Duon Never Alone är vår favorit i webbjokerfinalen som direktsänds idag hos Lotta Bromé i P4 Extra mellan 13.00-14.00. Då har man chansen att vara med och utse det bidrag som ska få äran att tävla i 2012 års Melodifestival, och samtidigt lyssna till Christer Björkman som är gäst hos Lotta i studion.
Vi kände direkt att vi gillade de här grabbarna och deras snygga poplåt, och var därför tvungna att ta ett snack med Chris Hope och J Faith.
Here we go!
Vilka är ni?
J: Never Alone är en multimedia-duo bestående av Christofer Erixon (a.k.a "Chris Hope") och Carl Joakim Björnberg (a.k.a "J Faith"), respektive födda 1987. Vi är två goda vänner som skrivit och spelat ihop non-stop de senaste sex åren.
Chris: Vänskapen och musiken oss emellan har funnits länge, men musiken fick en större roll efter gymnasiet när vi började spela musik och turnéra tillsammans i olika konstellationer. För drygt ett år sedan flydde vi från hemstaden Trollhättan för att satsa helhjärtat på musiken i Stockholm.
J: Vi bor i en liten etta på söder, som också är platsen där vi skapar allt. När jag sitter vid datorn och producerar en låt sitter Chris i ett hörn och gör en film mot en hemmagjord greenscreen. Till exempel.
Varför tror ni att er låt gick vidare?
Båda: Tre anledningar: 1. Att vi har en väldigt bra låt som är genomtänkt (för ändamålet) och välproducerad, 2. Övriga bidrag i gruppen var bedrövliga. Tyvärr.
och 3. Vi har med hårt arbete skaffat oss en trogen skara fans i perfekt ålder för att förstå genomslagskraften med sociala medier.
Är Marilyn Monroe typisk för den musik Never Alone gör?
J: Marilyn Monroe är verkligen en typisk låt för oss. Vi har en text som inte handlar om något annat än kärlek. En melodi som är väl genomarbetad mot en ackordföljd som mer eller mindre är den samma från start till slut. Soundet på låten är också något vi kommer följa i framtiden då det känns eget och nyskapande. Att blanda dubstepinfluerade ljud och groove med tunga, gungande elgitarrer och popiga 80-talssyntar känns 10-tal.
Vad hade ni för favorit i Melodifestivalen förra året?
J: Christian Walz, Like Suicide var den bästa låten men Saade var rätt bidrag att skicka till Tyskland.
Chris: Le Kid, Oh My God var min favorit men det är alltid svårt att gå vidare som nykomlingar.
Hur gay är ni på en skala från ett till tio?
J: Never Alone som artist och idé är nog ganska gay. I alla fall enligt den ”vanliga” svensken. Att vara två killar som sjunger om brusten kärlek ihop är väl anledning nog att tro så.
Chris: Ja, om ni frågar en homofobisk volvo-raggare, då är vi en klar TIA. Men i själva verket ser vi oss som ett metrosexuellt par som inte kan få nog av de vackra kvinnor som förgyller vår vardag.
Vem av er två är mest trolig att gå hem hos bögarna?
J: Chris Hopes skäggodling har helt klart gjort framsteg i jämförelse med min det senaste året. Den tror jag han har mycket att vinna på! Känt är även att hans förmåga att härma kända personer uppskattas av bögar.
Chris: J Faith, helt klart. Lång och smal kille med ungdomlig karaktär och len stämma.
Vad är det bögigaste ni har gjort?
J: Förmodligen den gången vi framförde kärlekssånger under en liten vernissage på västkusten. Barfota i knälång tunika samt ett oförstört nytvättat hår som virvlade till havets vindar.
Chris: Vi har även, månader åt gången, delat säng under våra sex år som musikanter. Det är ganska bögigt det med.
Ni har fått stöd av schlagerfavoriten Jessica Andersson, också hon från Trollhättan, på Facebook, vad tycker ni om Jessica?
J: Jessica har kopplingar till oss på flera sätt och är en nära vän. Trollhättan är en liten stad där musiker gärna rör sig i samma kretsar.
Chris: Som artist tycker vi Jessica är spröd, ärlig och underbar. Vi ser fram emot hennes nya album där vi även ska försöka få med någon låt som låtskrivare.
Gaymap
