de värda min tid?
Och då kommer vi till den: Ensamheten. Jag har inget emot den, jag mår ofta bra av den, och har ofta valt den själv. Jag går på bio själv. Jag gick på QX-galan själv. Jag umgås gärna med mig själv, med brytning av jobb och sociala events såklart. Men folk kollar ofta snett på mig och min valda ensamhet. Jag gick i somras ut på mina första jobb-AW'n i hela mitt liv. Jag gick bara på träffarna en månad, sen skedde en onykter incident med en chef och jag lär inte gå ut med kollegor på lääänge igen. Och jag inser att det är ännu en av många saker jag förväntas säga ja till, för det är bara så en gör. Det är en av många sociala relationer samhället anser att jag borde prioritera. Och andra får gärna följa grupptrycken och alla "måsten", men jag sitter hellre här och luktar på blommorna...
Jag kritiserar sällan andras sätt att umgås. Deras liv är upp till dem. Men i gengäld önskar jag även att folk kunde ge själva fan i att bestämma över hur jag skall leva mitt. Jag utmanar alltid normer för jag tror att ett mindre normativt liv ger mig mer. Vad som inte ger mig något är människor som försöker trycka tillbaks mig i mallen samhället skapat åt oss. Nej tack.
Jag är i övrigt medveten om att detta inlägg är väldigt spretigt och den röda tråden är sådär. Jag behövde mest skriva av mig, så hoppas ni överlever.
God morgon.
Digga (3 medl.)  
 Anmäl  

En ordentlig söndag

Jonathan
Jag sa till mig själv, "vänta inte. Blir det av så blir det av, det är bestämmelsen". Förra gången hade jag inga förväntningar, och det gick jättebra. Nu är det väl lätt att gissa vad jag spenderat hela söndagen med. Att vänta på något som inte hände.
Jag blir så ordentligt trött på mig själv ibland. Och på tal om det, imorgon kommer jag träffa min nya crush. Japp, Jonathan har utvecklat känslor för en vanlig, dödlig människa igen. Något jag inte alls har lust med under de omständigheter som är mellan oss, men ni vet... Livet osv.
Så, idag har varit en ordentlig söndag. Jag skulle dra till IKEA också, men energin till det bara existerade inte. Nu hoppas jag att en fet men samtidigt lite lyxig jobbvecka kan få mig på bättre humör igen. Och så är det nu mindre än två veckor kvar till löning. DET gör mig på jävligt bra humör, if all else fails.

Taggar: Mitt liv

Digga (0 medl.)  
 Anmäl  

Sexuellt förvirrad

Jonathan
Jag kollade, som fler av er, på Melodifestivalen ikväll. Jag kom mest fram till en sak: Benjamin Ingrosso förvirrar mig sexuellt.
När han ler påminner han mig om när han var typ tio år. Och det var ju gulligt då, men extremt opassande nu. Samtidigt så har han riktigt håriga, stereotypt manliga armar. Och så är han 19 år. Han är ju laglig och så, men det känns ändå inte riktigt okej. Jag har inget emot åldersskillnader, men jag tycker inte att maktbalansen mellan äldre och yngre personer alltid är speciellt optimal. Vilket inte alls har med saken att göra, jag vill bara påpeka att jag inte är emot åldersskillnader i allmänhet. Vilket som gick han ju vidare till finalen, och jag får snart chansen att bli sexuellt förvirrad igen.
Jag skulle kunna skriva något om låten antar jag, men detta är ingen jävla musikblogg. Sådetså.
Puss på er!

Taggar: Nöje osv

Digga (0 medl.)  
 Anmäl  

födelsedag i förväg

Jonathan
Jag har börjat planera för mitt 30-årsfirande om några månader, och jag funderar seriöst på att dra nånstans. Jag tänkte först på ett spa, men sen framkom det att spa't jag ville till var stängt för renovering runt min födelsedag. Eller ja, i fem månader. Att ha en gigantisk fest vet jag inte om jag är så sugen på, på grund av diverse omständigheter. Så... obligatoriskt firande med familjen och sen fly landet? Jag har ju den lilla oturen att Eurovision Song Contest 2017 sänds på just min födelsedag. Men det går ju att se från andra länder också! Eller kanske en kryssning och skita i Eurovision helt?
Denna fråga är långt ifrån klar, och det är ett tag kvar. Men jag gillar ändå idén att checka in som 20+ och checka ut som en nybakad 30-åring.

Taggar: Mitt liv

Digga (0 medl.)  
 Anmäl  

Splittrad

Jonathan
Detta inlägg kommer innehålla feta spoilers om filmen SPLIT. Har du inte sett den men planerar att göra det, rekommenderar jag att du hoppar över detta inlägg. så, SPLIT, SPOILER ALERT.
Okej. Split är alltså en psykologisk thriller om Kevin, som har DID. Detta innebär att hans kropp besitter tjugotre olika personligheter, och James McAvoy porträtterar nio av dessa. Det är såhär filmen beskrivs, men när du sett klart den inser du att det är en lögn. Detta är en film med James McAvoy, av M. Night Shyamalan. Men James spelar egentligen tio karaktärer som, även om de bor i en och samma kropp, egentligen har fysiska olikheter. Och denna psykologiska thriller är egentligen en origin story och uppföljare till M. Night Shyamalans antagligen kändaste film, Unbreakable.
Att du precis sett en uppföljare till Unbreakable är något som avslöjas först i filmens sista minutrar, då Bruce Willis dyker upp på duken. Jag tänker att det ändå tar ett visst filmintresse för att direkt göra kopplingen, eftersom Unbreakable kom ut för 17 år sedan. Men oavsett om du gör kopplingen direkt eller inte, så skapar den scenen helt klart reaktioner. Jag gick ut från biografen i tårar över den överväldigande känslan, men det finns nog mer diskreta reaktioner också.
Hur bra är Split då? Well, den är aldrig tråkig. Det är ingen hemlighet att filmen handlar om ett gäng tjejer som blir kidnappade, och det händer inom de första fem minutrarna. Sedan kommer små detaljer krypandes, som gör att filmens handling blir mer och mer tydlig. McAvoy övertygar som alla karaktärer, och övriga skådespelare är också bra. Caseys 'vänner' är sjukt irriterande, men de ska också spela två bortskämda tonåringar, så jag antar att de gör sitt jobb.
Jag älskar verkligen James McAvoy som Hewdig, den pratsamma pojken. Eller den diciplinerade Kevin. Jag avgudar förvisso McAvoy i allt han gör, och älskar att han äntligen får den plats i Hollywood han förtjänar. Men min favoritsak med denna film är relationerna. Relationerna som utvecklas mellan Casey (Anya Taylor-Joy) och Hedwig. Och relationen mellan Dennis och Dr Fletcher. Relationer som stärks, relationer som förstörs, relationer som avslöjas...
Jag inser att det blir många namn när huvudrollen spelar tio karaktärer, och jag inser att det kan vara något förvirrande. Men filmen är generellt rätt svår att förklara, eftersom få saker är vad de verkar vara. Så även om filmen nu är totalt spoilad, tycker jag ändå du skall se den. Den går fortfarande på bio, och jag gav filmen 10/10 på IMDb. Boop boop.

Taggar: Recensioner Nöje osv

Digga (0 medl.)  
 Anmäl  

Dislike

Jonathan
Igår natt hade jag feta kramper i kroppen, och medan jag väntade på att mitt smärtstillande skulle börja verka så skulle jag kolla på en video för att distrahera mig. Och hamnade på en video med skådespelaren, regissören mm Lena Dunham. Den kvinnan tror jag har gjort det till en konst att arbeta hårt för den vita medelklass-feminismen, medan hon nonchalant kastar alla andra utsatta grupper under närmaste buss. Som konstnär är hon otrolig, men som person verkar hon så sjukt omedveten om sin omvärld, om sociala frågor och verkar allmänt inte förstå att omvärlden inte krestar kring henne.
Och där har vi det, historien om hur jag för första och förhoppningsvis sista gången dislikade en video på Youtube.
Digga (0 medl.)  
 Anmäl  

I sista sekund

Jonathan
Den som var lite extra uppmärksam i förra inlägget kunde se att jag har ett nytt örhänge, som fortfarande är trans-tecknet men numera i silver.
Örhänget är specialbeställt, handgjort i silver och tog ungefär ett halvår att få. Det tog väl egentligen fyra och en halv månad, men de lyckades först sätta det upp och ned, och fick då göra ett nytt fäste. Det finns alltså inte "att köpa" någonstans, men har du några tusenlappar över så kan du gå till en silversmed och specialbeställa det som allt annat kan bli specialbeställt.
Vi skickade tillbaks det i början på januari, då jag kände att det var viktigt att det faktiskt satt åt rätt håll, och jag ringde och kollade fredagen innan QX-galan om det möjligen skulle bli klart i tid till galan. Det skulle det tyvärr inte. Men sedan ringde min pappa tre timmar innan jag skulle möta upp min vän på Djurgården i måndags, och sa att han hade fått det.
De tidigare örhängena jag hade i plast var beställda online från Justine&Juliette. Där är de dock tyvärr tillfälligt slut.

Taggar: Mitt liv trans

Digga (0 medl.)  
 Anmäl