Efter första omgången hade vi tippat alla fyra rätt av de som gick vidare.
När resultatet var klart hade vi noll rätt.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva faktiskt.
Smaken är som baken. Det går inte att argumentera mot det.
Men för min personliga del så fanns det en chans att jag för första gången någonsin skulle få en final där jag A) gillade alla tio bidragen och B) det inte fanns några kisspauser. Well, det lyckades ju svenska folket förstöra så jag får vänta ytterligare några år på det (som om det någonsin kommer att hända).
Nåväl. 2012 är alltså året då vi inte har en enda schlagerrefräng i Globen. Skönt tycker säkert många - vi är inte två av dem.
Vi är såklart glada för våra favoritgrabbar i Top Cats. Det där är ett gäng coola katter som har en helt okej rockabilly, långt mycket roligare än förra årets, och vi önskar dem all lycka...även om vi såklart älskar Timoteij.
Att inte Sean Banan är i final är ju dock ett fullständigt schlagerfiasko. Låten har legat topp fem på iTunes, är en gigantisk hit bland barn och har en av årets bästa refränger. Men nej. Klart att den inte ska vara i final. Ranelid är ju tydligen roligare.
Stort stort kudos dock till Sarah Dawn Finer. Vilken fantastisk öppning, vilken fantastisk säkerhet och trygghet i rutan, vilken fantastisk tjej! Vet att surmular därute twittrat varje vecka att "varför väljer SVT programledare som inte kan vara med varje vecka" - men sanningen är ju den att Sarah klarat det här alldeles galant på egen hand. Helena är en kul färgklick som överraskar med att göra något nytt och Gina är hela Sveriges nya älskling - men det är Sarah som får alla framför TVn att känna att "det här med siffror och regler och så har vi koll på - ring ni bara så fixar vi resten". Ett stort kudos till henne.
Nu ska jag bli full.
Och nej. Jag är verkligen noll sugen på att göra TV nu. Så det blir nog ingen Schlagerstudio.
Gaymap
