Gaymap
| « | ||||||
| Mon | Tues | Wed | Thurs | Fri | Sat | Sun |
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
| 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
| 13 | 14 | 26c515 | 16 | 17 | 18 | 19 |
| 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
| 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||
Tags: personligt filmer Genus kön Binder
Tags: personligt Binders
Om jag hade velat bli gravid i dag så hade jag inte velat dela föräldrarskapet med någon rent juridiskt. Jag känner inte att jag skulle vilja "skaffa" barn med någon av mina relationer. Jag håller olika personer kära, och någon har barn. Da har E och N som är 2.5 och 3.5 år. Em har lilla I som precis fyllt 1 år. Då kanske en kan undra varför jag ens skulle vilja ha "enga" barn. (varför jag skriver "skaffa" och "egna" är för att jag menar att en inte äger barnen. men jag har svårt att finna andra ord att använda.) Jag har ju barn omkring i mitt liv. Men det känns ändå som en annan sak att ha ett barn i sitt liv med sina gener och som en själv uppfostrar och hänger med jämt. Det känns som något väldigt fint! Jag älskar verkligen N och E. De är så fina barn till en person jag verkligen älskar. Jag känner mig ändå längre bort på något vis. Det är svårt att förklara. Jag vet inte ens varför det känns så viktigt med barn, men det känns så nära. Något så starkt.
Att jag vill vara ensamstående förälder, och att de ens kan vara något en väljer, kan folk ifrågasätta. Jag lever på ett sätt så jag tror att det skulle funka bättre. Jag vill inte binda mig till en annan person på det viset att vi Måste hänga även om våra känslor skulle dö ut. Jag vet att en kan skiljas, men jag vill inte ens knyta mig fast till en person på det tvåsamma sättet. Jag har olika relationer och vill gärna att alla ska ha lika stor roll i barnets liv som de vill, att de kommer vara nära efterson jag är med barnet och eftersom jag hänger med mina relationer. Så barnet kommer inte bli ensamt. Och ja, jag har hört att barn behöver en fast relation och punkt, men det är inte så att mina relationer är mindre fasta eller långvariga än de som lever i ett monogamt förhållande och sedan skiljer sig när barnet är två år. Jag tror snarare att mina relationer är stabilare just för att vi inte låser fast varandra. Skillnaden är bara att jag älskar tre personer i stället för en. Inget annat.
En annan tanke jag har haft är att det hade varit fint att leva ihop med andra föräldrar och barn i ett kollektiv där vi tar hand om barnen tillsammans systerligt och broderligt utan att behöva vara varandras partners eller relationer. Då gäller de dock att finna människor som en verkligen funkar att bo med, och att alla har en vilja att stanna en längre tid. Att alla vill samma sak. Att alla vill ta hand om varandra och varandras barn. För ja, jag kan förstå det att om en är ensamstående så bli det mer jobb, att en måste finnas där hela tiden. Men detta är som sagt bara tankar som dök upp under promenaden, inget jag kommer besluta på lång tid än. Men tankarna finns där: att när en vet att en inte är monogam och inte vill leva så, då är det inte ett tvåsamt, normriktigt parförhållande med barn med En person som jag är ute efter. Och att vara fler föräldrar verkar fint i teorin men jag undrar om det är lika lätt i praktiken (jag menar att ha barn tillsammans med flera relationer) så som att flera ska bestämma hur en ska uppfostra ect. Då tänker jag att det helt enkelt bara skulle vara lättare att ha barn själv och att andra är en del av barnets liv utan att behöva vara föräldrar och därmed inte behöva ha det fullständiga ansvaret. Så som jag hänger med E och N när jag är med da, att vi leker, busar, gör mat ihop, klär på kläder, men att jag bara gör det när vi hänger. Jag är alltså inte en förälder på det viset att jag har en plikt att vara där, men jag vill vara där när jag kan, för att jag gillar dem.
En annan sak jag tänkt på det med att bli med barn en dag i framtiden: inseminationen. Jag kommer inte bli gravid genom att ha sex med en man, det är helt uteslutet. Så om jag vill bli gravid kommer det vara genom insemination. Det jag tänker på då är att det kommer bli ett aktivt val om vem som ska vara donator. Det innebär även ett aktivt val om donatorns egenskaper så som att vara frisk på alla vis, men också utseende. Vissa väljer en person som rent utseendemässigt ser ut som en själv så mycket som möjligt. Men det blir ett aktivt val även det. Jag börjar tänka tankar som "åh, vad fint det hade varit med lockar" Och det är ju inte något jag själv har. Direkt blir det som om jag försöker "skapa" ett utseende och det känns så himla fel. Det blir ett skapande även när en försöker finna någon som liknar en. Att försöka skapa en kopia av en själv. Jag vill inte skapa en "mini me". Jag vill hellre då ha helt andra egenskaper som mixas med mina. Det hade kunnat vara en rödhårig, mörkhårig, brunögd, lockig, halvturk, halvvnågot, halvsvensk, negress, vad som. Ena halvan kommer ju fortfarande vara av mig. Jag kommer ju älska barnet oavsett. Det är så fint med blandningar av olika egenskaper också! Väldigt fint. Men ja, det blir som att välja och skapa. Som att jag aktivt väljer bort vissa egenskaper som känns "för lång bort" som asiatiska ögon känns långt borta för mig. Det blir åt alla håll ett skapande. Hur jag än väljer, så kan jag ändå inte Skapa ett utseende på det viset, för en vet aldrig vilka egenskaper som träder i kraft hos barnet vilket DNA föräldrarna än har. Som en vithyad och en svarthyad som får ett helt vitt barn; väldigt ovanligt men det händer ju. Jag Älskar rödhåriga, men om jag väljer en rödhårig donator är det fortfarande extremt liten chans för att få ett rödhårigt barn.
När jag tänker på detta slår tanken mig att alla "väljer DNA" till sina kommande barn efterson de aktivt Väljer partner och faller för vissa egenskaper. Så kanske är det inte så konstigt att vilja välja egenskaper en själv tycker är vackra ändå..
Tags: personligt samhälle Genus kön
Tags: personligt Genus kön
Det är inte jag som benämner vad jag är, det är omgivningen. Det sker automatiskt. jag vill bara vara en människa och jag vill bli tagen neutralt av omgivningen. Men vi lever i ett så könat samhälle att det går på automatik. Inte ens jag kan stänga av det automatiken med andra, jag tänker"kvinna" när jag ser en som ser ut som en kvinna och "man" om den som ser ut som en man, men till skillnad från de som Måste placera i antingen eller så tänker jag "androgyn" om de som inte ser ut som varken eller. Men jag vet att en automatiskt tittar och placerar. De gäller allt. Sexualitet, politisk sida, öppenhet, slutenhet ect ect. Vi placerar för att hjärnan lättare ska kunna hantera information om vår omgivning. Detta är basicpsykologi. Det farliga ligger inte där, utan när vi börjar Kategorisera folk; att Ge någon specifika egenskaper efter var vi placerat dem. Värre är om vi har Fördomar, alltså inte är förmögna att ändra på egenskaperna vi tilldelat folk. Ännu värre är det om vi dessutom Diskriminerar folk, vilket är lätt hänt om vi talar och agerar efter våra fördomar. Som att säga till någon "vi kvinnor har ju.. " till någon som inte ens definierar sig som kvinna. Undvik detta genom att inte ta för givet. Tänk efter innan. Fråga om du inte är helt säker på hur personen ställer sig.
Nu är klockan väldigt mycket. Mn jag har kommit till ro så jag hade egentligen velat sitta här minst en timme till. <3 på natten saktar hjärtat takten. Själen lugnar sig. Det är viktigt innan sömnen för att kunna sov gott.
<3//ikka
Tags: personligt politik Genus kön
Tags: personligt politik Genus kön
Tags: personligt Genus kön
