Hamnade på det enda svenskspråkiga inslaget under Helsinki Pride. Ett litterärt seminarie på Luckan i arrangemang av Regnbågsankan rf där Emma Juslin som skrivit "lesbiska" romanen Frida och Frida, Minna Lindeberg som snart släpper barnboken Allan och Udo med samkönat tema, kolumnisten Monica Ålgars och från Sverige/Berlin kom Lotta Lundberg som bland annat skrivit Låta sig hända, 1998, om åtrå mellan en lärare och hennes elev.
Diskussionen leddes av tidningen Pappers chefredaktör Jeanette "Peppe" Öhman.
Tyvärr hann jag bara med att lyssna en timme (jury-arbetet för Mr Gay Finland väntade).
Intressanta diskussioner om litteratur och författarens roll. När frågan om en toleransjämförelse mellan Finland och Sverige togs upp sades dock en sak jag frustrerande nog inte hann med att kommentera.
Har hört det där förut i en svensk-dansk jämförelse och det gör mig alltid lika illa till mods.
Frågan gällde om Sverige var mer tolerant eller öppet än Finland. Det var först mest hummande tyst. Men en i publiken sa så att Sannfinländarnas framgång nog handlar om att folk i Finland är ärliga och säger vad det tycker. Till skillnad från i Sverige då alltså.
Sverigedemokraternas framgångar, menade han, var ett tecken på att svenskarna nog egentligen är lika intoleranta som finnländarna.
Landskampen om vem som är mest tolerant är i grunden såväl tramsig som ointressant. Jag är dock glad över att det i en EU-undersökning från 2008 om hur olika länders folk instämde med påstående att det var OK att ha en homosexuell som granne (vilken jävla fråga!) så var svenskarna i särklass mest "toleranta". På skalan 1-10 hamnade svenskarna på 9,5. Närmast kom danskar och nederländare på 9,3.
Det kan man ju avfärda som politiskt korrekt feghet. Om man nu vill.
Men problemet med att påstå att toleranta egentligen bara "inte vågar säga vad det tycker" är att man därmed anser det som en naurlag att folk är fördomsfulla och helst diskriminerar och tycker illa om sina grannar. "Folket" är i konsekvens med detta slarviga påstående per definition och "av naturen" rasistiska och homofoba. Svenskarnas tolerans är bara ett uttryck för hyckleri och feghet. Inte uttryck för genuina idéer och värderingar.
Tala om jante-ideologi och världsrekord i pessimism.
Jag är mycket stolt över att Sverige kommit så långt och att faktiskt homofrågan är så avdramtiserad. Massor återstår såklart att göra och allt är långt från perfekt. Jag är även mycket stolt över att svenskarna, med en så stor invandring vi haft sedan 60-talet, i undersökning efter undersökning är så positivt inställda till en generös invandrings- och flyktingpolitik. Massor återstår att göra, rasismen finns, diskriminering lever. Men, och detta är viktigt, det finns en djupt rotad positiv syn på invandring och mångfald.
Bilden av att tolerans och öppenhet bara är uttryck för hyckleri är en destruktiv idé och jag tror inte att det är nån slags naturlag att finländare är mer intoleranta än danskar. Eller svenskar för den delen.
Gaymap
