För de som inte orkar trycka på länkar jag lagt ut tidigare.

Martin var snäll nog att köra mig och Klas ner till Godahoppsudden. Extra kul eftersom jag när jag läste franska i högstadiet på Gärdesskolan knåpade ihop en dikt:

Parden my French... men den gick typ så här

Jo som sagt -minns inte stavning och böjningar så bra... och det där med Ou fattar jag inte hur jag fick till det. Men se Godahoppsudden fick jag!

När vi sedan stannade till vid Simon's Town på väg till lilla konstnärstäta Kalk Bay fick vi kika på pingvin-kolonin som av någon kufisk anledning lämnat Anarktis för att etablera sig i det kokheta Sydafrika.

Gillade det extra mycket eftersom jag vet att min pappa älskade pingviner.

Pappa dog för ett år sedan och det kändes bra att få se pingvinerna och minnas pappa och ge någon slags hälsning till dem från honom...

Efter första dagens mat och vin i Waterfront beslutade vi oss för att gå upp till gayområdet Waterkant. När jag kommer till en ny stad gillar jag att gå för att skaffa sig en bild av stan; avstånd, riktning och stämning...

 

Kanske lite väl entusiastiskt att kort efter landning och utan att ha fått några tips och råd börja traska runt. Men Kapstaden kändes enkel.

 

Mellan Waterfront och Waterkant ligger en massa förvirrande stora bilvägar så det var inte helt lätt att hitta fram. Hamnade på nån bakgata och en vänlig själ gav oss råd. När vi stod kvar förvirrade med kartan i hand så återkom han..

- Men gå inte med kartan här, det finns många lustiga personer i området...

Hoppsan!

 

Lite oroade och med kartan väl gömd tog vi oss med livet i behåll över huvudvägen och såg "lustiga personer" i alla gathörn. Uppstressade - ja, jag vet nu i efterhand att det var helt onödigt att vara uppstressad - kom vi fullständigt precis dit vi skulle. Men vi fattade inte var vi var....

Allt verkade galet rörigt och alla människor läskiga...

Utan att just då fatta att vi i gathörnet med alla gayhaken och shoppingcentret nya Cape Quartier, så valde vi att ta en taxi och landa i sängen på Antrim Villa.

 

Kapstaden är fullständigt säkert: vanlig hederlig street smart attityd, undvika mest centrala bakgatorna eller mörka gatorna nattetid och höra med folk om var man inte bör röra sig så flyter allt cool. Som i alla större städer med en stor fattig befolkning så begås självklart rån. Vi hörde om flera turister som råkat illa ut. Men då gick de i stadsdelen Boo-Kap eller hamnade i DownTown sen kväll. Inte att rekommendera på kväll och natt.

Waterkant känns dock, som alla gayområden jag känner till, fullständigt säkert. Taxi därifrån, nattetid är såklart klokt att investera i.

Och första intuitionen att Kapstaden är väldigt enkel att hitta och röra sig i, fattade vi redan dagen efter.

Här hamnade vi första dagen och fattade inte att vi faktiskt stod "mitt i smeten".

Efter en fantastisk GayGala började jag och Klas resan till Kapstaden. Väderkaos i Frankfurt gjorde att vi, detta vår andra mellanlandning på den flygplatsen, fick ruscha som vettvillingar för att hinna med det anslutande flyget.

På planet från Stockholm hörde jag en av flygvärdinnorna suckande tala om hur hopplöst det är att landa i Frankfurt på grund av vädret... hrm... jag tyckte Lufthansa annars var fruktat praktiskt för att ta sig till Kapstaden - raka vägen ner....

Strunt samma - Vi kom till värmen i alla fall!

Gabriel hämtar oss på flygplatsen för att ta oss till Antrim Villa och vi får de första intrycken av Kapstaden. Är alltid lika fascinerad av att komma till en ny stad... tanken att förflytta sig så snabbt gör mig fortfarande helt förvirrad. Snälla - hitta en miljövänligt drivmedel för flyg, pallar inte tanken att det skall bli omöjligt att flyga i framtiden...

In med bagage, prata med coola Joy och hjälpt oss med alla bokningar och så promenad ner till Waterfront - Kapstadens shopping- och restaurangområde vid just vattnet.

På väg dit fattar vi snabbt att Kapstaden inte är gjord för de som gillar att gå...

Galna vita taxibussar, som går från Townships och genom stan, tvärnitar, gormar och skriker och man inser att detta nog är en förklaring till den höga olycksstatistiken i landet. Att bussar och bilar  dessutom ruschar fram i vänstertrafik gör ju inte de första stegen ut i gatan mindre förvirrad :-)

Fast de är underbara de där bussarna. 5 rand (ca 5 spänn) och man får resa genom stan, snabbt och enkelt. Inga hållplatser. "Nu är ni riktiga sydafrikaner" sa några när vi berättade att vi åkte med dem, andra rynkade på näsan och förklarade att inga vita åker i de bussarna... nå... det var väl en sanning med modifikation och ett av många uttalanden som gör en minst sagt illa till mods. Till fotbolls-VM i sommar (vinter) har de börjat rensa ut de värsta avarterna av sönderkörda folkabussar. De nya är lyxiga som fanken med TV och lite mer lugna chaffisar och inkastare.

Waterfront och restaurang OYO. Kul, varmt, första hummern/langustern, vitt vin och spana in bögarna som spatserar förbi. Nu är vi på plats. Och Taffelberget tornar upp i blickfånget.

Lätt försenta, och säkert blir det lite hackigt i publiceringstakten, så kommer jag som ett minne av resan till Kapstaden i februari lägga upp några minnen dag för dag. Om du vill följa vad jag kommer att skriva (tar en tid tror jag) så klicka om några dagar på taggen Sydafrika så blir det hela mer sammanhängande :-))

Börjar med att säga att jag är minst sagt glad över att Klas (min man to be) fick mig att inte välja Playa del Inglés även denna gång. Har varit på HomoGay-holmarna typ 15 gånger, älskar det på sitt sätt men kanske kan man göra något nytt i livet.. eller inte.... Nå nu blev det något nytt i alla fall!

På 80-talet var jag en av de som startade föreningen Homosexuella mot Apartheid och jag brevväxlade bland annat med kämpen Simon Nkoli när han satt i fängelse. Mitt engagemang då gjorde att jag självklart länge velat besöka landet...

2010 blev det nu av. Simon, som jag träffade i verkliga livet bara några få gånger, avled i sviterna av aids den 30 november 1998... Jag hade verkligen velat få mer tid med honom. Min brevväxling med Simon har jag tänkt lämna över till ett bra arkiv i Sydafrika.. denna gång blev det inte av... så jag skall såklart resa dit igen!

Bilden är tagen av frilansjournalisten Rex Wockner