Israel.
Trängs man in i ett hörn - som en stor del av Israels befolkning uppfattar det - så slår man vilt omkring sig.
Men är det inte hög tid att alla de kloka röstrena i landet börjar få gehör hos strategerna.
Bordningen på internationellt vatten av konvojen Ship to Gaza var kanske det mest galna och fullständigt oförklarliga landet kunde ha gjort. Frågan om vem som började slåss, hota eller skjuta på båtarna som bordades är ovidkommande. Israelisk militär hade inte på platsen att göra och Israel har ingen rätt att tvinga in människor till sitt territorium.
Resultatet kommer förhoppningsvis att bli att blockaden mot Gaza lättast steg för steg som ett led i den process som måste leda till fred mellan Israel och de palestinska idag ockuperade områdena.
Det som jag uppfattar som ytterligare obehagligt i den katastrofala hanteringen från israelisk sida är den propagandistiska vinsten för den islamistiska rörelsen Hamas.
Inför valet sa, enligt Pinknews.co.uk, <b>Dr Mahmoud az-Zahar</b> från Hamas att homosexuella är perversa liksom mentalt och moraliskt sjuka.
Han uttalade sig även mot offentlig dans mellan män och kvinnor som han menade var orsaken till att korruption och prostitution spreds. Vi känner igen retoriken från andra religiösa fundamentalister och de har utgjort och utgör ett allvarligt hot för bland annat hbt-personer. Detta kan jag omöjligen bortse ifrån, hur illa jag än tycker om hur Israel hanterar Gaza.
Hamas har täta band med Iran, förnekar Förintelsen och vill, såklart, krossa staten Israel och ersätta den med en islamistisk statsbildning.
Likt Talibanerna i Afghanistan, som en stor del av det engagerade Väst stöttade med hull och hår i kampen mot Sovjet, är Hamas ideologiskt en avskyvärd rörelse. De står mot allt det som vi tillkämpat oss genom lång och hård politisk kamp för demokrati, yttrandefrihet, kvinnor och hbt-personers rättigheter....
Israel spelade dem i händerna fullständigt och den politiska och militära ledningen i landet måste nu på allvar byta inriktning i sitt säkerhetspolitiska arbete. Den politik de bedriver idag är helt kontraproduktiv.
Ship to Gaza agerar fullständigt rätt när man protesterar mot den för områdets civilbefolkning helt orättfärdiga blockaden. Men de som engagerar sig för Gaza och det palestinska folkets rätt till ett eget land måste också tydligt och klart markera mot Hamas och andra islamistiska rörelser.
Det håller inte, så som inte minst USA gjorde i Afghantistan, att backa upp och stötta grupperingar likt Talibanerna och sedan oja sig när de får makten och terroriserar sin befolkning.
Jag har full förståelse för den känsla av utsatthet som israeler känner. Öppna Google map och zooma ut från Israel inkluderat de ockuperade områdena så uppstår snabbt omvända förhållandet. Då blir Israel den lilla staten omgiven av aggressiva fiender. Oberoende av hur vi anser och tycker från vårt perspektiv där kartan ofta stannar vid Israel och de ockuperade områdena, så upplevs situationen, av historiskt förklarliga skäl, extremt hotfullt av befolkningen i Israel.
Likt befolkningen i Gaza, som röstade fram Hamas, röstar befolkningen i israel fram hökar. Bägge känner samma utsatthet och sätter sin tilltro till enkla lösningar. Helst utan kompromisser.
Så kan hatet drivas vidare - vem är mest utsatt, vem har mest historisk rätt till områden, vem är farligast och värst. Diskussionen blir fruktlös, endast frågan hur konflikten löses leder framåt.
Det enda lösning jag kan se finns i erkännandet av varandras utsatthet och att utgå från att två stater måste växa fram, utan murar emellan, med medborgerliga fri och rättigheter för alla invånare i respektive land, och med grundläggande demokratiska värderingar skyddade av ett rättssamhälle.
Jag hörde Mehmet Kaplan (mp) igår när han kom hem från fångenskapen. Han talade om icke-våld som en metod att tvinga Israel att bryta blockaden liksom ockupationen (förmodar jag) och jämförde med hur kampen mot apartheid i Sydafrika lyckats. Det låter bra och jag hoppas att bland annat fredsrörelsen i Israel lyckas med detta arbete för att påverka sitt samhälle. Och jag hoppas att det som efter en sådan icke-våldsseger uppstår i de två länderna är en motsvarighet till Sydafrika (med all dess problem) med den konstitution det landet har. Att det i Israel såväl som i de palestinska territorierna införs konstitutionellt skydd mot diskriminering bland annat på grund av sexuell läggning och att äktenskapslagarna görs könsneutrala.
I lärdomarna från Sydafrika finns inte bara nyckeln till hur en motståndskamp skall bedrivas framgångsrikt utan våld (nå, helt utan våld vanns inte direkt segern där heller...). Lika mycket finns dock även nyckeln till hur de samhällen vi hoppas skall uppstå efter freden skall kunna formas.
I den lösningen finns varken plats för Hamas eller nationalreligiösa israeliska partiers ideologier.
Så länge religiösa fundamentalister vill styra och ställa kommer aldrig någon lösning kunna uppnås.
Nationalism, rasism, muslimofobi såväl som antisemtism och religiös fanatism drar ner oss i krig och katastrof, här hemma såväl som i Mellanöstern: när vi stöttar ”Israel” och/eller ”Palestina” gäller det att inte låta sig snärjas av dessa krafter.
Gaymap
