105.205 members 2.991 online
Log in Become a member
Qruiser
Its a fucking…
Dagens hunk...
Blogg
Its a fucking…
Nä men så att..
Blogg
London 4/24
Bar Code
Gaymap
Bath 4/24
Leigh House
Gaymap

blog.qruiser.com
I blog on Scandinavia's largest gay and queer-community site, Qruiser. Be a member too!
Maria Hansson Nielsen

Kampen måste fortsätta.......

Maria Hansson Nielsen  (updated by Maria Hansson Nielsen)

 De senaste åren har de problem vi transsexuella har, allt mer uppmärksammats av media. Detta har också medfört, att allt fler blir intresserat av att sätta sig in i vad transsexualism är. Men tyvärr är det ännu långt kvar, till det att alla transsexuella har samma rättigheter som CIS-personer idag kan njuta av.

De problem vi transsexuella möts av i vardagen, handlar inte enbart om dagens, och den kommande nya lagstiftning. Problemområdena är många, och jag skall ge lite exempel.

Inom vårdbyråkratin sitter det personer som gång på gång sätter krokben i vägen från oss transsexuella. Ett exempel var när jag behövde en betalningsförpliktelse, så att jag kunde remitteras till Universitetssjukhuset i Linköping, där plastkirurgen skulle skriva ett intyg, som krävs för att Socialstyrelsen Rättsliga Råd skulle kunna godkänna en könsreglerande operation, låg mina handlingar i en hög, och andra ärenden gick tydligen före. Först när min läkare, efter flera månader, efterfrågade betalningsförpliktelsen, skickades denne iväg. Eftersom sommaren närmade sig med semester och allt, orsakade detta en försening med minst sex månader.

Eftersom jag på grund av tidigare blodproppar inte får använda hormoner, blev jag remitterat till plastkirurgen på Sahlgrenska, så jag skulle kunna få bröst. Där träffade jag en läkare, som sa att jag har rätt till denne operation, samt att väntetiden var tre månader. Flera månader gick, ingen kallelse till operation kom. Först efter mycken tjat från min sida, blev jag informerat om att vårdgarantin inte gäller för transsexuella, som skall ha en bröstoperation. Det fick mig kontakta Socialstyrelsen, för att fråga hur det ligger till. Svarat kom direkt. Vårdgarantin gäller även för oss. Återigen ringde jag upp, och återigen fick jag till svar att vårdgarantin inte gäller. När jag informerade om att Socialstyrelsen sa annat, samt hotade med en enmansdemonstration och media, fick de bråttom. Kvinnan jag pratade med sa, att eftersom jag ringt, skulle jag få en snabb kallelse. Den kom efter en vecka. Trots detta fortsätter Sahlgrenska påstå för andra transsexuella, att vårdgarantin inte gäller dem.

En transman berättade för en tid sedan för mig, att han får vänta i ungefär två år, innan hans bröst kan tas bort. Det innebär att han hinner med könsregleringen långt innan han blir av med brösten. Jag känner till flera liknande fall.

Det finns även psykiatriska öppenvårdsmottagningar som vägrar remittera till transklinik för utredning, innan de själva utred om personen verkligen är transsexuell. Jag vet fler, som fått gå till öppenvårdsmottagningen i två till tre år, innan de fått remis. Detta trots att Socialstyrelsens riktlinjer klart säger att enbart läkare med kompetens om transsexualism får ställa diagnosen, som ger rätt till könsreglering. På så sätt förlängs lidandet för den enskilda individen. Detta helt i onödan.

Allt för ofta händer det att myndighetspersoner kränker transsexuella. Det finns fler exempel på att såväl transmän som transkvinnor bemöts ut i från sin könstillhörighet, det juridiska könet, när de besöker olika myndigheter. Det händer även att transsexuella som hos Skatteverket begärt och fått ytterligare ett namn, som tillhör det kön som motsvarar ens könsidentitet, ropas upp med namnet som motsvara könstillhörigheten, och det inför de personer som kan finnas i väntrummet hos myndigheten.

Även allmänheten kan uppföra sig väldigt illa mot transsexuella. Exempelvis kan en transsexuell som blivit kränkt, hotat eller till och med misshandlat få höra, att det inte skulle ha hänt om man ”visat hänsyn” genom att klä sig i de kläder som motsvara ens biologiska kön. Jag har gång på gång fått höra att jag skall sluta framträda i media, enbart för att jag måste visa hänsyn till de som ”tar illa vid sig”.

Ovan på det fortsätter trakasserierna av opererade transsexuella, även långt efter den könsreglerande operationen. Exempelvis är det så, vilket jag skrivit om tidigare, att om min pojkvän skulle smitta mig med hiv, eller annan sexuell överförbar sjukdom, hamnar jag i statistiken som en man som har sex med män. Skulle det hända, vet jag att jag skulle bli kränkt av detta faktum.

Kampen för transsexuellas rättigheter måste tyvärr pågå lång tid framöver. Enbart för att lagstiftningen förbättras, betyder det inte att vi transaktivister kan slappa av. Vi måste tyvärr fortsätta kampen under många år framöver.

PS: En CIS-person är en person som inte är transperson.

Tags: politik samhälle

Comments (5)  
 Report