104.452 members 5.704 online
Log in Become a member
Qruiser
Här är Sveriges h…
Här är Sveriges h…
Här är Sveriges h…
Här är Sveriges h…

blog.qruiser.com
I blog on Scandinavia's largest gay and queer-community site, Qruiser. Be a member too!
Maria Hansson Nielsen

All entries from August


Information nödvändigt....

Maria Hansson Nielsen  (updated by Maria Hansson Nielsen)

 Efter min medverkan i radions Tendens i tisdags, har det strömmat in både bra och dåliga reflektioner. Mest bra. Exempelvis har Hälsinglands museum skrivit till redaktionen för Tendens och frågat om rapportern tillsammans med mig skulle vilja komma till dem under hösten. De vill ha ett liknande samtal inför publik. Självklart sa jag ja till det.

De negativa reflektionerna är från tre olika personer. Argumentationen vilar helt på okunnighet och ett allmänt hat till hbt-personer. Bland annat påstår en av dessa, att Feminint Initiativ var ett bra parti, men nu har hbt-personer förstört hela partiet. Ett av argumenten för detta påstående är att det är hbt-personer, som efter de gick med i FI, nu har övertalat de andra att ställa krav på ett ”tredje” kön. Påståendet hämtas från att FI argumentera för en möjlighet att ha ett neutralt juridiskt kön, och använder pronomen hen. Vi som följt utvecklingen av FI, vet att påståendet är falskt, eftersom FI redan när partiet bildades, framförde denne åsikt.

Bland de e-mail jag fått vill jag nämna om en kvinna, som skrev att hon efter att ha lyssnat på programmet, ändrat sin inställning till transsexuella. Fler liknande reaktioner har jag fått i min inkorg. För mig är det ett bevis på att ju mer information som når ut i medierna, desto bättre blir det för oss. När folk vet vad transsexualism handlar om, visar de också en större förståelse för oss, och förstår de problem vi har i vardagen. Detta är också en av de viktigaste orsakerna till att jag ofta är med i media.

Nu blir det spännande att se vilken reaktion det blir, efter det att jag tillsammans med Maria Sundin och Johanna Marseille deltagit i fredagens ”Ett samtal om transidentiteter” på Regnbågsfestivalen i Malmö.

Tags: politik religion samhälle feminism Radio

Comments (4)  
 Report  

Ökande homofobi och transfobi.....

Maria Hansson Nielsen  (updated by Maria Hansson Nielsen)

 Det är inte bara i de gamla Sovjetstaterna som villkoren för HBTQ-personer blir allt tuffare. Även här i Sverige drabbas allt fler av en ökande homofobi och transfobi.

En undersköterska från Falköping, började få problem med sin kommunala arbetsgivare, när hon vågade berätta på jobbet att hon är lesbisk. Dessa problem accelererade, och nu har hon blivit uppsagt. Självklart har kvinnan nu gjort en anmälan till DO.

Kort tid efter att Elisabeth Ohlson Wallin lämnat sin gåva, HBTQ-altartavlan Paradiset till Skara Domkyrka, meddelade domprosten Anders Alberius att kyrkorådet vid sitt augusti sammanträde skulle ta beslut om vart altartavlan skulle placeras. Sedan kom överraskningen. Kyrkorådet tog inget sådan beslut. Kyrkan valde att lämna tillbaka Paradiset till Elisabeth Ohlson Wallin.

På internetsidan för Nya Lidköpings-Tidningen NLT pågår just nu en debatt om Skaradomkyrkas beslut att lämna tillbaka altartavlan Paradiset. I en kommentar skriver ”Farbror Nisse” bland annat: ”jag förstår inte varför HBTQ-personerna skulle behöva en egen, om syftet är annat än att provocera”

För en tid sedan blev en homosexuell man misshandlat av ägarna till den restaurang i Göteborg han jobbade på. Orsaken var just att han är homosexuell.

Detta är bara några exempel på hur det hårdnar kring oss. Tyvärr nås jag allt för ofta av information från HBTQ-personer, som mobbas i skolor och på fritidsaktiviteter. En majoritet av de som tar kontakt, är transsexuella som vågat ta steget ut som sig själv.

I mina ögon finns det enbart ett enda sätt, att bemöta den ökande homofobin och transfobin. Information, information och återigen information. Skolorna, olika organisationer som fackföreningar, politiska partier, idrottsklubbar, scoutorganisationer med mera, måste öppna upp för mer information. RFSL, KIM och FPES samt andra organisationer bör bjudas in i större utsträckning än vad som är fallet just nu.

Även media har ett stort ansvar, för att information kan nå ut till allmänheten. Artiklar, radioprogram och även TV program där HBTQ-personer porträtteras på ett seriöst sätt, är ett effektivt sätt att nå ut med information.

Tags: politik religion samhälle foto & konst HBTQ

Comments (2)  
 Report  

Domprostens maktspråk......

Maria Hansson Nielsen  (updated by Maria Hansson Nielsen)
 Efter det att kyrkorådet i Skara Domkyrkoförsamling beslutat att lämna tillbaka landets första, och enda HBTQ-altartavla "Paradiset", har kritiken inte låtit vänta på sig. Samtidigt har olika konstiga argument för beslutet framförts, såväl i media som i e-mail till olika personer. Ett av argumenten som framförts mest är att Paradiset skulle ses som en politiskt manifestation. Vist kan det ses så, men hur kan det vara fel?
Kyrkan är vida känt för egna politiska initiativ. Som exempel kan nämnas när kyrkan kritisera flyktingpolitiken, tar hand om flyktingar med mera. Även när kyrkan går ut i media, för att berätta att allt fler är beroende av hjälp från kyrkans diakoni, handlar det om politik. Därför anser jag att detta argument faller på sin orimlighet.
Det har även hänt andra konstigheter från kyrkans sida, som får mig att häpna över hur exempelvis Domprosten Anders Alberius användander sig av maktspråk i e-mail till olika personer. Jag skall dra upp exempel på citat från e-mail Alberius skickat, dels till mig, dels till en av mina bekanta, som är heterosexuell och CIS-person.

Dagen efter jag i ett e-mail meddelat Domkyrkoförsamlingen, att jag väljer gå ut ur kyrkan, fick jag ett e-mail från Alberius, där han bland annat skriver:

"Såg ditt mail med meddelandet om att du vill lämna Svenska kyrkan.

Men anledningen är helt felaktig."

En bekant, som också meddelat att hon av samma orsak, vill lämna kyrkan fick ett e-mail, dår Alberius bland annat skriver:
"Du är fri att utträda ur Svenska kyrkan, men jag tycker att det i så fall ska vara av rätt anledning."

"Jag tycker du ska stanna kvar. Eller ha rätt anledning om du vill gå ur."
Jag är väldigt förvånat över att en Domprost anser sig ha rätten att ifrågasätta ens anledning att lämna kyrkan. Det är ett maktspråk, som inte hör hemma i ett demokratiskt land, som Sverige. Den kvinnan han skrev till blev chockat över att hennes anledning för att lämna kyrkan i Domprostens ögon inte var "rätt". Visserligen visste hon att HBTQ-personer ofta blir ifrågasatte i olika sammanhang. Dock hade hon inte räknat med att kyrkan skulle ifrågasätta att hon ville lämna kyrkan efter kyrkorådets beslut att återlämna Paradiset. Det förvånade henne att Alberius skrev: "Eller ha rätt anledning om du vill gå ur." För henne, likväl som för mig har vi rätt anledning, vilket kyrkan måste respektera, och inte ifrågasätta.

I e-mailet till kvinnan skriver Alberius också: "Diskussionen nu gäller mottagandet av en altartavla, eller installation rättare sagt". Paradiset är en altartavla, ingen installation. I och med denne formulering försöker Alberius att ifrågasätta, att Paradiset är landets första HBTQ-altartavla. I mina ögon både ett fräckt och oseriöst påstående.

Under de senaste åren har Svenska Kyrkan blivit allt mer öppen för oss HBTQ-personer. Tyvärr har Skara Domkyrkoförsamling nu visat att i den församlingen finns inte denne öppenhet. Är man medlem i Svenska Kyrkan, blir man per automatik medlem i den församling som finns där man bor. Eftersom man inte kan bli medlem i någon annan församling, hade jag inget annat val än att gå ur kyrkan.

Tags: personligt politik religion samhälle foto & konst HBTQ

Comments (3)  
 Report  

Lämnar kyrkan........

Maria Hansson Nielsen  (updated by Maria Hansson Nielsen)

 I våres skänkte Elisabeth Ohlson Wallin Sveriges första HBTQ-Altartavla ”Paradiset” till Skara Domkyrka. Denne altartavla var en gåva som var menad att ta fram till användning vid vigsel, dop begravning med mera. Paradiset visades under sommaren upp i Domkyrkan på en undangömd plats. Där den var placerat var det omöjligt för personer med funktionshinder att ta sig fram. I Domkyrkan fanns det ingen information om vart tavlen fanns. Inte ens på Domkyrkans hemsida fanns det någon information.

Nu har Domprost Anders Albreus i hövliga ordelag meddelat att kyrkorådet inte vill ta emot gåvan. Han skriver bland annat att kyrkorådet menar att diskussionen om dessa frågor är för viktiga för att Paradiset skall förvaras i ett förråd så man kan ta fram den vid speciella HBTQ-tillfällen. Sedan framförs att det inte finns andra möjligheter att ta hand om Paradiset i Domkyrkan.

 Om nu HBTQ-frågor är viktige för Domkyrkan, ser jag inte att deras motivering är annat än en dålig ursäkt man tar till för att få möjlighet att tacka nej till gåvan. I fall Domkyrkan anser att HBTQ-frågor är viktiga, finns det möjligheter. Kyrkorådet kunde ha beslutat om ett allternativ till en förvaring, mellan användadet. Ett bra alternativ skulle vara en placering vid Brynolfs-altaret, där det redan finns möjlighet att tända ljus och be för HIV/AIDS drabbade.

 Först visas Paradiset på en undanskymd plats, där funktionshindrade inte hade möjligen att ta sig upp till den läktare där Paradiset stod. Att man inte heller berättade på sin hemsida om att Paradiset visades i Domkyrkan, kan jag bara tolka på så sätt att man inte ville kännas vid Elisabeth Ohlson Wallins mästerverk, Nu när kyrkorådet beslutat att man inte ens vill ha kvar altartavlan för användning vid HBTQ vigsler, dop, begravning med mera, kan jag inte tolka kyrkorådets beslut på annat sätt, än att man från kyrkorådets sida inte vill inkludera HBTQ- personer i Domkyrkans gemenskap. Eftersom kyrkorådet tagit detta beslut, har jag ikväll skickat ett e-mail till församlingen och meddelat att jag inte mer kan vara medlem i kyrkan.

Tags: personligt politik religion samhälle foto & konst

Comments (6)  
 Report  

Kampen måste fortsätta.......

Maria Hansson Nielsen  (updated by Maria Hansson Nielsen)

 De senaste åren har de problem vi transsexuella har, allt mer uppmärksammats av media. Detta har också medfört, att allt fler blir intresserat av att sätta sig in i vad transsexualism är. Men tyvärr är det ännu långt kvar, till det att alla transsexuella har samma rättigheter som CIS-personer idag kan njuta av.

De problem vi transsexuella möts av i vardagen, handlar inte enbart om dagens, och den kommande nya lagstiftning. Problemområdena är många, och jag skall ge lite exempel.

Inom vårdbyråkratin sitter det personer som gång på gång sätter krokben i vägen från oss transsexuella. Ett exempel var när jag behövde en betalningsförpliktelse, så att jag kunde remitteras till Universitetssjukhuset i Linköping, där plastkirurgen skulle skriva ett intyg, som krävs för att Socialstyrelsen Rättsliga Råd skulle kunna godkänna en könsreglerande operation, låg mina handlingar i en hög, och andra ärenden gick tydligen före. Först när min läkare, efter flera månader, efterfrågade betalningsförpliktelsen, skickades denne iväg. Eftersom sommaren närmade sig med semester och allt, orsakade detta en försening med minst sex månader.

Eftersom jag på grund av tidigare blodproppar inte får använda hormoner, blev jag remitterat till plastkirurgen på Sahlgrenska, så jag skulle kunna få bröst. Där träffade jag en läkare, som sa att jag har rätt till denne operation, samt att väntetiden var tre månader. Flera månader gick, ingen kallelse till operation kom. Först efter mycken tjat från min sida, blev jag informerat om att vårdgarantin inte gäller för transsexuella, som skall ha en bröstoperation. Det fick mig kontakta Socialstyrelsen, för att fråga hur det ligger till. Svarat kom direkt. Vårdgarantin gäller även för oss. Återigen ringde jag upp, och återigen fick jag till svar att vårdgarantin inte gäller. När jag informerade om att Socialstyrelsen sa annat, samt hotade med en enmansdemonstration och media, fick de bråttom. Kvinnan jag pratade med sa, att eftersom jag ringt, skulle jag få en snabb kallelse. Den kom efter en vecka. Trots detta fortsätter Sahlgrenska påstå för andra transsexuella, att vårdgarantin inte gäller dem.

En transman berättade för en tid sedan för mig, att han får vänta i ungefär två år, innan hans bröst kan tas bort. Det innebär att han hinner med könsregleringen långt innan han blir av med brösten. Jag känner till flera liknande fall.

Det finns även psykiatriska öppenvårdsmottagningar som vägrar remittera till transklinik för utredning, innan de själva utred om personen verkligen är transsexuell. Jag vet fler, som fått gå till öppenvårdsmottagningen i två till tre år, innan de fått remis. Detta trots att Socialstyrelsens riktlinjer klart säger att enbart läkare med kompetens om transsexualism får ställa diagnosen, som ger rätt till könsreglering. På så sätt förlängs lidandet för den enskilda individen. Detta helt i onödan.

Allt för ofta händer det att myndighetspersoner kränker transsexuella. Det finns fler exempel på att såväl transmän som transkvinnor bemöts ut i från sin könstillhörighet, det juridiska könet, när de besöker olika myndigheter. Det händer även att transsexuella som hos Skatteverket begärt och fått ytterligare ett namn, som tillhör det kön som motsvarar ens könsidentitet, ropas upp med namnet som motsvara könstillhörigheten, och det inför de personer som kan finnas i väntrummet hos myndigheten.

Även allmänheten kan uppföra sig väldigt illa mot transsexuella. Exempelvis kan en transsexuell som blivit kränkt, hotat eller till och med misshandlat få höra, att det inte skulle ha hänt om man ”visat hänsyn” genom att klä sig i de kläder som motsvara ens biologiska kön. Jag har gång på gång fått höra att jag skall sluta framträda i media, enbart för att jag måste visa hänsyn till de som ”tar illa vid sig”.

Ovan på det fortsätter trakasserierna av opererade transsexuella, även långt efter den könsreglerande operationen. Exempelvis är det så, vilket jag skrivit om tidigare, att om min pojkvän skulle smitta mig med hiv, eller annan sexuell överförbar sjukdom, hamnar jag i statistiken som en man som har sex med män. Skulle det hända, vet jag att jag skulle bli kränkt av detta faktum.

Kampen för transsexuellas rättigheter måste tyvärr pågå lång tid framöver. Enbart för att lagstiftningen förbättras, betyder det inte att vi transaktivister kan slappa av. Vi måste tyvärr fortsätta kampen under många år framöver.

PS: En CIS-person är en person som inte är transperson.

Tags: politik samhälle

Comments (5)  
 Report