Nu tänkte jag ha ett sånt där litet filosofiskt funderingsinlägg som jag tyvärr inte haft på ett tag. Denna gången ska jag snacka lite om självständighet. Jag själv som person har alltid varit väldigt självständig av mig redan sen barnsben då jag till exempel var väldigt bra på att underhålla mig själv om jag hade tråkigt till skillnad från många andra barn. Jag hade kompisar som hela tiden var tvugna att vara sysselsatta med saker hela tiden eller hela tiden vara med andra människor för att vara tillfreds i tillvaron men jag löste ofta det själv genom att till exempel hitta lite lego att bygga med eller sätta ihop ett pussel.
Detta har fortsatt genom min uppväxt och håller i sig än. Jag har hela tiden vetat vad jag behöver få gjort så jag går liksom konstant runt med en checklista i huvudet på saker jag borde göra inom den närmsta framtiden. Det kan vara allt från att betala en räkning, plugga något eller läsa ut en tidning till att höra av mig till en kompis jag inte träffat på ett tag. Till det är jag ju också en väldigt strukturerad och organiserad typ som inte funkar alltför diffust eller spontant, även om det kan va kul att vara spontan nångång ibland.
Tillbaka till det självständiga, för mig har det alltid varit så naturligt att man sköter sina saker själv och har koll på vad man ska göra utan att man har en mamma som står och tjatar på en vad som ska göras. Det tror jag att jag har ganska stor nytta av nu speciellt sen jag flyttade hemifrån då det går alldeles utmärkt för mig att styra och sköta om mitt hushåll.
För mig är självständighet ett tecken på mognad och trygghet i sig själv. Man visar att man är en person som kan ta hand om sig själv och få saker gjort på eget initiativ. Självständighet visar att man är självsäker och behöver inte alls betyda att man är dålig på att samarbeta vilket en del kanske tror, utan man visar att man kan ta ställning för sig själv och ens egna del i gruppen.
Vad jag vill att dessa tankar ska leda vet jag inte riktigt men jag tycker mest om att skriva av mig om lite allt möjligt. Hur som helst har jag stött på en hel del personer som är fruktansvärt osjälvständiga som hela tiden behöver nån som "styr" dem vilket jag har så svårt att se hur man kan fungera så som person, men alla är vi ju olika. Vi får väl se sen i framtiden hur det går om jag skulle flytta ihop med någon men jag brukar inte ha problem med det så länge jag får sköta mitt utan att nån tjatar på mig och den personen sköter sitt.
Gaymap
