Idag drar det igång. En av det absolut viktigaste hbt(q)-arrangemanget under året. Eller kanske snarare hbt(q)-arrangemangen under året.

Bakom festivalen Stockholm Pride står hundratals volontärer varav en stor grupp arbetar frivilligt året runt. Bakom festivalen står också en lång rad organisationer, partier, community-företag, företag av alla de sorter, teatrar, museer och gallerier. Och hundratusentals individer med olika behov, kompetenser, intressen och engagemang.

När Stockholm Pride 1998 tog den politiska Frigörelseveckan/Homoveckan ett steg till och bjöd in hela gaysamhället (idag hbtq) uppstod något unikt i Stockholm där just bredden varit och är utmärkande. Inte enbart party och inte enbart politik. En god balans som lyft oss uppåt och framåt. Under Stockholm Pride samlas höger och vänster, aktivister och communityföretag, kultur och genusdoktorander. Hit kommer stora och små föreningar, partier och företag som vill bidra till debatten och festen och söka stöd, bygga varumärke och/eller tjäna pengar.

Idag blev det stort uppslaget i Svenska Dagbladet om de ekonomiska problem som årets Pride har. Orsaken till dessa är att den ihopgnetade ”regnkassan” på över två miljoner kronor raderades förra året. Säkerheten för i år och framöver försvann.

Att Pride eller andra verksamheter för den delen, går minus är inte önskvärt men knappast konstigt. "Regnkassan" som sparats ihop byggdes upp just med vetskapen om att det kommer bli förlustår.

Men 2009 skapade en sådan förlust att man gick in i 2010 med ett negativt kapital på minus 200 000. Att verksamheten alls kunde rulla vidare beror på att man sålde biljetter till årets festival tidigt, billigt och framgångsrikt.

Under årsmötet kunde inte en förklaring till 2009 års förlust ges. Revisorerna, såväl de interna som den auktoriserade, föreslog att man inte skulle ge ansvarsfrihet. Majoriteten av de närvarande medlemmarna ansåg dock att revisorerna hade fel. Eftersom inget oegentligt antogs ha skett så fanns det ingen mening att inte bevilja ansvarsfrihet för styrelsen, resonerades det.

Men något krav på att en utredning skulle göras ställdes inte. Bokföringen var i oordning så det skulle ta för lång tid att reda ut ansågs det.

Reaktionerna var minst sagt tama efter att QX skrivit om årsmötet. Jag blev uppriktigt förvånad över hur få som kommenterade eller reagerade på att föreningens kassa och därmed ekonomiska säkerhet fullständigt raderats.

Den styrelse som hjältemodigt tagit över Stockholm Pride 2010 och under året slitit med att fylla hålen och klara ekonomin har inte fått i uppdrag av årsmötet och föreningens medlemmar att göra en analys av vad som hände 2009.

Självklart har de frivilligt arbetande, hårt slitande i styrelse och ledningsgrupper tvingats fokusera på att få hela skeppet på fötter snarare än att rota i det förflutna.

Men så här i backspegeln så borde årsmötet då det valde att ge ansvarsfrihet till förra styrelsen ha skapat förutsättningarna för en sådan oberoende utredning/analys. Det är dock inte för sent att ta upp den tråden!

Till Svenska Dagbladet sa jag att jag tror föreningen fokuserat mer på politik än ekonomi. Här ligger ett av problemen så som jag ser det. Föreningen Stockholm Pride skall arrangera en festival en gång om året där Stockholms och Sveriges gay/hbtq-community med vänner skapar en plats för politik, kultur och fest. Föreningens fokus måste vara att se till att detta utrymme skapas - inte primärt att fylla det med innehåll. Det senare är deltagarnas uppgift.

Det är snarare RFSLs, eller Öppna moderaters, HBT-sossar etc ordföranden och inte Prides (helt oberoende av individerna som innehar posterna just nu) som skall lyfta och driva den hbtq-politiska debatten. Pride är till för att stärka de olika aktörer och krafter som verkar året runt i gay/hbtq-sammanhang. Krafter som har, och skall ha, en rad olika åsikter, behov och intressen.

Stockholm Pride har utvecklats till något av det viktigaste evenemanget vi har i gay/hbtq-communityt. När föreningens kassa då fullständigt raderas efter att utgifterna trots god intäktsuppföljning skenat iväg och att årsmötets majoritet väljer att, säkert av välvilja, lägga till handlingarna, då riskeras verksamheten eftersom fokus uppenbarligen har satts fel.

Att utreda/analysera och skaffa fakta har inte till syfte att peka finger vare sig mot individer eller föreningar eller verksamheter. Det har till syfte att få fram kunskap som gör att 2009 inte upprepas och att föreningen såväl som communityt lär av misstagen för att blir ännu starkare framåt.

Nu drar Stockholm Pride 2010 igång och det arbete som skett med årets festival ser ut att liksom förra året ha gått väl på intäktssidan – bakom detta finns många hårt arbetande och idag stressade hjältar! Får vi lite svalt väder och lite smådugg då och då så är det bara bra för försäljningen av entrébiljetter och regnkassan skulle då inte ha behövts i år. Men även om detta år går bra så finns ett behov av att förstå hur 2009 kunde utvecklas så som det gjorde. Jag har inte svaret. Jag har tankar, åsikter och idéer men inget riktigt svar mer än att flera års byggande av en regnkassa raderades under ett enda år.

Pride är inte bara föreningen Stockholm Prides angelägenhet eller ansvar – det är hela gay/hbtq-samhällets. Denna vecka ser vi till att köpa veckopass och dagbiljetter, debatterar, festar och njuter kultur och förhoppningsvis kommer gayklubbar, barer och restauranger göra en sig bra hacka för hårdare tider under resten av året och föreningar locka många nya medlemmar för att driva hbtq-arbetet året om.

Happy Pride!