102.310 members 4.089 online
Log in Become a member
Qruiser
London 10/20
Heaven
Gaymap
Manchester 10/20
Cruz 101
Gaymap
London 10/20
Trash Palace
Gaymap
Manchester 10/20
Tribeca
Gaymap

blog.qruiser.com
I blog on Scandinavia's largest gay and queer-community site, Qruiser. Be a member too!
En hivdivas bekännelser
1994 berättade jag i media om hur det kan vara att leva med hiv. Ett år senare headhuntad av RFSL och 1996 kom miraklet hivmedicinerna. 2008 flyttade jag till Oslo och Helseutvalget for bedre homohelse.

Brinner för öppenhet och att sy och designa mina egna kläder.

Utbildad inom NLP, ACMC Meta-Coach och Executive coach. Kurs, seminar, föreläsningar och workshop ligger varmt om hjärtat, liksom förändringsarbete och coaching av enskilda, företag och organisationer.
Categories
Latest entry
Calendar
« »
Mon Tues Wed Thurs Fri Sat Sun
1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
Widgets
Bookmark and Share
Statistics
Blog id: 1045

All entries from September


Jag mår sämre fast jag mår bättre

Rebus  (updated by Rebus)

Det är inte bara illamående och huvudvärk i den nya cocktailbehandlingens spår. Här finns också tröttheten och orkeslösheten. Svårt att förklara. Svårt att förstå? För det syns ju ingenting.

Nyss hemkommen från Sitges, är jag brun, fräsch och ytligt sett redo att ta mig an Stockholm och dess inneboende frestelser. Bakom den med fuktighetskrämer bevarade solbrännan döljer sig en annan verklighet, långt bort från badstränder och nattklubbars glamorösa värld.

Trots siffror och diagram som visar minskad virusmängd i blodet och stigande CD4 tal, mår jag sämre fast jag mår bättre. I sammanhanget små biverkningar men som försurar min vardag. Huvudvärk, illamående, begynnande magkatarr och trötthet.

Nytt liv nya tankar

Alltmedan budskapet sprids över världen att nu äntligen har vi något som kan vara ett effektivt medel i kampen mot hivvirusets framfart, tilltar en växande oro. Nya, (eller är det gammalt groll från min ryggsäck?) tankar väcks till liv och jag blir åter varse  den lilla människa jag egentligen är.

Ibland blir jag förbannad på människor som tar ut min död i förskott, som tar för givet att det är i aids jag ska dö. Lika förvånad upptäcker jag att det är så jag tänker själv. Den mentala kullerbytta det innebär från potentiellt död i aids till ett liv som eventuell kroniker, tvingar mig än en gång in i nya tankebanor. Nu behöver jag inte längre förlika mig med tanken att tyna bort i aids. Nu ska jag lära mig bli en ”vanlig” människa och istället, om gud vill och naturen har sin gilla gång, dö av ålderskrämpor!

 

Det var jag som skulle dött först

En annan tanke går till min mormor. När hon fick reda på att jag var hivpositiv blev hon som så många andra ledsen. Tanken att hennes favoritbarnbarn skulle dö före henne som var både gammal och hade cancer var i det närmaste otänkbar. Hon om någon borde väl dö. Jag var också inställd på att dö före henne. 79 år gammal och svårt märkt av sjukdom och ålderskrämpor dog  mormor Aina den 11 augusti. Klockan var fem över tio på kvällen. Och hon dog före mig!

Om inte om fanns

Jag blir arg när inser hur livsgnistan försvann med mitt hivbesked och hur mitt framgångsrika frisörliv plötsligt slogs i spillror. Det var ju det jag ville bli. En bra kreativ frisör! Så mycket  tid har gått förlorad. Drömmar har krossats. Så mycket som ska byggas upp. Igen! Om det visar sig att behandlingarnas effekter håller i sig förstås.Om det visar sig... detta jävla om. Om inte om fanns!

Trots bromsmedicinernas framfart i min och andras kroppar, är och förblir jag en hivsmittad andra klassens bög och medborgare. Jag skönjer det självförakt jag genom åren stångats mot och inser att jag fortfarande känner mig mindervärdig på grund av min smitta. I en gayvärld som ibland är hård och cynisk förblir jag sekunda och en man ska passa sig för. Det är det här som skrämmer mig. I spåren av små förhoppningar väcks tankar till liv som säger kanske kanske men ändå inte. Jag mår sämre fast jag mår bättre.

En ny dörr står på glänt

Nu står jag här med sju års kamp mot ett dödligt virus och allt vad det innebär. En ny dörr står på glänt. Och nu är det viktigare än någonsin att plocka fram mina nyvunna erfarenheter och lita på den styrka och kraft som faktiskt föds ur förlusten av ett förlorat liv. Jag har ju fått ett annat liv att leva, vilket nödvändigtvis inte måste vara sämre än innan hivviruset fick fotfäste i min kropp.

Ibland tvärtom. Och den vetskapen är väsentlig att plocka fram när svårmodet rullar in.

 

"Börja om från början, börja om på nytt" publicerad i RFSLs medlemstidning Kom Ut! Nr 5 1996

Tags: Krönikor RFSL 1995-2000

Comments (0)  
 Report  

Vidriga hiv+ knull as?

Rebus  (updated by Rebus)
För mig är det viktigt med en sexualitet som är befriad från skam och skuld. Jag har heller inte mycket till övers för att skrämma skiten ur folk när det gäller överföring av hiv. Och ändå mindre plats ger jag upphovsmännen eller kvinnorna till den här bilden.
Visste jag inte bättre, hade låg självkänsla och var en skamfylld hivpositiv bög, skulle det ligga nära till hands att ta mig en rejäl fylla innan sex eller ändå hellre två linor metamfetamin och knulla mig och mina sexpartners medvetslösa. Vilka anddra möjligheter har en internaliserad hivbög ?
Vad gör det med en människa att blir utpekat som ett gift? Hallå! Det finns effektiva Hivimediciner som när de håller virusmängden på omätbara nivårer, minskar chanserna för överföring av hiv till väldigt låga nivåer under förutsättningen att jag eller mina partners inte har en obehandlad könssjukdom.
En hivpositiv penis är inget gift det är en stående kötträtt som bäst omslutes av en kondom...
Comments (1)  
 Report  

Cocktail(6)

Rebus  (updated by Rebus)
Jaha! Nu står jag där igen. Mellan illamående, hopp och förtvivlan. Alltmedan läkare och forskare slår sig för brösten och i studie efter studie påvisar de nya proteashämmarnas förträfflighet.

Efter rapporten i Svenska Dagbladet för ett tag sedan, i vilken man sade att blödarsjuka drabbats av hud och ledblödningar till följd av de nya behandlingarna, blir de tidigare hurraropen förvandlade till sura uppstötningar. För det är precis vad Crixivan, en av de nya proteashämmarna, är för mig; illamående och sura uppstötningar.

Från Aidskonferensen i Vancouver sjunger man kombinationsbehandlingarnas lov. Vem försöker man övertyga? Hur mycket vet man egentligen om de nya behandlingspreparaten? Finns det biverkningar man känner till men inte talar om? Får vi som är hivpositiva agera försökskaniner i större utsträckning än vi egentligen vet om? Många frågor, få svar men desto fler hurrarop.

Saquinavir (Invirase), Ritonavir  (Norvir) och Indinavir (Crixivan). Tre såkallade proteashämmare.Någon utropar muntert att nu kan hivpositiva leva med hiv som en kronisk sjukdom. Hej å hå! Jag behöver inte längre dö i sviterna av aids.

Är det enkelt?

Har ingen tänkt på att jag fortfarande kommer att bära på ett smittsamt virus?

Har ingen tänkt på att jag trots min ”kroniska” sjukdom fortfarande betraktas som en andra klassens bög och ställs inför orimliga krav genom rådande lagstiftning?

Har ingen tänkt på att behandlingarna fortfarande befinner sig på försöksstadiet?

Har ingen tänkt på att jag måste peta i mig  minst 12 olika tabletter, 2 gånger per dag i resten av mitt liv?

På aidskonferensen i Vancouver diskuterades det orättfärdiga i att ta fram behandlingar som förmodligen inte kan erbjudas till utvecklingsländerna pga. av det höga priset. Har någon tänkt på att man i den svenska nedrustningen skulle kunna dra in på de fria medicinerna?

Kronsikt sa Bill.

Ironiskt var ordet sa Bull.

Tänk efter innan ni talar om för mig hur bra jag får det som kroniker!

Jag är rädd att de kombinerade behandlingsformerna som förespråkas blåses upp till oanade proportioner. Några som var med när AZT kom har berättat om den då ”undergörande” behandlingen och de stora besvikelserna som följde i dess spår.

När hoppet grusas och vi åter slängs i rännstenen kan det vara tungt att komma tillbaka. Det var länge sedan jag kände en förhoppning till behandlingar som jag nu gjort för proteashämmarna. Men bak i det undermedvetna dansar misstron sin ringdans.

En misstro grundad i det ständiga illamående som följt i kombinationsbehandlingens spår. En misstänksamhet när läkare tycks stå i kö för att lovprisa den nya undergörande kombinationsbehandlingen.

Studier man presenterar visar mycket goda resultat. Men, dessa är gjorda under en kort tid. Och sen?

Vad händer nu när vi inte får dö i sviterna av aids?

Från att i stort sett betraktats som nästan död i aids till att bli kroniskt hivpositiv är steget kanske längre än man tror vid första anblicken. 2 Azt + 2 st. 3TC + 6 Crixivan + 2 Geavir + 2 Bactrim måndag, onsdag, fredag + 5 olika sorters vitaminer och mineraltabletter. Den blandningen kallas populärt för en cocktail och intages två gånger per dag.

 

"Lite socker i botten så går medicinen ner" publicerad i RFSLs medlemstidning KomUt nr 4 1996

 

 

Tags: Krönikor RFSL 1995-2000

Comments (0)  
 Report  

En del av svensk undervisning

Rebus
Ibland är livet härligt. Särskilt gött var detnär jag blev tillfrågad om jag ville skriva om HIV i RFSU´s kunskapsmaterial för gymnasielärare i naturkunskap. Ändå skönare kändes det när jag läste den färdiga produktionen. Inte lika härligt var det att upptäcka att jag skrivit "de hivpositiva" i inledningen. Prata om att dissociera sig. :)
Den onaturliga naturen Kapitel 7 sid 58. 

Så här skriver RFSU om materialet:
RFSU ger nu ut pfd-materialet ”Den onaturliga naturen. Ett kunskapsmaterial om sexualitet och kön för gymnasielärare i naturkunskap och biologi”. Det innehåller ett 20-tal artiklar av olika forskare, lärare och skribenter om kön och sexualitet, hiv och naturvetenskapens didaktik.
Bakgrunden till att RFSU gjort materialet, med stöd av Skolverket, är de nya skrivningarna i ämnesplanen för naturkunskap (och biologi). När de kom mötte både Skolverket och RFSU en osäkerhet bland lärare om vad de skulle ta upp, och de menade att de behövde mer kunskap för att kunna fullgöra sitt läraruppdrag. Det här materialet kan alltså ses som ett svar på det, och täcker några områden inom detta breda, spännande fält.

Tags: Reflektioner

Comments (0)  
 Report  

Gött å leva (5)

Rebus  (updated by Rebus)

 

Kerstin Hellbom intervjuade mig i Dagens Nyheter den 22 mars 1996 och skrev bland annat:

”Sedan fyra år tillbaka lever han utan fast förhållande, men söker någon och har som hivpositiv haft flera förbindelser, självklart med kondom, alltså så kallad säkrare sex, men däremot har det hänt att han inte informerat sin partner om att han är hivpositiv.”

 

Enligt gällande smittskyddslagstiftning måste jag alltid informera min partner om att jag är hivpositiv även om vi har säkrare sex.

Det kan vara svårt att finna balans mellan kärlek, ömhetsbehov, kåthet, ansvar och lagstiftning.

Under min tid som hivpositiv har jag haft ett längre förhållande med en hivnegativ kille. I dagsläget är jag singel och har haft korta och tillfälliga affärer med killar; både positiva, negativa och sådana som inte har testat sig.

Smittskyddslagen säger vidare att om jag inte följer min läkares föreskrifter ska denne rapportera detta till smittskyddsläkaren som i sin tur genom samtal ska försöka förmå mig ändra beteende.

Lyckas han inte tala mig tillrätta eller tror att jag kanske kommer att bryta mot föreskrifterna någon gång i framtiden kan smittskyddsläkaren hos länsrätten begära mig tvångsisolerad på tre till sex månader.

Med anledning av att smittskyddsläkare Per Arne Parment gick igenom och läste min patientjournal på Venhälsan tidigare i år, fann han det nödvändigt att kalla in mig till ett så kallat samtal. Mer om detta kan man läsa i Kom Ut! Nr 2 1996.

Kort därefter får jag ett brev där smittskyddsläkaren vill att jag ringer upp honom. Anledningen var intervjun i Dagens Nyheter, som jag citerat ovan. Smittskyddsläkaren undrade om mitt uttalande gjordes före eller efter vårt samtal. Jag svarade att intervjun var gjord efteråt. Han sa sig ha förstått att det nog var så och kände sig därmed inte föranledd att vidta några åtgärder.

Den 7 maj kontaktade jag Parment i ett annat ärende. Han tog då upp den debatt som uppstod under en konferens arrangerad av PH Center på temat hiv och aids - etik och moral. Där diskuterades naturligtvis smittskyddslagstiftningen och vid ett tillfälle påpekade jag att jag inte var säker på att jag alltid tänkte berätta för mina partners att jag är hivpositiv.

Med det uttalandet memorerat undrade Per Arne Parment om det var min avsikt att fortsätta med det eller om det var ett uttalande i stridens hette. Jag svarade att jag blev väldigt upprörd under debatten och ville provocera lite grann. Han sa sig ha förstått att det nog var så, och kände sig därmed inte föranledd att vidta några åtgärder.

Det ska va´gött å leva annars kan det kvetta (5) Krönika i RFSLs medlemstidning Komut nr 3 1996.

Tags: Krönikor RFSL 1995-2000

Comments (0)  
Digg entry (0 memb.)  
 Report  

0 tillit (4)

Rebus  (updated by Rebus)

Smittskyddet har med Per Arne Parment i spetsen och lagstiftningen i ryggen läst hivpositivas patientjournaler på Venhälsan. Södersjukhuset i Stockhom.

För några veckor sedan erhöll jag ett rekommenderat brev från smittskyddsenheten. I detta brev kallades jag till ”samtal”. ”Samtalet” var ett förhör där smittskyddsläkaren och hans kollega, en kvinnlig socionom, delgav mig anledningen till att man tagit del av min patientjournal. Orsaken var den så kallade gonorréhärvan - den ökade spridningen av gonorré bland homosexuella män på Venhälsan.

Inkallningen till smittskyddsläkaren

Det framgick inte i brevet men genom en bekant fick jag veta att jag hade möjlighet att ha med en stödperson under samtalet. Jag bad min kurator följa med. Det var inte svårt att tolka Per Arne Parments missnöje med detta. Han hoppades att kuratorns närvaro inte skulle hindra oss från att prata fritt med varandra.

Ett rekommenderat brev, ett försök till övertag två mot en samt en förmaningsmonolog i värsta pappastil. Det är snudd på komedi men i grunden mycket obehagligt. Jag berättade om en sexkontakt jag uppgett i smittspårningen som gjordes på Venhälsan ett år tidigare. Personen var hivnegativ. Han visste om att jag var hivpositiv. Vi hade varit på fest och druckit en del. Salongsberusade var ordet. Jag sög honom. Något mer hände inte. På min redogörelse svarar Parment att antabus kanske vore något för att ändra mitt farliga beteende. Dessutom sa han ordagrant, jag glömmer det aldrig;

”Jag skulle hellre se dig två år i fängelse än att någon smittas.”

Jag har aldrig känt mig så förnedrad. På knappt en minut var jag inte bara alkoholiserad utan också den som avsiktligen sprider hiv.

Om Per Arne Parments avsikt är att inge förtroende och tillit till sina klienter så har han misslyckats totalt. I sitt förmaningstal till mig sjunger han lagens lov och har inte minsta insikt i hur verkligheten ser ut och hur föreskrifterna slår både mot hivpositiva och hivnegativa. Hans enda uppgift är att se till att hivsmitta inte överförs. Redskapet är smittskyddslagen. Punkt.

Venhälsan svek sina patienter

Per Arne Parments agerande är förväntat. Venhälsans agerande däremot ifrågasätter jag starkt. Trots att smittskyddet vid ett flertal tillfällen kontaktat Venhälsan och läst hivpositiva personers patientjournaler har man helt enkelt struntat i att meddela detta till sina patienter. Det är upprörande.

Sven Grützmeier boven i dramat ?

Hela härvan bottnar i Sven Grutzmeiers, läkare på Venhälsan, uttalanden i Lafa´s tidning Insikt 5/95. Det är uppenbarligen också han som haft kontakterna med smittskyddet i just detta ärende.

Journaler läses utan att vi får veta

Vid ett samtal med Grutzmeier medger han att berörda patienter inte kontaktats men att deras behandlande läkare meddelats att smittskyddet varit framme med sin lupp. Dessutom hävdar han att det finns dokumenterat i patientjournalerna att smittskyddet tagit del av dem. Detta stämmer inte. Min behandlande läkare upptäckte journalerna av en tillfällighet. Efter att själv ha tagit del av min patientjournal kan jag konstatera att ingen dokumentation finns.

Nya rutiner

Jag kräver att det alltid ska dokumenteras i våra patientjournaler när någon läser eller kopierar dem, oavsett vem det är. Förtroendet för smittskyddsenheten är som bortblåst. Förtroendet för Venhälsan i allmänhet och för vissa läkare i synnerhet är rejält naggat i kanten. Vem ska vi vända oss till när vi inte kan lita på vare sig läkare eller smittskydd?

Förtroendet är som bortblåst Krönika RFSLs medlemstidning Kom Ut! Nr 2 1996

 

Tags: Krönikor RFSL 1995-2000

Comments (0)  
 Report  

Hetsjakten fortsätter

Rebus  (updated by Rebus)
Hetsjakten fortsätter. Efter att ha blivit upptäckt i "gonorréhärvan" där några personer upptäktes med gonorré på Venhälsan 1995 har Smittskyddsläkare Parment gått med blåslampa efter mig.
Det var en orolig tid kommer jag ihåg. Jag var rädd och fick ända in på skinnet uppleva en notorisk smittskyddsläkare göra sitt jobb på ett oempatiskt och hotfullt sätt. Den orättfärdiga behandlingen fick mig att se rött, och om CD4 talen och immunförsvaret var lågt fick det en rejäl skjuts i rätt riktning.
Smittskyddslagen med smittskyddsläkarens nästan oinskränkta makt var för mycket och gav bara mer eld under aktivistfötterna. TV debatter, stunts på seminarer där vi la ut lappar med texten "Hiv is a disease not a crime".  Till och med -act Up i Paris upmärksammade Sverige och Smittskyddslagen genom en vykortskampanj "Shame on Sweden".
Föga anade jag att jag 7 år senare skulle kliva in på smittskyddet och erbjuda enheten ett samarbete med en broschyr "Berätta eller inte berätta". Parment var sedan länge borta och klokare och insiktsfuare personer var insatta på smittskyddets poster.
Imorgon kan du läsa krönikan "Det ska va gött å leva..." här på bloggen

Tags: Krönikor RFSL 1995-2000

Comments (0)  
 Report  

Galna smittskyddsläkare

Rebus

En del av smittskyddet i Stockhlom i mitten av 90-talet bestod av ett par mer eller mindre socialt inkompetenta personer vars beteende försvårade livet för personer med hiv och underblåste våra rädslor om hur, när och på vilket sätt  förhållningsregler och smittskydd kunde användas och påverka oss i negativ riktning.

Det tillsattes en parlamentarisk utredning som konstaterade att informationsplikten var bra. Det positiva som kom ut av den utredningen var bland annat förändringen där behandlande läkare fick större möjlighet att själva ta hand om sina klienter så långt som möjligt och att personer som blev dömda inte enbart förvarades utan en behandlingsplan för vård blev obligatorisk. Dessutom tidsbestämdes förvaringen med ett x antal månader för att sedan utredas innan en persn eventuellt blev förvarad igen.

Inget har hänt

I princip står vi 2012 och stampar på samma ställe som 1996. Hiv organisationer och andra mänskliga rättighetsorganisationer kör de vanliga slitna argumenten, med liten bärkraft.  sitter i möten, skriver dokument och verkar inte nå ut till oss på verkstadsgolvet med vad det är de gör i arbetet där hiv ingår i smittskyddslag, förhållningsregler  och de rättsliga prövningarna som utgår ifrån brottsbalken.

I morgon kan du läsa krönikan ”Förtroendet är som bortblåst”, som är en av de omkring 40 krönikor jag skrev i RFSKLs medlemstidning KomUT i mitten av 90-talet och som publiceras uner hösten på bloggen.

Comments (0)  
 Report  

Sorg Rättigheter & Ansvar (4)

Rebus  (updated by Rebus)

Jag trodde gråten tagit slut. Att det bara var salt kvar i mina sår. Jag trodde sorgen var över. Jag trodde fel.

Biverkningarna, illamåendet och den envetna huvudvärken efter medicinerna har släppt. Ännu syns ingenting. Jag känner inget. Bara rädsla och osäkerhet. Ändå finns det där - det jävla viruset. Och tabletterna. Och sorgen.

Fortfarande drygt sex år efter katastrofen sörjer jag. Vad finns det att sörja?Sorgen över mitt förlorade liv.

Sorgen att inte vara som de andra - de hivnegativa.

Sorgen att jag, vart jag går när jag berättar om mig själv skapar just sorg, ångest och oro. Till vilken nytta?

Det är en sorg att bli bortvald för att jag bär på hiv och inte för den jag är.Vem orkar eller vill dela ett liv med mig?  Vem vill förlora den han älskar mest av allt?

Smittskyddslagen

Sorgen är rädslan att inte räcka till. Inte nog med att jag själv måste lära mig hantera min hivpositivitet. Enligt gällande smittskyddslagstiftning måste jag ta ansvar över den som anser sig var hivnegativ. Jag har ålagts ett ansvar som jag inte vet om jag kan bära ensam.

Smittskyddslagen med dess inslag av tvång, kontroll och rättsosäkerhet samt en ensidig ansvarsbörda på mig som är hivpositiv leder den som anser sig vara hivnegativ i en falsk trygghet. Vem tror ni jag är? Nån jävla James Bond!

Varför har inte den som är hivnegativ eller inte vet något som helst ansvar? Hur kan man vara så enfaldig och tro att en hivpositiv person alltid i alla lägen berättar om den kanske största av katastrofer i sitt liv? För vem som helst!

Öppenhet

Inte heller som öppet hivpositiv är det alltid självklart att jag berättar när drömprinsen viskar i mitt öra mest vad han helst av allt vill göra.

Jag vill dela med mig av kärlek sex och lust

Såren finns där. Sorgen, rädslan och ångesten. Och det är inte det jag i första hand vill dela med mig av. Inte heller hiv. Däremot kärlek, lust, åtrå och den jag egentligen är. Det är inte rättvist att ni får men inte jag. Det är tillåtet att jag som hivpositiv pratar om kärlek och sex. Men att gå ett steg längre och göra det…

Självklart är det min fullständiga rättighet att vilja ha sex i den omfattning jag önskar. Lika självklart borde det vara att alla oavsett hivstatus tar till sig säkrare sex budskapet. Sen är det upp till dig och mig - tillsammans - vad vi gör, hur vi gör och om vi gör det.

Walter Heidkampf

Krönika RFSLs medlemstidning Kom Ut! Nr 6 1995

Tags: Krönikor RFSL 1995-2000

Comments (0)  
Digg entry (0 memb.)  
 Report  

Äntligen hivfri

Rebus  (updated by Rebus)

Det här var året då hela hivepidemin vände på klacken och spottade aidsdöden i ansiktet. Nu skulle det bli bra. Det blev bättre med tiden, men inte för alla...inte för Björn, Anders, Rickard, Stig och många andra.

Jag startade min kombinationsbehandling och mådde illa, hade feber och dålig mage. Samtidigt var det för tiigt att ropa hej jag överlever det här. Tabletternas biverkningar försvann såsmåningom men det gjorde inte avståndstagande och aidsstämpeln från en del bögbröder. Och självstigmat var påtagligt.

Om det här kan du läsa i RFSL krönikan från 1996  imorgon här på min blogg.

Tags: Krönikor RFSL 1995-2000

Comments (0)  
 Report