Nu är jag trött på alla e-mail där folk försöker få mig sluta skriva om min ”sexuella läggning”. Vad har det fakta att jag är transsexuell att göra med min läggning? Inte ett dugg!

Man skulle tro, att med all information den senaste tiden i media, borde folk veta bättre, men tydligen är de fastlåsta i en snäv syn ifråga om transsexualism.

Sedan kan man undrar vilken rätt folk har att försöka få mig sluta skriva om frågor som ligger mig varmt om hjärtat? Inte ett dugg!

Jag kommer alltid skriva om vad jag vill, och vad som än händer, kan ingen hindra mig. Lika bra att folk lär sig det. För skulle jag låta min röst tystna., vem skulle skulle då kunna dela med sig av den erfarenhet jag har? Ju mer folk vill tysta mig, desto mer kommer jag att föra vidare den kunskap jag har. Ingen kan få tyst på mig.

Man kan undrar hur vuxna män ibland tänker. Bara för att man är Transsexuell (TS) anser på tok för många att de har rätt att komma med skamliga förslag, i såväl e-mail som via PM på olika community som Qruiser och Facebook. Det handlar inte enbart om just skamliga förslag. I samband med dessa förslag använder avsändarna könsord med pervers klang. Jag blir lika förbannat varje gång jag läser e-mail och olika PM. Tydligen tror allt för många att TS handlar om människor som alltid går omkring kåta och sökande efter nya sexobjekt.

Att ständigt bli utsatt för elektroniska meddelanden fulla av ord som ”knulla, kuk, fitta, suga, rövknull etc är väldigt kränkande och absolut inget man uppskattar. Ibland undrar jag hur dessa mäns föräldrar uppfostrat dem.

Även när man är på olika inneställen kan man bli utsatt för mäns sexuella trakasserier. Det är inte ovanligt att män jag aldrig sett för, går fram och klappar mig i baken, eller tar direkt på min mus. Vissa stönar i mitt öra frågor om vi skall gå på toaletten och knulla, eller ber mig ge dem en avsugning.

Eftersom jag vet om fler TS, som utsättas för samma dumheter, kan jag undrar varför ingen tar en på allvar när man berättar vad man utsättes för. Jag är inte ovan med kommentarer som; ”du skall vara glad att nån tycker du är söt och vill ligga med dig”. Även kommentarer som; ”ta chansen när nån är intresserat av dig” är vanliga, även från ordningsvakter när man påtalar att man blir ofredat.

Visserligen är jag TS Post OP. Men det betyder absolut inte att jag är annorlunda än andra kvinnor. Jag vill inte bli behandlat som ett lovligt byte för perversa män, bara för jag är just TS. Jag vill kunna läsa e-mail och PM utan att ständigt få erbjudanden om sex. Jag vill kunna gå på krogen utan att utsättas för män som anser de har rätt att tafsa på mig, eller be om en avsugning på toaletten. Jag vill även, när sådant händer att ordningsvakter tar det på allvar och ser till att dessa överkåta män tvingas lämna krogen.

Jag vill helt enkelt bli behandlat som en vanlig kvinna. Är det för mycket begärt?

Här om dagen valdes jag in som ledamot i styrelsen för RFSL Skaraborg. Samma dag fick jag av vår ordförande Andreas S Berglund i uppdrag att ansöka om bidrag för att kunna jobba med ett projekt som riktar sig till och om Transpersoner.

För mig är detta ett hedersuppdrag, eftersom vi alla vet att just transpersoner är överrepresenterade i självmordsstatistiken, samtidigt som det finns brist på information om vad det egentligen handlar om.

RFSL Skaraborg kommer även framöver att erbjuda transpersoner stöd och hjälp, inte enbart så att de vågar komma ut, utan också i kontakter med vårdbyråkratin och myndigheter.

Ända sedan att Ulrika Westerlund blev förbundsordförande för RFSL, har förbundet allt mer kämpat för transpersoners rättigheter. Därför känns det helt rätt att även de lokala föreningarna riktar in sig på detta.

Jag är alltid tacksam när media uppmärksammar situationen för oss transsexuella. Vad jag inte gillar, är att media endast uppmärksamma oss, när det pågår en politisk debatt om steriliseringskravet och om rätten att spara könsceller.

Tydligen är det inte lika viktigt att berätta hur vårdbyråkratin gång på gång kränker transsexuella på ett sätt som förlänger translationen långt ut över den tid som lagen kräver. Inte heller uppmärksammar media när vissa transsexuella tvingas gå genom en utredning på den egna psykiatriska öppenvårdsmottagningen, innan remis går iväg till transkliniken. På så sätt har flera varit tvungna vänta upp till fyra år, innan man är klar med utredningen, från den dag man bett om en remis för utredning.

Det är dags att vi transsexuella bombar media med information om den kränkande orättvisa vi ständigt utsättas för.

Ofta får jag höra att RFSL enbart bryr sig om homo- och bisexuella. En del anser att RFSL inte gör något för transpersoner. Andra anser samma sak om PRIDE, eftersom media nästintill enbart rapportera om evenemang som tar upp frågor kring homosexuella män och kvinnor.

Visserligen är det sant, att RFSL tidigare var mycket mer aktiv i kampen för homosexuellas rättigheter medan transfrågor fick stå åt sidan. Men efter det att Ulrika Westerlund blivit vald till förbundsordförande har allt mer tid och krafter blivit avsatta för att kämpa för transpersoners rättigheter. Att det tyvärr inte ses lika ofta i media, kan man inte lasta RFSL för.

Vid sommarens PRIDE fanns det ovanligt mycket för och om transpersoner. Även här är det media som valt att inte rapportera lika mycket om detta, utan som vanligt koncentrerat sig på homosexuella personer. Varför det är så, kan man bara fråga sig. Jag är övertygat om att media mest är intresserat i att skriva om sånt de tror läsarna vill ha. Läsarna älskar kändisar, och det är ett fakta att det finns fler kändisar bland homosexuella än bland transpersoner.

Eftersom media väljer vad de vill skriva och rapportera om, kan det se ut som om att såväl RFSL som PRIDE inte gör så mycket för oss transpersoner. Väldigt tråkigt att detta i sin tur leder till en oberättigat kritik av RFSL och PRIDE.

Oj; så mycket som är på "g" nu:

11. oktober är jag med i Outsiders i Kanal 5

19. oktober föreläser jag på De la Gardiegymnasiet i Lidköping.. (Mitt fjärde besök där.)

23. november drar jag på GAYNIGHT ON GALAXY 2011

24. november föreläser jag påBurlesQue Bar i Visby

25 november föreläser jag på Christopher Polhemgymnasiet i Visby

Även höstens omgång av "Sjukhuset" på TV3 har ett rapportage från min sista operation...

Sedan vet jag att jag är med i Agenda under hösten, när vet jag inte nu...

Just nu är frågan kring steriliseringskravet på TS som byter könstillhörighet, väldigt på tapeten i media.

Jag är rädd för att andra TS-frågor faller i glömskan den dagen Riksdagen behandlat frågan. Just är det därför viktigt att ständigt bomba media kring frågor om vårdbyråkratin, namnändring på betyg med mera, så vi inte blir bortglömda igen.

Den dörr som nu är öppen in i mediavärlden, måste hållas öppet, så vi får uppmärksamhet kring alla frågor som rör TS.

Allt var klart och fixat. Jag skulle äntligen, för första gången i mitt liv, åka till Pride. Men tyvärr måste jag av hälsoskäl ställa in denne resa.

Jag är besviken på mitt eget parti, Kristdemokraterna. Vist är det besvärande att motionen från kd-Stockholm röstade ned, men än mer besvärligt är några av de uttalanden som gjordes från talarstolen. Exempelvis när Maria Larsson sa:

”Det är inte jämförbart med tvångssteriliseringar. Här har man på frivillig väg valt att byta kön. ”

Man väljer inte byta kön. Man begär att få tillhöra det kön man är. Det är ett svårt beslut. Tyvärr vill inte Maria Larsson respektera individens rätt att själv besluta över sitt eget liv, utan att man först måste sterilisera sig. Den transsexuella har det redan mycket svårt. Utan ändrat könstillhörighet kränks personen varje gång denne måste ha kontakt med myndigheter och sjukvården. Att ständigt få påpekat man tillhör ett kön, som är det motsatte till vad man är, är en allvarlig psykisk påfrestning och självfallet mycket kränkande.

Maria Larsson säger även: ”Partistyrelsen förordar att kravet kvarstår.”

I och med detta innebär Rikstingets beslut att Kristdemokraterna väljer stå upp för en lagstiftning som kritiseras av Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg.

Vid senaste valet stod jag ute på torget och pratade för att Kristdemokraterna vill göra Sverige mänskligare. Tyvärr måste jag konstatera att partiet numera öppet ställer upp för en politik där Transsexuella inte behandlas på ett mänskligt sätt.

I Sverige finns det en grupp människor som genom lagstiftningen förnekas rättan att skaffa biologiska barn. Faktum är att så fort en transsexuell lyckats få modet att påbörja en utredning för könsreglering, slår lagstiftningen bakut. En transsexuell under utredning får inte spara könsceller (sed alternativt ägg).

Om en transsexuell redan från början vill ändra sin könstillhörighet, det juridiska könet, innan den könsreglerande operationen, tvingas den personen att sterilisera sig först.

För transsexuella i min ålder 58 år, är detta inget problem. Men tänk på alla unga människor som vill ha familj och egna biologiska barn, Som lagen är nu hindras yngre transsexuella från rätten att bli biologiska förälder.

Kravet på sterilisering innan man får ändra sin könstillhörighet är inte bara en kränkning mot den enskilda personen, utan även en ekonomisk belastning för sjukvården. Vill en person ändra sin könstillhörighet innan en utredning är klar och könsreglerande operation kan genomföras, tvingas denne person till ytterligare en operation, för att bli steril. En sådan operation kräver inte bara personella resurser, den är även kostsam. Med andra ord belastar denne helt onödiga operation sjukvårdens ekonomi. Som jag ser det ett slöseri med vårdens begränsade ekonomi.

Den enskilda människan vet vad som är bäst för just den personen. Politiken har ingen rätt att ta beslut, som det egentligen är den enskilda själv som skall fatta. Att genom lagstiftning tvinga enskilda personer att sterilisera sig är i strid med sunt förnuft, och en kränkning av enskild persons rätt att själv bestämma över sitt eget liv.

Det är en skam för Sverige att vi fortfarande har kvar steriliseringskravet. En lika stor skam för vårt land är det faktum vi nekar transsexuella rätten att spara sina egna könsceller.