Supersköne femman från Linköping i fjol, Sebastian Karlsson, är en av våra favoritkillar. Den 25 januari släpper han en ny fullängdare, och omslaget ser ut så här. Lite naket får alltid uppmärksamhet i vår blogg. Särskilt om det är med en kille som gör bra musik.

Lämnar östergötlands pärla med väldigt blandade känslor kring den här festivalturnén, men låt oss sätta lite navelskådande och extremt interna betyg som vanligt så här dags.

Låtar: QX QX QX QX

Artister: QX QX QX

Resultat: QX QX QX

Jag struntar i vad folk än säger: Låtarna var bättre i Linköping än i Göteborg...och jämför den här veckan med valfri vecka förra året och se mig i ögonen och säg att ni tyckte det var klart bättre ifjol. Aldrig. Visst, artisterna kanske inte var superspännande rakt igenom och resultatet orkar jag inte prata om en gång till (Vad är det som händer i år? Har folk helt slutat tänka Eurovision? The Playtones??) om det inte gäller det lyckliga i att Eric gick vidare överlägset...men låtarna är det absolut inget fel på. De som röstar däremot...

Stämning på stan: QX QX QX QX QX

Lokalbefolkningens hunkfaktor: QX QX QX QX QX

Kondisbesöket: QX QX

Men över till veckans första höjdpunkt: Linköping i sig! Herregud, den stan borde få MF varje år. Jag är beredd att offra en Göteborgs skaldjursbuffé bara för att få den där sköna festivalstämningen de fixat i Linkan i år. Musik överallt, happenings, skyltar och en allmän förväntan i luften. Hunkfaktorn var dessutom på topp och det enda de misslyckas med var att trolla fram ett schyst kondis med semlor. Heja Linköping!

Arena: QX QX QX QX

Pressrum: QX QX

Genrepspublik: QX QX QX QX

Cloetta Arena är en bra, lagom stor arena som ligger på behagligt gångavstånd från Linköping centrum (inte en enda taxiresa på hela veckan) men att ha världens minsta pressrum där man måste ut i snön och halka omkring varje gång man ska in i arenan är inte okej när man ska balansera dyr dator- och kamerautrustning. Publiken var klart godkänd och partysugna på fredagskvällen.

Välkomstfest: QX QX

Barhäng: QX QX QX QX QX

Officiella Efterfesten: QX QX QX QX QX

Så den andra stora fördelen med Linköping: Partyfaktorn. Visst, kommunfesten var väl sådär med mat i en iskall flygplanshall, men barhänget med en Bard i toppform var kalas och efterfesten hade ALLT det som en perfekt MF-efterfest ska ha. Toppenbuffé, rasande roliga människor (en del ditresta bara för lite party) och ett sprickfullt dansgolv som inte töms ens när DJn stänger av musiken klockan tre. Det är ju sådär MF-partyn ska vara: Legendariska! Det fattades i stort sett bara en riktigt skön efterfest.

Malmö får det tufft att matcha det där - men nu hoppas jag att ribban är lagd.

101c

Man kan säga att nu vet alla i arenan EXAKT hur mycket sång som finns på band och hur mycket som sjungs live i den här låten...Eric dansar sig nämligen igenom sitt första rep i stort sett för att fokusera på att hitta kameror. Så. Refrängen har förinspelad kör, och när Eric stängs in i buren sjunger Lars. Annars är det tyst. Just nu. Det är bara att hoppas att Eric inte glömmer bort att sjunga av bara farten även när det är publik i arenan...

Dansarna är ascoola i sin S&M-utstyrsel, numret är fortfarande extra allt och jag är barnsligt förtjust i låten.

Så. Om inget mycket märkligt händer i morgon så börjar väl frågan nu bli dags att ställa: Danny eller Eric? Jag kan lyckligt svara att det kvittar mig lika. Love them both.

Sara är vacker som en egyptisk prinsessa där hon står rakt upp och ned och sjunger sin egenskrivna visa rakt in i kameran. Enkelt och effektivt.

Jag håller verkligen tummarna för att det här går igenom rutan och rakt in i hjärtat på de där hemma imorgon, och att inte chipsmumsande och "Anna Bergendahl-effekten" lägger krokben på Saras så förtjänade framgång.

Finalen behöver en ballad också!

Fan vad jag älskar den här låten!

En rak och ren poplåt som låter som popmusik ska låta med en apsnygg kille som bara står rakt upp och ned och levererar. Mer än så behöver jag inte egentligen.

Numret ser fortfarande lite rörigt ut på plats i arenan, och den svarta dansarna försvinner lite i skuggan bakom Sebastian, men jag hoppas det ser fräckare ut i TV (vi har inga bra skärmar här på parkett) och att Sebastian och hans låt får det öde han förtjänar i morgon.

En av mina två stora favoriter här i Linköping.

Ibland är jag bara en sådan jäkla schlagerbög...

Jag tycker fortfarande inte att låten är "all that" - den borde lyfta ytterligare ett snäpp efter att skärmarna plockas bort mot slutet och årets hetaste dansarkex Johan Lundberg gjort entré - men fan vad jag köper det här paketet idag.

Tjejerna är skitsnygga (snacka om kostymmässig bergodalbana efter Playtonesfiaskot nyss). Verkligen makalöst snygga. Och Shirley har inte dansat så vilt på en schlagerscen sedan hon stod bakom Elena Paparizou i Köpenhamn 2001. Skärmarna de dansar mot är enkla men effektfulla och tja...jag tror faktiskt inte Shirley kunde kännas längre från Med Hjärtat Fullt Av Ljus än det här.

Hade inte Sanna gått rakt till Globen förra lördagen hade jag tippat att det här hade häng på en fjärde-femteplats. Nu tror jag tjejerna har häng på Globen. De döljer nämligen alla den här Min Kärlek-kusinens brister tusen gånger bättre än tant Sanna dolde sina Vågar Du Vågrar Jag-diton.

Efter Saras dansare imponerat i Maggans kornblå uniformer kommer Playtones in och visar att den där färgen tydligen kan vara mindre smickrande i MF-sammanhang också. Herregud. Killen på basfiolen ser ut som nån virat in honom i ett stort, blått lakan. Och tjejerna? de så snygga körtjejerna ser ut som två totalt osexiga flygvärdinnor. Galet. Sicket haveri.

Det här är fortfarande veckans kisspaus för mig, även om den här glada Aristocats-trallen från master Kempe såklart sitter som ett lim efter bara några lyssningar, och absolut inte ska räknas ut på lördag.

Frågan är bara om min farsas generation röstar i Melodifestivalen? Alltså de som inte bor i Kallinge då, där fömodligen hela byn kommer rösta upp veckopengen... Men annars? Och hur långt det räcker.

En liten klädkommentar först: Alla nummer i schlagern borde ha kläder av Maggan Julle! Fy fan vilka roliga, coola, färgglada saker hon trollar fram - och här är dags igen.

Jag älskar verkligen den här snyggt producerade midtemposmockan med alla sina larm och ljudkrumbukter, och jag tycker refrängen är ett av helgens bästa klister...men det är något med Sara som inte klickar med mig och jag känner att hon gör precis raka motsatsen till vad Sanna gjorde förra veckan och Shirley gör här om en stund: Höjer en si-så-där låt med ett fantastiskt nummer och en enorm utstrålning.

It's a hot mess.

"Simon håller igen på rösten under andra genomkörningen" säger studionman-Hence. Två minuter senare träffar Simon ungefär alla höga toner ändå rakt av, lite som han glömde bort att han inte behövde sjunga sådär fantastiskt som han annars gör på ett helt vanligt rep... Helt galet vad den snubben kan sjunga!

Jag tycker den här superschlagerballaden är fantastiskt fin, och texten som nog av många kan uppfattas som lite fånig, blir när Simon sjunger den fullständigt trovärdig på något underligt vis.

Däremot är det svårt att placera den här låten imorgon. Sist? Vidare bland de fem? Inget skulle förvåna mig.

Hela konceptet känns ju som ett lite been-there-done-that-i-schlagern-paket, men samtidigt är Simon så bra och Kempe så medveten om hur man bygger en ballad, att det aldrig känns som det är dags att varna för att mossan ska börja växa under de här tre minuterna. Jag får faktiskt lite rysningar stundtals.

Alltså jag tycker Linda gör alla rätt med sitt tonårstjejnummer. Jag gillar gitarrtjejerna, de röda hjärtanen i bakgrunden och "En Gång För Alla-dansen"...men jag har fortfarande inte helt lätt att ta till mig låten. Tyvärr. Och då är den ändå giftigt trallvänlig efter två dagars pluggande.

Jag räknar faktiskt inte bort det helt längre heller. Det är en rätt rolig, barnvänlig start. Å andra sidan sitter de väl bara och väntar på Manboy?