Helt plödsligt försvann du helt utan förvarning.
Du lämnade mig å min syster i en oändlig sorg, jag vet att du inte kunde råför det å jag klandrar dig heller inte, hjärnblödning rår man ju inte på. Jag vet att jag inte borde men jag förbannar världen, ödet, å så Gud den jäveln.
Eller kanske inte, men jag hatar världen just nu.
Eller kanske inte.
Det har funnits så många underbara människor som stöttat, sköterskorna på sjukhuset de ska ha en stor eloge, de gjorde vad de kunde även om de inte kunde trolla. En speciell vän som ställde upp som chaufför när du flyttades till Torsby å vi åkte skytteltrafik från Karlstad till dig på intensivavdelningen på Torsby sjukhus. Jag kan inte beskriva min tacksamhet till honom för alla liter bensin han slösade upp utan att begära ett öre.
Å så moster, snällare människa finns inte.
En sak som hjälper till i mörkret var att veta att du inte led, du hade just återförenats med din sambo å ni hade grillat å sett Allsång på skansen å du var glad.
Det gick fort, gjorde inte ont, hoppas jag.
Du vet mamma att jag alltid sa att jag älskar djur mer än människor men det är inte riktigt sant. Det finns få människor jag faktist älskar men en älskar jag mest i världen å det är du.
Världen har blivit fattigare men himlen destå rikare.
Det finns en ängel som är vackrare än alla andra den vackraste gud skapat, som fick 58 år på jorden.
Vi ses mamma men inte än, det kan nog ta en lång tid.
jag älskar dig.