Gaymap
| « | ||||||
| Mon | Tues | Wed | Thurs | Fri | Sat | Sun |
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | |
| 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
| 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
| 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
| 28 | 29 | 30 | 31 | |||
Semifinal 1
8. Belgien
Iris - Would You?
Allmänt:
Om jag var lite småsyrlig mot Schweiz knapra framgångar (relativt så många starter) tidigare idag, så är det egentligen ingenting emot vad Belgien presterat i den här festivalen. De har också varit med ända från starten, de har bara missat tre tävlingar (94, 97 och 01) - men deras medaljskörd sträcker sig till ett guld (självklart Sandra Kim 1986) och tre silver (56, 78 & 03). Däremot har de kommit sist hela åtta gånger, och de har bara lyckats ta sig till final en enda gång på de senaste sju åren sedan semifinalerna infördes (men håll i er, det finns de som lyckats sämre)! Då vann de å andra sidan sin semifinal och Tom Dice blev slutligen sexa i finalen 2010.
I Belgien väljer vartannat år det fransktalande TV-bolaget låt, och vartannat år det flamländska TV-bolaget (huruvida denna språkuppdelning uppmuntrat det faktum att Belgien två gånger känt sig tvungna att sjunga på låtsasspråk förtäljer inte historien). Tom Dice valdes av flamländska VRT 2010, och efter att franska RTBF valt att skicka acapella-gruppen Witloof Bay ifjol (och missat finalen med 1 poäng), är det nu deras tur igen. Precis som med Tom har man utsett en artist internt, i år den blott 16-åriga Laura Van den Bruel, eller Iris som hon kallar sig som nybakad artist, men tittarna fick vara med och bestämma under ett 15 minuter(!) långt TV-program och där välja mellan två ballader som hon skulle sjunga. Valet föll alltså slutligen på Would You?
Omdöme:
Belgien har gjort sig skyldig till en rad styggelser genom åren. Spyan ifjol. Den fruktansvärda discofunken 2007. Elviskopian 2009. O Julissi. Sanomi... Listan är lång. Ändå undrar vi om inte det är ett ännu värre schlagerbrott när man väljer något så fullständigt meningslöst, intetsägande och icke-berörande som det här? Det här är så menlöst att ingen minns hur det lät i samma sekund som det är över, och Belgien kan nog göra sig beredda på att för åttonde gången på nio år åka hem innan Eurovisionveckan knappt har börjat, ja kanske även på att håva in sistaplatsen i första semin (en placering de faktiskt inte lyckats ta hem än).
Våra vänner om Belgien:
Kris tycker: "Det är något med den här låten som jag gillar. Vet inte riktigt vad det är, men den är sympatisk."
Nina tycker: "Typiskt skval. Söta, väna tjejer i American Idol sjunger för att visa upp rösten men som är dödligt tråkig som låt. Zzzzznark."
David tycker: "Fin ballad, men ganska otydligt. Har fortfarande inte förlåtit Europa för att de inte röstade på Kate Ryan."
Placeringar de tre senaste åren:
2009: 17:e i sin semi 2010: Etta i sin semi, 6:a i finalen 2011: 11:a i sin semi
Tidigare favoriter från landet:
Om Schweiz mestadels var en anonym sörja för mig, där jag hade få minnen av Schweiziska bidrag, så kan ingen beskylla Belgien för samma sak. Av någon anledning så har jag koll på en hel massa Belgiska bidrag, även om det långtifrån bara är positiva minnen…
Belgien är ju skyldigt till några av de värsta bidrag jag vet (O Julissi, Copycat, With Love Baby, Love Power, Sanomi (jotack, jag vet den höll på att vinna) är alla musikaliska spyor) och dessutom till att ha förstört ett gäng riktigt bra låtar (på skiva) genom att ha gjort dem förfärlig orättvisa live (ja 1 Life och Je t'Adore jag tänker på er). De har också skickat några låtar som låter som andra låtar (Liefde is een kaartspel med Lisa del Bo 1996 höll ju på att stämma Friends Lyssna till ditt hjärta fem år senare och Clouseau hade nog lyssnat nån gång för mycket på Rollin' on the River när de skrev Geef het op 1991) som jag minns bara därför och så har de ju ett gäng kultklassiker jag knappt vet varför jag minns och kan (Telex Euro-vision, Rendez-Vous från 1983 (fortfarande underbart konstig), stenseriositeten i Avanti La Vie 1984 och Ingeborgs Door de wind 1989). Ja, och så har de skickat Sandra Kim förstås, vars förhandsvideo jag spelade så mycket på VHS att bandet gick sönder (japp, jag kunde alla moves).
Jag vet att gärna Ronny vill flagga för sin favorit Iemand als jij, sistaplatsen med Barbara Dex från 1993 här, men nu ska jag göra en riktig överkörning av min kollega och vän och plocka en av de värsta låtar han vet, en låt som parallellt är en av mina stora favoriter genom ESC-historien. Här är Liliane Saint-Pierre med Soldiers of Love.
Läs mera hos Pierre, Tobias eller Eurovision.tv
Tags: ESC12
Allmänt:
Om alla de länder vi har betat av hittills har varit ganska nya deltagarländer i tävlingen, så kommer vi nu till ett av de allra äldsta. Schweiz var med redan från alla första starten (och vann som bekant den första tävlingen någonsin). De har sedan 1956 varit med alla år utom fyra; 95, 99, 01 och 03. Dessa år fick man helt enkelt inte vara med på grund av för kassa resultat tidigare år, och det ska väl kanske sägas att det är inget glimrande facit som alplandet visar upp, trots sin långa medverkan: På 52 starter har man vunnit två gånger, tagit silver tre och håvat in lika många brons. Man har däremot kommit sist i finalen fem gånger och sist i sin delfinal två, och man har bara lyckats komma till final tre gånger sedan systemet med delfinaler började (där en av de gångerna är när stackars Anna Rossinelli kom sist i finalen ifjol).
Vanilla Ninjas sjätteplacering med Cool Vibes sticker ut som det enda riktigt fina resultatet sedan alla länder fick börja sjunga på valfritt språk igen (Schweiz har ju som bekant fyra officiella språk som man valt friskt emellan under ESC-historien – gruppen Peter, Sue and Marc deltog förresten fyra gånger och sjöng på olika språk varje gång). Annars kommer kanske Schweiz förevigt vara mest förknippade med att de var de som plockade in en ung Celine Dion i tävlingen. Inte så mycket för att de gjorde samma sak med en åldrad DJ Bobo.
I år har man valt att skicka brödrarduon Sinplus (som bland annat slog ut original-vinnaren Lys Assia i den lokala uttagningen) med låten Unbreakable. Bandet är relativt nytt och har precis släppt sin debutplatta i hemlandet.
Omdöme:
Att det här inte är Ronnys påse är kanske inte så förvånande (hans gitarrpop-kärlek är kanske inte obefintlig, men åtminstone begränsad) men att jag är ungefär lika kallsinnig kanske förvånar de som känner till min passion för britpop, The Killers, U2 etc. Det här ger mig nämligen ingenting. Det gör ju inte Coldplay heller för den delen (och de är ju rätt stora har jag hört) men där finns oftast åtminstone en hook (och en fixstjärna till sångare). Det här är ljum mellanmjölk serverad i ett mycket billigt glas - och om inte fantastiska The Highest Hights ens kom till final 2009, så bör det inte finnas en chans i världen att Sinplus gör det heller. De borde kanske ha skickat Lys Assia. Jag vet inget om låten, men då hade de i alla fall hakat på årets näst största ESC-trend (old people) och Nina hade varit glad.
Våra vänner om Schweiz:
Kris tycker: "Trött och blek låt som är fruktansvärt tradigt och som tar slut efter 2 minuter. Gick det åt skogen för fina Lovebugs så kan det väl inte gå bättre för den här. Det vore skandal."
Nina tycker: "Gillar ju egentligen det här försöket till att härma The Killers men stör mig samtidigt så enormt på den kakkiga engelskan. Låten känns dessutom som 5 min lång. Minst."
David tycker: "Hatade Unbreakable när jag hörde det för förste gången, men nu tycker jag att det är ganska bra. Det är fortfarande en Killers rip-off, dock. Gillar hooken."
Placeringar de tre senaste åren:
2009: 14:e i sin semi 2010: 17:e (sist) i sin semi 2011: 10:e i sin semi, 25:a (sist) i finalen
Tidigare favoriter från landet:
Alltså jag kan rakt av erkänna att trots att Schweiz varit med sedan min pappa gick i kortbyxor, så har jag väldigt få favoriter genom åren. Kanske delvis för att jag aldrig varit någon super-fan av stora (oftast franska) ballader, men jag misstänker också att det kan bero på att Schweiz ganska ofta satsat på mellanmjölk, trevligt, okej och anonymt. Kris försökte peppa mig med år som 1972, 1974 och 1978 inför det här, Nina föreslog Pas Pour Moi från 1986, och någonstans i bakhuvudet kan jag väl gnola på låtar som Piano, Piano, Welche Farbe hat der Sonnenschein? och Musik klingt in die Welt hinaus, men nä. Kolla på de här sammanställningarna och försök själva hitta något ni tokälskar: 1956-1989, 1990-1999 & 2000-2006…
Nä, jag stannar nog vid tidigare nämnda Vanilla Nijas Cool Vibes och Lovebugs The Highest Hights. Och så var jag svag för Anna Rossinelli ifjol. Och självklart så tillhör klippet fröken Titanic. Här är Ne partez pas sans moi med Celine Dion.
Läs mera hos Pierre, Tobias eller Eurovision.tv
Tags: ESC12
Allmänt:
Få länder har fått en sämre start i tävlingen än Rumänien. De ville vara med 1993, men deras låt klarade då inte det förkval som krävdes på den tiden. 1994 debuterade man slutligen, men placerade sig så illa (plats 21) att man inte fick vara med året elfte. När man sen fick vara med igen 1996 så blev man ännu en gång utslagna i för-kvalet, och eftersom resultaten nu varit så knapra, fick man inte vara med 1997 när urvalet gjordes på grund av tidigare meriter. 1998 fick man äntligen vara med igen, hamnade 22:a – och fick därför stå över 1999. Nytt försök i Stockholm 2000, en 17:e plats och hepp: portade från 2001 och välkomna tillbaka först till Tallin 2002. Då lyckades man dock (fråga mig inte hur – den där operaduetten är vedervärdig i mina öron) rycka åt sig en niondeplats, och därefter har man stannat i finalen varje år (vilket är lätt ironiskt för sedan kom ju "det riktiga" delfinalkvalandet igång).
Någonstans där slutade Rumänerna dessutom skicka pampiga ballader och istället satsa på den typ av somrig, småslynig sommarpop som de numera dominerar de Europeiska listorna med då och då, ett koncept som visat sig vara otroligt framgångsrikt med två tredjeplatser, en fjärdeplats och en semifinalvinst som följd.
I år är inget undantag från det konceptet när latinobandet Mandinga representerar landet med sin somriga partyhit Zaleilah. Bandet består av sju medlemmar (trombonisten får vackert sitta i Greenroom i Baku pga sexpersonersregeln), har hållit på i tio år, släppt fyra album och är superstora i hemlandet, kända för sina partyfyllda och visuella framträdanden och för sin musikmix av rumänska och kubanska tongångar.
Omdöme:
Jamen det här är ju lite oemotståndligt! Definitionen av "bra musik" (och tycke och smak) kan alltid diskuteras, men att det här är ett klockrent Eurovisionbidrag 2012 tror vi få har svårt att förneka. En snygg dragspelsslinga som sitter som en smäck (bordeline annoying), en härligt östporrig sångerska, säckpipor, en låt som har "köra-bil-till-stranden-med-nedvevade-rutor" skrivet rakt över sig, snygga trummor OCH som dessutom är en dans vars dance moves ni kan lära er här. Vad finns här inte att älska?
Våra vänner om Rumänien:
Kris tycker: "Årets Partyhit? Det märks att det går bra för rumänerna på hitlistorna runt om i världen. Snart vinner de, väl? Kanske inte i år, men vi ses på ett dansgolv nära dig!" :)
Nina tycker: "Får de till riktig partykänsla på scenen och inte falskar på sången kommer det gå hem. Men låten är långt ifrån en Tornerò i min värld."
David tycker: "Hurra! Första semifinalens första HIT! Massor av poäng från Spanien också. MEN (som Tony Irving säger) jag tycker personligen att låtar med text på mer än ett språk är lite smärtsamma. Denna undviker det, dock. Men bara nätt och jämt."
Placeringar de tre senaste åren:
2009: 9:a i sin semi, 19:e i finalen 2010: 4:a i sin semi, 3:a i finalen 2011: 4:a i finalen, 17:e i sin semi
Tidigare favoriter från landet:
Trots sin ganska korta ESC-historia så finns det ett gäng klipp att välja mellan här. Den uttjatade, men ganska stora sommarhiten, Tornero från 2006, den eldiga pianoduetten Playing with Fire från 2010 eller min favorit (och landets enda semifinalvinnare) Let Me Try med Luminita 2005. Vi väljer dock att lyfta fram Nicolas Don't Break My Heart från 2003: låten som styrde in Rumänien på det partyspår de så ofta snyggt förvaltat sedan dess.
Läs mera hos Pierre, Tobias eller Eurovision.tv
Tags: ESC12
