På tisdagkväll har vår bostadsrättsförening årsstämma, och som revisor bör jag väl gå dit. Dessutom bjuder föreningen på middag! Ett skäl så gott som något.

Undrar när jag ska hinna tvätta. Fredagförmiddag kanske? Och jag som trodde att jag skulle få ett mycket lugnare liv som pensionär :o)

Barnbarn pratar vi förstås om hos Gay-Seniorerna också, eftersom ganska många av oss har barnbarn. Men det är nog lite speciellt för Gay-Seniorerna att det helt plötsligt kan bli en livlig diskussion om intimhygien. Hur ofta tvättar du ollonet? Använder du tvål eller bara vatten? Vilken sorts tvål i så fall? Blir huden inte irriterad då? Jaså, du är omskuren … vad betyder det för hygienen?

Själv tvättar jag mig ofta med bara vatten, men åtminstone några gånger i veckan använder jag hudvänlig, oparfymerad tvål. Både här och där alltså. Det funkar bra och hittills har ingen klagat, som man brukar säga :o)

Men idag har jag inte fladdrat omkring så mycket. Inte alls faktiskt. Jag har suttit som fastklistrad vid datorn och jobbat, med bara ett avbrott för lunch. Lyckligtvis fanns det lite rester att värma, så det gick fort.

I morgon är det fredag. Då ska fjärilsgubben bada.



Liljeholmsbadet

Det var rejält kallt där, omkring 18 minusgrader. Men vintersolen lockade ut oss på en promenad genom gamla stan och längs gator kantade av vackert restaurerade hus, många i jugendstil.

Vi besökte också hbt-organisationen Mozaika och fick information om deras verksamhet. I Lettland finns det tyvärr mycket kvar att kämpa för när det gäller hbt-rättigheter. Många unga tröttnar och lämnar landet.

På båten blev det mycket god mat och avslappnat umgänge med Gay-Seniorgänget i bastu och bubbelpool. Det var en speciell känsla att sitta där i bastun, nästan längst ner i båten, och höra hur isflaken krossades mot skrovet.

Grodan då? Den stod utanför en restaurang som nog heter Grodan eller något liknande på lettiska. Visst är den fin?

”Jag önskar att jag hade tillåtit mig själv att vara lyckligare.”

Vad tänker människor på när de inser att de snart ska dö? Vad ångrar de när det är för sent att ändra på någonting?

Den australiensiska sjuksköterskan Bronnie Ware har under många år antecknat vad döende människor sagt till henne. Nu har hon berättat om dessa samtal i en bok.

Jag har bara läst korta sammandrag på hennes blogg och i några tidningar. Citaten ovan är hämtade därifrån, i fri översättning. De känns intressanta och tankeväckande, nästan så man får lust att läsa boken. Fast tyvärr kan man ana sig till en lätt moraliserande och/eller nyandlig tendens. Sånt har jag ganska svårt för.