Morgonen började helt himmelskt underbart vid tjugo över fem då jag äntligen fick prata med Wil och höra hur det hade gått igår. Han var trött och slut efter resan till Guatemala och sen hade ju själva besöket inte gått riktigt så smidigt som det var tänkt. Det skulle ha tagit en timme med en kort intervju, fotografering och fingeravtryck. När han kom dit frågade dem om han kunde återkomma en anan dag, han hade ju bara rest från ett annat land (!?)
Deras system låg nere så dem hade inte fått frågorna, maskinen som fotar och fingerprintar fungerade inte. Efter en timmes väntan så hade man fått frågerna mejlade så intervjun kunde göras. Den var kor men gick bra, vår ansökan hade varit så komplett så det fanns inte så mycket som saknades. Efteråt väntade han ett flertal timmar till innan maskinen kom igång och dem kunde slutföra besöket. Väldigt dåligt skött av en svensk myndighet tycker i alla fall jag :/
Detta medförde då att han missade alla möjliga bussar hem och blev tvungen att bo kvar på hotell för att sedan åka hem tidigt idag (igår och idag blir lite skruvat med tanke på tidsskillnaden).
Det känns bra men aningen frustrerande att fortsätta vänta...
Här hemma gick dagen med en rusande fart och när jag slutade jobba så begav jag mej mot söder för att gå på bio med Eric.
Han hade valt dokumentären Big Boys Gone Bananas, nånting så ovanligt som en uppföljar-dokumentär till dokumentären Bananas som vi såg ifjol på bio. Det är den svenska journalisten Fredrik Gertten som regisserat filmen och som blev stämda av bananjätten Dole.
Jag har inget emot dokumentärer men jag tycker personligen inte att bio är ett forum för dessa, det är tv-program och inget annat. Grundhistorien (första filmen) var intressant, den här filmen handlar om Doles reaktion och om hur press och diverse andra hanterade händelsen, också intressant men hade gott och väl rymts i ett halvtimmesreportage...
Efter filmen så fick jag reda på att min mammas katt hade dött, mess från mamma, syrran och även på svararen så det var bara att ta tjuren vid hornen och ringa. Det här är en stor tragedi för min mamma och ingen småsak...
Själv sörjer jag inte katten, den var bara elak men för hennes skull så är saken en annan...
Gaymap
