102.218 members 2.592 online
Log in Become a member
Qruiser
Manchester 10/25
Coyotes Bar
Gaymap
Manchester 10/25
Taurus Bar & Rest…
Gaymap
Douglas 10/25
G&D's Nightclub
Gaymap
London 10/25
Bar Code
Gaymap

blog.qruiser.com
I blog on Scandinavia's largest gay and queer-community site, Qruiser. Be a member too!
ikka:: Intergender; tankar om livet.
Hej! jag är en människa i denna värld. Om du frågar vilket kön jag har så säger jag att det inte spelar någon roll, om du frågar vilket genus jag har så säger jag nongender. Det har jag dock inte alltid sagt. Välkommen in i en värld av tankar om att befinna sig mellan könskategorierna. Kärlet och respekt // Ikka Lotus
(t), 25, Skåne
 
Categories
Latest entry
Calendar
«
Mon Tues Wed Thurs Fri Sat Sun
1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
Widgets
Statistics
Blog id: 3352

inspirerad av andras ord

iKKa  (updated by iKKa)
fann gamla bloggar om kön och genus och intergender. känns skönt att drunkrna i orden.
En av bloggarna är: http://thegenderqueer.wordpress.com . Den som hade bloggen har slutat skriva, men det känns ändå fint att läsa alla dessa tankar. Den bloggen känns så personlig. Jag lusläste hela bloggen från början till slut. Den peppade mig att skriva mer personligt här inne, mer tankar om hr jag känner. Jag satt omsluten av en filt och drack te och läste blogg efter blogg. Det känns som om det inte finns så jätte mkt om intergender egentligen.
Något jag upptäckte var att jag verkligen inte är ensam om att ha tänkt på det där med rösten. Att rösten "avslöjar en" . Egentligen har jag inte tänkt så enormt mycket på det och jag vill inte ändra på mig för jag är nöjd med mig själj så som jag är (vilket verkar vara enormt ovanligt dock), men ibland så "leker jag med rösten". Jag testar att landa lite djupare med rösten så att den inte känns så tjejig. Ibland när jag håller på så låter jag som en tånårspojke som är i målbrottet med en röst som svänger mellan alla möjliga toarter.  Det är kanske inte kul att låta som en moppepojke, men att leka är kul. Jag vill ju inte att det ska slita på stämbanden och att försöka ligga så lågt i röstläget jämt är ansträngande, men det är kul att exprementera. Jag tror dock att jag har så många andra "tjejiga" attribut som gör mig "tjejig" så avslöjad är jag i vilket fall som hellst.
Jag jobbar inte på att inte se ut som varken eller. Jag är jag, det vill jag inte behöva ändra på bara för att "platsa" som intergender. intergendet är jag oavsett om jag kar klänning ibland, även om jag inte lindar brösten, även om jag inte hatar mina bröst, även m jag faktiskt gillar min kropp, även om jag har delvis långt hår. Min kropps kön har inget md mitt genus att göra. Det sorgliga är att jag får en känsla av att intergenders inte bara misstrivs med olika saker utan att det även blir en ram att passa in i: att just "passera" som varken eller. Varför har det blivit så? Vi transpersoner ska väl om någon veta att kropp och genus är två skilda ting. För att min Kropp ser ut som en kvinnas kropp så vill jag ändå inte bli Behandlad som en kvinna för det är jag inte i själen.
Jag minns när jag började leta runt på nätet för att "finna" varför jag kände mig så manplacerad. Jag trode först att jag var intersexuell, som i XXY. Jag läste att det var många intersexuella som ser helt ut som "en vanlig kvinna eller man" men att de känner sg som ett annat kön eller annerlunda än andra, eller som "kvinnor" som ser ut som ven som helst men att hen inte kan få barn. Då tänkte jag att jag kanske var en av dem. En kromosom för mycket. Att det då var nägot konkret, att det då fanns något att ta på om varför själen känns så annerlunda än andra med liknande kropp. Sen hörde jag om intergender. Det kan kännas mer flummigt. Som att jag är rädd att inte bli tagen på allvar. Som om att en respekterar medicinska förklaringar mer. Men jag vill inte vara en diagnos, jag är bara jag. jag vill bara att folk inteska ta förgivet så mycket hela tiden.
Jag undrar varför det är så, att en tar mer serigöst på forskning är saker som inte har tekniska bevis. Vad är det en vill bevisa egentligen? Och för vem?
I dag hade jag klänning på mig. Jag tänkte då på genus och tänkte på om jag gick annerlunda i klänning än i baggyjeans. Jag var observant på min gångstil, det har jag även varit innan då jag tänkt på detta. Jag går percis likadant i klänning som i jeans; lite svängigt med överkroppen, på ett lite grabbigt vis. Inget jag skapat utan bara varit observant på. Jag har tidigare också tänkt på det att jag känner mig mer som en grabb i klänning än en kvinna i klänning. Och kanske är det så att känslan skapat uttryck för hur vi går, står, pratar, rör oss. Jag är helt säker på att det är så. på så vis kan jag säga att jag både känner och uttrycker mig androgynt i klänning. Men frågan är varför jag uppfattar det som att folk omkring mig tror att jag är kvinna bara för att jag klär mig som en (läs går i klänning samt att jag uppenbart har bröst).
med tanke på detta så förstår jag att folk lindar brösten och "jobbar på" att "passera" som inget av tvåkönsmodellen, för att en annars behandlas dör efter. Jag själv har funderat på att linda brösten för att det skulle för mig att inte se så uppenbart kvinnlig ut. Jag stör mig bara på att klänningen gör mig till kvinna på ett sätt som jag inte vill. Jag bär ju inte ens klänning på ett kvinnligt sätt. Jag ser ju inte ju som en gräddbakelse. Jag bara är. Men hur som hellst, vad det än är för klänning så tycker jag att det är störigt att folk ska bli så placerade. Att folk över lag blir så placerade efter attribut. Jag vill bara vara. Får jag det?
//ikka

Tags: personligt Genus kön

Comments (2)  
Digg entry (0 memb.)  
 Report