För en tid sedan ringde Elisabeth Ohlson Wallin upp mig. Hon frågade om jag ville vara ”den goda ormen” i den nya hbtq-altartavla, som hon nu skänkt till Domkyrkan i Skara. Självklart svarade jag ja, direkt.

Tänka sig, att jag som i slutet på 90-talet var ökänt som Rikshomofoben Evangelisten på internet, och som även polisanmälde ECCE-HOMO, nu får äran att själv medverka på ett av Elisabeths konstverk. Nog kan man säga att cirkeln är sluten nu. Att jag fick vara med på tavlan, är ett bevis på en försoning mellan Elisabeth och mig.

Nu är det upp till bland annat kyrkorådet, att besluta om de vill ta emot denne generösa gåva. Jag hoppas verkligen de gör så, eftersom det skulle göra klart för oss alla, att även hbtq-personer är välkommen i kyrkans gemenskap.

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Tänk så kul. Under denne vecka har jag blivit fotograferat av Elisabeth Ohlson Wallin, i samband med en TV-inspelning i Skara. Jag fick även ett samtal med Lena PH, som är programledare.

I morgon sticker jag till Gävle för RFSL:s Kongress, och på måndag blir det samtal med ett produktionsbolag, angående mer TV-inspelning under sommaren.

Samtidigt håller jag på med förberedelserna inför en kommande bok, som jag skall skriva tillsammans med en god vän. Det blir en bok som berättar om mitt liv från födseln fram tills nutid.

Som ni ser, är det mycket just nu, men det är otroligt kul att hålla på.

Det är dags att Regering och Riksdag kraftfull protestera mot Sankt Petersburgs övergrep riktade mot hbt-personer. Det är absolut inget som är värdigt ett land som kallar sig demokratiskt, att inte bara genom lag förbjuda hbt-personer informera om sin situation i samhället, utan också, som nu hänt, fängsla sitt lands medborgare som bar regnbågsflaggan under en första maj demonstration.

Sankt Petersburg har stora inkomster från turister, som besöker staden. En stor del av dessa är svenskar. En turistbojkott skulle effektivt påverka inte enbart Sankt Peterburgs ekonomi, utan också visa för stans hbt-personer, att de har stöd från Sverige.

Jag vill därför uppmana till just en turistbojkott av Sankt Petersburg. Låt oss alla på så sätt klart och tydligt tala om för stans politiker, att vi inte kan acceptera den negativa utvecklingen, och samtidigt visa solidaritet på Sankt Peterburgs hbt-personer.

I tisdags tog jag tåget till Malmö. Jag skulle ta mig till en konferens om Mångfald, arrangerat av Diversityindex. I slutet på första dagen delades priset Mångfaldshjälte ut för första gången. Efter en process där allmänheten kunde nominera de personer man ansåg gjort sig förtjänt av ett pris i någon av de olika kategorierna, hade en nomineringskommite valt ut finalister. I kategorin könsidentitet / könsuttryck hade nomineringskommiten lagt fram mig tillsammans med Lukas Romson inför den jury som skulle besluta vem som fick priset.

Jag var helt övertygat om att Lukas skulle vara den som fick priset, eftersom han varit aktiv transaktivist under en rad av år. Därför blev jag överraskat när priset skulle delas ut och motiveringen började läsas upp:

”Hon föreläser i skolor och föreningar om transsexualism. Hon driver ett öppet arbete både inom och utom för sitt parti.

Hon är aktiv i att starta en social träffpunkt i Skaraborg för transpersoner, och hennes arbete i det kristdemokratiska partiet för att få bort kravet på tvångssterilisering när man byter kön, är omvittnat.

Hon är en förebild för många. Inte minst då för att hon öppet talar om sin transsexualism.”

Efter uppläsningen av motiveringen, kallades jag fram för att ta emot priset Mångfaldshjälte i kategorin könsidentitet / könsuttryck.

Jag säger bara OJ!!!!! Att vara nominerat, är bara det väldigt stort. Att sedan få priset, kom som en överraskning för mig. Självklart ger det mig extra kraft att kämpa vidare.

Det är alltid lika kul att få åka till RFSL Borås. I onsdags fick jag förmånen att återigen föreläsa om mitt liv som transsexuell. Innan jag fick framträda, var det Ulrika Westerlund, RFSL:s Förbundsordförande, som föreläste om lagstiftningen kring transsexuella. Jag kan bara konstatera att jag är väldigt imponerat av den kunskap som Ulrika har i ämnet. Vi måste komma ihåg att Ulrika som förbundsordförande har ansvar för ett omfattande arbetsfält. Oavsett vad frågan handlar om, när Ulrika skall lägga fram fakta, så är hon ordentligt förbered och ser till att hon verkligen vet vad hon talar om. I mina ögon är det imponerande, att hon klara av det. En mera kompetent förbundsordförande tror jag inte att RFSL skulle kunna få.

När man, som jag, reser runt och föreläser om transsexualism, och sedan när det är dags för frågor, får man ofta frågor om lagstiftningen. Ofta händer det att folk ställer sina frågor utifrån av de i media har hört Ulrika framföra. Därför kan jag konstatera att hon når ut med sitt budskap i samhället, inte enbart inom RFSL, eller den politiska eliten.

Nu kan det se ut som om jag dyrkar Ulrika, så är inte fallet. Jag är dock väldigt imponerat av hur hon lyckas få folk att lyssna på vad hon har att framföra.

Det svenska samhället har ett rykte om sig att vara bland världens mest toleranta. Men är det verkligen så? Frågan är berättigat, eftersom intoleransen är väldigt utbred, och vi är många som drabbas av detta varje dag.

Jag vet inte hur många gånger jag själv råkat utför intoleransens i vardagen, men det är en hel del. Exempelvis får jag ofta e-mail där enskilda ondgör sig över att transsexuella har rätt till en könskorrigerande operation bekostat av landstinget. Allt som oftast argumentera avsändarna sig med att det är en lyxoperation. Andra argument handlar om att folk ser transsexualism som en sexuell läggning. Vissa kallar det till och med för en sexuell perversion. Nästintill direkt efter det att jag i början på 2007 kom ut som transsexuell, anklagades jag för att min önskan om könskorrigerande operation enbart skulle handla om att jag ville ha sex med män.

När TV3:s dokumentärserie Sjukhuset för kort tid sedan visade min andra operation, tog Universitetsöverläkaren Johan Thorfinn tillfället i akt och berättade om vilka risker transsexuella utsätter sig för, när de beslutat sig för en operation. Johan konstaterade att den som tar ett beslut om könskorrigering visar upp en stärk inneboende kraft som får dem att våga ta ett sådant beslut. Detta om något bör bevisa att ingen transsexuell genomgår en så pass omfattande operation, enbart för att kunna ha sex. Beslutet grunder sig inte als på detta. Den som tar ett sådant beslut gör det enbart för att få en kropp som är anpassat till den könsidentitet man har. Om inte samhället skulle stå för sin del av kostnaden, skulle det innebära att man sviker en grupp medborgare som redan har ett väldigt psykiskt påfrestande liv. Självklart skall Landstinget ge transsexuella den vård, och de operationer som behövs.

Andra exempel på intoleransens i Sverige är diskrimineringen av Romer, invandrare, homosexuella, transvestiter och även den diskriminering vissa funktionshindrade utsättas för i vardagen.

Nu till frågan om Sverige verkligen är så tolerant, som omvärlden tror? Tyvärr är svaret NEJ!

Ja; mina vänner, vad skall man egentligen säga???? Här sitter jag och tårarna rinner ned för mina kinder. Det är GLÄDJETÅRAR!!!!

Efter det att jag blivit meddelat att jag av många blivit nominerat till priset Mångfaldshjälte  i kategorin  könsidentitet/könsuttryck, och därefter tillsammans med Lukas Romson utsetts till finalist för priset, som delas ut den 24 april, har jag mottagit så mycket beröm och uppskattning från ett stort antal personer.

Mångfaldshjälte priset skapades av Diversityindex för att prisa personer, företag och organisationer som visar engagemang, ansvarstagande och tydliga resultat gällande mångfald.

För egen del kan jag bara säga, att det är stort. Att bli nominerat och utsett till finalist för nämnda pris, rör upp många positiva känslor. Klart jag är glad, ja till och med jublande glad. Extra stort blir det, när det visar sig att just Lukas Romson är finalist i samma kategori. För mig är Lukas en av Sveriges främsta transaktivister. Just det att få vara nominerat till samma pris som Lukas, gör det hela ännu större för mig.

Det jag gjort, och det jag gör, är inte gjort för att få uppskattning för egen del. Jag gör det för jag anser att vi alla skall ha samma rättigheter, oavsett vem vi är. Att då stå som nominerat till ett så fint pris, visar för mig att det finns folk som uppskattar det jag gör. Sådant ger mig extra kraft och styrka, att fortsätta kampen för allas rättigheter.

Det förvånar mig, när bland annat media använder sig av ordet transsexualitet, trotts det egentligen heter Transsexualism. Själv har jag varit med i TV, och anväönt ordet transsexualism, för att sedan höra en speakerröst säga transsexualitet. När speakerns manus skrevs, hade man tydligen inte lyssnat på vad jag sa.

Redan i dokumentet Ord som taggar - om HBT från RFSL, daterat den 20 juli 2007 kan man läsa följande:

”Transsexuell
Person som upplever sig vara av ”motsatt” kön jämfört med sitt biologiska kön. Är inte en sexuell läggning och benämns som transsexualism, inte transsexualitet.”

Senare i samma dokument:

”Transsexualitet
Existerar inte eftersom transsexualism inte är en sexuell läggning. Det är alltså inte korrekt att säga homo-, bi- och transsexuella eftersom man då antyder att det skulle finnas något sånt som transsexualitet.”

Även i ett remissvar daterat den 8 november 2007 skriver RFSL:

”Utredaren inleder med att förklara att begreppet transexualism ska användas när han refererar till diagnostiseringen men istället används nästan uteslutande begreppet transexualitet . Det är anmärkningsvärt att begreppet transsexualitet används när det t.ex. i ICD 105 anges som diagnosen F 64 transsexualism. Men det är även problematiskt ur perspektivet att begreppet transsexualitet associerar till sexuell läggning.”

Är det då så allvarligt att man använder sig av ordet transsexualitet? Ja; det är det. Eftersom just det ordet ger transofober stöd när de hela tiden påstår att Transsexualism är en sexuell läggning.

Det är dags att media tar sitt ansvar och sluter använda ordet transsexualitet, för att i stället använda transsexualism. Så länge media struntar i att använda rätt ord, så länge kränks transsexuella. Exempelvis blir jag kränkt när folk skrivet till mig, och anser att jag skall sluta skriva om min sexuella läggning hela tiden. I samtliga dessa mail används just ordet transsexualitet.

En anställd vid Restaurang Västerhus på Karl Johansgatan i Göteborg blev hånat och misshandlat av ägerfamiljen. Killen är bög, och blev därför misshandlat. Tillmälen som ”äcklig bögjävel” blandades med knytnävsslag.

Nu är det dags att vi alla säger ifrån ifråga om hatbrott. Ett effektivt sätt i detta fall är att böjkotta Restaurang Västerhus. Jag har själv ätit dagens rätt där vid ett tillfälle, och kan garantera er för att jag aldrig mer går in dit. Jag hoppas att fler än jag från och med nu, aldrig går dit för att äta eller dricka.

Här om dagen samtalade jag med en vän, även han med i styrelsen för RFSL Skaraborg. Vi kom in på ämnat; vad får vi ut av att fortsätta kampen för mänskliga rättigheter? Svaret är enkelt. Kan vi hjälpa till, så andra får det lättare, fylls våra hjärtan av glädje.

För mig handlar det inte om att kämpa vidare för egen del. Jag använder mina egna erfarenheter, för att kunna hjälpa andra att i framtiden slippa stöta på samma problem som jag stötte på. Att kämpa vidare för en rättvis och jämställd vård, genom att kunna peka på hur jag själv drabbades av oförstånd och ren idioti från vårdbyråkratins sida, hoppas jag att ansvariga politiker lyssnar och gör något åt saken.

Tyvärr är kunskapen om det orättvisa bemötande transsexuella utsättes för, nästan obefintligt bland de ansvariga politiska företrädena, oavsett vilken partitillhörighet de har. Genom att lyfta fakta hoppas jag att de politiskt ansvariga skall ta del av informationen, och inse att något måste göras.

En annan fråga är varför jag föreläser om transsexualism på olika skolor, utan att ta arvode för det. För min del är det ingen fråga egentligen. Jag gör det, då jag är säker på att ju mer information våra ungdomar får, desto bättre kommer transsexuella att bemötas ute på gator och torg, egentligen vart som helst i samhället. Att jag inte tar arvode, beror på att skolväsendet allt för ofta tvingas skära ned på sin budget i besparingssyfte. Så; för att kunna hjälpa till, så att våra ungdomar skall få kunskap har jag beslutat ställa upp utan arvode.

Några undrar varför jag är så mycket i media. Svaret är enkelt. Jag använder media för att ge allmänheten mer insikt i frågor som rör transsexualism. En annan positiv effekt jag sett av min medverkan i media, är att många transsexuella känner ett stöd. Några har skrivit till mig, för att berätta att de efter att ha sett mig i TV, fått modet att berätta för sina anhöriga. Andra har berättat att de tagit kontakt med vården, för att kunna få remis till utredningen.

Så, det jag får ut av det hela, är att se kunskapen växa i samhället, samt se hur andra får lättare att berätta och även modet att begära remis till utredningen. Att kunna informera och hjälpa andra gör mig glad. Det är min lön för mödan.