Två melodifestivalnördar som delar samma schlagerintresse bloggar för QX om Melodifestivalen, Eurovision Song Contest, Idoltävlingar and everything else that is a little bit schlager.
Allmänt: Rent personligen tycker jag det här är årets bästa killdanspoplåt. Är fortfarande lite konfunderad över varför det inte räckte hela vägen i Göteborg.
Ändringar i numret: Den spektakulära volten mot slutet är borta eftersom Anton har skadat knät. Under repetitionerna är dessutom hans killdansare ersatta med tjej-diton. Men det får aldrig ni se. Han verkar dessutom fått tillsägelse att styra upp micktekniken. Nu är micken vid mummen hela tiden (utom när kören sjunger "Ah-Oh, what a feeling"). Bra! Killen kan ju sjunga. Det är bara dumt att han inte får visa det.
Chanser att hamna bland de fem: Låten var den som snabbast vandrade upp i topp på iTunes när låtarna släpptes och Antons fans är bland de ihärdigaste på Twitter, Instagram (hans "nu går jag och lägger mig med rufsigt hår"-inlägg slår ryktesvis tydligen Eric Saades "titta när jag går runt på nån solig semesterort"-ditos vad gäller likes) och Facebook. Klart Anton lär hamna bland de fem.
Finalplatsbetydelse för låt/artist: Stor. Projekt Anton Ewald skulle ju bli nya Projekt Eric Saade och då behövde ju Begging bli en Manboy och inte en Youngblood.
"Funktion" om låten kommer till final: Just nu är David Lindgren helt ensam om danspopkille-kvoten i finalen, och Begging är väl mer än Amazing 2 medan Skyline är In the Club 3?
Chanser i finalen: Kommer han dit lär han hamna topp fem.
Tillägg: Melodifestivalen har verkligen en grym förmåga att plocka fram sådanahär duktiga pop-pojkar varje år. Varför fungerar det inte på samma sätt med tjejer? SÅ märkligt.
Pojken ser ju ganska bra ut. Hoppas han hittat kläder som sitter snyggt också, i stället för de misslyckade brallorna och den slitna t-shirten han hade i deltävlingen.
Allmänt: Tones röst är nästan helt borta (förkylning?) vilket inte bådar gott om det hålle ri sig till på lördag. Erik frågar om någon kan sjunga hennes partier istället.
Ändringar i numret: Nya mikrofonstativ?
Chanser att hamna bland de fem: Goda. Om något ska småskrälla på lördag så tror jag det är den här småsöta, ofarliga sportradiotrudelutten.
Finalplatsbetydelse för låt/artist: Visst skulle säkert båda artisterna få en liten skjuts (Tone i Sverige och Erik med solokarriären) om det blev final, men ingen av dem lär gå under om de inte hamnar där, och låten lär ha ett liv på radion vad som än händer.
"Funktion" om låten kommer till final: Antalet tjejer ökar med 100%
Chanser i finalen: Inte speciellt stor. Kommer den dit är det förmodligen en tillräckligt stor bedrift i sig. Åtta?
Tillägg: En intressant grej när artister tappar rösten under rep är att vi i presskåren verkligen får en chans att höra hur mycket röst som är kör/på band. I Tones fall? Inte något alls. Tystnad.
Allmänt: En av våra gemensamma favoritlåtar i årets festival. Party! En liten passning till de som säger att det här är musik som inte är på riktigt och bara finns i festivalen hittar ni dessutom HÄR. Det här är långt mera på riktigt än typ Ravaillacz.
Ändringar i numret: Numret känns mycket mindre rörigt, säkrare, tajtare, stramt. Dessutom röda vimplar som tifo i publiken istället för lysande stavar och ett rejält partykonfetti.
Chanser att hamna bland de fem: Stora. Jag skulle bli mycket förvånad om det här inte är med och slåss om en plats i finaln.
Finalplatsbetydelse för låt/artist: Stor naturligtvis, även om ett avancemang hit också är stort och räcker en bra bit. Behrang är något helt annat än "killen som kastade ut Tintin" numera. Det bör ha varit ett mål.
"Funktion" om låten kommer till final: Det behövs glädje och party i finalen och låten blir i så fall helt ensam i sin genre och lär ha en hel hög supportrar just därför. Dessutom behövs ju fler låtar på svenska (och franska och arabiska) i finalen bland alla engelska texter.
Chanser i finalen: Årets The Moniker om den går till final?
Det kom nyss ett brev till nöjesmedia i Sverige. La Camilla är ute ur gruppen som blev sexa i den fjärde deltävlingen i lördags, och Dominika är därmed tillbaka i gruppen! Alexander Bard bekräftar både i Aftonbladet och P4 Extra att La Camilla fått gå för att lämna plats åt La Dominika.
Det här brevet gick ut till media vid lunchtid idag.
"Army Of Lovers declare Sainthood for Santa Camilla - and welcome La Dominika to center stage!
Our Dearest Beloved Sister Camilla, Our Hundreds of Thousands of Fabulous Loyal Fans, and The Chosen Few of the Rest of You Out There in This Cold Cold World who dare to care
Please accept our sincerest and most heartfelt gratitude for the hilarious months of joy and happiness we have shared with You, Our Beloved Sister, during studio recordings, rehearsals, therapy sessions, interviews, and performances in connection to The Original Army Of Lovers’ participation at Melodifestivalen 2013. You are dearest to our hearts, You are forever Our Beloved Sister, You are the undisputed People’s Queen of Army Of Lovers. For all this, we are to You forever grateful.
Your performance at Melodifestivalen in Malmö - from Your fabulous entrance to Your royally ignorant attitude towards even hitting the lipsynching right - make Yours quite possibly the ultimate Army Of Lovers performance ever. Who cares about rehearsing properly in advance, or hitting the right notes, when the world really revolves around the Art of Entries and Exits? And since You practice this Art with the ultimate superiority, how could Your performance possibly be improved upon in any way whatsoever? It was flawless. You are flawless.
Our Beloved Sister, what was Your Melodifestivalen performance if not the quintessential celebration of the Talented Untalented, the Victory of Charisma over Substance, the Glamorous Amateur set against the Boring Professional, the Good Bad Taste against the Bad Good Taste, the Ethic of Anybody with an Attitude is born to be a Star? You personify all these qualities better than anybody else on this planet. You are the proudest Ambassador of the Heritage of Milli Vanilli, and for this we herald You as Our Eternal Queen of Punk!
However, the show must go on! There are wars to battle and win. Army Of Lovers have a huge task ahead of them, fighting hatred and intolerance everywhere until everybody on the planet can have sex with everybody else all of the time. In this year of The Reformation of Army Of Lovers - in all its various incarnations - it is time to take the next step. Just as generously as Dominika stepped aside to let You, La Camilla, and the boys reunite as The Original Army Of Lovers for Melodifestivalen, we now thank You for stepping aside to let Dominika take center stage in the next reincarnation of Army Of Lovers in this Golden Year of 2013.
We therefore today proudly declare Dominika to be La Dominika, and in return we award You the Ascension from La Camilla to Santa Camilla, The Enlightened Global Consciousness of Femme Fatale Hysteria, Our Living Saint! We will always kneel before Your Altar on every stage we enter. You will always be with us in our hearts. Thank You, Thank You, Thank You, for Everything!
The Committee for The Continuation of The Reformation of Army Of Lovers" Alexander Bard Jean-Pierre Barda Dominika Peczynski Michaela Dornonville de la Cour Camilla Thulin
Camilla går knappast att ha med i ett band. Totalt oseriös och oengagerad. Bara diva, knappast seriöst arbetande artist. Men i det här fallet kvittar det nog, för det nya "återuppstådda" luftslottet AoL kommer knappast att lyfta.
Ibland gör man klokast i att lämna saker när tid är. Det är som att försöka gå tillbaka till ett x och ta vid där det sist tog slut. Många ggr dömt att misslyckas. Tiden går vidare och så bör vi.
Men nu har väl skägget börjat växa inåt på Bardgubben.. Detta var förbanne mig det fjantigaste jag läst sen igår. (och det var om påven..) Ja, det handlar väl om att göra saftig reklam i bägge fallen, att kanonisera sin fantastiska existens, och HÄR blev det ju bara ännu mer plumpt/dumt. Larvigt, och inte mycket mer. UTAN La Camilla lyfter inte den gamla ballongen. nejnej. (bäst före, passerat..) solly. OCH att Thulinskan undertecknat denna utrikiskt hemvispade smet, gör mig ärligt talat MYCKET förvånad. Har alltid ansett den människan vara vettig, ha pejl och ha situationen under kontroll.. Stryk kon, nu vart det bara troll. I hela skogen.
...and I sincerely hope nobody anywhere thinks a faceless, anonomous clown calling "hen"self Rambo represents anyone but henself...
Man kan inte låta bli att fundera varför en vanligtvis så intelligent person som Alexander Bard och en så genuint snäll människa som Jean-Pierre Barda inte förstår, att La Camilla ÄR Army of Lovers och att AoL aldrig kommer att nå upp till samma höjder utan henne?
Har verkligen kärringen Thulin så mycket att säga till om??
Allmänt: En kort stund i Skellefteå hade jag den här låten som slutvinnare. Nu får jag erkänna att jag är lite trött på den.
Ändringar i numret: Den apsnygga "klon-kören" som lyfte numret från att allt för mycket bli en Snälla snälla 2 är tyvärr borta.
Chanser att hamna bland de fem: Det som talar för den här låten är ju helt klart att det sedan 2006 (då Rednex/Magnus Bäcklund gick till final) alltid funnits en ballad i Andra Chansen som rusat därifrån till succé i finalen; Sara Varga, Thorsten Flinck, Jessica Andersson, Sonja Aldén och inte minst Caroline själv. Det som kanske talar emot den är möjligen att med den succé Caroline hade i ryggen sedan förra gången så borde väl den här tagit fart redan i Skellefteå? Känns det inte lite gjort? Magkänslan är att den här balladen inte riktigt får de vingar den behöver.
Finalplatsbetydelse för låt/artist: Ännu en tjej i finalen skulle knappast skada, och det är väl Caroline eller Tone Damli som är de enda som kan fixa det som det känns just nu. Carolines publik lär nog ändå hitta låten, även om det såklart måste vara en liten besvikelse att komma tillbaka efter en succe-andraplats och "göra en Nanne Grönwall".
"Funktion" om låten kommer till final: Om låten skulle gå vidare så är det (vid sidan om Ravaillacz och Sean Banan) den enda låten på svenska. Det är dessutom den enda renodlade balladen (om man inte räknar Ralf och State of Dramas rockballader dit).
Chanser i finalen: OM den skulle ta sig dit så har den förmodligen fått tillräckligt med vingar för en topp fem-placering.
Tillägg: Allt fokus hos pressen här just nu ligger hos Army of Lovers och inte på stackars Caroline...
Allmänt: Om det kändes som igår som vi satt och såg Robin repetera i Malmö, så känns Eric Gadds Oskar Linnros-variant som något som skedde för ett halvt år sedan (hjärnan kan liksom inte hantera så här mycket intryck varje vecka - Karlskrona känns som en evighet sedan). Personligen måste jag säga att den växt lite för mig på den tiden och den spelas en del i mina lurar.
Ändringar i numret: Nja, det känns inte som Gadd ägnat månaden sen delfinalen till att komma på nåt nytt, direkt. Fortfarande han och hans band. Möjligen nya lampor runt omkring dem. Och en ny bas.
Chanser att hamna bland de fem: Inte speciellt stora som det känns just nu.
Finalplatsbetydelse för låt/artist: Inte jättestor. Erics skivköpare lär ändå ha märkt att han är tillbaka och detta känns som en låt som radiostationerna kommer spela hur det än går på lördag.
"Funktion" om låten kommer till final: Det kan låta elakt, men typ "ingen alls". Louise har på något sätt fyllt kvoten för "radiohit-med-nittiotals-artist" där.
Chanser i finalen: Minimala
Tillägg: Kolla gärna upp låtskrivaren/gitarristen-på-scen Thomas Stenströmssoloskiva från i fjol.
Vi glömmer ju alltid bort att påminna om att Ronny är med live i P4 Extra med Lotta Bromé varje vecka från de olika städerna. Men hey, bättre sent än aldrig. Idag pratar Lotta och Ronny om de åtta låtarna i Andra Chansen och om de är heta, ljumna eller kalla.
Allmänt: Det lyser av självförtroende från förra veckans mini-genombrott, och nu verkar det dessutom som om någon lärt Robin att han faktiskt kan/får hålla igen på rösten på repetitionerna så han kan plocka alla de där vokala krumbukterna på lördag. Annars sitter allt där det ska, och "stampet" mot slutet ger fortfarande gåshud.
Ändringar i numret: Inga vad jag kan se. Och när skulle d ehunnit det?
Chanser att hamna bland de fem: Mycket stora. You är den låt som legat högst av AC-låtarna på iTunes och den låt som jag rent empiriskt känt att det buzzats om mest senaste veckan. SKulle jag plocka en låt som känns säker i final skulle jag nog välja denna.
Finalplatsbetydelse för låt/artist: Låten är förmodligen en radiohit i vilket fall och Robin har helt klart krattat vägen för en solokarriär och en eventuell återkomst till festivalen nästa år. Men det är klart en finalbiljett skulle innebära ytterligare ett lyft.
"Funktion" om låten kommer till final: Det är i vår bok en av årets bästa låtar och en av de klaraste hitsen. De låtarna ska alltid vara i final.
Chanser i finalen: Om Robin kommer dit tror vi han är den AC-låt som kan skrälla. Högt.
Tillägg: Helt klart en av de tre bäst fungerande låtarna på efterfestdansgolvet i Malmö förra veckan. Om det berodde på låten eller kvällen låter jag vara osagt.
När alla 32 låtar spelats får programledarna en varsin skiva med sig hem som minne från turnén. Igår fick årets programledarduo sina. Just nu lär de gå runt i kulisserna och likt amerikanska kids med yearbooks försöka få alla artister att signera med en personlig hälsning.
Den här låten är så mycket Ronny att det värker. Jag vet att det inte är allas kopp te, men det struntar jag i för det här är min lista. Jag kan fortfarande inte fatta att den här låten inte ens var topp fem och att de tre husfruarnas schlagerglittrande äventyr tog slut i Göteborg. Låten är en härligt schlagerblingad danspoplåt med en gudomlig refräng. Och även om numret lämnade lite att önska så tycker jag att det här borde fått mer röster.
Och. Jag tycker det är helt ORIMLIGT att det bara finns en schlager i startfältet i år. Det ska bli mitt mission till nästa år: Att göra allt som står i min makt för att se till att vi får tillbaka lite schlager i festivalen. För annars kan ju Ravaillacz lika gärna sjunga om troll, spöken och vettiga Sverigedemokrater, andra saker som inte existerar.
2. Robin Stjernberg "You"
Jag ryser varje gång jag hör den här otroligt snygga midtempopoplåten med Robin. Den är så egen, så lättillgänglig och så vacker. Jag hoppas med hela mitt hjärta att hans popjojk når finalen och att den där placerar sig högt, högt. You är låten som jag tror överraskat många och kommer bli en av årets stora hits. Helt välförjänt för fina röstjonglören Robin.
3. Behrang Miri "Jalla Dansa Sawa"
Men hej fest! Den här typen av lycklig karnevalsmusik träffar mig alltid rakt i hjärtat. Refrängen är den jag gnolat mest på efter avslutad tävling, och jag tycker att den är en befrielse bland all trist musik som tävlat i år. Det här ska bli mitt soundtrack hela sommaren. Heja Behrang!
4. Eddie Razaz "Alibi"
Jamen, vi klämmer väl in ytterligare en låt som inte tagit sig vidare i år? Att Eddies snygga popdansrökare inte fick visa upp sig mer i festivalen är ett jävla skämt. Alibi är modern, medryckande och extremt snyggt producerad. En riktig floorfiller som jag är ÖVERTYGAD hade funkat galant i Europa.
5. Anna Järvinen "Porslin"
Fina, fina Anna. Den här underbara balladen är en av de mest gripande låtarna som någonsin tävlat i Melodifestivalen. Det var synd och skam att folk inte riktigt hörde vad Anna sjöng och därför röstade ut henne. För mig är det här i paritet med Snälla Snälla och den borde ha blivit en lika stor hit om det fanns nån rättvisa i schlagerland. Men det gör det ju som bekant inte.
6. Anton Ewald "Begging"
Det bästa Kempe (och Anton Malmberg Hård af Segerstad) gjort på länge förtjänade ett bättre öde och ambitiösa Anton borde (om han bara satsat lite mer på sången) fått sin finalplats. för den här snygga popdängan.
7. Sean Banan "Copacabanana"
Jag tycker faktiskt att den här refrängen är vassare än fjolårets och Sean härligt färgglada show förtjänar lätt sin finalplats. Schlagerglädje.
8. State Of Drama "Falling"
Jag blir lika överraskad varje gång jag hör den här hur bra jag tycker att den är. Stilig refräng och skönt radioskvalsbekant.
9. Ulrik Munther "Tell The World I´m Here"
Bra låt med bra artist som jag absout kan se som slutvinnare. Det är bara inget jag lyssnar på om och om igen.
10. Martin Rolinski "In & Out Of Love"
Jag borde kanske tycka mer om det här än vad jag gör. Jag tycker den stannar av för mycket under verserna och matchar därför inte den assnygga refrängen. Synd. Men bra låt med en av festivalens mest kompetenta artister.
11. Army of Lovers "Rockin The Ride"
12. YOHIO "Heartbreak Hotel"
13. Michael Feiner & Caisa "We´re Still Kids"
14. Caroline af Ugglas "Hon har inte"
15. Erik Segerstedt & Tone Damli "Hello Goodbye"
16. Janet Leon "Heartstrings"
17. Amanda Fondell "Dumb"
18. Ralf Gyllenhammar "Bed on Fire"
19. David Lindgren "Skyline"
20. Elin Peterson "Island"
21. Felicia Olsson "Make Me No 1"
22. Lucia Pinera "Must Be Love"
23. Mary N´Daiye "Gosa"
24. Jay Jay Johanson "Paris"
25. Sylvia Vrethammar "Trivialitet"
26. Rickard Wolff "En förlorad sommar"
27. Cookies N´Beans "Burning Flags"
28. Joacim Cans "Annelie"
29. Eric Gadd "Vi kommer aldrig att förlora"
30. Louise Hoffsten "Only The Dead Fish Follow The Stream"
Den där kaxigt bluesiga inledningen av första och andra versen är själva sinnebilden för vad jag tycker är musikalisk dynga. Och refrängen är så menlöst ljum att jag fortfarande inte kan fatta vad folk såg i den här. Louise är en värdig finlaist, hennes skitlåt är det inte.
31. Therese Fredenwall "Breaking The Silence"
Pretentiös skitmusik.
32. Ravaillacz "En riktig jävla schlager"
Fräscht att driva med nåt som inte ens existerar i festivalen längre. Pösiga gubbar som lallar runt med en skitlåt som inte ens platsat i en lokalrevy i Tommelilla har tamigfan inget i finalen att göra. HUR TÄNKTE FOLK? JÄVLA IDIOTER.
Åh, fina Eddie. Jag tycker inte alls han är överskattad, snarare skattad rätt bra. I sängen har jag ingen aning om hur han är. Men gissar på...en sjua?
HÅller även med Ronny och Jonas om saknar 00-talsschlagern i tävlingen. Det är kanske inte den typen av musik vi ska skicka till Eurovision, men finns det plats för tantbossa, Breaking the silence-meningslösheter och Gosa-vidrighet så MÅSTE det finnas plats för några schlagerbög-/fjäderboabrud-låtar varje år också. Kan inte Ken försöka snacka in Ronny i juryn till nästa år? =)
1. Heartstrings 2. In and out of love 3. Heartbreak Hotel 4. Bed on fire 5. Make me no. 1 6. Alibi 7. Begging 8. You 9. Skyline 10.En riktig jävla schlager 11.Hello goodbye 12.Copacabanana 13.On top of the world 14.Jalla dansa sawa 15.We're still kids 16.Rockin' the ride 17.Burning flags 18.Dumb 19.Tell the world I'm here 20.Vi kommer aldrig att förlora 21.Falling 22.Only the dead fish follow the stream 23.Must be love 24.Trivialitet 25.Porslin 26.Island 27.Breaking the silence 28.Paris 29.Hon har inte 30.En förlorad sommar 31.Annelie 32.Gosa
Tror aldrig att jag har varit så "out of sync" med vare sig svenska folket eller Ken och Ronny. Har varit med Ronny på såväl "Something in your eyes"- och "Show me heaven"-tågen samt varit en lojal medpassagerare på Sanna- och Bengtzing-expresserna, men Swedish House Wives är årets största negativa överraskning för mig. Det är en helt okej låt och ett helt okej framträdande, men den där dyngrefrängen man bara dör av (typ Something in your eyes, Show me heaven eller Bengtzings alla låtar) hittar jag inte hur jag än letar...
De enda två låtarna som hamnar däruppe för mig i år är Heartstrings och In and out of love, där jag dessutom tycker att Heartstrings hade varit klockren tilll Eurovision. Het (och duktig) sångerska, grym låt med snygg produktion och en refräng som är både klurig och superdirekt på samma gång borde ju funka tycker man Men svenska folket fattar ju inte den heller, så det är väl mig det är fel på =)
Om jag får kommentera och analysera ditt förstaval lite, SHW, en låt som jag också gillade, så tycker jag den hade två fel: Jenny Silver-som inte passade in i gruppen, för olik de andra och är mer en soloartist-och själva numret, helt fel stuk, man måste ju inte ha paljettkläder bara för att det är en "schlagerlåt", hade vart bättre med nåt tuffare, svarta skinnkjolar etc, som säger "vi kan va balla och snygga och ha kul fast vi är lite äldre" och det var väl det låten handlade om. Nu blev det mer "vi är söta och glittriga även om vi har rynkor"...har jag fel?
Måste säga att jag saknar lite jag ljuger så bra, att älska dig, min kärlek, håll om mig och det gör ont låtar.., varför utrota dem helt? Även om jag ÄLSKAR modern musik som Danny och Loreen så vill jag ändå höra jag ljuger så bra liknande låtar också. Det är ju bara här man får den musiken ju..
Då klampar väl jag in och levererar en komplett annorlunda lista.
1. En förlorad sommar 2. Hon har inte 3. Bed on fire 4. Porslin 5. Annelie 6. Burning flags 7. In and out of love 8. Only the dead fish follow the stream 9. En riktig jävla schlager 10. We're still kids 11. Dumb 12. Falling 13. Make me no. 1 14. Paris 15. Tell the world I'm here 16. Heartbreak Hotel 17. Vi kommer aldrig att förlora 18. Heartstrings 19. Island 20. Breaking the silence 21. Trivialitet 22. On top of the world 23. Hello goodbye 24. Rockin' the ride 25. Begging 26. Gosa 27. Must be love 28. Copacabanana 29. You 30. Alibi 31. Jalla dansa sawa 32. Skyline
Rankar i tre olika kategorier. Toppen, Ok, Botten. Utan inbördes ordning i respektive kategori.
Toppen (Plats 1-11) SHW, Behrang Miri, Eddie Razaz, Sean Banan, State Of Drama, Martin Rolinski, Yohio, Caroline Af Ugglas, Amanda Fondell, Felicia Olsson, Ulrik Munther,
Ok(Plats 12-20) Therese Fredenwall, Louise Hoffsten,David Lindgren, Janet Leon, Erik&Tone, Army Of Lovers, Ralf, Cookies...,Ewald.
Botten (21-32) Ravaillacz, Joachim Cans, Eric Gadd, Wolff, Sylvia, Jay-Jay, Mary, Elin Peterson, Michael Feiner&Caisa, Lucia, Robin Stjernberg, Anna Järvinen.
Håller med när det gäller nr 31 (Fredenwall) och 32 (Ravaillacz). Gillade annars Michael Feiner o Kaisa, Martin Rolinski, Janet Leon, Lucia Pinera, Anna Järvinen, Eddie Razaz, Ulrik Munther och Amanda Fondell. En kommentar om resultatet av omröstningarna är att det krävts mycket mindre av killarna än av tjejerna (vilket torde framgå av denna lista).
Brukar hålla med Ronny i det mesta, men i år känns vår smak väldigt apart. Min toppfemma skulle bli:
1. Anton Ewald, Begging - pumpat sönder 2.30 versionen sen deltävlingen, sjukt grym! 2. Sylvia Vrethammar, Trivialitet - Sylvia rules, punkt. 3. Anna Järvinen, Porslin - årets största "hurfantänktesvenskanu"-ögonblick. 4. Behrang Miri, Jalla Dansa Sawa - Ronny har sagt allt. 5. Jay Jay, Paris - för deprimerade frankofiler som mig känns det som mitt livs soundstrack.
Gaymap
