Är det inte märkligt? på något sätt så går man upp å tar tag i dagens bestyr. Dagen kommer å den går å det måste den ju. Man känner sig död men inser ganska fort att man inte är det. Någon log mot mig på stan idag å jag log tillbaka, en liten flicka tittar å ler, damer en del kastar en blick åt mitt håll när jag cyklar.
Mina vänner ringer, säger vänliga saker eller hör jag dom i ett nytt ljud i en ton.
Min syster har jag bombarderat med sms som säger. Jag älskar dig. Visst säger hon det samma å min kille, honom får jag inte glömma. När du kysser mig å håller om så lever jag igen å igen. My heart vill go on and on.
När du drabbats av en sorg som du inte rår på så är det viktigt att tänka possitivt, din vän eller husdjur, ditt barn eller som i mitt fall en förälder, har du bra vänner å släkt så hjälper det att prata. Pratat i evighet med moster som är 20 år yngre än Mamma med en annan far. Hon jobbar som sjuksyster på Torsby sjukhus å måste lägga sin sorg åt sidan då hon jobbar, å sen ta tag i den då hon kommer hem. Jag vill hjälpa henne, så som hon hjälper mig, en kram i all evighet ibland, för visst är du ditt jobb men då du kommer hem så är du du precis som jag är jag. Nu vill jag önska er att ha det bra, å värdera era käraste som det bästa ni har.
Glöm inte att berätta för dina föräldrar att du äklskar dom.
Gaymap
