109.528 members 4.049 online
Log in Become a member
Qruiser
WorldWithoutSens…
Hollow
Blogg
London 5/21
Heaven
Gaymap
London 5/21
Escape Bar
Gaymap
Manchester 5/21
Axm bar
Gaymap

I blog on Scandinavia's largest gay and queer-community site, Qruiser. Be a member too!
jonvoss
Kort sammanfattat är jag en rännstensunge med rötter bakåt i den skånska myllan (nå... mylla och mylla) som sedan barnsben engagerat mig i politik och party! Lever idag med min kloke och vackre man i Sjöstan. Sedan början av 80-talet har jag arbetat med gaymedia. Det har varit en lång resa med en makalös utveckling. Mycket finns kvar att göra såklart - därför brinner mitt engagemang fortfarande!
Categories
Latest entry
Calendar
«
Mon Tues Wed Thurs Fri Sat Sun
1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
Qruiser blogs
Other sites
Konstnären Slava Mogutin
Pink News - nyhetsuppdatering
Tom of Finland Foundation
Widgets
Statistics
Blog id: 7

All entries in this category "samhälle"


Undrar vad bötesbeloppet för detta är?

jon  (updated by jon)

Kom ut ur Konsum nyss och såg polispiketen och ambulansen stå parkerade lite underligt. Först trodde jag det var nån olycka på gång - men så såg jag några säkert jättesnälla poliser shoppa inne på Max Hamburgare.
Nu är det ju varken ambulanspersonal eller poliser som bötfäller de som parkerar lite tokigt... men vet inte om detta beteende från i alla fall polisens sida är helt smart. Lite väl attitydigt kanske... måhända... om man nu inte lever i en polisstat alltså.... Då är det ju bara att köpa vad killarna i piketen ägnar sig åt.
Ett tips till er som får böter för felparkering framöver - kolla om den här piketen betalat för sitt lilla snedsteg. Carin Götblad kan säker ta fram vilka som ställde sig så knasigt. För rätt skall ju vara rätt :-)

Tags: samhälle Sjöstan Hammarby Sjöstad

Comments (5)  
 Report  

Regnbågsankan och intolerans

jon  (updated by jon)

Hamnade på det enda svenskspråkiga inslaget under Helsinki Pride. Ett litterärt seminarie på Luckan i arrangemang av Regnbågsankan rf där Emma Juslin som skrivit "lesbiska" romanen Frida och Frida, Minna Lindeberg som snart släpper barnboken Allan och Udo med samkönat tema, kolumnisten Monica Ålgars och från Sverige/Berlin kom Lotta Lundberg som bland annat skrivit Låta sig hända, 1998, om åtrå mellan en lärare och hennes elev.
Diskussionen leddes av tidningen Pappers chefredaktör Jeanette "Peppe" Öhman.
Tyvärr hann jag bara med att lyssna en timme (jury-arbetet för Mr Gay Finland väntade).
Intressanta diskussioner om litteratur och författarens roll. När frågan om en toleransjämförelse mellan Finland och Sverige togs upp sades dock en sak jag frustrerande nog inte hann med att kommentera.
Har hört det där förut i en svensk-dansk jämförelse och det gör mig alltid lika illa till mods.
Frågan gällde om Sverige var mer tolerant eller öppet än Finland. Det var först mest hummande tyst. Men en i publiken sa så att Sannfinländarnas framgång nog handlar om att folk i Finland är ärliga och säger vad det tycker. Till skillnad från i Sverige då alltså.
Sverigedemokraternas framgångar, menade han, var ett tecken på att svenskarna nog egentligen är lika intoleranta som finnländarna.
Landskampen om vem som är mest tolerant är i grunden såväl tramsig som ointressant. Jag är dock glad över att det i en EU-undersökning från 2008 om hur olika länders folk instämde med påstående att det var OK att ha en homosexuell som granne (vilken jävla fråga!) så var svenskarna i särklass mest "toleranta". På skalan 1-10 hamnade svenskarna på 9,5. Närmast kom danskar och nederländare på 9,3.
Det kan man ju avfärda som politiskt korrekt feghet. Om man nu vill.
Men problemet med att påstå att toleranta egentligen bara "inte vågar säga vad det tycker" är att man därmed anser det som en naurlag att folk är fördomsfulla och helst diskriminerar och tycker illa om sina grannar. "Folket" är i konsekvens med detta slarviga påstående per definition och "av naturen" rasistiska och homofoba. Svenskarnas tolerans är bara ett uttryck för hyckleri och feghet. Inte uttryck för genuina idéer och värderingar.
Tala om jante-ideologi och världsrekord i pessimism.
Jag är mycket stolt över att Sverige kommit så långt och att faktiskt homofrågan är så avdramtiserad. Massor återstår såklart att göra och allt är långt från perfekt. Jag är även mycket stolt över att svenskarna, med en så stor invandring vi haft sedan 60-talet, i undersökning efter undersökning är så positivt inställda till en generös invandrings- och flyktingpolitik. Massor återstår att göra, rasismen finns, diskriminering lever. Men, och detta är viktigt, det finns en djupt rotad positiv syn på invandring och mångfald.
Bilden av att tolerans och öppenhet bara är uttryck för hyckleri är en destruktiv idé och jag tror inte att det är nån slags naturlag att finländare är mer intoleranta än danskar. Eller svenskar för den delen.

Tags: samhälle Pride

Comments (6)  
Digg entry (0 memb.)  
 Report  

Svar direkt till Queers Against Pinkwash

jon  (updated by jon)
Göteborgsgruppen Queers Against Pinkwashing kritiserar QX för en artikel jag skrivit om Eilat Pride utan att inta en kritisk hållning med tanke på konflikten i Mellanöstern.

QX har skrivit om och kommer att skriva om gay/hbt-rörelserna i Israel, såväl de med huvudsakligen judiska som de med huvudsakligen arabiskt/palestinska medlemmar. Vi har skrivit om, och kommer att fortsätta skriva om, gay/hbtq-aktivister som också är starkt engagerade för palestiniernas sak. Vi har skrivit och vi kommer fortsätta att skriva om nöjeslivet i gay/hbtq-världen, såväl i Israel som i andra länder där det finns möjlighet att ha ett socialt och öppet gay/hbtq-liv.

QX kommer följaktligen att skriva om ”Israel-vänliga” evenemang liksom om ”Israel-kritiska”.

Den avgörande skillnaden mellan Queers Against Pinkwashing som organisation och QX som media är att vi uppenbarligen har olika publicistiska idéer och uppfattar gay/hbt-medias roll på olika sätt.

Som ansvarig utgivare är det helt otänkbart för mig att införa någon slags bojkott av information om exempelvis Pride-firanden i Israel eller guider till gaylivet i Israel (kommer för övrigt snart att publiceras en Israel-guide på QX.se). Jag kan här garantera att jag av samma skäl inte kommer att förbjuda åsikter och information om och från de som kritiserar Israel.

Tanken kring publicistisk bojkott hör hemma i länder och miljöer där yttrande- och tryckfrihet inte råder. Att QAP för andra gången attackerar svenska tidningar (tidigare tidningen Bang), speglar just denna gruppens helt annorlunda syn på medias roll i en demokrati där de uppenbarligen inte anser att olika idéer, åsikter, erfarenheter och synpunkter skall ges utrymme.

QAP väcker dock en intressant diskussion som följt gay/hbtq-rörelsen och även den media som har till uppgift att spegla gay/hbtq personers erfarenheter, liv och politiska kamp.

Frågan är om rörelsen och gruppen/erna och den media som är satt att spegla den/dem, skall antas ta andra politiska ställningstaganden än att utgå från gay/hbt-perspektiv. Skall gay/hbtq-media ta ställning i Mellanösternkonflikten, konflikten mellan Kina och Tibet (och då inte utelämna denna när vi skriver om Shangai Pride eller andra händelser i Kina), ta ställning i synen på monarki kontra republik, höger - vänster, tolkningar av feminism... Listan kan göras lång och bli minst sagt insnärjd.

Tveklöst har dock gay/hbtq-media genom åren tagit ställning i en rad sammanhang som inte strikt kan antas vara gay/hbtq-frågor. Jag, i rollen som politisk ledarskribent, tar tydlig ställning mot rasism, främlingsfientlighet och därmed i svensk politik mot den värdekonservativt nationalistiska partiet Sverigedemokraterna. Så helt gay/hbtq-koscher är inte ens QX!

Men min och QX roll är, trots detta, inte den som exempelvis en hbtq-politisk rörelses media har - nämligen att föra fram specifika åsikter kring gay, l, h, b, t, t, t, q, i. Vår uppgift är att på bredden spegla vad som händer och sker i gay/hbtq-samhället; socialt, nöjesmässigt, vardag och politik. Kring konflikten i Mellanöstern finns inom gay/hbtq-gruppen minst sagt olika uppfattningar. En del skulle till och med kunna tala om att QAP ägnar sig åt pinkwashing av den militant antihomosexuella rörelsen Hamas och av Al Fatah som upprätthåller förbudet mot homosexualitet även i sin del av Palestina. En annan del använder nu, som QAP, begreppet om Israel. Vår uppgift är då att spegla detta, om inte i varje artikel eller notis så genom en bred bevakning. Så som vi också gjort och kommer fortsätta att göra efter den förmåga våra resurser möjliggör.

Jag ser fram emot att kunna skriva om ett blomstrande gay/hbtq-liv i Palestina. Jag förutsätter att QAP och dess ”modergrupp” i Israel, är aktiva påtryckare för att förändra Hamas och Al Fatahs idag minst sagt negativa syn i gay/hbtq-frågan. En syn som skapar ett helvete för gay/hbtq-palestinier idag och absurt nog får dem att söka skydd i Israel. Och jag ser fram emot att QAP och andra aktörer håller oss informerade om detta viktiga arbete så att vi kan skriva om en sådan positiv utveckling liksom om QAPs synsätt i allmänhet.

Så nej QAP. QX kommer inte att sluta publicera information om Pridefriranden (politiska eller som i Eilat-fallet helt nöjesinriktade) eller andra uttryck för gay/hbtq-liv i Israel. Vi kommer inte heller att sluta spegla den framgångsrika kamp som den israeliska gay/hbtq-rörelsen haft, i strid mot religiös fundamentalism och politisk värdekonservatism.

Det kan jag garantera alla QX läsare - oberoende av synen i Mellanöstern-konflikten.

Tags: politik samhälle QX Ledarstick

Comments (64)  
 Report  

Modigt Patrik Sjöberg!

jon  (updated by jon)
En förutsättning för övergrepp är att den som begår övegreppen, av sexuell art eller ej, kan upprätthålla kontrollen över sitt offer.
Det mest effektiva sättet är att använda sig av skuld och skam.
Så har präster och mullor med hot om Guds straff och skuldbeläggande kunnat begå övergrepp i religioners namn. Eller snarare i de homofoba och sexualfientliga uttolkningarnas namn.
Så har ungdomsledare inom "traditionsbärande" och "värdekonservativa" idrottsrörelser, scouter och militära kulturer lyckats använda sexualitet som sätt att upprätthålla sin makt och kontroll.
De är i kulturer där sexualitet, inte minst då homosexualitet, skuldbeläggs som sexuella övergrepp kan frodas utan att de skuldbelagda offren, av skräck för att ytterligare straffas så som "bögar" eller "svaga", ges verktygen att ta sig ut.
Det är i ett samhälle där kvinnor delas in i madonna, hora eller moder, som män kan fortsätta att  begå övergrepp då kvinnor fråntas verktygen att ta sig ut av skräck för att skuldbeläggas som hora.
När Patrik Sjöberg nu vågar berätta om övegrepp han utsatts för som barn så deltar han i att bryta den kultur av skuld och skam där sexuella övergrepp mot pojkar är ett lika starkt inslag som hatet mot bögar. Precis på samma sätt så som den katolska kyrkans offentliga homofobi och sexuella skuldbeläggande kunnat paras med sexuella övergrepp mot pojkar och flickor. Eller snarare hur detta skuldbeläggande är förutsättningen för övergreppen.
Befriande att du nu orkar berätta Patrik Sjöberg.

Tags: samhälle

Comments (5)  
 Report  

Fantastiska Rabbi Lazar

jon  (updated by jon)
Under de två dagarna av Israelisk-svensk kulturdialog strålade nye rabbinen David Lazar. Vilken fantastiskt klok man! Till och med när en udda fråga om han skulle vilja viga en man med hans tre män och två fruar ställdes så tog han det med humor liksom klokt och diplomatiskt lugn.
Hans brinnande engagemang i hbt-frågan - inte minst hans djupa upprördhet när han insåg transpersoners svåra situation i Sverige - är på samma höga nivå som tidigare ärkebiskopen KG Hammars.
Lazar gav en intressant tolkning av Torah-texten (tredje mosebok 20:23, även 18:22): "Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen."
Till detta hänvisar fundamentalistiska riktingar inom juden- och kristendomen sina fördömande av kärleksrelationer mellan två män.
Lazar konstaterar först att inte ens de ultraortodoxa följer alla budorden i Torah. Valen av vilka lagar som skall följas är minst sagt selektiva. Och han noterar att det är ytterst få platser i Torah där det som kan tolkas som fördömanden av homosexualitet tas upp.
Rona Kenan nämnde att ortodoxa homosexuella sägs lösa förbudet genom att män inte ligger med andra män så som med kvinnor, dvs löser det genom att inte ha penetrerande samlag. De blir så att säga ännu mer bokstavstrogna - sex går bra, bara man inte ligger...
Detta tankesätt vände sig David Lazar mot och formulerade sin tolkning av förbudet i Torah så här (obs i min fria återgivning):
Han konstaterar att den värsta skymfen en man kunde utsättas för den tiden Torah berättar om var att blir sexuellt dominerad av en annan man. Våldtäkt som vapen helt enkelt där sexuell dominans/våldtäkt av kvinnor inte uppfattades som någon styggelse så länge det inte var inom familjen.
Det är alltså denna den värsta kränkningen av manligheten, menar David Lazar,  förbudet utgår från. Liksom vi sedan dess format en annan syn på relationen mellan man och kvinna, inkluderat våldtäkt, har också synen på kärleksrelationer mellan män och mellan kvinnor fått en annan innebörd. (Min anm: i berättelsen om kärleken mellan David och Jonathan ges redan en biblisk bild av just denna kärlek 2 Sam 1:26: "Jag sörjer dig, min broder Jonatan, du var mig mycket kär, din kärlek mer för mig än kvinnors".)
Satt i en tid och i ett sammanhang där otukt förbjuds i samma kapitel och direkt efter att dyrkan av grannfolkens gudom Molok fördöms å det kraftfullaste, är det rimligt att tänka sig att just sexuell dominans var ett vapen man fruktade i de ständigt pågående stridigheterna.
De två dagarna var inte så väl besökta som arrangören Lizzie Oved Schejas andra kulturkvällar med Judiska församlingen brukar vara. Detta diskuterades livligt och mer lätt oro i korridorerna. Varför kom inte judiska församlingens medlemmar? Är de homofoba? Varför om inte hbt-samhället, judar som icke judar; är det anti-israeliska?
Jag gissar att hbt-gruppen, som jag känner bäst, helt enkelt inte tyckte att det var intressant nog. Jag gissar att om temat rört hbt-personers situation i Uganda och hur vi kan agera så skulle intresset vara större. Om det handlat om hbt-personers situation i Norge, Tyskland eller Storbritannien skulle det förmodligen vara mindre folk på plats än under denna helg. Så ja, Israel är en nyckel till det bristande intresset, men huvudsakligen för att man anser att det på hbt-fronten är lugn och ro i landet. Det blir inte helt intressant nog att lyssna på ömsesidiga "hyllingar" till svenska respektive israeliska hbt-framgångar.
Jag kan gissa att det skulle vara stort intresse om det var ett seminarium om religion och David Lazar höll ett samtal med biskop Eva Brunne (du saknades där faktiskt!) och imam Mushin Hendricks.
Eller om fokus handlade om just det som gjorde att helgen kort blixtrade till och som israeliska musikern Rona Kenan sammanfattade med att det finns en förväntan att såväl judar som homosexuella bör ha en extra känslighet för andra förtryckta grupper: med hänvsining till de israeliska arabernas/palestiniernas situation liksom transpersoners kamp.
En sådan debatt kanske skulle locka fler och skapa starkare engagemang.
De som uteblev missade inte bara Rona Kenans fantastiska sång, Dory Manors (som var djupt kritisk mot sitt hemland som han kallade rasistiskt) fantastiska läsning av sina dikter, Yael Qedars starka dokumentär om hbt-rörelsens framväxt i Israel. Bland mycket annat.
Lizzie Oved Scheja avslutade med att lova att "vi skall fortsätta" driva dialogen mellan judar och hbt-rörelsen. Bra! Jag är på! För gissa vad... Det som gjorde helgen extra viktig för mig var att jag inte kände mig ensam om att förfäkta att det finns en mängd spännande och fruktbara paralleller mellan erfarenheterna och uttrycken hos judar i diasporan och den homosexuella minoritetsgruppen.
Det är därför jag brinner för det lätt informella samarbete som flera år hållits på Mälarpaviljongen då Klezmerorkestern Sternfall spelat och QX liksom Judisk Krönika funnits med på ett hörn och som varit så symboliskt viktigt - och så galet kul! Förhoppningsvis upprepas det i augusti!
Fotot av David Lazar taget av Patrik Goldberg

Tags: religion samhälle

Comments (16)  
 Report  

Gardell om Hysén

jon  (updated by jon)
Alltid lika briljanta Jonas Gardell har kommenterat Anton Hyséns komma ut, reaktionerna och fotbollens perversa form av maskulinitet.
Pusch för Johan Hilton och Expressen kultur som ger Jonas Gardell utrymmet.
Andra läsarkommentaren efter artikeln är från en sån där smart "jag kommenterar alla inlägg med hata muslimer"-kille som av helt kufisk anledning blandar in just muslimer i det hela. Spelar muslimer extra mycket fotboll, eller? Jag blir helt yr av dessa SD-neurotiker. Kan de liksom aldrig låta bli...?

Tags: samhälle kultur

Comments (2)  
 Report  

Anton bryter ner ännu en bastion

jon  (updated by jon)
När Gaypoliserna bildades, när nätverket för gaybrandmän kom igång, när Stockholm fick sin första öppet lesbiska biskop efter långt hårt arbete från öppet homo- och bisexuella präster och medlemmar i Svenska kyrkan... när HoF, HBT-personer inom svenska försvarsmakten började arbeta och när Victoria Svensson kom ut öppet... När HBT-nätverk inom LO och TCO formats liksom då en rad riksdagsledamöter och aktiva inom politiska församlingar runt om i Sverige kommit ut som homo-bisexuella och transpersoner. När en rad konstnärer, författare och artister formulerar sina erfarenheter öppet och självklart...
Alla de gångerna när detta skett har det blivit till ännu en spik i kistan för, och i dess verkliga mening, homofobin.
Det finns miljöer där bilden av det omöjliga med att vara öppen lever kvar. Näringslivets topp är ett sådant område där det efter att man tampats med den usla kvinnorepresentationen i bolagsstyrelser kan bli tid att ta nästa steg - homofobin.
Ett annat område är lagidrotten på herrsidan. När nu damidrotten steg för steg beslutat sig för att det inte är skamligt eller skadligt att många framstående lagidrottare också råkar vara lesbiska, och flera homosexuella killar valt att efter karriären är slut ta steget ut har äntligen en ung aktiv idrottare sett möjligheten att vara öppen.
Anton Hysén berättar för tidningen Offside att han är gay. När QX i morse la upp ett kort tips om detta började "gillandet" omedelbart. På kort tid har över 1500 läsare sagt att de gillar detta enkla faktum.
Bakom detta gillande märks lättnaden över att ännu en homofobins bastioner börjar spricka upp. Med ett leende minns vi att Antons far, Glenn Hysén 2007 invigningstalade på Pride och vi kan ana oss till varför. Vi minns att Antons storebror var med i QX augustinummer 2006 i jobbet "Pride i vardagen”. Månhända ställde han upp just för att stötta brorsan.
Eller, vilket är en lika viktig berättelse om familjen Hysén, så har familjens attityder gjort det möjligt för Anton att komma ut som ung och i början av sin karriär.
”Komma ut”-berättelser hånas ibland. I traditionell jantelags-stil dissas öppenheten med att "det bara handlar om att sälja skivor" eller ”vill bara ha uppmärksamhet”. Det kan i lika god jantelagstil bitchas om att "vem bryr sig" och det kan suras om att "detta är väl lite gammalt” och ”varför skall man dela in människor i homo- och hetero, kan de inte bara få vara sig själva”. De mest radikala väver till och med in nån kvasivetenskaplig "homonormativitets”-analys.
Men när Cherin och Mohammed kom ut i Sämre än djur, när Ardashir Bibakadabi och Wilo Abdulle Osman kommer ut som homosexuella med muslimsk tro och identitet. När Eddie Razaz är öppet homosexuell och Pia Sundhage känner sig säker nog att inte längre undvika att nämna det som är självklart för heterosexuella; att tala om, sin familj och sin vardag.
När detta sker, liksom med så många modiga individer, då skapas förebilder i stort och smått och då bryts det som möjliggör fortsatt skuld och skamstämplet och spridandet av vrångbilder: tystnaden.
Cherin, Mohammed, Ardashir och Wilo motsäger påståendet från konservativa imamer att det inte går att vara muslim och homosexuell.
Eddie Razaz och Mariette Hansson blir genom sin öppenhet en förebild för unga hbt-personer i hela landet och motsäger bilden av hur homosexuella är och ser ut. När  tidigare transsexuella Vanessa Lopez är med i Big Brother blir hon på samma sätt en förebild, måhända i en något kufisk programform.
Ibland sprids en bild av att när nu de nationella lagarna är fixade så att vi inte längre gör skillnad på homo- och hetero, och när vi nu snart blir av med särbehandling av transsexuella, transvestiter och transpersoner, så är kampen över. Nu, menas det, kan vi sluta vara "så speciella" för att vi är homo, bi eller trans. Nu kan vi sluta "komma ut”.
Detta är ett totalt felslut. Kvinnor fick rösträtt 1921. Kvinnokampen fortsätter med full kraft än idag. Det är nu, när apartheidlagarna tagits bort, som vi kan börja det verkliga arbetet för att öppna vårt samhälle för alla.
Ett arbete som handlar om att skapa en miljö där vi kan leva öppet och synligt och välja våra egna vägar. Tystnad omöjliggör identitet och utan förebilder nekas vi möjlighet att spegla oss i en omgivning. Tystnad omöjliggör att ta tag i diskriminering och särbehandling och det skapar rädda människor i ett samhälle av skuld.
Utan de allt fler öppna så blir vi osynliggjorda. Utan öppna inom alla delar av samhället så kvarhålls myter som möjliggör diskriminering, hat och våld.
Anton Hyséns öppenhet är viktig just för att ännu en bastion börjar spricka upp. Och ännu en myt är på väg att falla.
Därför är hans medverkan i Offside ett steg till på en lång väg för att säkra det som borde vara självklart: att jag skall kunna känna stolthet och glädje över mig själv och min familj.
Texten även publicerad på SVTDebatt

Tags: politik samhälle QX Ledarstick

Comments (42)  
 Report