Den 13 januari publicerade SvD Brännpunkt en debattartikel, skriven av Lennart Sacrédeus (KD) en debattartikel på angående debatten kring steriliseringskravet på transsexuella som vill ändra sin könstillhörighet.
Lennart Sacrédeus skriver i sin argumentation: ”Om en kvinna, genuint och i grunden och under längre tid, upplever att hon är född till fel kön och inte kan uthärda att leva i vad hon ser som fel kropp.”
I sin beskrivning anser Lennart Sacrédeus att det kön man är, inte representeras av ens könsidentitet utan av vilka könsdelar man föds med. Helt fel. Lennart Sacrédeus skriver om en man, som blivit född med en kvinnas könsdelar. Själv är jag kvinna, som födes med manliga könsdelar. Den transsexuella ”upplever” inte att man är född i fel kön. Den transsexuella vet att kroppen inte representera det kön man egentligen är.
Lennart Sacrédeus skriver sedan: ”En man har inte livmoder och kan inte föda barn. Därför ingår, fullt naturligt, sterilisering för de kvinnor som verkligen vill bli man. För det är ju en man, inte en kvinna, de vill leva som.” Här hänvisar Lennart Sacrédeus till resultatet efter den könskorrigerande operationen, för att kunna argumentera för att steriliseringskravet stanna kvar i lagstiftning. Det är inte detta den pågående debatten handlar om.
Vid den könskorrigerande operationen anpassas könsdelarna till det kön som motsvara ens könsidentitet tas även könskörtlarna bort. Den könskorrigerande operationen innebär alltså att den transsexuella blir kastrerat. Som Lennart Sacrédeus vet, innebär kastration att man blir steril. Det är med andra ord inte detta som debatten handlar om.
Om en transsexuell redan under den långa tiden som går, från det att man påbörjat sin utredning, tills det man får genomgå könskorrigering, som i mitt fall tog mer än fyra år, för vissa kan det ta fem år och uppåt, framför önskan att få byta könstillhörighet, som innebär att man i Folkbokföringen blir registrerat att tillhöra det kön som motsvara ens könsidentitet, kräver nuvarande lagstiftning att man först måste bli steriliserat. Den av Socialstyrelsen förslagna lagändringen tar bort detta krav. Det är detta som debatten handlar om, inte om resultatet av en könskorrigering.
Det är självklart att en person som vill ändra sin könstillhörighet också skall få göra det utan krav på en kränkande och onödig sterilisering. Varje enskild person är mogen nog att själv fatta beslut angående sin egen könstillhörighet. Politiken och lagstiftningen har inte rätt att ställa villkor för att en person skall kunna ändra sin könstillhörighet.
Att kräva ett kränkande och onödigt kirurgiskt ingrep, sterilisering, bryter mot såväl Europakonventionen som är grundlag hos oss, som mot vår egen regeringsform där det står att ”varje medborgare är gentemot det, allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp ”. Dessa ingrep är samtidigt en onödig belastning på samhällsekonomin, som drabbar sjukvårdens redan begränsade ekonomiska och personalmässiga resurser.
Att varje enskild person måste ansöka hos Socialstyrelsens Rättsliga Råd som i sin tur skall fatta beslut om ändrat könstillhörighet kan beviljas eller inte, är ytterligare en kränkning riktat mot den som vill ändra sin könstillhörighet. Det är den enskilda personen själv som skall ha rätt att fatta besluta om vilken könstillhörighet man skall ha. Det bästa, och mest logiska är, att den som vill ändra sin könstillhörighet kontakter Folkbokföringen, och där fyller i en begäran om ändrat könstillhörighet. Efter inlämnat begäran om ändring av könstillhörighet, är det Folkbokföringens uppgift att registrera den begärda könstillhörighet, och att ta fram ett nytt personnummer.
Gaymap
