Gaymap
| « | ||||||
| Mon | Tues | Wed | Thurs | Fri | Sat | Sun |
| 1 | 2 2d89 | 3 | 4 | 5 | ||
| 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
| 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
| 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
| 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||
Tisdag den 19 februari fyller jag 60 år. Eftersom några frågat om jag kommer ha någon form av mottagning denne dag, har jag bestämt mig för att bjuda in alla som vill uppmärksamma mig på denne dag, till ett "Öppet Hus".Tags: personligt
Någon frågade mig, varför jag inte bloggat på en tid. Svaret är enkelt, jag skriver på en bok, tillsammans med min goda vän Stefan H Ericsson, om min resa från den ökända "rikshomofoben" Allan Nielsen till den bisexuella transaktivisten Maria Hansson Nielsen. Om detta kommer jag även att föreläsa vid Söderhamn Pride i sommar. Så ha lite tålamod. Det blir snart ett nytt blogginlägg.Tags: personligt HBTQ
Ett nytt år har börjat. Det flesta påbörjar ett nytt år, med att se tillbaka på det gångna året, men det tänker jag inte göra. Däremot skall jag försöka se framåt, och berätta lite om vad jag hoppas vi tillsammans kan kämpa för under 2013.
Under året kommer jag även fortsätta föreläsa på skolor, i föreningar, på museer, hos myndigheter och företag. Jag kommer även medverka vid några Pridefestivaler, politiska evenemang och liknande. Därutöver blir det mer Radio, TV och annan press. Redan den 9 januari har jag äran att tillsammans med den fantastiska underbara fotografen Elisabeth Ohlson Wallin medverkar i SVT1, när allas vår Lena Philipsson presenterar det första programmet i nya TV-serien Konstkuppen.Tags: personligt nöje tv sex politik religion samhälle kultur HBTQ
I tisdags publicerade jag en debattartikel på Newsmill med rubriken: Jag var rikshomofob innan jag kom ut ur garderoben. I nämnda årtikel skriver jag bland annat om hur väl mitt eget liv bekräftar den studie, som publicerades i Journal of Personality och omnämns i SciensDaily den 6 april i år, angående hur många kända homofober sedan blivit avslöjade som homosexuella, eller själv vågat komma ut helt frivilligt.
Jag delade med mig av min egen erfarenhet, och berättade lite om hur mina tidigare ”motståndare” i debatten numera är ett stöd och även uppmuntra mig i min kamp för hbtq-pedrsoners rättigheter och lika värde. Det finns även exempel på hur två predikanter omskrivit mig negativt.
Efter att ha delat med mig av artikeln på Facebook, har ett antal andra också delat artikeln på sina sidor. Det blev mycket gillande och en del positiva kommentarer. Men på en av mina vänners sidor kan det två negativa kommentarer. En av dem skall jag citera här, och sedan själv kommentera den. Han som har sidan dessa kommentarer skrevs in på, frågade mig om han skulle ta bort dessa. Jag skrev tillbaka, att han skulle låta kommentarerna stå kvar, så att hans vänner kunde läsa hur vissa skriver om oss.
Detta är vad en av dessa två skrev:
”Ja, möjligen är det intressant att se en ny (?) variant på den gamla retoriken: "förr var jag [välj lämpliga pejorativa termer], men nu när jag har sett ljuset är jag [valfritt självberöm]". Denna strategi är användbar i alla sammanhang när man vill nedsvärta sina meningsmotståndare, som givetvis alltid avses när det gamla "jaget" beskrivs.”
Jag skrev min artikel för att belysa det problem homofobi och transfobi är. Att jag skriver om min egen erfarenhet, beror på att den i mitt fall bekräftar den studie från USA, jag hänvisade till. Att belysa hur det var innan jag vågade komma ut, och hur det är nu skall inte ses som någon form av strategi för att svärta ned mina meningsmotståndare.
Att öppet berätta om sitt liv, för och nu, används bland annat av nyomvända kristna, när de i kyrkor och kapell vittnar om hur deras liv förändrats efter det att de kommit till tro. När han som skrev kommentaren kallar detta för ”valfritt självberöm”, ser jag det inte bara som kritik riktat mot mig personligen, utan även riktat till att personer som runt om i landet vittnar om hur deras nyvunna tro hjälpt dem sluta med missbruk och annat negativt. Eller, är det så att skribenten enbart använder påhoppet, när det är fråga om en hbtq-person, samtidigt som han anser att det är helt ok, när en av hans trosfränder berättar om för och nu? Dessutom finns det inget i min artikel, inget som svärtar ned någon.
Hur som helst, skribentens sätt att skriva, avslöjar hans egen homofobi och transfobi. Med tanke på vad jag skriver på Newsmill, kan man undrar om han skriver som han gör, enbart för att försöka dölja vem och vad han själv egentligen är.
Att som jag, gå från rikshomofob till förevigad på Elisabeth Ohlson Wallins hbtq-altartavla ”Paradiset” på fem år, är något som förpliktigar. Om några av mina debattmotståndare sitter fast i garderoben, lovar jag att ta emot dem med öppna armar om de en dag vågar ta steget och kommer ut. Det gäller även den person som skrev den av mig citerade kommentaren.
Tags: personligt politik religion samhälle HBTQ
Tyvärr bemöts transpersoner, som utsätts för brott, allt för ofta med likgiltighet av Polis, Åklagare och även av Domstolarna.
Jag har tidigare skrivit om hur jag blev bemött av de poliser, som anlände till brottsplatsen, efter det att någon den 14 november 2011 kastat en sten i huvudet på mig. Jag var omtumlad, men kunde via mobilen ringa efter ambulans och Polis. Under samtalet med SOS Alarm (112) förlorade jag medvetandet en stund.
Innan ambulans och Polis anlände, fick jag tag på en väninna, som jobbade på Skara Kommuns nattpatrull. Min väninna och hennes kollega var snabbt på plats, och hjälpte mig. När Polisen anlände blev jag direkt ifrågasatt. Den polisman som kom direkt fram till mig sa direkt: ”Du har inte fått någon sten kastat på dig.” När jag frågade om den bula jag hade över mitt vänstra öga, inte var bevis nog, sa han: ”Du har snubblat och slagit dig i fallet. Om du fått en sten i huvudet, skulle du blöda, det gör du inte.” Efter en stund kom ambulansen. När vi åkt från brottsplatsen sade samma polisman till min väninna: ”Hon är bara full.”
Visserligen var jag yr, och snubblade över orden när jag pratade. Tydligen tolkade polismannen det som att jag var full, och struntade helt i att någon kastat en sten i huvudet på mig. Om han inte stått kvar, utan gått ned på knä, skulle han ha känt att det inte var någon lukt av alkohol när jag andades.
Ni som läst min blogg, känner till den unga Transkvinna, som blev våldtagen den 25 augusti i år. Den polispatrull som anlände till platsen, gjorde inget för att hjälpa kvinnan. Brottsplatsen spärrades inte av, kriminaltekniker tillkallades inte, och patrullen lämnade kvinnan, utan att köra henne till sjukhuset för en rättsundersökning. Detta trots att kvinnan blödde efter brottet. Tre dagar efter ja polisen ned förundersökningen med motiveringen: ”Fortsatt förundersökning förväntas ej leda till att brott kan styrkas.” Självklart kan man inte styrka brott, när man inte gjort något alls för att säkerställa bevis som DNA med mera. Efter uppmärksamhet kring händelsen, är nu förundersökningen återupptagen. Frågan är dock, hur kommer det att gå, med tanke på att polispatrullen struntade i bevissäkring?
I Örebro, gjorde såväl Polis som Åklagare ett bra jobb, när en transkvinna utsattes för ett våldtäktsförsök. Men Tingsrätten ogillade den punkten i åtalet mot gärningsmannen, som dömdes för misshandel av kvinnan. Tingsrätten motiverade sitt beslut med att eftersom kvinnan visade sig vara transsexuell, skulle försöket aldrig hade kunnat leda till fullbordat brott . Eftersom kvinnan fortfarande har sitt manliga könsorgan kvar, ansåg domaren Dan Sjöstedt, att det inte fanns något som talade för att gärningsmannen skulle ha fullföljt våldtäkten. Trots att ingen, inte ens gärningsmannen framfört ett sådant påstående vid förhandlingarna i Tingsrätten, ansåg man att försöket per automatik inte skulle ha fullbordats, eftersom kvinnan har penis och ingen slida. Till Tvärsnytt säger Dan Sjöstedt: ”Jag vill inte kommentera domen. Allt står att läsa där.”
Åklagaren Eva Grandestedt Kinell uttalar sig i Tvärsnytt: ”Jag kan inte se domskälen på annat sätt än att man lagt in sina egna värderingar.”
I fredags togs ärendet upp i Hovrätten. Nu kan man bara hoppas att domen från Tingsrätten ändras, så att gärningsmannen döms för våldtäktsförsök.
När jag själv blev våldtagen den 10 mars i år, blev jag bra bemöt av polis på plats. Det gjordes en brottsplatsundersökning, och jag skjutsades till akuten för en rättsundersökning. Men sedan blev allt bara konstigt. Eftersom polisen inte rapporterat till lokaltidningarna att en våldtäkts hänt i Skara, fanns det personer som inte ville tro att det hade hänt.
En lokaltidning ringde polisen för att få information, och fick veta att polisen inte är riktig säker på vad som hänt, och därför inte meddelat media. Eftersom det då gått lång tid, efter våldtäkten, skrev tidningen inget. Jag kunde bara hålla med tidningen om att det gått för lång tid för att det skulle ses som aktuellt. Tidningen har alltid bemöt mig med respekt och ganska ofta skrivs det om mig där.
Efter flera månader fick jag information om att förundersökning lades ned, med motiveringen att inre och yttre spaning inte lett till man kunde hitta en gärningsman.
Tags: personligt samhälle HBTQ
Sverige är ett land som skryter med hur stor förståelse man har för HBT-personer. Vilket tyvärr inte är helt sant. Jag vill lyfta fram en del av de problem vi transsexuella möts av i dagens såkallade tolerante samhälle.
Från den offentliga sjukvården behandlas transsexuella olika beroende på vart i landet de bor. I vissa Landsting finns en fantastiskt bra möjlighet för transsexuella att ta del av sjukvårdens resurser, så vi kan få den behandling vi har rätt att få, medan transsexuella i andra landsting ständigt möter på motstånd.
Vissa landsting har öppnat kliniker med personal som har specialkometens att utföra den utredning Socialstyrelsen kräver inför en könsreglerande operation, medan andra måste remittera till annat landsting. Vissa landsting som inte har kliniker för utredning av transsexuella är väldigt bra att remittera vidare, medan andra gör allt för att dra ut på tiden.
Jag vet en kille som tyvärr föddes med en kropp som egentligen en tjej skall ha. Han sökte upp den psykiska öppenvården för att bli remitterat till en transklinik för utredning. Tyvärr vägrade man skicka en sådan remis. Först ville läkaren på kliniken vara helt säker på att killen verkligen var transsexuell, alltså ställa en diagnos själv, vilket bara psykiatriker med specialkometens får göra.
Killen ifråga fick gå flera år på öppenvårdsmottagningen innan en remiss skickades iväg. När han äntligen kom till transkliniken, så fick han veta att tiden för utredning inte kan kortas av med den tid öppenvården lagt ned på att ”utreda” honom. Utredningen skall ta två år från första besöket på transkliniken. På så sätt har öppenvården försatt killen i en situation där han får vänta med diagnosen och möjlighet för operation, betydligt längre än vad som skulle vara fallet, om han blivit remitterat till transkliniken direkt.
Innan en ansökan om könsreglerande operation kan skickas in till Socialstyrelsen Rättsliga Råd, måste man först genomgå en undersökning av en plastkirurg som har den rätta kompetensen att genomföra en könsreglerande operation. Bor man i ett landsting, som inte själv utför könskorrigerande kirurgi, kan läkaren inte skicka remissen direkt, eftersom operationen sker i ett annat landsting. Innan remissen kan skickas iväg, behövs en betalningsförpliktelse från sjukvården där man bor. I mitt fall lät en tjänsteman läkarens begäran om betalningsförpliktelse ligga, månad efter månad. Av den orsak försenades min ansökan, samt operationen lika länge.
Det är på tiden att hela samhället tar sitt ansvar. Vi transsexuella, oavsett vart vi bor, måste få rätt att behandlas lika ifråga om utredning och könsreglerande operation. Läkare och tjänstemän på landstingen skall inte ha rätt att dra ut tiden innan vi kan genomgå den könsreglerande operationen.
Tags: personligt sex politik samhälle HBTQ
Efter det att kyrkorådet i Skara Domkyrkoförsamling beslutat att lämna tillbaka landets första, och enda HBTQ-altartavla "Paradiset", har kritiken inte låtit vänta på sig. Samtidigt har olika konstiga argument för beslutet framförts, såväl i media som i e-mail till olika personer. Ett av argumenten som framförts mest är att Paradiset skulle ses som en politiskt manifestation. Vist kan det ses så, men hur kan det vara fel?Tags: personligt politik religion samhälle foto & konst HBTQ
I våres skänkte Elisabeth Ohlson Wallin Sveriges första HBTQ-Altartavla ”Paradiset” till Skara Domkyrka. Denne altartavla var en gåva som var menad att ta fram till användning vid vigsel, dop begravning med mera. Paradiset visades under sommaren upp i Domkyrkan på en undangömd plats. Där den var placerat var det omöjligt för personer med funktionshinder att ta sig fram. I Domkyrkan fanns det ingen information om vart tavlen fanns. Inte ens på Domkyrkans hemsida fanns det någon information.
Nu har Domprost Anders Albreus i hövliga ordelag meddelat att kyrkorådet inte vill ta emot gåvan. Han skriver bland annat att kyrkorådet menar att diskussionen om dessa frågor är för viktiga för att Paradiset skall förvaras i ett förråd så man kan ta fram den vid speciella HBTQ-tillfällen. Sedan framförs att det inte finns andra möjligheter att ta hand om Paradiset i Domkyrkan.
Om nu HBTQ-frågor är viktige för Domkyrkan, ser jag inte att deras motivering är annat än en dålig ursäkt man tar till för att få möjlighet att tacka nej till gåvan. I fall Domkyrkan anser att HBTQ-frågor är viktiga, finns det möjligheter. Kyrkorådet kunde ha beslutat om ett allternativ till en förvaring, mellan användadet. Ett bra alternativ skulle vara en placering vid Brynolfs-altaret, där det redan finns möjlighet att tända ljus och be för HIV/AIDS drabbade.
Först visas Paradiset på en undanskymd plats, där funktionshindrade inte hade möjligen att ta sig upp till den läktare där Paradiset stod. Att man inte heller berättade på sin hemsida om att Paradiset visades i Domkyrkan, kan jag bara tolka på så sätt att man inte ville kännas vid Elisabeth Ohlson Wallins mästerverk, Nu när kyrkorådet beslutat att man inte ens vill ha kvar altartavlan för användning vid HBTQ vigsler, dop, begravning med mera, kan jag inte tolka kyrkorådets beslut på annat sätt, än att man från kyrkorådets sida inte vill inkludera HBTQ- personer i Domkyrkans gemenskap. Eftersom kyrkorådet tagit detta beslut, har jag ikväll skickat ett e-mail till församlingen och meddelat att jag inte mer kan vara medlem i kyrkan.
Tags: personligt politik religion samhälle foto & konst
Tänk att livet kan vara alldeles underbart ibland. Efter min könsreglerande operation har jag längtat efter en man vid min sida i livet. Tyvärr visade det sig svårt att hitta någon som ville ha en gammal transkvinna. Medan mina vänner fick någon att älska, stod jag där utan.
Men till slut hände det. En alldeles underbar man, en svensk som bor i Norge kontaktade mig via Facebook, när han nyligen var på ett Sverigebesök. Vi möttes på Jula Hotell i Skara, där han inte enbart gav mig en ask choklad, utan även bjöd på både mat och bubbel. Vi pratade fram och tillbaka om olika saker. När han sedan skulle gå och beställa mat, tänkte jag för mig själv: ”Vilken underbar söt man. Han vill jag ha”.
Efter måltiden, promenerade vi runt i Skara, innan han var tvungen att lämna mig. Jag hade väldigt svårt att slippa honom, och vi både kramades och pussade varandra. Senare skrev han till mig att det hade sagt ”klick” under tiden på Jula Hotell. Gissa om jag blev glad och lycklig. Sedan dess har vi dagligen kontakt via SMS och telefonsamtal. Om några veckor kommer han tillbaka. Vi har hyrt en stuga, strax utanför Skara, och skall tillbringa fem dagar tillsammans. Oj vad jag längtar.
Tänk att det finns en man, som älskar mig för den jag är. Och vilken lycka det är att han har samma djupa känslor för mig som jag har för honom. Äntligen har det hänt. Äntligen har jag hittat den underbara kärleken.
Att jag delar med mig av min lycka i min blogg, beror dels på att jag vill alla skall veta om min lycka, och dels på att jag vill uppmuntra andra, som så längtar efter kärlek i livet. Det finns någon för oss alla. Även om det är svårt att begripa denne sanning, när man lever som ofrivillig singel, kan jag nu av min egen erfarenhet berätta för er alla, att så är det.
Tags: personligt
