Streep gör en strålande insats och det är en mycket sevärd och tankeväckande film. Inte minst därför att man som tittare får många associationer till dagens debatt om ekonomi och politik. Thatcher är förstås historia, men filmen känns förvånansvärt aktuell.

En del kritiker har anmärkt på att filmberättelsen utgår från den åldrande Thatchers liv, tankar och känslor, medan hennes uppväxt och karriär endast skildras genom korta tillbakablickar. Jag tycker tvärtom att det är ett utmärkt berättargrepp, som gör att man får möta människan Thatcher, inte bara politikern.

Oavsett vad du anser om Thatchers politiska gärning: gå och se filmen! Den är bra!

I Norge är det enkelt och förmånligt att hyra ut upp till hälften av sin bostad. Det är fritt fram för ägaren och hyresgästen att själva komma överens om hyran, och för ägaren är hyresintäkterna skattefria.

Den svenska bostadsmarknaden är hårt reglerad. Politikerna har förmodligen haft de bästa avsikterna när de efterhand beslutat om olika regler. Men tyvärr verkar det ha blivit en del olyckliga låsningar som bidragit till att utbudet av hyresbostäder är alldeles för litet. Kanske är det dags att pröva en friare modell?


Jag passar på och visar en bild som jag tagit vid Liljeholmskajen/Sjövikskajen. Det finns många nybyggda bostäder där och det är inte färdigbyggt än.

Första gången jag köpte bil var 1975. En röd Ford Escort 1100 från 1970. Pris: 7 000 kronor. Den bilen hade jag sedan i tio år. Letade efter ett foto, men hittade inget. Jag kanske inte hade så starka känslor för den trots allt?

Det blev aldrig någon ny bil. Vi har ju så bra kollektivtrafik här. Fast nu har läget förändrats lite. Det är bökigt att åka buss eller t-bana med ett barnbarn och en massa prylar.

”Varför går du inte med i en bilpool?” frågade min älskling. ”Då kan du köra bil så ofta det behövs, men resten av tiden slipper du alla kostnader och bekymmer.” Han kan vara rätt förnuftig ibland. Frågan är bara om bilpooler har små söta röda bilar?

Så här kring månadsskiftet är det förstås klokt att inte rusa iväg och köpa en massa onödiga prylar. Bättre att först kolla hur man har det med ekonomin. Vart tar pengarna vägen egentligen? Räcker de eller har det börjat dimpa ner otrevliga påminnelser i brevlådan? Man vill ju inte hamna i ett tv-program som Lyxfällan, ett slags modern skampåle för människor som misskött sin ekonomi.

I mitt barndomshem var rollfördelningen ganska traditionell. Min fars främsta uppgift var att tjäna pengar till familjens behov. Min mor var hemmafru och skulle se till att pengarna räckte. Hon brukade lägga dem i gamla syltburkar med olika etiketter: hyra, el, mat, kläder, skor, semester … Mycket praktiskt och åskådligt.

Idag finns en stor del av våra pengar bara digitalt. De fladdrar förbi som siffror på datorskärmen och vi får dem aldrig i handen. Kanske bidrar det till att en del människor tappar greppet om sina inkomster och utgifter. Fast det finns utmärkta hjälpmedel. Med Internetbank och Excel är det lätt att hålla koll på ekonomin, betala alla räkningar i tid och fördela hushållets kostnader rättvist.

Jag kan avslöja att vi är riktiga excelnördar. Är man lite udda från början kan man lika bra ta ut svängarna rejält, fast vi gör det på delvis olika sätt. Att ordna kläderna i skåpet efter färg, det går för långt, tycker min älskling. Den biten får jag sköta själv. Men excelredovisningen är vi rörande överens om.