103.457 members 3.401 online
Log in Become a member
Qruiser
Klaus Wowereit avgår…
Klaus Wowereit avgår…
Klaus Wowereit avgår…
Klaus Wowereit avgår…

blog.qruiser.com
I blog on Scandinavia's largest gay and queer-community site, Qruiser. Be a member too!
Maria Hansson Nielsen
Transaktivist
Föreläsare
Bloggare
Debattör
Woman, 61, Söderhamn
 
Categories
Latest entry
Calendar
« »
Mon Tues Wed Thurs Fri Sat Sun
1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
Other sites
Maria Hansson Nielsens hemsida
Widgets
Statistics
Blog id: 2106

All entries from July


Ta bort sjukdomsstämpeln.......

Maria Hansson Nielsen
 Den 20 juni gav Regeringen ett uppdrag åt Socialstyrelsen ”att stärka kunskapsstödet för vård och behandling av personer med transsexualism och andra personer med könsidentitetsstörningar”.
I nämnda uppdrag, finns en hel del som gläder mig, och en del som jag inte alls är så glad för. Utöver det borde uppdraget även ha innehållet andra punkter, som Socialstyrelsen borde fått i uppdrag att ta itu med.
När Socialstyrelsen får ett uppdrag, angående ”personer med transsexualism och andra personer med könsidentitetsstörningar”, kan det inte tolkas på annat sätt att att Regeringen anser att transsexualism är en störning, alltså en psykisk sjukdom. För mig, som transsexuell, innebär Regeringens uppdrag, att myndigheter, och sjukvården fortfarande skall anse att transsexualism är en psykiskt störning. Jag hade hoppats att Socialstyrelsen skulle få i uppdrag att ta bort sjukdomsstämpeln för oss transsexuella.
Visserligen är det viktigt för oss transsexuella, att vi kan få en diagnos, som ger oss rätt till operation bekostat av den allmänna sjukvården. Men att fortsätta kalla det för en störning, är helt fel. Personligen anser jag det är ett funktionshinder, och ifall transsexualism framöver klassas som ett sådant, kommer rättigheten till vård och behandling bekostat av den allmänna sjukvården, att bibehållas. Låt mig klargöra, att ingen transsexuell vill att myndigheterna skall anse att vi har en psykiskt störning. Samtidigt finns det olika uppfattningar om hur man skall kunna bibehålla rätten till vård och behandling, finansierat av den allmänna vården. Så när jag skriver att jag anser det handlar om ett funktionshinder, utgår jag från vad jag personligen anser är rätt.
Jag ser det som så. Jag är kvinna. Jag föddes utan vagina, men med en penis. Detta innebar för mig att jag föddes med ett funktionshinder. På samma sätt är det för en man, som föds utan penis, men med en vagina.

Jag gläds över att Regeringen vill att Socialstyrelsen skall ta fram ett kunskapsstöd för de inom vården som jobbar med transsexuella. På samma sätt är det bra att Socialstyrelsen också skall ta fram kunskapsstöd för eftervård av transsexuella, ett område där det i dag finns stora brister.
Som det är nu, är det en psykiater, med specialkompetens om transsexualism, som leder utredning och diagnostiserar den transsexuella. Vi vet alla att det inom psykiatrin råder brist på läkare med specialkompetens. Att sedan rekrytera läkare från psykiatrin, för vidareutbildning till att jobba med Transsexuella, är ännu svårare, eftersom rekryteringsbasen redan är liten. Av den orsaken finns det idag brist på läkare inom transvården.

Jag hade därför gärna sett att Regeringens uppdrag till Socialstyrelsen, även hade inneburit att Socialstyrelsen skulle breda rekryteringsbasen för läkare som skall kunna få kompetens att utreda och diagnostisera transsexuella. Eftersom transsexualism inte är en psykiskt störning, utan ett funktionshinder, borde även Allmänläkare kunna få den kompetens som krävs för att diagnostisera transsexualism.

Tags: politik samhälle

Comments (8)  
 Report  

Och vilken lycka....

Maria Hansson Nielsen  (updated by Maria Hansson Nielsen)

 Tänk att livet kan vara alldeles underbart ibland. Efter min könsreglerande operation har jag längtat efter en man vid min sida i livet. Tyvärr visade det sig svårt att hitta någon som ville ha en gammal transkvinna. Medan mina vänner fick någon att älska, stod jag där utan.

Men till slut hände det. En alldeles underbar man, en svensk som bor i Norge kontaktade mig via Facebook, när han nyligen var på ett Sverigebesök. Vi möttes på Jula Hotell i Skara, där han inte enbart gav mig en ask choklad, utan även bjöd på både mat och bubbel. Vi pratade fram och tillbaka om olika saker. När han sedan skulle gå och beställa mat, tänkte jag för mig själv: ”Vilken underbar söt man. Han vill jag ha”.

Efter måltiden, promenerade vi runt i Skara, innan han var tvungen att lämna mig. Jag hade väldigt svårt att slippa honom, och vi både kramades och pussade varandra. Senare skrev han till mig att det hade sagt ”klick” under tiden på Jula Hotell. Gissa om jag blev glad och lycklig. Sedan dess har vi dagligen kontakt via SMS och telefonsamtal. Om några veckor kommer han tillbaka. Vi har hyrt en stuga, strax utanför Skara, och skall tillbringa fem dagar tillsammans. Oj vad jag längtar.

Tänk att det finns en man, som älskar mig för den jag är. Och vilken lycka det är att han har samma djupa känslor för mig som jag har för honom. Äntligen har det hänt. Äntligen har jag hittat den underbara kärleken.

Att jag delar med mig av min lycka i min blogg, beror dels på att jag vill alla skall veta om min lycka, och dels på att jag vill uppmuntra andra, som så längtar efter kärlek i livet. Det finns någon för oss alla. Även om det är svårt att begripa denne sanning, när man lever som ofrivillig singel, kan jag nu av min egen erfarenhet berätta för er alla, att så är det.

Tags: personligt

Comments (4)  
 Report  

Inte tillgänglig för alla......

Maria Hansson Nielsen
Anki Liberg framför altartavlan "Paradiset"
I lördags var vi några som besökte Skara Domkyrka, för att tillsammans beskåda Elisabeth Ohlson Wallins mästerverk, hbtq-altartavlan ”Paradiset”. Som jag berättat tidigare är altartavlan placerat på en undanskymd plats, där personer med funktionshinder har svart att ta sig upp för den trappa, som leder upp till altartavlan. Har man ett funktionshinder, som gör att man använder rullstol för att ta sig fram, finns ingen möjlighet att ta sig upp till altartavlan. Vist finns det några som till mig sagt, att man kan hjälpa de som använder rullstol, genom att bära upp dem. Men tyvärr är trappan för smal för att detta skulle kunna vara en lösning.

Anki Liberg från Mariestad, tog sig med stort besvär upp till altartavlan. Anki har problem med sina höfter och använder en krycka för att slippa den värsta smärtan när hon tar sig fram. När Anki sedan skulle ta sig ned via samma trappa, visade det sig att det var besvärligare för henne, än att ta sig upp.

I ett samhälle, där vi ofta pratar om tillgänglighet, känns det väldigt konstigt att kyrkan med avsikt placera ”Paradiset” på en plats där en stor grupp funktionshindrade omöjligen kan ta sig till. Än mer förvånad blir jag, när ingen av våra handikapporganisationer säger ifrån. Trots att såväl Skaraborgs Läns Tidning som Nya Lidköpings-Tidning skrivit om detta, visar de olika handikapporganisationerna inget intresse av att säga ifrån.
Anki Liberg lyckades ta sig upp för trappan, så hon fick möjlighet att beskåda Elisabeth Ohlson Wallins mästerverk, hbtq-altartavlan "Paradiset" i Skara Domkyrka

Tags: religion samhälle foto & konst

Comments (0)  
 Report