103.548 members 3.676 online
Log in Become a member
Qruiser
SDs valplattform:…
SDs valplattform:…
SDs valplattform:…
SDs valplattform:…

blog.qruiser.com
I blog on Scandinavia's largest gay and queer-community site, Qruiser. Be a member too!
En hivdivas bekännelser
1994 berättade jag i media om hur det kan vara att leva med hiv. Ett år senare headhuntad av RFSL och 1996 kom miraklet hivmedicinerna. 2008 flyttade jag till Oslo och Helseutvalget for bedre homohelse.

Brinner för öppenhet och att sy och designa mina egna kläder.

Utbildad inom NLP, ACMC Meta-Coach och Executive coach. Kurs, seminar, föreläsningar och workshop ligger varmt om hjärtat, liksom förändringsarbete och coaching av enskilda, företag och organisationer.
Categories
Latest entry
Calendar
«
Mon Tues Wed Thurs Fri Sat Sun
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31
Widgets
Bookmark and Share
Statistics
Blog id: 1045

All entries from 8 October


Vem fan är jag? (10)

Rebus  (updated by Rebus)

Våren 1994 tog jag mina första staplande steg till öppenheten. Det var Aftonbladet som ville skriva om en hivpositiv mans tankar kring den då aktuella filmen Philadelphia.

 

Jag tvekade. Journalisten kontrade med att bilden som skulle tas kunde vara med ryggen mot kameran. Jag ilsknade till. För mig handlade det om att inte skämmas för den jag var och inte smusslas bort med fingerade namn eller ryggfotografier.

I november samma år medverkade jag i TV4 och Maj Fant. Förbjuden kärlek var temat. Inte i min vildaste fantasi trodde jag att TV skulle ha en sådan genomslagskraft. Hjälp! En spännande tid följde med brev, telefonsamtal och killar som kom fram till mig på barer och diskotek för att prata eller bara dunka mig i ryggen. ”Fan va´tufft gjort. Stå på dig!”

Alltsedan jag fick mitt hivpositiva besked har tanken funnits där. Att göra något. I början var det mest en bearbetning av min egen situation. Alltmer har min öppenhet visat sig bli ett synliggörande av oss hivpositiva som de vanliga människor vi faktiskt är. Av kött och blod. Om än infekterat.

Jag har genom åren förstått att mina nedskrivna tankar som lite trubbigt började i Posithiva gruppens medlemstidning T-Cellen, blivit något en del hivpositiva killar i samma situation som jag kan identifiera sig med.  En hel del  hivnegativa killar hör också av sig och tackar för att de fått en liten inblick i hur det kan vara att leva med hiv. Först nu har man riktigt förstått vad som döljer sig bakom det vidriga virus som beskrivs i medicinska termer och statistiska staplar.

Det jag ger uttryck för är i första hand mina egna upplevelser. En del känner igen sig, andra inte. Det svenska vemodet präglar till stor del mina ord. För mig har det blivit en överlevnadsstrategi. Som mycket annat i mitt liv är det allt eller inget. Att våga sig in i svårmodet. Älta och vältra mig i tårar och tandgnissel. Och sedan komma ut på andra sidan. Om än fortfarande med hiv i kroppen men med ett helare iNre.

Förändringar tar tid. För mig har det tagit sju år att komma dit jag står idag.  Och min plattform är varken sämre eller bättre än någon annans. Fortfarande vandrar jag vägen fram och stöter ibland på patrull.

 

Åren, erfarenheterna och djupdykningarna i min egen byk har gjort mig helare, friskare och framförallt gett mig styrkan att gå vidare. Från Maj Fant till tal på World Aids Day och RFSL´s frigörelsevecka samt ytterligare Tv program som slutligen lett till anställning på Hivkansliet, har jag blivit något av en hivapa, hivdiva eller aidsstjärna. Jargongen kan ibland vara rå men är i grunden hjärtlig.

En titt i backspegeln ger vid handen att jag idag inte riktigt vet vem jag egentligen är. Frisören Walter, den hivpositive Walter eller den vanlige bögen som står i baren på Gossip läppjande en öl? Öppenheten har också lett till att jag känner mig påpassad och iakttagen. Egna nojor eller sanning? En blandning förmodligen. Öppenheten gör mig sårbar men modet att våga stå upp för den jag är och vad jag har gör mig starkare.

Svårast är ändå inte att vara öppen med en sjukdom som den jag bär. Svårare ändå är det att leva under hotet av den rådande smittskyddsslagstiftningen. Risken för tvångsisolering, det ensidiga ansvaret och rättsotryggheten slingrar sig som en reptil längs ryggraden.

I`m here, I´m positive, get used to it.

 

Vem är du? Vem är jag? krönika publicerad i RFSLs medlemstidning Kom Ut! Nr 7 1996

Tags: Krönikor RFSL 1995-2000

Comments (1)  
 Report