77.126 medlemmar 1.977 inloggade
Logga in Bli medlem
Qruiser
Ooh aah, just…
Underbar shoppin…
Blogg
En hivdivas bekä…
Tanke känsla …
Blogg
Ooh aah, just…
Söndag...
Blogg
Göteborg 19/11
Haket Pub
Gaymap

blog.qruiser.com
Jag bloggar på Skandinaviens största gay- och queercommunity Qruiser. Bli medlem du också!
The J-way
Hej, Jonathan här. Välkommen till en av de äldsta bloggarna på Qruiser!

The J-way är bloggen om mig och mitt liv. Jag är trans-föreläsaren som ogärna pratar om trans, bögen som ofta provocerar helt utan mening, och normbrytaren som mest bara vill få vara ifred.
Åsikterna är mina och representerar inget annat.


Kontakt:
[email protected]
Kille(t), 31, Stockholm
 
Kategorier
Senaste inläggen
Kalender
«
Ti 1 To Fr
1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30
Widgets
Statistik
Blog id: 3950

Transfobi i vården

Jonathan
Såå here's an update: Den här hösten kommer inte bli någon dans på rosor.
Jag har äntligen fått min diagnos av transvården, och är nu officiellt psykiskt sjuk. Yaaaay! Jag har alltså fått diagnosen "transsexualism", som möjliggör min vård. Men den rätten kommer uppenbarligen med mååååånga villkor.
För att få ta hormoner behövde jag först lämna ett blodprov. Det är såklart väldigt rimligt. Jag fick en lista med massa labb som tillhörde rätt sjukhus, och gick dit en morgon. Klockan var 9, jag var tvungen att fasta, jag hade därmed inte ätit, och var därmed redan på "sådär" bra humör. Den första sköterskan jag fick träffa glodde på mitt leg i över 30 sekunder. Det brukar sköterskor göra med mig när de funderar för att ta ett beslut eller inte alls förstår vad som händer på min legitimation. Vilket jag förstod till exempel när jag åkte in på akuten med feta buksmärtor och sköterskan inte fattade om jag var en kille eller tjej. Men i detta fall skulle den här sköterskan skriva in mina siffror, ta upp min journal, ta fram min remiss och ta blodproverna. Hon behövde inte förstå mig ens litegrann för att göra sitt jobb. Människan var dessutom vääldigt gullig mot mig sekunderna innan jag satte mig ned, men efter att hon fått mitt ID-kort blev hon spydig och direkt otrevlig. Hon ifrågasatte mitt namn (medan hon fortfarande hade leg:et i handen) och väste även åt mig att jag inte suttit ned tillräckligt lång tid. Det faktumet i sig köper jag, en skall vila minst 15 minuter innan ett blodprov då stress kan påverka resultatet. Men hon nästan skällde på mig. Jag föredrar verkligen att få besöka vården på samma premisser som andra och tycker att ett respektfullt bemötande är möjligt även mot HBTQ-personer. Men hey, who I am to judge...
Jag satte mig sedan ned och väntade lite, och blev så småningom inkallad av nästa sköterska. Hon knappade in mina siffror utan problem, men blev istället superförvånad över hur många rör hon skulle fylla. Och frågade mig sen om jag "verkligen skulle ha såhär många?!". Men snälla fina människor på Laboratoriet vid Hötorgets Läkarhus... Det är min läkare som skickat remissen, jag bara gör det jag måste för att få min vård. Är det verkligen omöjligt att bara få ta sina blodprov och sen get the fuck out?
Som grädde på moset: Någon timme efter blodprovet började min högerarm, som provet tagits i, sticka. Det blev mer och mer, och jag fick tillslut ringa sjukvårdupplysningen. Där berättade de att jo, armen kan börja sticka rejält om personen som tar blodprovet kommer åt en nerv. Det kan hålla i max en dag, "försök inte att använda armen så mycket bara". Jorå, jag var ju bara mitt i ett 13-timmarspass på jobbet. På en fredag. Heh.
Jag längtar verkligen tills all den här skiten är över, för det tar såå mycket energi att ofta bli så dåligt behandlad bara för att jag inte har ett namn som folk förväntar sig. "Vadå ofta" tänker ni. Well, the story of att vara transperson och besöka primärvården fortsätter, men det får bli i ett annat inlägg. Annars kommer ingen orka läsa vidare. Så yaay, det är alltid ett fucking nöje när normpersoner inom vården tycker att deras fördomar är viktigare än min rätt till min kropp, mig själv och min psykiska och fysiska hälsa. Wiiiiiih!

Taggar: samhälle Mitt liv trans

Digga (0 medl.)  
 Anmäl  

Trött glamour

Jonathan
Hej sötnosar.
Jag misstänker att jag knappast är den enda så här på hösten, men shit vad jag är trööött. Konstant!
Igår hade jag en reklamplåtning klockan 10 i en norr del om stan. Jag har absolut inget emot tidiga mornar, men jag fick verkligen anstränga mig för att se levande ut. Som bilden nedan visar. Snygg men sömnig. Bilden är tagen inne på make up-trailerns toalett, sekretess and all that jazz. Glamouröst värre, alltså.
Jag vet att jag återigen är lite seg här på bloggen, och det beror helt enkelt på att jag har "lite" att göra. Jag kikar in så fort jag får tid :)

Taggar: Mitt liv

Digga (0 medl.)  
 Anmäl  

Manligt spackel

Jonathan
Jag börjar närma mig hormoner, operationer and all that jazz. Och jag kaaaan inte vänta tills jag börjar passera som man. Något av det första jag kommer göra, är att börja med make up igen. Jag har verkligen saknat det. Att "vara kille" och spackla ansiktet är i normkretsar ofta kontroversiellt, och det kan jag leva med. Men att som transkille inte passera som man och ha massa färg och glitter i ansiktet är något som bara ger ett error-meddelande i folks hjärna. Det får människor att tro att en "egentligen inte är kille", trots att mååånga killar sysslar med make-up. Som om jag konstant måste vilja överkompensera för den maskulinitet andra människor inte uppfattar. Och jag oooorkaaaar inte. Jag kommer inte alls börja sminka mig dagligen. Men det är skönt att få syssla med en hobby när andan faller på, utan att behöva tänka på all skit folk kommer säga. Jag menar, folks homofobi så fort en kille visar feminina drag är fortfarande ganska stark, men den är betydligt mildare än folks transfobi.
Jag ääälskar märket Fenty Beauty, som artisten Rihanna släppte för något år sedan. Typ alla foundations är i varma toner dock och min underton är kall (till alla make up-artisters förtret), så de får jag antagligen hoppa över. Jag ville verkligen köpa deras Body Lava, men det verkar som om den ersatts av Diamond Bomb? Så jag vet inte riktigt var detta kommer sluta. Men jag ser fram emot det. Jag älskar ju även Lush, som även har börjat släppa mer make up. Men for now tror jag att jag håller mig till deras hudvård. Fenty Beauty är även Cruelty Free, vilket veganen i mig uppskattar vääldigt mycket.
Make up-gurun och youtubaren James Charles. Bilden har inget med Fenty Beauty att göra.

Taggar: Mitt liv skönhet

Digga (0 medl.)  
 Anmäl  

Man bag

Jonathan
Idag satt jag på tunnelbanan på väg från ett möte, när en kille satte sig framför mig. Han hade en suuupersnygg väska i knäet, som faktiskt såg ut att även vara någorlunda praktisk. Så jag var bara tvungen att kolla upp den!
Jag hoppas personen ifråga inte märkte att jag satt och bläddrade på LV's hemsida och jämförde med hans väska tills jag hittade den. Men hitta den gjorde jag. Så det är bara att börja spara...

Taggar: Mitt liv

Digga (0 medl.)  
 Anmäl  

Rätt hudvård

Jonathan
När allt händer på en gång, som just nu, är det superviktigt för mig att ha en hudrutin som verkligen fungerar. Jag älskar märket Lush: De är ett naturligt, cruelty free märke från England som gör duchkrämer, schampoo, tvål, hudvård, återfuktning, och även make up. Med mera. Jag tycker personligen att deras produkter ibland får dåligt rykte för att folk går in i en Lush-affär, känner alla dofter samtidigt, och tror de att det kommer dofta så i deras badrum. Alternativt så har de prövat någon känd produkt som doftar starkt av något sött, och då är det Lush för dem. Och båda dessa antaganden är helt fel!
Lush har absolut produkter som doftar jättemycket, som är väldigt söta, eller som doftar blommigt. Vilket alla är saker jag personligen avskyr. Men de har även väldigt många produkter som är helt fantastiska, som doftar helt andra saker och är väldigt milda.
Jag använder just nu deras ansiktsrengöring Herbalism, som är en grön ansiktsrengöring som exfolierar. Jag kommer snart även köpa en av deras solida ansiktsoljor för dagar då jag önskar en lättare rengöring. Men jag är på tredje burken just nu, så jag älskar den verkligen. Jag använder även deras hudkräm Celestial, som är lite av en Lush-klassiker. Den innehåller väldigt få utvalda produkter, och är till skillnad från Kicks ansiktskräm som jag använde innan, väldigt dryg utan att alls vara fet.
Lush har en handkräm som heter Handy Gurugu som jag också köpt flera gånger. Det är en typisk sådan handkräm som över natten läker småsår på händerna och tar väl hand om nagelbanden. Då jag varje arbetspass går mellan 10 000 - 25 000 steg (det är löjligt, jag vet), så måste jag även ta hand om mina stackars fötter. Därför använder jag Handy Gurugu även på dem. Vill en inte det har Lush såklart även bra fotkrämer!
Jag använder flera produkter från Lush, bland annat står det fyra olika duschkrämer i mitt badrum. Men dessa är de som räddar mig mest just nu. Det enda jag egentligen inte älskar med Lush, är att jag ibland blir väldigt irriterad av att handla i deras affärer. Deras försäljare är så mysiga och vill liksom visa allt, prata om alla produkter, och verkligen sälja dem. Och jag har ofta en lista, vill bara handla, och sedan gå därifrån. Meeeen, tack och lov går det även fint att handla online på lush.se. Så om en behöver hjälp är deras säljare superbra, men jag föredrar nog internet.
Jag kan påpeka att detta inlägg inte är sponsrat, jag bara verkligen älskar Lush och deras produkter!

Taggar: skönhet

Digga (0 medl.)  
 Anmäl  

Återhämtning

Jonathan
...phew.
Den här helgen bjöd på en del att göra. Inatt sov jag sedan fem timmar, och var hos psykologen klockan tio. Halv tolv var jag klar, gick och åt lite lunch, drog och fick lite massage, åkte hem, tvättade, lagade mat...
Med andra ord är jag knappt människa just nu. Men jag har en dag kvar att faktiskt återhämta mig på, så sömn är att vänta. Massor av sömn.

Taggar: Mitt liv

Digga (0 medl.)  
 Anmäl  

Bring it on lördag!

Jonathan
Hej sötnosar!
Jag ligger för tillfället på en bänk på jobbet och chillar inför helgens andra långpass. Igår var crayzaaay, men jag har varit hemma och sovit ordentligt, ätit en fet frukost samt laddat om batterierna. Så bring it on lördag, jag är reeeedoooo!
Hoppas ni får en superfin helg.
Puss!

Taggar: Mitt liv

Digga (0 medl.)  
 Anmäl  

Glammigt värre

Jonathan  (uppdaterad av Jonathan)
Igår hade QX ett super-glammigt event på Arlanda, som jag skulle gå på. Men inte var på. Och jag är inte bitter. Inte alls.
Förklaringen är enkel: Jag behövde storhandla innan min smått maniska jobbmånad började. Och min hjälpreda i frågan ringde för några dagar sedan och kunde hjälpa mig en enda tid: Onsdag kväll. Sååå, jag fick skriva lista och samla vuxenpoäng på Willys istället för att skåla i champagne på Clarion Hotel. Nämnde jag att jag inte alls är bitter? Suck...

Taggar: Mitt liv

Digga (0 medl.)  
 Anmäl  

Väldoftande avsmak

Jonathan  (uppdaterad av Jonathan)
En av mina största skönhetsnöjen sedan jag fick lite ordning på min könsidentitet är parfymer. Jag var avundsjuk på herrparfymer låååångt innan jag fattade exakt vem jag egentligen var, och har aldrig förstått parfymer med feminina toner. Om det beror på att jag är kille eller att jag attraheras av killar är oklart, kanske båda. Men jag älskar i alla fall klassiska herrparfymer. Därför blev jag superglad när Kicks skickade en tester för Hugo Boss senaste doft, The Scent.
Supersnygg flaska, den doftar helt magiskt, och Hugo Boss är alltid en klassiker. Ni kan antagligen se hur många gånger jag lyft på fliken för att dofta på den. Inget kunde hindra mig från att direkt springa och köpa denna underbara parfym, tänkte jag. Och vände sedan på testern.
Jamie Dornan. Allas vår "Christian Grey". Seriöst, finns det en mindre karismatisk skådespelare än honom? Jag kan svara på min egen fråga här: Nej. Det gör det inte. Ni vet hur rätt namn och kändis kan få en att köpa typ vad som helst? Well, Jamie Dornan fick mig att desperat inte vilja köpa denna parfym. Turn-off deluxe. Han är inte ens lite sexig på bilden, han ser bara gravt obekväm ut. "Ge mig min paycheck så jag kan dra sen", typ. Ugh. Ja, jag har starka känslor av avsmak om den här mannen. Och jag förstår inte varför han får sådana här jobb.
Såååå, jag lär inte köpa parfymen. Men kanske ändå önskar mig den i julklapp? För den doftar fortfarande sjukt dreamy. Heh.

Taggar: Mitt liv

Digga (0 medl.)  
 Anmäl  

Transvården i Stockholm

Jonathan  (uppdaterad av Jonathan)
Stockholm. Jag har länge haft åsikter om transvården i Sverige. Nu när jag faktiskt gått igenom alla steg har jag fortfarande en del att säga, och det är ungefär samma saker. För även om transvården blir bättre och bättre har den ungefär samma problem som tidigare, och det stavas “frivillig vård”. 
Jag tycker inte att jag rättvist kan säga att specialistvården för transpersoner ”är under all kritik”. Det görs inga intelligenstest längre, och vi tvångssteriliseras inte fortfarande. Däremot är det för mig väldigt tydligt att utvärderingen jag genomgått inte alls varit för min skull. Transvården som den ser ut idag, finns för att kontrollera oss. På samma sätt som vi tvångssteriliserades för att ”ha kontroll på familjebildningen i Sverige”, får vi gå igenom alla dessa, ofta helt onödiga, steg för att staten vill hålla koll på befolkningens kön. Som transperson äger jag inte rätten till min egen kropp och min livsviktiga vård är varken effektiv eller frivillig. Och den är inte under all kritik för att det har varit betydligt värre.

Som första steg i utredningen träffade jag en läkare. Hon berättade för mig lite vad jag kunde förvänta mig, samt frågade vilka förväntningar jag själv hade. Ett steg jag absolut förstår meningen med. Det är viktigt att en är informerad om vilken hjälp en kan få och vilka resultat som är rimliga att förvänta sig utifrån det. Sen gick det dock mest utför.
Som steg nummer två fick jag träffa en sjuksköterska. Vad hans funktion var exakt vet jag fortfarande inte. Han ville mäta och väga mig, och pratade om det viktiga i att leva hälsosamt. Och jag håller förvisso med, men… måste inte detta vara individens eget val, på samma sätt som alla andra får bestämma över sig själva? Detta var ju ingen konsultation eller rådgivning, utan faktiskt en del av min utredning. Sköterskan frågade mig sen om jag får i mig tillräckligt med alla näringsämnen och om jag ”äter kött”. Och här kommer en fråga jag ofta ställt mig under utredningens gång: Vad F A N har detta med min transsexualism att göra? Och jag är vuxen, fråga mig om jag får i mig nog med protein istället. Eller får veganer inte vara trans? Sjuksköterskan sade även att jag sen skulle göra en basutredning, men eftersom jag redan gjort tre stycken så kunde jag ”nog” hoppa över det. Men excuse you, jag tänker inte stå här om ett år och inte få byta kön i mitt pass bara för att du inte hade koll på läget. Myndigheter jobbar inte med ”nog” och ”kanske”. Behöver jag göra den eller behöver jag inte? För att då vara på den säkra sidan gjorde jag den ändå, vilket var nästa steg. Då fick jag träffa en psykoterapeut, och det hon kom fram till var att jag lider av ångest. Vilket jag redan går hos en psykolog samt äter medicin för, så good job! Jag tycker att det absolut kan finnas ett värde i att erbjuda saker som diskussioner om kost eller erbjuda en psykiatriskt basutredning, då transpersoner ofta har extremt dålig psykisk hälsa. Men att tvinga folk till dessa, ofta meningslösa, möten kostar staten massa pengar, och är återigen något vi sällan gör frivilligt. Så även om jag är övertygad om att personerna som jobbar på ANOVA tror att de ger oss bra vård, så har detta varit mer kränkande för mig än det är något annat.
Mitt nästa steg var att träffa en psykolog. Detta är det andra och sista steget i utredningen jag faktiskt ser en mening med. Psykologen kan konstatera att personen är medveten om vad könsbekräftande vård är och kan samtycka till detta, och kan sedan gå igenom ens barndom, trauman och allt vad nu psykologer tycker är spännande. Jag ser personligen inte heller meningen med att jag skall sitta och babbla om min barndom för hundrafemtielfte gången. Återigen, vad fan har detta med min rätt till vård att göra? Men okej, sure. Psykologen tar tre möten, så något måste vi väl prata om. Suck.
Ett steg jag faktiskt, hör och häpna, inte behövde genomgå var att träffa en kurator. Detta slapp jag tydligen för att jag har ett stabilt liv med ett bra socialt umgänge och fint stöd omkring mig. Hur en träff med en kurator på något sätt hade kunnat lösa detta är återigen oklart, och jag har hört av fler som genomgått utredningen i Stockholm att kuratorn varit det värsta steget. Hen har tydligen varit otroligt nedvärderande, pratat med folk som om de vore barn, använt fel pronomen etc. Så det hade ju kunnat vara väldigt spännande, men det fick jag som sagt hoppa över. Ett steg i rätt riktning, I guess..?

Under utredningens gång har jag själv sett till att inte tänka så mycket på att jag är mitt i en utredning. Jag har inte räknat ned, inte kryssat för en kalender eller liknande. Det har varit mitt sätt att orka med, och detta misstänker jag är olika för alla. Långt ifrån alla som går igenom utredningen har ett eget boende, ett jobb att gå till och ett stabilt socialt nätverk, och det är väl min sista punkt: Jag var på mitt egentligen första besök för ungefär tre år sedan hos transvården, men bestämde mig då för att vänta. Detta för att jag inte kände att jag orkade genomgå den kränkande utredning som många vittnat om att detta var. För mig var detta helt rätt beslut. Det handlade inte om att jag tvivlade på min könsidentitet, vilket jag inte gjorde då och inte gör nu. Men bara att jag insåg att det här kommer vara ett smått helvete, och jag måste vara redo för det. Och hur sjukt är inte det? Vi pratar om livsavgörande vård här, borde inte den vara mer till för vår skull? Borde inte den utgå från våra behov snarare än att vara en cis-normativ gateway till en större livskvalité?
Det var allt för denna gång. Jag antar att vi borde prata om de få personer som ångrar sig och hur jag förhåller mig till det. Men det får bli i ett separat inlägg.
Hur jag känner inför transvården i det här landet? Typ såhär...

Taggar: trans

Digga (0 medl.)  
 Anmäl