1: Det du skriver... är det dina egna känslor du sätter ord på eller random texter du kommer på? Eller kanske lite av båda..?
Sv: Det är mina egna känslor. Alltid mina egna känslor, mina egna tankar och mina egna åsikter.
Många texter är också konkreta bevis på händelser som ägt rum.
Ibland handlar det om människor i min närhet och personer jag älskar, men det är alltid min observation och min tanke som tvinnar ihop en historia. Jag kan inte tala för andra på det viset att jag kan säga hur de känner eller känt, för jag kan inte uppleva en känsla jag inte känner igen, som jag inte behandlat.
Därför är allting, rent naturligt, baserat på mig, mitt hjärta och min hjärna. Det här är jag.
2: Vad är det finaste i din personlighet enligt dig själv?
Sv: Att säga att man är ödmjuk förstör hela innebörden av ordet och av egenskapen, men ödmjukhet är något väldigt fint som jag eftersträvar så gott det går.
Jag hoppas att jag är en ödmjuk människa, men det är någonting jag lämnar till andra att avgöra.
Man vinner ingenting på att trampa andra på tårna och att sätta sig på andras axlar för att själv nå stjärnorna.
3: Om du skulle få vara med en valfri människa en hel vecka,
vem skulle du välja och vad skulle ni göra?
Sv: Shit. Min första, barnsliga men fina, lilla tanke är min lilla familj.
Jag saknar dem väldigt mycket när inte familjen är hel längre och jag saknar de dagar jag hade med min lilla familj tillsammans. Men, det var nog inte svaret ni ville höra,
så om jag fick vara med en valfri människa en hel vecka skulle jag hålla hand med Jared Leto och sedan skulle vi hångla som galningar. Och han skulle visa mig hur man lever ett liv som aldrig blir verklighet för nittionio procent av världens befolkning. Men jag skulle nog helst av allt vilja sitta på ett dimbeklätt berg med Dalai Lama och snacka om livet.
4: Vad trivs du mest med hos din kropp?
Sv: Oj. Jag har nog aldrig vantrivts så mycket i mitt skinn som jag gör just nu och det är rätt hemskt att man ogillar mer än vad man gillar med sig själv.
Så… jag gillar mina läppar. Jag gjorde det aldrig förr men jag har börjat göra det nu.
5: Om du fick välja; att aldrig mer älska eller aldrig mer bli älskad?
Sv: Jag skulle välja att aldrig mer bli älskad.
Jag tror att jag skulle överleva på att vara omtyckt på en nivå som inte är någon särskild, och av att ha de där fjärilarna i magen som får mig att le varje dag. Det kommer alltid att göra ont de dagarna jag kommer till ett vägskäl där sanningen slår mig rakt i ansiktet, men kanske hittar jag då något nytt att älska och må bra av.
Även om det inte ger mig någonting tillbaka, så tror jag att jag kommer att klara mig helt okej på att veta att jag kan älska andra människor. Tänk att inte kunna älska.
Inte kunna känna. Det vore ju rena döden.
6: Vad är den snyggaste prylen du vet?
Sv: Jag älskar prylar. Grejer. Saker. Jag tycker det är fantastiskt att konsumera saker man kan ta på, titta på och äga,
och skäms lite över det när jag vet att det finns människor som knappt äger ett öre.
Men en stilren Buddhafigur är högt värderat hos mig.
Jag älskar allting som är antikt, gammalt, indianskt, romskt,
grafiskt och som speglar någonting helt annat än här och nu.
7: Vart handlar du helst kläder och vad handlar du?
Sv: Förr var jag väldigt snål och ville ha så mycket kläder som möjligt för pengarna.
Nu har jag ändrat mig rätt drastiskt, men jag handlar gärna fortfarande på budgetställen som H&M.
Jag älskar H&M. Men mina favoritställen just nu är Topshop,
JC, Lindex och Monki. Och Modekungen.se.
Vem älskar inte det stället?
Och vad jag handlar skiljer sig vitt och brett,
men det är sällan byxor. Förutom skinnbyxorna då från H&M som jag älskar,
men jag är galen i tights och leggins. Och skor!
Jag handlar väldigt ofta saker i skinn, med nitar och i spets, gärna leopardmönstrat och gärna kavajer och klänningar. Allting är svart eller grått - alltid.
8: Om du skulle få designa ett eget plagg, hur skulle det se ut?
Sv: Åh. Jag tror det är lite av en dröm för alla att få bära det som skapas i ens eget huvud. Det första jag skulle designa är en silverklänning i tubmodell, som sitter tajt över brösten och dryga decimetern ner mot midjan, sedan skulle den gå ut i en böljande och galet vacker design där den är lång bak men kort fram. Jag tycker det är vackert att framhäva benen. Dessutom skulle jag designa en skinnjacka som är full av nitar över hela ryggen.
9: Om du skulle få en pryl, vad som helst, helt gratis, vad hade du valt?
Sv: Rent spontant måste jag ju säga en bil. Utan tvekan.
10: Vad är kärlek för dig?
Sv: Jag vet vad kärlek är för mig.
Pussar i nacken,
en behaglig ilning i ryggraden och en människa som gör mig knäsvag. Som visar en glimt av himmelriket genom att bara finnas till.
Som är så vacker att jag antingen slutar andas eller andas så snabbt att jag inte andas på grund av det.
Men kärlek är någonting nytt för varje gång det sveper förbi och jag älskar lika villkorslöst varje gång.
Man ger hjärtat till någon, med kupade händer och förtrollad blick, och hoppas att de ska hålla det sådär ömt och vackert som man gav bort det. Världen blir allt mer fantastisk men ack så oviktig utan den andra personen, utan begreppet och faktorn som gör det så varmt inombords och som smakar så sött på tungan.
Kärlek är att känna. Känna någonting ovärderligt och unikt som man inte kan hitta någon annanstans än i hjärtat på någon annan.
Det och sig sjäv i den bästa versionen möjlig och jag har inget problem med att säga att kärlek är meningen med livet,
för jag är onekligen stensäker på min sak.
Kärlek är min drog. Mitt heroin.
Det som skjuter rakt in i kroppen och gör mig,
världen och allt runt omkring färgstarkt och bra. Kärlek är bra. Kärlek är hemskt. Jobbigt. Frukansvärt. Underbart.
Men man måste få definera det för sig själv. Vad är kärlek?
Jag vet vilka konkreta saker det innebär.
Fingertoppskänslan när man sveper med fingret över någon annans hud, sötman när man smakar på någon annans läppar och rörelserna i maggropen när man ser personen efter alldeles för mycket saknad.
Jag vet också hur det känns.
Viljan att vara så nära att man önskar bygga bo innanför den andres skinn och oviljan att leva utan den andra personen.
Och jag känner smärtan. För visst smulade den sönder mig.
Kärleken.
Den har tvingat mig att leka med elden tills fingertopparna varit alldeles sotsvarta och tills jag legat i fosterställning med ett sprucket hjärta och tusen bitar av mig själv spridda ut i universum. Och jakten på dem har fört mig till mörka platser och jag har fäktats, gråtit, slagits och kämpat för att ens stå på benen.
Men när den där djävulen viskar i mitt öra, med hes och lockande röst, "Vad skulle du gjort annorlunda?" så kommer jag inte möta blicken. Bara le rakt ut i luften.
- Inget, för jag har älskat på riktigt.
Och det mina vänner, det är värt att leva för.
11: Vilken är din favoritfilm?
Sv: Tristan och Isolde är den film jag kan se tusen gånger om och fortfarande gråta och skratta på exakt samma ställen.
Men sen är det ju Black Swan den har också en speciell plats i mitt hjärta.
12: Vad är din högsta dröm? Den som är så högt upp att man bara kan ta sig dit med en jävla massa pengar, blod, svett, tårar, kontaktnät, utbildning, en vilja av stål eller ett sjuhellsikes jävlaranamma?
Sv: Jag är så pass naiv och drömmande att jag en vacker dag vill rädda världen. Jag vet inte vad det innebär eller hur man gör, men jag vill att människor ska kunna bli lyckliga genom mig och att jag kan vara en betydande faktor till att världen blir en bättre plats för oss alla.
Det låter kanske konstigt eller ouppnåeligt. Men jag tror på att drömma stort.
13: Vad tycker du om utbildningen du går?
Sv: Jag kommer ihåg vad jag sa i början. ”Det är som att hamna i en rävgropp. En massa vetgiriga besserwissers på samma ställe.
Det kommer att bli intensivt.” Det blev det också. Men jag trivs som fisken i vattnet, för jag får utvecklas inom det jag älskar mest och jag omringas av sjukt begåvade människor varje dag som är så fina att jag inte vet vad jag ska säga. Jag älskar det, samtidigt som jag är sjukt uttråkad vissa dagar. Men det är ju som med allting annat.
14: Vem är den mest inspirerande människa du någonsin har träffat?
Sv: Oj. Eh. Hjälp. Jag har ingen aning. Ingen aning.
Men jag inspireras starkt av människor jag träffar, när jag hör deras historia nästlas det liksom in i mig också.
Jag inspireras av ord, musik och handlingar.
Precis som många andra.
15: Finns det något du önskar att du hade vetat när du var 15 år,
som du vet idag?
Sv: Att sorg reduceras. Att smärta försvinner.
Att livet tar vändningar men att det inte alltid är negativt.
Att allting reder sig till slut, trots att man lägger sig på kvällen och känner att det kvittar om man vaknar igen eller inte.
Och att allt vackert i den här världen är värt den där smärtan och att alla smärtsamma erfarenheter till slut förvandlas till lärdomar och gör en starkare. Och att man inte behöver ha bråttom.
Man behöver inte ha så bråttom.
Femton år gammal har man all tid i världen att göra fel för att sedan göra rätt. Och jag vill tacka mitt femtonåriga jag för att jag aldrig gav upp skolan. Det tog mig hit.
Och här… här trivs jag.
Gaymap
