Det är dags att Regering och Riksdag kraftfull protestera mot Sankt Petersburgs övergrep riktade mot hbt-personer. Det är absolut inget som är värdigt ett land som kallar sig demokratiskt, att inte bara genom lag förbjuda hbt-personer informera om sin situation i samhället, utan också, som nu hänt, fängsla sitt lands medborgare som bar regnbågsflaggan under en första maj demonstration.

Sankt Petersburg har stora inkomster från turister, som besöker staden. En stor del av dessa är svenskar. En turistbojkott skulle effektivt påverka inte enbart Sankt Peterburgs ekonomi, utan också visa för stans hbt-personer, att de har stöd från Sverige.

Jag vill därför uppmana till just en turistbojkott av Sankt Petersburg. Låt oss alla på så sätt klart och tydligt tala om för stans politiker, att vi inte kan acceptera den negativa utvecklingen, och samtidigt visa solidaritet på Sankt Peterburgs hbt-personer.

Det är alltid lika kul att få åka till RFSL Borås. I onsdags fick jag förmånen att återigen föreläsa om mitt liv som transsexuell. Innan jag fick framträda, var det Ulrika Westerlund, RFSL:s Förbundsordförande, som föreläste om lagstiftningen kring transsexuella. Jag kan bara konstatera att jag är väldigt imponerat av den kunskap som Ulrika har i ämnet. Vi måste komma ihåg att Ulrika som förbundsordförande har ansvar för ett omfattande arbetsfält. Oavsett vad frågan handlar om, när Ulrika skall lägga fram fakta, så är hon ordentligt förbered och ser till att hon verkligen vet vad hon talar om. I mina ögon är det imponerande, att hon klara av det. En mera kompetent förbundsordförande tror jag inte att RFSL skulle kunna få.

När man, som jag, reser runt och föreläser om transsexualism, och sedan när det är dags för frågor, får man ofta frågor om lagstiftningen. Ofta händer det att folk ställer sina frågor utifrån av de i media har hört Ulrika framföra. Därför kan jag konstatera att hon når ut med sitt budskap i samhället, inte enbart inom RFSL, eller den politiska eliten.

Nu kan det se ut som om jag dyrkar Ulrika, så är inte fallet. Jag är dock väldigt imponerat av hur hon lyckas få folk att lyssna på vad hon har att framföra.

Här om dagen samtalade jag med en vän, även han med i styrelsen för RFSL Skaraborg. Vi kom in på ämnat; vad får vi ut av att fortsätta kampen för mänskliga rättigheter? Svaret är enkelt. Kan vi hjälpa till, så andra får det lättare, fylls våra hjärtan av glädje.

För mig handlar det inte om att kämpa vidare för egen del. Jag använder mina egna erfarenheter, för att kunna hjälpa andra att i framtiden slippa stöta på samma problem som jag stötte på. Att kämpa vidare för en rättvis och jämställd vård, genom att kunna peka på hur jag själv drabbades av oförstånd och ren idioti från vårdbyråkratins sida, hoppas jag att ansvariga politiker lyssnar och gör något åt saken.

Tyvärr är kunskapen om det orättvisa bemötande transsexuella utsättes för, nästan obefintligt bland de ansvariga politiska företrädena, oavsett vilken partitillhörighet de har. Genom att lyfta fakta hoppas jag att de politiskt ansvariga skall ta del av informationen, och inse att något måste göras.

En annan fråga är varför jag föreläser om transsexualism på olika skolor, utan att ta arvode för det. För min del är det ingen fråga egentligen. Jag gör det, då jag är säker på att ju mer information våra ungdomar får, desto bättre kommer transsexuella att bemötas ute på gator och torg, egentligen vart som helst i samhället. Att jag inte tar arvode, beror på att skolväsendet allt för ofta tvingas skära ned på sin budget i besparingssyfte. Så; för att kunna hjälpa till, så att våra ungdomar skall få kunskap har jag beslutat ställa upp utan arvode.

Några undrar varför jag är så mycket i media. Svaret är enkelt. Jag använder media för att ge allmänheten mer insikt i frågor som rör transsexualism. En annan positiv effekt jag sett av min medverkan i media, är att många transsexuella känner ett stöd. Några har skrivit till mig, för att berätta att de efter att ha sett mig i TV, fått modet att berätta för sina anhöriga. Andra har berättat att de tagit kontakt med vården, för att kunna få remis till utredningen.

Så, det jag får ut av det hela, är att se kunskapen växa i samhället, samt se hur andra får lättare att berätta och även modet att begära remis till utredningen. Att kunna informera och hjälpa andra gör mig glad. Det är min lön för mödan.

Här om dagen kom en kille i tonårsåldern fram till mig och frågade om jag var en man. Eftersom frågan framfördes väldigt hövligt, tog jag tid att samtala med honom. Jag förklarade att jag är kvinna, och alltid varit det. Jag berättade även att jag vid födseln hade försetts med en manlig kropp, men att jag nu efter operation har fått naturens misstag ”rättat till”.

Denne unga man ville veta mer, så jag samtalade en längre stund med honom, och berättade vad transsexualism är. Då undrade han varför skolan inte visat något intresse av att undervisa om detta, när man från skolans håll gav information om homosexualitet. Jag kunder bara hålla med om att det är väldigt konstigt.

Det finns skolor som aktivt gör allt för att lämna bra information om transsexualism. En av dem är De la Gardiegymnasiet i Lidköping. Den 13 april skall jag dit och föreläsa för femte gången. Vid mitt senaste besök där kom det fram elever jag föreläst för tidigare, för att ställa några ytterligare frågor de tänkt på, sedan de fått lyssna på mig. Lärarna på De la Gardiegymnasiet gör verkligen allt de kan, för att deras elever skall få kännedom om vad transsexualism är. Resultatet av det ser jag ofta när jag träffar på elever där ifrån. Ungdomarna kommer fram för att tacka mig för att jag varit och föreläst för dem. De flesta har frågor de undrar över, och jag ger svar så gott jag kan.

Om den skola ovanstående tonårskille går i, hade tagit sitt ansvar, skulle han inte ha behövt komma fram till mig och undra vilket kön jag har. Tyvärr är den skolan inte intresserat av att se till att deras elever blir informerade. Jag har erbjudit mig komma dit, för ungefär ett år sedan, och det helt kostnadsfritt för skolan. Rektorn klargjorde för mig, att det inte finns intresse för den information jag skulle kunna dela med mig.

Det är faktiskt skolans ansvar, att se till att deras elever får en adekvat undervisning om inte bara sexuell läggning, utan även om frågor kring könstillhörighet och liknande. Att för många skolor helt struntar i detta, gör att unga människor inte är insatta på det sätt de borde vara. Inte konstigt att okunnigheten i många fall får, inte bara ungdomar, utan även lite äldre människor att vräka ur sig oförskämdheter. Brist på kunskap är det största orsaken till såväl homofobi som transofobi.