104.640 members 5.221 online
Log in Become a member
Qruiser
"Den snygga mörka …
"Den snygga mörka …
"Den snygga mörka …
"Den snygga mörka …

blog.qruiser.com
I blog on Scandinavia's largest gay and queer-community site, Qruiser. Be a member too!
jonvoss
Kort sammanfattat är jag en rännstensunge med rötter bakåt i den skånska myllan (nå... mylla och mylla) som sedan barnsben engagerat mig i politik och party! Lever idag med min kloke och vackre man i Sjöstan. Sedan början av 80-talet har jag arbetat med gaymedia. Det har varit en lång resa med en makalös utveckling. Mycket finns kvar att göra såklart - därför brinner mitt engagemang fortfarande!
Categories
Latest entry
Calendar
«
Mon Tues Wed Thurs Fri Sat Sun
1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
Qruiser blogs
Other sites
Konstnären Slava Mogutin
Pink News - nyhetsuppdatering
Tom of Finland Foundation
Widgets
Statistics
Blog id: 7

Absurditeter och SD kapitel 1

jon  (updated by jon)


Sverigedemokraterna har ungefär lika stort stöd i hbt-gruppen som i övriga samhället.
Ser man Qruiser-undersökningen inför förra valet var det dock tydligt att stödet från lesbiska och bögar var klart lägre än i resten av befolkningen.
Men det finns alltså de hbtq-personer som ger sitt stöd till SD i hbt-gruppen. Inte helt förvånande såklart.
Jag gissar att det för många handlar om oro för religiös fundamentalism påeldad av hets mot muslimer.
Hbt-gruppen är fortsatt skeptisk till Kristdemokraterna trots att det partiet lättat på sin religiösa retorik. Antar att man minns hur partiet förklarat sig i och för sig vara emot att vara elak mot hbt-personer, men att dessa för guds skull inte skall betraktas som lika med heterosexuella.
Framförallt då inte regnbågsfamiljer.
Absurt blir det just därför att det socialkonservativa SD med religiös retorik ser ut att ha mer stöd än KD i hbt-gruppen.
SD som på sin hemsida säger exakt samma sak (nej nej, inte elak Södermalsmbo som beljuger utan korrekta citat nu alltså):
Trakasserier och diskriminering skall inte accepteras (tack för det) men hbtq (sic! även SD har anammat bokstavskombinationen) är en privatfråga, står det på en plats på hemsidan.
Men går man till stycket Familjen så får vi veta att SD:
"...inte anser det vara förenligt med barnens bästa att låta samkönade par och polyamorösa grupper adoptera och inseminera samt att det bör vara upp till de religiösa församlingarna själva att avgöra huruvida vigselakten skall utsträckas till att gälla även andra än två människor av olika kön,..."
Ungefär det som KD sagt genom åren till toner av hbt-personers fnysningar.
Och vad kom nu detta med religiösa församlingar ifrån? Vem driver den frågan sedan vi år 2000 inte längre har en statskyrka? Eller tror SD att det är staten som beslutar om de religiösa församlingarna fortfarande? Eller kanske vill de införa statskyrkan igen?
Och var dök plötsligt polyamorösa upp ifrån i detta sammanhang? Det ekar av Putin lång väg när SD skall ”skydda” barnen.
SD kämpar verkligen hårt för att hålla hbtq-flirten så där lagom genomskinnlig så att de (hetero-)familjefundamentalistiska kärnväljarna som inte längre orkar lyfta järnrören får sitt till livs.
Undrar för övrigt vad finlandssvenskar tycker om att brittiska Tory-partiet som släppte in Sannfinländarna i sin partigrupp i EU. Se vad katten släpat in!

Tags: politik samhälle

Comments (2)  
 Report  

Solveig Horne öppnar EuroPride

jon  (updated by jon)
I ett pressmeddelande presenteras Norges minister med ansvar för bland annat hbt-frågor, Solveig Horne, som den person som inviger såväl EuroPride som Pride House.
När jag frågade en norsk journalist om det inte är kontroversiellt blev svaret kort: det vore kontroversiellt om hon inte ställde upp.
Det kanske stämmer ur ett perspektiv. Att hon bjuds in att tala, som en av Fremskrittspartiets regeringsledamöter, är dock minst sagt kontroversiellt för den europeiska hbt-rörelsen.
Minst lika kontroversiellt som att hon var inbjuden som talare vid Nordiskt forum i Malmö.
I EuroPrides pressmeddelande talar hon översvallande om hur långt Norge kommit och hur viktigt det är att visa upp denna framgång för andra delar av Europa där hbt-utvecklingen inte går framåt. Norska hbt-rörelsen uttalar sig positivt om att hon deltar.
Horne representerar dock inte enbart Norges regeringen, utan är även representant för Fremskrittspartiet. Ett parti som har beskrivits som liberalistiskt kritisk mot maktapparaten och en stat som lägger sig i för mycket i indviders vardag.
Men partiet betraktas även som högerpopulistiskt. I världens rikaste land med en ganska måttlig inflyttning (förutom av svenskar då) har de vuxit sig starka på att beskriva invandring som ett stort problem som behöver åtgärdas genom att vara strikta mot de som inte tillhör Norges "kulturkrets". De förklarar även att de står för en "norsk og vestlig tradisjon og kulturarv med basis i det kristne livssyn."
Att oroa sig för att ett lands, kommuns eller bostadsområdes ekonomi eller sociala struktur inte klarar en stor invandring, betyder inte per automatik att man är rasist eller fientligt inställd mot "främlingar". Förslagen på och formuleringen kring hur man anser detta skall hanteras avlöjar dock ofta vilket synsätt som ligger bakom ställningstaganden om att samhället skall bli strikta och kräva inordning i "norsk" eller "svensk" värdegrund.
Runt om i världen växer sig idéer och rörelser som värnar den egna "kulturkretsen" starka och hotar ett öppet, solidariskt och nyfiket växande samhälle. I Europa med högerpopulister, nationalister och ogenerade nazister, liksom i USA med TeaParty-rörelsen, i Indien med hindunationalisternas framgångar, och runt om i världen med islamistiska och andra religiöst så väl som sekulärt färgade fundamentalistiska rörelser.
Det är inget nytt. De perioder då mänskligheten lyckats mota dem i grind har dessa idéer inte lyckats mer än skapa oro, när de lyckas har det slutat i mänsklig, moralisk och ekonomisk katastrof.
Fremskrittspartiet och Danskt Folkeparti är sprugna ur "invandringskritiska" och familjefundmaentalistiska rörelser med återkommande inslag av ogenerad rasism och vulgär nationalism. De saknar dock djupare ideologisk grund och deras politik kan därför med lätthet förändras och anpassas. Ett aktivt motstånd mot enkönade äktenskap kan kort efter det uttalats och drivits hummas bort för att när de blir påminda om gårdagens agerande svara med att bli förnärmade och snyfta om hur missförstådda de är.
Det som gör Solveig Hornes medverkan i att öppna EuroPride på allvar provocerande är att hon representerar en europeisk trend där hbt-frågor utnyttjas för att svepande peka ut de som inte anses ingå i "norsk kulturkrets". Det är ohistoriskt och okunnigt men framförallt är det livsfarligt för hbtq-rörelsen att upplåta spelplanen åt dessa krafter.
Dessa rörelser står i bjärt kontrast mot innehållet i regnbågsflaggans inkluderande budskap.
Fremskrittspartiet är ett nationalistiskt parti som menar att det "norska", det "kristna" och de "västliga värderingarna" skiljer sig så mycket från de som inte ingår i denna "krets" att dessa blir ett hot. Hotet är så stort att "vi" måste försvara "oss" och det som är "vårt".
Det tankesättet är detsamma som använts för att beljuga, bespotta, förfölja, diskriminera och till och med mörda homo- och bisexuella som bara för några tiotal år sedan ansågs exkluderade från "kristna" och "västliga" värderingar. Imperiets höga moral mot "vildarnas" brist på sedlighet. "Familjen" som hotas av de utlevande homofilerna.
För några av de liberalistiska partierna med högerpopulistisk och nationalistisk politik har hbt-personer på senare tid inkluderats i "vår kulturkrets" och det "västliga". Öppet homosexuella politikern Pim Fortuyn i Nederländerna var tidigt ute med detta budskap. För honom var det, och för partier som Danskt Folkeparti och Fremskrittspartiet är det muslimer, och på senare tid allt mer aggressivt utpekade även romer, som utgör de som inte ingår i "vår" kulturkrets. De värsta utfallen hörs inte lika ofta längre, men budskapet är detsamma om än formulerat på ett mer nedtonat sätt.
Muslimer, får vi veta, är en enhetlig grupp som inte kan eller, i en annan vända, vill ingå i det upplysta, demokratiska, västliga samhället. Muslimer, denna påstått enhetliga grupp, antyds ha en dold agenda som handlar om att tvinga "oss", steg för steg, att följa muslimska lagar och traditioner.
Bevis: jo, många muslimska kvinnor bär sjal och det finns militanta imamer och det finns islamister som säger samma sak fast tvärt om. När ryktena drar igång i grannskapet så vet "vi i vår kulturkrets" snart mer än Gud själv om vad dessa muslimer ägnar sig åt för "icke-norskt", "icke-svenskt" eller "icke-danskt".
Och när så detta exkluderande snack drar igång så glöms snabbt alla de från länder där islam dominerar som står långt, långt bort från fundamentalismen och som minst sagt ingår i det "vi" som vill mötas, växa och utvecklas tillsammans.
Motsatsen till detta synsätt har mänskligheten bitter erfarnhet av vad det leder till.
Solveig Horne öppnar EuroPride i Oslo, i ett av världens i särklass rikaste länder där hbt-rörelsen haft enorma framgångar. Så enorma att de toppar bland de nordiska länderna i ILGA Europas listning.
Solveig Horne kommer självklart ta chansen att hylla de reformer som hbt-rörelsen tillkämpat sig i Norge. Reformer som hennes parti aktivt motverkat, men som man nu hyllar som del av det "norska".
Solveig Horne kommer troligen inte att lyfta frågor om invandring, flyktingar, "norsk kulturkrets" eller "kristna värderingar". Men alla vet att det är dessa delar i hennes partis politik som utgör viktiga grundpelare. Främlingsfientligheten - fientligheten mot det som inte är "norsk kulturkrets", "västliga värderingar" eller "kristen livssyn" - genomsyrar partiet och deras partivänner runt om i världen idag - och i historien. De får nu en OK-stämpel av EuroPride-arrangörerna.
Det är farligt och det är enormt trist att inte EuroPride kunde undvika att ha med en representant för Fremskrittspartiet utan istället t.ex valt statsminister Erna Solberg från Høyre. Ett parti som i många år varit förkämpar för hbt-personers rättigheter. Då hade det smällt riktigt högt. Då hade Norge med stolthet kunna slå sig för bröstet och jag och den europeiska hbt-rörelsen hade applåderat i kapp.
Nu känns det bara unket, trist och beklämmande.
Och nej. Detta handlar inte om Norge kontra Sverige. Det handlar om att vi, var vi än bor, aktivt måste motverka de krafter som fokuserar på och underbygger split, misstro och rädsla människor emellan. Vilken position de än har i samhället.
Det är fortfarande på allvar. Innanför eller utanför EUs murar.

Tags: politik

Comments (0)  
 Report  

EU-valet 25 maj - Det är på allvar nu

jon

 I måndags fick jag min valsedel. Och jag skall rösta i EU-valet.

Först och främst för att det är en möjlighet att påverka. Inte minst då att påverka så att de krafter i EU-parlamentet som driver på i hbt-frågor inte bara skall finnas kvar utan även stärka sina positioner.

Det vi har uppnått, genom en lång social och politisk kamp, är inget som kan tas för givet. Vindar har vänt tidigare där samhällen som inkluderade en mångfald av uttryck för kärlek, kön och sexualitet gått mot enfald.

20-talets Tyskland med Berlin som metropol är verkliga exempel på hur en stad, ett land och en era som välkomnade hbt-personer förändrades till en nattsvart mardröm.

Man skall inte ropa på vargen. Men jag oroas på allvar över den utveckling av hat mot den ”andre” som vi ser i Europa. Hatet mot svenskspråkiga i Finland leds av ett parti med kring 20% i väljarstöd. Ett parti som också sprider föraktet för såväl nya finländare som hbt-personer, oavsett idiom. Jag oroas på allvar över att antimuslimska krafter i Nederländerna, Danmark, Norge och i allra högsta grad Sverige får gehör för exakt samma förvridna retorik som på 30-talet kastade miljoner av Europas judiska medborgare in i koncentrationsläger. Då som nu leddes hatet av demokratiskt valda partier. Partier som när de fått kraft att gripa makten gjorde blodigt allvar av de idéer som innan maktskiftet viftats bort som obehaglig men oskyldiga överord eller pojkstreck med eller utan järnrör.

30-talet i Tyskland, 90-talet i före detta Jugoslavien. Europa är inte en frizon för det våld och hat vi dagligen möts av i rapporter från dagens Irak eller Syrien.

Jag blir allvarligt skrämd av de öppet nazistiska partierna i Ungern och Grekland. Dels för att deras vidriga idéer får gehör av stora delar av befolkningen men kanske främst för att deras mer medietränade meningsfränder i övriga Europa lyckats väl i att paketera om budskapen om föraktet för den ”andre”.

EU-valet handlar självklart inte enbart om att mota främlingshat, inkluderat hbt-hat, i grind. Ekonomi, synen på miljö, djurrätt, fri rörlighet och relationen till omvärlden är nog så viktigt. Men detta val är ett test på om vi orkar stå emot när det återigen är riktigt på allvar. Om vi orkar släppa den dekadenta attityden av att vara blasé och inte ta ställning genom att gömma oss bakom föraktet för politik.

Med värme i hjärtat fick vi den 1 maj höra hur kyrkklockorna i Jönköping ringde för att varna landet. Inte för att några snorvalpar traskar omkring med märkvärdig uppsyn i kostym och romantiserade nordiska runor på standaren. Dessa har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Klockorna ringde främst för att vi nu har möjlighet att agera för ett öppet och inkluderande samhälle. I Sverige, i Europa.

Man skall inte ropa på vargen. Men lika allvarligt är att blunda, se bort eller inte ta sitt ansvar för att hålla armslängd avstånd till de idéer som bygger på enfald, hat och förakt.

Man skall inte ropa på vargen. Men de krafter som bygger sin idé på att hata den ”andre” trummar återigen upp ett nationalistiskt brus med hjälp av den demokrati de föraktar. Genom valsedeln har de tillförskansat sig resurser, inflytande och makt. Precis så som nationalsocialisterna lyckades med i 20-talets Tyskland.

Den bög, flata, bi- eller transperson som förförs av locktonerna från drömmen om den enfaldiga nationen, lär idag, som på 30-talet, bli en dyrköpt erfarenhet fattigare.

Testet i årets EU-val handlar om hur högt valdeltagandet blir. Varje procentenhet över 2009 års 45,53% är en signal om att vi tar utvecklingen mot en ny hatets era på allvar.

Testet handlar också om ifall vi lyckas begränsa de politiska krafter som med demokratins hjälp försöker skapa sig inflytande och makt nog att införa ett samhälle som föraktar, förringar och begränsar den ”andre”. Som sprider lögnen om ett "vi" som står mot ett "dom".

Man skall ropa på vargen när det är allvar. Med Sverigedemokraterna och deras mer frispråkiga vänner i splittringen pendlande mellan 5 - 10% i väljarstöd i Sverige, med Sannfinländarna på kring 20%, med Danskt Folkeparti på kring 12%, med norska Fremskrittspartiet i regeringsställning, Jobbik i Ungern på kring 16% och grekiska nazistpartiet Gyllene gryning på ca 7%... Europa-listan är mycket längre, på allvar oroande lång. Oroande för hbt-personer som med dessa partier vid makten, i bästa fall som med DF i Danmark, får leva med att reformer förhandlas bort och i värsta fall får uppleva att de mänskliga rättigheter vi tillkämpat oss kommer att tas ifrån oss.

Att inte rösta i EU-valet den 25 maj är att acceptera det allt starkare inflytande som mer eller mindre medietränade rasistiska, hbt- och kvinnohatande rörelser skaffat sig med hjälp av demokratins möjligheter. Det är att överlåta det demokratin handlar om, att påverka vår nutid och framtid, till de som föraktar de ”svaga", de ”andra”, de ”annorlunda” och de ”avvikande”. Dig och mig.

Man skall ropa på vargen när det faktiskt är på allvar.

Det är på allvar nu.

 

 

 

 

Tags: politik QX Ledarstick

Comments (5)  
 Report  

HBT-samtal hos M i GBG

jon  (updated by jon)



Moderaterna har Sverigemöte för region och kommunpolitiker i Göteborg just nu. Under fredagen var ett av de många seminarier som genomförs inriktat på hbt-politik och regeringens hbt-strategi.

Jag var inbjuden att som utomstående ge lite synpunkter. Jag babblade och showande på som vanligt till skillnad från de tre extremt duktiga politikerna Tomas Tobé, Öppna Moderaters ordförande Fredrik Saweståhl och moderata kommunalrådet i Göteborg, Maria Rydén. För att inte tala om moderaternas nytillsatte hbtq-politiske talesperson Olof Lavesson. Det är en egen slags konst att vara politiker!

Babblandet gjorde att jag missade att få fram dessa två budskap:

- När Sverige nu i det närmaste är klar med att ha avskaffat de apartheid-liknande lagar som särskiljde homo- från hetero och som särbehandlat transpersoner enbart på grund av dess könsidentitet så har vi nu kommit till den punkt som kvinnor var 1921. Det år då kvinnor fick rösta för första gången.

Det är nu som arbetet för att på allvar och på djupet ge hbt-personer samma förutsättningar som icke hbt-personer påbörjats. Med tanke på hur långt kvinnokampen nått till idag så lär även hbt-rörelsen ha arbetsuppgifter så det räcker en tid till...

- Arbetet för homo/bisexuella handlar inte om att vi skall betraktas som lika normala som heterosexuella, utan om allas rätt att avvika.

Att regeringen tagit fram en bra hbt-strategi (dock, vilket jag pinsamt nog missade men lyckligtvis en klok man vid mötet lyfte, helt i avsaknad av hiv/aids-frågan) är viktigt för att nu driva arbetet för att kompetenshöjning och attitydförändring når ut i hela Sverige - även till Kinna - så att hbt-personer kan leva och verka utan att våra val av partners eller vår könsidentitet/könsuttryck skall göras till hinder.

Att vänster och höger är eniga i detta synsätt betyder enormt mycket för det som är en fråga om mänskliga rättigheter. Situationen i flera Europeiska länder där borgerliga partier i bland annat Spanien, Frankrike och Tyskland fortfarande upprätthåller en apartheid-politik i synen på homosexuella och bisexuella är problematisk. Det var betryggande att höra hur de hbtq-politiskt engagerade moderaterna vill påverka sina syskonpartier!

Och hbt-strategi. Bra som sagt, men det viktiga är inte strategier och planer utan att de ges förutsättning att genomföras vilket till syvende og sidst är ett ansvar som hbtq-rörelsen i hela sin bredd har att fortsätta pressa på för. Och hbtq-rörelsen kan endast får sin kraft av att många, många hbtq-personer landet runt engagerar sig!

Spännande var det att för första gång i livet sätt min fot på ett möte med moderaterGlad

Första bilden snodde jag fräckt från Olof Lavessons Facebooksida. Jag och Fredrik Saweståhl. Bilden nedan på Tomas Tobé och Maria Rydén fick jag använda med tillstånd från Jonas Hellsten.


Tags: politik

Comments (0)  
 Report  

Avvikelse från det normala

jon  (updated by jon)



Sista dagen på semestern ringer Expressen för en kommentar om att Måns Zelmerlöw som lett QX GayGala i TV över en måltid pratar homo.

I Pluras Kök svarar Måns enligt citatet i Aftonbladet Miriam Bryant på frågan om han anser att homosexualitet är en avvikelse

- Ja det menar jag. Jag menar inte att det är något fel över huvud taget. Men det naturliga är ju att det är en man och en kvinna som gör barn ihop. Och därmed får hela arten att fortplantas.

- Men det är väl fullt lika naturligt att man och man, kvinna och kvinna vill ligga med varandra (säger Miriam).

- Nej, det är inte lika naturligt. Om vi ser till att de inte skapar barn ihop. Någonstans måste det vara så att det finns en grundläggande tanke i oss från födseln att vi ska föra arten vidare och det tror jag finns i alla arter.

Pust och stön.

Vilken urbota korkad kommentar. Visst han var berusad och ja ursäkt är framförd. Men att Måns envisas med att trots Miriam Bryants mothugg, fortsätta sin amatörbiologiska teori är så idiotiskt att det är svårt att lyssna till hans efterkommande ursäkter.

Jag valde att inte kommentera där vid poolen på fantastiska Bohemia Suite & Spa i Play del Inglés! Så pass mycket har jag lärt av mediadramaturgin att jag inte vill dras in i något jag inte har koll på.

Som Ronny Larsson kommenterar på QX är Måns uttalanden inte av samma dignitet som Carolas en gång i tiden i tidningen QX. Han ber om ursäkt, han gör en pudel och han har ingen ideologisk grund för att driva tesen/tron att homosexualitet är en allvarlig synd eller något som samhället bör motarbeta eller missunna så som evangeliska kristna ofta har.

Jag blir dock väldigt illa till mods av Zelmerlöws utläggningar. Så tunn är tydligen fernissan. Efter sin briljanta och närmast militanta insats på Gaygalan visar det sig att "vid köksbordet" med ett glas vin så blir denna riddare till en person som lyfter fram värderingar som jag trodde sedan länge passerats till biologihistoriens sophög.

Tala om att hbtq-rörelsen har mycket kvar att göra. Tala om hur lätt vinden kan vända när dessa grumliga idéer uppenbarligen ligger och gror även hos en kille som Zelmerlöw.

Nej Måns. Det är inte onaturligt att män har sex med varandra. Har aldrig varit och kommer aldrig att vara - vare sig hos djur eller hos människa. Och nej Måns, människan är inte skapt allena för att fortplanta sig. Det är just det, precis det, som gör att vi är människor och t.ex ägnar oss åt utbildning, kultur, forskning och annat som hänger samman med att vi har en hjärna som fungerar annorlunda än t.ex kaniners.

Men så fascineras jag även över att det som många verkar ha regerat kraftfullt på är att Måns Zelmerlöw även använder begreppet avvikelse om homosexualitet.

Vad är det för konstigt med att avvika? Vem är det som inte avviker?

Den svenska homopolitiken domineras av strävandena att normalisera homo-bisexualitet. I strategin att motarbeta fördomar, förföljelse och diskriminering har vi och våra meningsfränder framgångsrikt använt oss av att kommunicera vanligheten. Vi skall få gifta oss eftersom vår kärlek är exakt lika dan som heterosexuellas, vi skall inte särbehandlas eftersom vi är precis lika vanliga som andra.

Det har nog varit och är en kortsiktigt bra strategi som gett oss ett samhälle som i praktiken jämställer homo- och heterosexuella kärleksuttryck. Men som Patrick Dennis och hans tjej säger i Auntie Mame när de skojar om att gifta sig: "Marriage is a great institution" följt av "But who wants to live in an institution?"

I Svenska Dagbladet nån gång i början av 90-talet blev jag intervjuad och formulerade min oro för homoframgångarna ungefär så här: "Vårt mål kan inte vara att ses som normala, utan om allas rätt att avvika"

Det friska med den hbtq-rörelse som växt fram på senare decennier är att den framför en kritik som trots en lite väl fluffigt ungdomlig svart/vitt-tänkande, behövs för att inse att om vi som nu tagits in från kölden stannar upp och inte använder våra erfarenheter till att kämpa för andra så har hela vår kamp varit helt meningslös.

Då hamnar vi lätt som dumstrutar i Geert Wilders eller Jimmi Åkessons, för att inte tala om norska regeringspartners, vidriga främlingsfientliga sörja. Vi hamnar i den sörja som vill få in oss i ett tänkande som problematiserar olikheter. Idéer som bygger på det som är vanligt är bättre än det som avviker. Att samhällets mål är att göra oss likadana.

Och då står vi där när de som lite vinstinna på middagar uttalar att vi inte är lika naturliga som dom inte längre ber om ursäkt dagen efter!

Supervalår 2014. Den av oss hbtq-personer som inte röstar i EU-Valet eller höstens val sviker inte bara en viktig demokratisk möjlighet utan bidrar även till att ge Europas mörka krafter det inflytande som gör att det Håkan och Roy varit utsatta för i Kinna blir vardag för många fler av oss.

Hbtq-kampen handlar inte om att vi skall uppfattas som normala utan om att skapa ett samhälle där avvikelser erkänns, accepteras och uppskattas. Finns det någon kultur som är i behov av detta tänkande så är det den Skandinaviska. Här har homosexuella blivit närmast normala, men priset för detta är inte att vi skall inordna oss i enfaldens tyrranni.

 

Bilden från QX GayGala där Måns Zelmerlöw sjöng om homopropaganda... Foto: Janerik Henriksson/TT

Tags: politik samhälle

Comments (32)  
 Report  

Bredbandsbolaget ringde...

jon
... brukar inte tjafsa med de där säljarna som ringer hem... men tycker det går segt hemma. Så jag lyssnade när de ringde på måndagskvällen.
- Dina grannar har kontaktat oss och sagt att ni har problem med bredbandet och hastigheten i fastigheten.
- Ja det stämmer väl att det är segt, svarar jag.
- Ja och vi tittar på det nu i er fastighet. Och du har varit kund i tio år* så vi vill såklart kompensera det.
- Det låter ju bra.
- Har du TV idag?
- Ja, men har avtal via Com Hem
- Vilket paket?
- Har ingen aning...
(lite tjafs fram och tillbaks om detta...)
- Men via oss kan du kan få ett riktigt bra pris...
- Ja men kompensation för det dåliag bredbandet?
- Det får du som del i paketet med att du tar TV via oss.
- Så det blir igen kompensation då utan att jag byter till er TV-lösning?
- Nej det hänger ihop.
- erh.... Ingen vidare kompensation! Jag föreslår att ni fixar hastigheten här i fastigheten först så jag kan får förtroende för er, sen kan vi diskutera TV.
- Ja ok, jag ringer igen då...
Klick och stackarn var tvungen att ringa ännu en av de tusentals personer
Så gjorde jag ännu en koll med hjälp av Bredbandskollen -resultat här ovan... Så mycket förtroende för Bredbandsbolaget har jag just nu... vilket knappast ökade genom deras ganska rejält taffliga sätt att erbjuda "kompensation" till en trogen kund. Snarare bondfångeri.
*Fastigheten har låst till Bredbandsbolaget. Annars hade jag bytt för långt länge sedan.
Comments (1)  
 Report  

Touche pas à mon Pote 2.0

jon


Känns enormt uppmuntrande med de olika demonstrationer som genomförs och kommer att genomföras i dagarna.
Känns som 80-talets Touche pas à mon Pote, eller Rör inte min kompis är tillbaks igen i en 2.0 tappning :-).
På 70-talet var rasismen på frammarsch och det samlades till antirasistska motreaktioner. Jga minns att jag gjorde en knapp med texten Elever mot Rasism och Ska mot Rasism som vi spred brett i stan. Samma på 80-talet med den fina handen och detsamma när Ny Demokrati och Lasermannen härjade på 90-talet.
Nu har SD och deras militanta grenar spritt dynga lite för länge. Till slut orkar folk inte med hatet, tjatet och lögnerna längre och då samlas det som tidigare till ett brett och lugnt och värdigt - ge upp nu för fan. Fokusera på något som leder framåt!
Idag 3000 i protest i Göteborg, på söndag är det, om man skall tro "likes" på Facebook (vilket man i och för sig inte bör...) blir det 15 000 i Kärrtorp på söndag. Oavsett om det blir 3- 5 eller 15 000 så känns det som att vinden snart vänder igen.
Befriande!

Tags: politik

Comments (0)  
 Report  

Varm minneskväll för Kent

jon  (updated by jon)

Den 1 december var jag med i ett panelsamtal till minne av Sveriges första öppet homosexuella riksdagsledamot, Kent Carlsson.

Inte omöjligt att han skulle kunna bli partiets ledare om han fått leva. Kent dog i aids hösten 1993 i sitt hem med sin man Jan, familj och nära vänner kring sig.

I samtalet som hölls i LO borgens fantastiska ljusgård, deltog även Mona Sahlin, Karl Petter Thorwaldsson, Sören Juvas och SSUs ordförande Ellinor Eriksson.

När Kent var på väg att ta över som ordförande för SSU fick han beskedet att han bar på hiv. I en tid då sjukdomen fortfarande var skamfylld, inte minst på grund av den svenska hiv-politiken - inkluderat av tokläkare underblåst mediahysteri - valde Kent att hoppa av kandidaturen och Karl Petter blev istället vald. Officiellt blev beskedet att Kent fått en allvarlig magsjukdom som krävde att han skulle ta det lugnt.

Och, vilket var plågsamt, vi alla deltog i den lögnen. Av självklart respekt för Kents val, men likt smygeriet kring att vara homosexuell, bekräftade det samtidigt skamstämpeln.

Efter panelen berättade fantastiska vännerna och systrarna om Kent. Även om det var 20 år sedan så var det enormt starkt att höra storasyster och nära vännen Inga Näslund berätta om hans liv och inte minst den sista tiden.

Kent var med sin öppenhet en enorm förebild för homosexuella och han drev hårt partnerskapslagen, att avskaffa bastuklubbslagen och han verkade för ett öppet välkomnande Sverige i en tid då Ny Demokrati härjade som värst. En politiks tid som inte är helt olika den vi befinner oss i nu. Och i en tid så S av outgrundlig anledning inte följde liberalerna och vänsterpartisterna i det självklara ställningstagandet för homosexuellas mänskliga rättigheter.

LO bossen sträckte ut handen till HBT-Socialdemokraterna och lovade ett handtag för att ta striden mot homofobi på arbetsplatserna. Det viktigaste inslaget i det arbetet är det lokala och att inte låta hbt-frågan återigen "privatiseras" för att därmed gömmas undan. Engagemanget för homo/bisexuella och transpersoner är, som Mona Sahlin underströk, en del i den breda striden för mänskliga rättigheter, varken mer eller mindre privat än arbetet för jämlikhet vare sig det gäller kön, etnisk eller religiös tillhörighet och så vidare.

Jag svarade på Ellinors fråga om jag var med Arbetarrörelsen i kampen mot den framväxande fascismen.

Tänkte kort och svarade "i djupet av min själ". Blev lite förvånad över hur jag formulerade svaret, och tänkte efteråt på om det lät larvigt... jo kanske, men jag menar det. Vi i Sverige står inför en utmaning där vi nu metodiskt, tålmodigt och på allvar måste bryta den ondskans spiral där de som förlorar säkerhet och trygghet väljer att peka åt det enkla hållet. De ”andra”.

Det är destruktivt och leder till det kaos Europa så många gånger fått uppleva i form av pogromer, folkmord, kulturellt mörker och Förintelse. Allvarligt menat. Inte slentriantjafsande. Utan på allvar.

Läste ledartexten i Reporters decembernummer 1993 där jag hyllade Kent. I slutet citerar jag Svenska Dagbladets ledares syn på homofamiljen efter att Partnerskapskommittén lagt sitt förslag om att Sverige skulle införa lagen om registrerat partnerskap:

"Det är ingen familjebildning, blott en imitation. Familjebildning är parbildning mellan man och kvinna, i normalfallet syftande till barnalstring eller, om man så vill med lite mer krasst klingande ord, reproduktion av släktet.

Det har hänt mycket på 20 år och de två stora partierna i Sverige har tagit enorma kliv i insikt. Men glöm aldrig att det är enkelt att avskaffa det som tidigare generationer infört. Ibland räcker ett pennstreck.

Om någon trodde kampen för mänskliga rättigheter och respekten för människors olikheter är över så tänk om - det kommer aldrig någonsin att ta slut och just nu har den gått in i ett skarpt läge där Sverige i sin förhållandevis lugna del av jorden har på sitt ansvar att mota Jimmy i grind som sitt bidrag till att bevara och utveckla öppna, framgångrika, inkluderande och ett kreativt samhällen.

 Kvällen till minne av Kent Carlsson låg på Världsaidsdagen och budskapet i det var att den diskretion, eller om man så vill lögn, som den tiden krävde nu inte längre skall behövas. Jag kände, med supervalåret 2014 för dörren, att kvällen i lika hög grad, om ej uttalat, kom att handla om hur det goda samhället skall växa sig starkt igen, och SD bli den parentes som Ny Demokrati då blev.

 

Bilden från Världsaidsdagen lånade jag från Hbt-socialdemokrater Stockholms Facebooksida.

Reporter-omslaget från 1991 här intill är plåtat av Elisabeth Ohlson Wallin för en intrevju som Erik Lindfeldt gjorde.

Tags: samhälle

Comments (0)  
 Report  

Perverst att pojkar leker med dockor

jon  (updated by jon)
Politiskt korrekt skälls svenskar ofta för att vara. Jag tycker det som brukar kallas PK snarare handlar om ett mod att säga ifrån mot intolerans och ren skär dumhet.
Som Pia Adelsten, Jimmi Åkessons danska polare inom ett sånt där parti som "vågar säga ifrån", Dansk Folkeparti.
"Lite perverst" skäller hon i MetroXpress Toy'R'US julkatalog för att vara.
Det perversa? Jo att flickor avbildas lekandes med bilar och pojkar med dockor.
DF och SD liksom den extremhöger som i Frankrike har ägnat sig åt våldsamma hatkampajer mot homoäktenskap, är ense: En pojke skall kläs i blått och en flicka i rosa: allt annat är perverst. Meningsfränder hittar de bland islamister och kristna fundamentalister.

Tags: samhälle

Comments (0)  
 Report  

SD startar egen säkerhetsstyrka

jon  (updated by jon)
 Ännu en i raden av obehagliga paralleller till 20-talet och framväxten av Tredje riket. Undrar när uniformsförbudet kommer att upphävas? Ungerska Jobbik är i så fall säkert den moderna förebilden.
Bilden här intill är på Ernst Röhm som var bög och ledde denna nazisternas egen säkerhetsstyrka, SA. När Hitler var klar med honom och hans bögar så mördades de helt enkelt med hänvisning till moralisk upprustning.
Även här en parallell till de () hbtq-personer som lockas av sirensången från de högerextrema eller de "socialkonservativa". Tänker på hur Jimmie Åkesson försäkrar gång efter annan att man inte har frågan om att avskaffa möjlighet för par av samma kön att ingå äktenskap och att prövas för adoption på dagordningen.
Ännu så länge, utelämnar han högst medvetet att säga. För i partiets "socialkonservativa" idé ingår att äktenskapet är till för kvinna och man och att barn skall ha en far och mor. Och ja just det, med samma hudfärg som pappsen och mamsen såklart. Men intehellerdet står på den politiska dagordningen, just nu.

Tags: samhälle

Comments (0)  
 Report