Av någon anledning så har plötsligt den judiska traditionen med omskärelse av pojkar blivit en het fråga. I Juletid. I Chanuka-tid.

I en debattartikel i början av december skrev en grupp bestående av humanister, läkare och professorer liksom en kristen präst om frågan utifrån barnets perspektiv. Det skall inte vara vårdnadshavare som beslutar om detta ingrepp, utan det skall individen göra. Göran Rosenberg svarade 20 december i en kolumn i SvD och kallade debatten ett frontalangrepp mot judendomen.

Dagen före den kanske viktigaste av kristna högtider skriver så Fredrik Strage i DN Kultur att han, så som varande "JewHag" (dvs en icke judisk person som gillar att hänga med judar - tänk FagHag) inte förstår hur Rosenberg kan formulera sig så. Strage förklarar att traditionen med omskärelse en gång handlade om att göra onani mindre lustfyllt (den tolkningen är ganska udda och låter som en hopblandning av den bibliska berättelsen om Onan parat med svensk sexualupplysningsmodernism, snarare än Guds bud på Sinai berg)

Jag förstår inte religiösa matregler alls, men jag förstår lika lite dubbelmoralen med det svenska totalförbudet mot Halal och Koscher-slakt. För mig handlar det om att det som "de andra" gör lätt kan förbjudas. Ungefär som med snus-förbudet i det rökglada EU, fast då har majoritetssvensk kultur blir "de andra".

Lagom till jul då den kristna traditionen står som högst i kurs är det alltså ett annat av de viktiga buden i judendomen som de urkristna valde att ta avstånd från som skall upp på dagordningen.

När kristendomen formades till en egen religion valde man att expandera från den judiska gruppen och locka till sig även icke-judar. De urkristna valde efter interna strider att i samband med det ta avstånd från de bud om hur trohet skall visas som Moses tog emot av Gud. Matregler och omskärelse var specifikt och upprepat nämnda som det man som kristen skulle upphöra att följa och utföra.

Det judiska folket upprätthöll sina traditioner och som minoritet i diasporan/förskingringen var det till stor del dessa två trohetsregler som höll ihop folket.

När ett kristet samhälle, med troende eller ateister i en kristen kultur, avkräver att judar - och muslimer - med dekret skall avskaffa matregler och omskärelse så är det tveklöst ett frontalangrepp på judisk, och muslimsk, identitet, tradition, religion och kultur. Att det uppfattas som ett frontalangrepp är minst sagt förståeligt,

Matregler och omskärelse är två grundbultar i den judiska traditionen som just den kristna kulturen valt att ta tydligast avstånd ifrån. Att bortse från detta är inte bara naivt. Det externa kravet på att judar och muslimer skall följa majoritetskulturen blir därmed ännu ett uttryck för en lång tradition av djupt rotad antisemitism förpackad i en i bästa fall välmenande omtanke.

Religiösa traditioner har i alla tider omtolkats. Det är nödvändigt, det är logiskt och det är bra. Jag är inte kunnig nog för att veta om just omskärelse och hållandet av matreglerna kan komma att omtolkas. För inte allt för djupt religiösa judar och muslimer är det måhända enklare att ta lite lättare på matreglerna. Kanske är det möjligt att omtolka omskärelsen så att den görs i vuxen ålder. Men det är knappast en präst i Svenska kyrkan eller en ateist som har kapaciteten att göra en sådan omtolkning trovärdig.

Eventuell förändring måste komma inifrån och inte påtvingas genom hot om straff utifrån. Historiska spår av pogromer ekar oroande i de lätt aningslösa inläggen.

Jag har läst ut Irshad Manjis bok Allah, Liberty and Love. I den uppmanar hon muslimer att ställa sig kritiska till sig själva och andra muslimer, snarare än att fokusera på den yttre fienden. I budet om Ijtihad, det ständiga debatterandet och ifrågasättandet av läror, skall man fråga sig vad de kulturella och/eller religiösa reglerna och traditionerna gör för skada eller nytta för de svagaste i den egna gruppen.

Debatten om omskärelse av pojkar motiveras just med att detta är skadligt för de svaga. I sin principiella iver väljer man, likt abortmotståndare, att bortse från att illegal omskärelse riskerar bli än mer skadligt.

I en FN-rapport om manlig omskärelse anges att 100% av judiska och 100% av muslimska män är omskurna. Vi får även veta i rapporten att 75% av amerikanska, 90% av angolanska, 59% av australiska, 90% av filippinska, 60% av sydkoreanska och 83% av kenyanska män över 15 år också är det.

Manlig omskärelse, till skillnad från den som gjorts och görs på kvinnor, handlar inte om att kontrollera sexualitet utan har handlat om och handlar om renlighet, estetik och identitet. Kristna präster, svenska ateister och läkare vet kanske bäst, men skall denna deras mission genomdrivas mot de grupper som omfattar den kritiserade traditionen lär vi få se en våg av ökade sociala spänningar, inkluderat uppblossande jude- och muslimhat.

Med tanke på att oomskurna icke-judar berättar vilket fruktansvärt övergrepp det är för män att bli omskurna medan judiska och muslimska omskurna män säger att så inte är fallet blir denna debatt obehaglig. Eller så är den just helt i linje med den långa tradition av kristen antisemitism som började nån gång då när Paulus beslutade sig för att ragga nya anhängare i Grekland snarare än i Jerusalem. Debatten om omskärelse är lika gammal som kristendomen själv. När humanister kastar sig in i debatten skall de veta att de gör sig till aktörer i en gammal och oroande symbolmättad trosstrid.

Gud Jul och Glad Chanuka!

I bästa "språktest"-anda hoppas nu folkpartiledaren Jan Björklund göra en icke-fråga, burkan, till Folkpartiets valvinnare.

Lärare, förskolelärare och elever skall i lag förbjudas att använda kläder som täcker hela ansiktet. Dvs burka eller Niqab.

I sakfrågan är jag helt enig med partiet. Burka eller Niqab är en kulturell symbol som befäster en snedvriden syn på mäns och kvinnors sexualitet. Det är en tradition grundad i synen på kvinnan som mannens och familjens egendom.

Men skall man lagstifta mot den? Hallå, liberaler… statens roll, folkrörelsens roll?

Att ta strid mot burkans användning görs bäst och i god svensk tradition genom att föra en tålmodig dialog med de som av tradition eller av religiösa skäl hävdar att kvinnor måste skyla sig.

Om en lärare eller förskolelärare önskar gå klädd i läderchaps med bar rumpa, då förs ett tydligt samtal med personen i fråga om att detta inte är en lämplig klädsel i den yrkesrollen. Detsamma gäller självklart med burkan och det går utmärkt att lösa problematiken i vardaglig kontakt. Turban på buss är självklart inget problem. Burka på lärare i skolan är inte acceptabelt. Förbud för elever att bära burka i skolan är lika dumt som att förbjuda elever att klä sig som punkare. Underblås inte konflikt och hat.

Men detta handlar inte om burkans vara eller ej. Det är en total icke-fråga i det svenska samhället såväl som i övriga Europa.

De som driver dessa frågor är antingen djupt antimuslimska aktivister som söker den ena anledningen efter den andra för att smutskasta muslimer i allmänhet. Med bästa terrorist-strategiska tänkande vill de skapa konflikt, hat och kaos för att uppnå sina politiska mål. De bär på en patologisk/fobisk skräck för islam och de människor som mer eller mindre religiöst grundat kan anses tillhöra det kulturella sfär där den religionen är dominerande. För dessa nissar, med Sverigedemokratrena i spetsen, är muslimer idag lika stort och inbillat hot som nazisterna ansåg judar vara i 20-talets Tyskland.

När lär mänskligheten av sin historia? Skäms.

Andra tar striden av egna erfarenheter. Med rötter i kulturer där burka och niqab, eller ”vanlig” slöja, varit påtvingade blir de fundamentalistiskt religiösa uttrycken hos en del troende i Sverige en ond påminnelse. Det svenska samhället måste var tydlig i att individen har rätt, och skall få samhället stöd att utöva rätten, att inte mot sin egen vilja tvingas att kläd sig på vare sig det ena eller andra sättet. När samhället sviker uppgiften i den tradition av individens unika rätt som vi har tillkämpat oss, förstår jag kraven på enkla lösningar. Men glöm inte att enkla lösningar har biverkningar som är svåra att kontrollera. Muslimofobi drabbar oavsett om man är troende eller ateist eller helt enkelt är fullständigt ointresserad av religion.

För ytterligare andra aktörer handlar det om en iskall analys av stämningarna i ett samhälle med det strategiska målet att vinna fler väljare. Icke-frågor presenteras med pannan i djupa veck kryddat med att man skall skydda barnen. Det smakar mycket unket.

Konsekvensen blir att de högextrema muslimhatarna får vatten på sin psykotiska kvarn. Fixeringen vid islam och muslimer (troende eller ej) är på väg att skada Danmark på allvar. Dansk Folkeparti, Sverigedemokraternas vänner, har stärkts av övriga partiers medjamsande i invandrings- och islampsykosen med resultat att Danmark tappar turism, ekonomi, kultur och anseende. Det kommer ta tid för Danmark att återhämta sig!

Jo visst, Jan Björklund och Folkpartiet, ni lyckades förra valet med ert språktest och era mest trogna väljare gick ju trots allt skamset med rödblossande kinder till valurnorna (tacka gode gud för valhemligheten!). Ni vann en kortsiktig seger och - det noteras - bidrog till att pressa bort Sverigedemokraterna från riksdagen. Men långsiktigt medverkar ni med denna slags kampanjer till att dra ner Sverige i träsket.

När lär Europas politiker av vår historia? Skäms.

Fick ett nytt mail av en anonym som länkade till en sida med Sverigedemokrat-symbol på YouTube,

YouTubefilmen var ett ljudklipp från när Sveriges unga muslimer Mohammed Amin Kharraki intervjuas om Abdullah Hakim Quicks medverkan på ungdomskonferensen i april.

Och så en av SDs psykstörda propagandabilder som skall få "svenskar" att darra av skräck över hur muslimerna kommer svämma över Europa (jmf. skräckbilderna som nazisterna spred om judar innan Förintelsen)...

I mailet jag fick med länk till YouTube-sidan "här ser du varför Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen”.

Och det Mohammed Amin Kharraki säger när han pressas i radiointervjun är att Sveriges unga muslimer menar att det islamska sättet att leva innebär en traditionell kärnfamilj, mamma, pappa, barn. De som vill leva på annat sätt får göra det men då följer man inte Islam.

De är ju samma enkelspåriga och totalt ohistoriska resonemang som Sverigedemokraterna för som leder till att man motsätter sig en könsneutral äktenskapslagstiftning. Medan SUM hänvisar till Islam hänvisar Sverigedemokraterna till Fosterlandet.

Suck.

Såg dock precis att SUM ställt in Abdullah Hakim Quicks besök:

”Både vi och han hoppas att detta beslut lindrar den polemik och de motsättningar som tyvärr uppstått. Vi hoppas också att de goda krafterna i samhället ska kunna fortsätta samlas och enas kring frågor som berör mångfald och antidiskriminering.”

Tror att SUM har goda avsikter och att en mycket spännande dialog kan utvecklas - tveksam dock till om Quick kan bidra på något klokt sätt med tanke på hans mordiska utbrott.