1fa7
| « | ||||||
| Mon | Tues | Wed | Thurs | Fri | Sat | Sun |
| 1 | ||||||
| 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
| 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
| 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
| 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
| 30 | 31 | |||||
En gång om året förväntas riksmedierna numera ägna hbt-frågorna lite extra uppmärksamhet. Det är i samband med Pride i Stockholm. Men en del journalister verkar ha tröttnat på att bara gulla med oss. I stället försöker de lyfta fram svagheter och potentiella konflikter inom hbt-rörelsen. Det blir ju mera spännande.
Kanske är det också ett tecken på att den svenska hbt-rörelsen idag uppfattas som ganska etablerad och framgångsrik – en samhällskraft som måste granskas i sömmarna, ungefär som man granskar politiska partier och fackliga organisationer.
Egentligen är det väl inte så konstigt att det inom en rörelse av det här slaget finns en massa olika idéer och smakriktningar som ibland krockar med varandra. Det är precis som i samhället i stort. Men så länge vi kan samlas kring vissa centrala rättighetsfrågor spelar det ingen roll om vi gillar olika slags kläder och musik, tror på Gud eller inte, är vegetarianer eller köttätare, pacifister eller försvarsvänner. Förutsatt att vi är beredda att visa varandra den respekt och tolerans som allt civiliserat, demokratiskt umgänge bygger på.
Unga, nyfrälsta "ister" av olika slag kan möjligen ha svårt att se det så. De tror sig ha funnit Sanningen med stort S och måste slå oss andra i skallen med den i tid och otid. Men det blir förhoppningsvis folk av dem också, förr eller senare. Fram till dess får vi hålla lite koll på dem så de inte ställer till med alltför stora problem ...