Häst är en art i familj hästdjur, m.a.o. släkt med bl.a. åsna och zebra.
Häst är formellt inte nötkött, men har sorterats in i denna grupp pga dess matmässiga likhet med oxkött heter det.
Nu har det varit HÄST i lasagnen från frysdisken!
Det har varit HÄST i gulashen från LIDL.
Ska det vara billigt tar man häst i en hast.
Det råder delade meningar om moralen i detta.
En sak är säker i alla fall och det är att innehåller någon vara något djur över det det vanliga dvs gris, ko, höna, vilt eller lamm ska det självklart anges på förpackningen.
Nu vet jag egentligen att fryslasagnerna består av 70% e-nummer,
20% pastaplattor, 8% tomatsås och 2% överblivna senor och brosk från något ledset djur. Men då förutsätter jag förstås att den där djurandelen skall vara ett vanligt slagtdjur, typ KO, oj, jag menar nöt, och ja kanske GRIS, förlåt: fläsk.
Inte att det skall ligga delar av en stackars häst nedmald däri.
Vi har inte ens någon förskönande ätomskrivning för häst.
Skulle möjligen vara pålägget hamburgerkött då.
Hästar tillhör den sorts djur som ses som våra fyrfota vänner,
inte mat. Fast de har det ju inte så mycket bättre för det.
Jag är själv en föredetta hästtjej och jag minns hur det var i stallet när jag var en sådär åtta, tio år.
Hästarna tillbringade större delen av sin tid med att stå fastbundna i sina spiltor där de inte kunde göra mycket mer än att glo glasartat in i en trävägg som skilde dem åt, och vänta på att föras till ridhuset där de tvingades springa runt i sågspånet medan någon unge studsade hårt mot deras ryggar för varje steg och höll sig fast i tyglarna så det gjorde ont i munnen på dem.
Det fanns en del hästar som satte sig på tvären,
som var griniga och upproriska. Dessa skulle man sätta sig i respekt hos, med våld om så behövdes. Att använda piska och spö på en olydig häst var inget konstigt. Visst kunde man gosa med sin älsklingspålle, sitta länge hos den och bara vara. Klappa den. Prata mjukt med den om hur fin den var. Smyga åt den sockerbitar.
Men i huvudsak gick samvaron med hästarna ut på att tämja och tukta dem.
Det är egentligen samma sak med alla djur vi umgås med. Katter, hundar. Alla.
Wikipedia definierar husdjur som ”tamdjur eller fä, kallas djurarter som människan tämjt och/eller domesticerat och främst använt för att få mat, kläder, skydd mot rovdjur och angripare, hjälp med tyngre arbeten, hjälp med att valla boskap, gödsel eller som sällskap. Exempel på husdjur är brevduva, får, get, gris, hund, häst, kanin, katt, ko, tambin och tamhöns.
Således djur som lever under människans vård och kontroll och som tillgodoser ekonomiska, sociala, estetiska och andra behov”, och det är en ovanligt ärlig beskrivning. Djurvänner pratar ofta och gärna om djurens obotliga lojalitet, men den lojaliteten kommer sig ju av att djuren befinner sig i underläge, inte kan hävda sig, är beroende av oss. De tyr sig till oss som en slav tyr sig till sin husbonde.
Vi håller dem instängda, fjättrar dem och kallar det kärlek att de stannar hos oss.
Vi kanske inbillar oss att vi värnar om djuren, även de konstiga och de fula. Att vi ser artrikedomen som naturens leende mot oss o s v. Men i själva verket behandlar vi dem som en bortskämd unge behandlar en leksak, allt handlar om våra nyckfulla behov.
Men mitt eget hjärta är inte större än att jag gärna sätter i mig en bit lasagne, trots att jag precis som alla andra vet att det egentligen inte finns något försvar.
Jag vill bara inte att det skall vara häst i när jag tror jag har köpt något annat.
Hästkött är tabubelagt och något man i Europa och Orienten ansetts som olämpligt, eller som t.o.m. varit förbjudet som människoföda.
Man svalt hellre än förtärde köttet av en häst.
Gaymap
