Jag satt och gick genom mina tidigare Blogginlägg, och tänkte återkoppla till vad som Christer Åberg skriver om mig på sin hemsida Apg29, den 12 januari i år. Tyvärr blev det inte någon lätt återkoppling, eftersom jag när jag läste Åbergs sätt att skriva om mig, upptäckte jag att orden var mer hatfulla än vad jag tidigare beskrivit. Orden är i sak riktat mot mig, men drabbar även alla andra Transsexuella.

Åberg uppmanar sina läsare att ”be för denne man” när han menar att läsarna skall be för mig. Gång på gång använder Åberg ordet ”han” när det hänvisas till mig. Åberg skriver bland annat: ”Från början heter han Allan Nielsen ”, för att sedan skriva: ”Nu kallar han sig för Maria Hansson Nielsen”

Nej Christer Åberg. Jag kallar mig inte för Maria Hansson Nielsen, det är mitt namn! JA, just det mitt namn! Hur kan du bara våga förneka detta? Hur kan en person som anser sig predika sanningen, handskas så illa med sanningen om mitt namn?

Att Christer Åberg sedan skriver att jag efter operation skulle vara en ”stympad man” gör liksom inte saken bättre.

Vist är Åbergs artikel riktat mot mig som person, men den visar också hans syn på transsexuella, en syn som tyvärr delas av allt för många kristna i vårt land. En syn de delar med lika många muslimer.

Oavsett om man är kristen, muslim, jude, tillhör någon annan religion eller om man är ateist, bör man visa sina medmänniskor större respekt, än vad Christer Åberg visade mig och andra transsexuella i sin artikel.

På sin hemsida Apg29 skriver Christer Åberg en artikel där han sprider felaktig information om den 10 åring som av domstol i Australien blivit beviljat rätt att använda en medicin som kommer att stoppa upp puberteten. I hela artikeln kallar Åberg denne tjej för ”pojke” och omtalar henne som ”han”.

I själva rubriken får Christer Åberg läsaren att tro att beslutet skulle handla om att operation redan skall utföras vid tio års ålder: ”En domstol i Australien har bestämt att den 10-årige pojken Jamie ska få byta kön.”

Citat från artikeln: ”När jag läser om detta i en förrädisk artikel i Aftonbladet, där de dessutom kallar pojken för "hon", så avslöjas det tydligt vilka som är pådrivande till detta könsbyte:

och

”Har inte Australien en lag mot barnmisshandel? För detta är ingenting annat än könsstympning och grov fysisk och psykisk misshandel mot ett barn! ”

Om det nu verkligen hade handlat om en operation, så undrar jag med vilken rätt att Christer Åberg kallar en  könsreglerande operation för ”könsstympning”. Det är inte förstå gången han gör så. Bara åtta dagar före min operation skrev han att jag skulle bli en ”stympad man”.

Nu handlar det inte om operation. Det som domstolen beslutade var att den tioåriga tjejen (ja jag skriver tjej, för det är hennes könsidentitet) kommer att få medicin som försenar puberteten. Detta ger flera fördelar. Dels finns det möjlighet för henne att minska det psykiska lidande hon annars skulle genomgå om puberteten fick pågår. Dels blir det lättare att utveckla den kvinnliga kroppen när hormonbehandling kan sättas in, vilket troligt sker när hon blir 16 år....

Om hon under de kommande fem åren skulle, vilket inte är troligt, vilja utvecklas till man, är det bara att avsluta den pågående medicinska behandlingen. Med andra ord "ingen negativ skada" (ingen stympning) har orsakats av behandlingen i så fall...

Att tvinga en tjej gå in i puberteten och få utvecklade manliga könsdelar, är i mina ögon inget annat än psykisk misshandel.

Beslutet att stoppa upp puberteten är bra, och kommer troligen följas upp med hormonbehandling när hon blir 16 år, och hela behandlingen kommer då att avslutas med en operation när hon blir 18 år...

I Sverige finns redan ger motsvarande behandling. Överläkare Per-Anders Rydelius vid Karolinska Universitetssjukhuset har upprättat ett utredningsteam för att hjälpa transsexuella barn och ungdomar. Bland annat får man hormonbehandling så att det oönskade könets pubertetsutveckling bromsas. Om det exempelvis handlar om en MtF, hejdar man skäggtillväxt, förstorat adamsäpple och förmörkad röst. Vad jag förstår handlar det om just den medicineringen som domstol i Australien nu sagt ja till ifråga om tio-åringen.

Många hänger upp sig på att förälder och läkare vitsordat behandlingen. Man tror tydligen att ingen frågat tjejen om vad hon vill. Jag kan garantera er alla att INGEN läkare rekommendera en sådan behandling, utan att först gjort adekvat utredning och fastställt diagnosen Transsexualism...

Länk till artikeln på Apg29

 

I programmet Kvällsöppet igår togs frågan upp om bögars möjlighet att bli blodgivare. Vi minns väl alla debatten för några år sedan, som slutade med ett löfte från Socialstyrelsen att reglerna skulle ses över.

 

Gissa min förvåning om den ändring som just nu diskuteras inte alls är att se som en förbättring, utan minst lika mycket diskrimineriande. Representanten från Socialstyrelsen ansåg på fullt allvar att om en bög vill lämna blod, så skulle han leva i avhållsamhet i minst 12 månader. Detta exkludera alla gifta bögar, de som lever i samboförhållanden, eller har fasta relationer. Antingen har ni sex eller också lämnar ni blod för man välja mellan.

 

Såna krav ställs inte på heterosexuella, fast man vet att det bland de heterosexuella 90-alisterna finns en stor grupp som tar risker med oskyddade samlag, även bland de som har fast förhållanden. Partnerbyte är inte alls ovanligt bland dessa.

Eftersom man vid blodgivning klassas efter sin könstillhörighet drabbar denne idioti även Transsexuella (MtF) som än inte genomgått sin translation, men lever i ett fast förhållande med en man.

 

Jag kan för min del inte förstå hur man fortfarande diskriminera bögar i fråga om blodgivning, med tanke på hur utvecklingen på andra områden bara gått framåt. Det fattas blod, så varför exkludera en så stor grupp av lämpliga blodgivare?

Det är åt skogen fel när transsexuella av rädsla för vad folk skall tänka, inte vågar stå upp för att de är TS.

 

Det är åt skogen fel när transsexuella av rädsla för myndigheter eller vårdbyråkratin, inte vågar stå upp för att de är TS.

 

Det finns många orsaker till att transsexuella är överrepresenterade i självmordsstastistiken. Två av dessa nämns här ovanför. Ett tredje är att man självklart mår pyton av att tvingas leva i en kropp som presenterar det motsatta könet. En fjärde orsak är alla trakasserier man utsättes för ute i samhället. Ytterligare en orsak är den orättvisa behandlingen man får av sjukvården i vissa Landsting Sedan finns det massor ytterligare orsaker.

 

Just därför är det viktigt att den utredning som gjorts på Socialstyrelsen, har varit ute på remis och nu ligger på Socialminister Göran Hägglunds bord måste tas på allvar. Just därför är det ett måste med en proposition redan innan Riksdagens sommaruppehåll.

 

Den nya lagstiftningen måste dels göra det lättare för en TS att få utredning och behövlig behandling. Som det är idag kan en läkare stoppa vidare utredning och hindra såväl ny könstillhörighet som operation, medan en annan läkare skulle hjälpa sin patient att få genom allt i Socialstyrelsen Rättsliga råd. Det måste finnas tydliga riktlinjer så att två¨olika läkare inte har möjlighet att bedöma samma transsexuella person helt olika.

 

Själv råkade jag ut för att den läkare som hade ansvar det första året av min utredning, när denne lämnade över mina handlingar till Lundströmmottagningen per telefon sa sig anse att jag inte var transsexuell och att man inte borde gå vidare. Denne läkare sa också att jag var manipulativ.

 

Redan efter mitt första besök hos Bengt Lundström som tog över utredningen, kunde han konstatera att jag inte är manipulativ samt att han är säker på att jag verkligen är transsexuell... Detta stod han fast vid resterande utredningstiden. Läkaren på första stället träffade mig enbart två gångar på ett år, medan Bengt Lundström träffade mig ett flertal gångar.

 

Den nya lagstiftningen måste även ta bort kravet på sterilisering innan man får ändra könstillhörighet. Lagen som förbjuder att man spar säd eller ägg skall bara bort, samtidigt som skilsmässo krav måste slängas i papperskorgen.

 

I dagens Sverige behandlas transsexuella fruktansvärd illa, så pass illa att till och med DO anser att den diskriminering som transsexuelle utsättas för av sjukvården inte är något som skulle strida mot diskrimineringslagen. I ett e-mail till DO berättade jag att Sahlgrenska ansåg sig ha rätt i att strunta på vårdgarantin inför min operation som skall ge mig bröst. I sitt svar ansåg DO att det handlade om en ”strukturell diskriminering”, vilket enligt DO tydligen inte skall strida mot diskrimineringslagen.

 

En helt ny lagstiftning är ett första stort steg som kommer underlätta livet för alla transsexuella. Just därför måste en proposition läggas innan sommaruppehållet. En ny lag är ett måste, och den får absolut inte försenas.

 

Omvärldens reaktion på det fakta att den tidigare i debatterna så tuffa Evangelisten kom ut som transsexuell var absolut inte så illa som jag hade trott den skulle vara. Vist var det rena idiotier, men flertalet av de reaktioner jag fick uppleva var överraskande positiva.

Här lite exempel på de negativa kommentarerna:

”Äckliga perversa typer som du hamnar i helvetet.” (Skriven på debattsida av en kristen sosse)

”Du är antikrist lärjunge.” (Skånsk pastor)

”Du är så avfällig att ingen kan rädda dig.” (Samma pastor)

Den 12 januari skriver Christer Åberg på sin hemsida ett direkt påhopp på mig, dock maskerat till en vänlig tanke om förbön för mig. Jag skall citera lite, så alla kan bedöma om det ren elakhet eller en ”vänlig tanka om förbön”. Bemärkt att Christer kallar mig för ”man” och beskriver mig som ”han”.

Två citat från Två citat från Apg29.se.

”Mannen på bilden är ingen lycklig man. Han är inte fri och mår absolut inte bra.”

”Vad kommer han att bli efter operationen? - En stympad man!”

Hur vågar Christer påstå att jag inte mår bra? Han har inte träffat mig. Tydligen tror han att han har någon magiskt insikt in i mitt inre. Så är självklart inte fallet. Jag är lycklig, jag är fri och jag mår bra!

Att sedan kalla mig för en stympad man är direkt kränkande. Jag är ingen stympad man, jag är en lycklig kvinna som blivit av med en sak som en kvinna absolut inte skall ha.

Från en av kommentarerna som uppkom efter Christer Åbergs artikel skall jag citera samma skånska pastor, som jag citerade här ovanför:

”JA det är bara att beklaga att en person som kallar sig för kristen och Herrens tjänare kan falla så totalt ifrån den Biblisk Kristna linjen för att bliva en totalt avfälling (Surmjölks kristen) och en HBTQ lobbyist.

Men jag är rädd för att han är totalt förhärdad avfälling som vägrat på Guds Heliga vilja och ord, utan har dessa åren gått sin egen väg, och trampat Guds Heliga ord, Kristi blod under sina fötter groteskt och vidrigt och skamligt.”

Vist finns det mycket mer av denne typ kommentarer. Det är just därför som jag med glädje kan säga att alla positiva kommentarer faktiskt framförs oftare.

Du som inte vågar komma ut för du är rädd för omvärldens reaktion, jag förstår dig. Men av egen erfarenhet kan jag garantera att man mår så mycket bättre när man visat för alla vem man egentligen är. Så pass mycket bättre, att man lättare klara av olika verbala påhopp.

Jag avslutar min artikelserie med att uppmana dig att våga vara den du är, var inte den andra tror sig veta att du är. Var dig själv.

Efter jag vågat vara den jag är, har jag blivit befriat av de börjar som hindrade mig att vara lycklig. Rädslan att andra skall få veta, att vänner skall svika var en börja som låste inne mitt riktiga jag. Efter min Kom Ut dag är denne rädsla, dessa börjor borta för alltid

Nu är jag lycklig och fri.

Det var min tredje fru som av en händelse upptäckte att jag bar strumpbyxor under jeansen. Om detta hänt bara några år tidigare skulle jag ha fått panik och haft svårt att förklara mig. Därför var det bra att jag hunnit mogna till och vågade stå upp för att jag är kvinna, nu först inför min ex-hustru.

 

Det var så att hon gav mig sitt stöd, ja hela hennes familj gav, och ger mig fortfarande sitt stöd. Hon ville dock inte vara gift med en kvinna, vilket blev orsaken till att vi tog ut skilsmässa, men som sagt finns hennes familj i min närhet hela tiden, även nu.

 

Jag tog kontakt med vården för att få remis till en TS-utredning, och vi började prata om hur jag som känt kristdemokratisk politiker skulle våga komma ut här i Skara.

Det var så lyckat att transvestiten Claes Schmid / Sara Lund skulle föreläsa på Västergötlands Museum så jag valde göra den dagen till min ”Kom Ut” dag. På kvällen samma dag var jag ute på en av Skaras krogar, där många människor berömde mig för mitt ”mod” att våga visa vem jag är.

 

Efter en kort tid skrev Skaraborgs Läns Tidningen en helsida om mig, och sedan har det bara rullat på. Allan var borta och Maria blev allt mer accepterat och respekterat i Skara.

 

Sedan den dagen jag kom ut, har jag levt som den jag är, och aldrig satt på mig manliga kläder. Genom att komma ut, vågade jag ta steget att leva som just den kvinna jag är.

 

Jag skriver en avslutning imorgon.

 

 

När jag i mitten på 90-talet började med hemsidan Evangelisten, hamnade jag snabbt i en häftig diskussion. Tyvärr var jag en rädd liten tjej, som inte vågade komma ut. Därför försökte jag dölja detta genom att framstå som en ”hård tuff karl”, genom att skriva hårt och ibland kränkande om homosexuella i debatten. De homovänner jag hade och de jag lärde känna under debattens gång, insåg snabbt att jag inte alls var den som det såg ut som om på hemsidan.

 

I ”Frågor och svar” (FoS) på RFSLs hemsida kallades jag snabbt för ”Rikshomofoben” av vissa. En benämning som fick Robin Grams (tidigare ledamot i RFSLs Förbundsstyrelse) att protesterar mot att ordet Homofob användes allt för ofta och även i fel sammanhang.

 

En av de viktigaste orsakerna till att jag fick ovanstående ”titel” var att en skånsk pastor i en gästbok skrivit ett kraftfullt angrep på homosexuella, och under skrivit det även med mitt och mina barns namn, utan att först fråga om det var okay.

 

På grund av den debatt som förekom i FoS, fick jag mordhot riktat direkt till mig i såväl forumet, som per e-mail och vanlig snigelpost. Jag fick även se min egen dödsannons i DalaDemokraten.

 

Redan vid den tiden skrev jag att vist kan det vara någon homosexuell som gjort detta, men det kan likaväl vara en homofob som ville få alla homosexuella att framstå i dåliga dagar. Helt ärligt så är jag allt mer övertygat om att det är sistnämnda alternativ som är närmast sanningen.

 

Allt eftersom fick jag allt bättre kontakter in i hbt-världen. Hatar den benämningen, eftersom jag inte gillar uppdelningen ”vi och dom”, men jag har tyvärr ingen annat sätt att beskriva vad det handlar om. På så sätt insåg allt fler att jag egentligen inte stod för mina tuffa ord, och jag började skriva mjukare, vilket slutade med att den tidigare nämnda skånska pastorn anklagade mig för att slicka sodomiters fötter....

 

Mina homosexuella vänner hjälpte mig att lägga den tuffa ”karl för sin hatt” attityden åt sidan. Mitt riktiga jag kom fram allt mer, och när mitt ex, mer om det i den artikel jag skriver imorgon, såg att jag hade nylon under mina jeans, var jag mogen att erkänna att jag egentligen är kvinna och en bisexuell sådan.

 

 

Läs mer imorgon.

Tänk så ofta man får frågan: ”Är det skönt att du äntligen fått bli kvinna?” Men va tusan, jag är kvinna, har varit det hela mitt liv. Är det så svårt att förstå?

 

På alla andra områden säger man till folk att de skall strunta i sitt yttre, för det är det enda som är värdefullt är hur man är inombords. Men när man är transsexuell, anser de flesta att det är kroppen som är viktigast ifråga om kön. Vilken dubbelmoral.

 

Innan min operation fick jag ofta höra att så länge jag hade ”grejen” kvar mellan benen så var jag en man. Man dömde alltså mig efter min kropp. Nu efter operation anser folk att jag ”blivit kvinna”. Men snälla nån, jag har alltid varit kvinna. Min kropp lurade tyvärr folk att tro jag var man. Genom operation har jag inte blivit kvinna, eftersom jag är fött till kvinna. Nej; operationen såg till att sånt som inte tillhör en kvinnas kropp togs bort, och jag fick sånt som tillhör en kvinnas kropp. Så enkelt är det.

 

Sedan har vi vissa överreligiösa som påstår jag är en stympat man. Ja har även blivit kallad för ”bög utan kuk”. Vilken kränkande fräckhet. Jag är den jag är, den jag alltid varit, den jag alltid kommer att vara, alltså kvinna.

 

Innan operation påstod några att jag skulle opereras för att få ha sex med män. Om det bara var av den orsaken hade jag aldrig behövt en operation. Om folk bara visste hur många gångar jag sagt nej till män. Ingen genomgår en jobbig utredning, utsätter sig för allmänhetens spott och spe, tar fajten med sjukvårdsbyråkratin, genomgår en omfattande operation, efterföljde operation, står ut med smärtan eller annat besvär som uppstår, enbart för att kunna ha sex med ett vist kön. Ingen går det inte heller för att vara märkvärdiga. Nej... Man genomgår allt detta enbart för att få den kropp som motsvarare det kön man är och för att man skall må bra resten av livet.

 

Om folk bara kunde fatta det.

Kommer ta tid innan man är helt återställt efter en så omfattande operation....

Men så underbar härligt att det äntligen har hänt. Det är värt all värk.....