Tack Björn Ranelid för att du är bäst på att vara dig själv. För att du är du.
Tack för att du tar ut svängarna, lever livet utan krusiduller, inte är rädd för att skämma ut dig, inte är rädd för att vara för mycket, inte är rädd för att verka omnipotent eller självupptagen, rampljuskåt eller att framstå som en linslus.
Tack för att du gör allt detta, som jag skulle vilja göra, men inte törs för att jag är för att jag är för pryd, för feg, för lutheransk, för ängslig, för medioker.
Tack för att du visar på en väg - som är få förunnade att gå.
Jag tycker att du är befriande. Jag tycker att du behövs. Jag blir glad av att se dig - just bara för att du är du.
Vi behöver flera som är sig själva i detta det småborgerliga och lagomjantemoraliska landet Sverige, där till och med de som själva sticker ut, förfasar sig över din oförställdhet, din rättframhet och din befriande avsaknad av hyckleri, inställsamhet och "vadålagomärintejag-jagärmigsjälvochsånhärärjagochdetfårnitaellerskitai" vara.
Vi behöver dig. Jag behöver dig, lika mycket som jag behöver en massa andra människor som just genom att de är sig själva, med fel och brister visar på - i det offentlga rummet, visar på att man kan vara sig själv - bara, om man tillåts vara det. Ges utrymme. Tack för att du tar dig detta utymme att vara dig själv på.
Tack BJÖRN RANELID, för att du tagit upp kampen mot konformism. Och, kampen för att var och en ska få var sig själv, sådan som han nu än är. Även om det inte passar alla.Mina eloge till Dig. Jag står framför min dator och skriver detta.Applåderar Mina hyllningar.
Hurra för Dig. Kram från KleesterByKleester.