När jag antog utmaningen och synade mina kort, lade jag också grunden till ett lugnare och normalare och mer balanserat liv. Jag fick Motivation och en mening , Inflytande och Ledarskap och jag skaffade mig den Kunskap och kontroll jag behövde för att må bra. Det är det som jag kallar för att ha M.I.L.K. i sitt liv.

Ta det lugnt

När jag ser tillbaka på mitt eget liv med komma ut processen som bög, hantera en vid den tiden dödlig sjukdom som hiv och senare ta mig an utmaningen med ett drogfritt liv, handlade det om en sak – gilla läget - eller med andra ord, hantera mitt sätt att förhålla mig till sjukdomen. När jag till fullo kunde försonas – gilla läget – blev det lättare att ge hiv den plats jag själv ville att sjukdomen skulle ha i min vardag. Något av det viktigaste jag lärt mig och tagit med mig i mitt fortsatta liv är att ta det lugnt och inte göra några förhastade val.

Gilla läget - försonas - lägga korten på bordet

För att gilla läget och mig själv med mina fel och brister, behövde jag förlåta mig för det som hänt, vad jag gjort och så gott det givk, återställa det jag eventuellt hade ställt till med. Det tog tid och min erfarenhet är att det behövde få ta den tid det tar.

Hur förlåter man sig själv då? eller på ren svenska; hur går man vidare? Långt ifrån alla upplever att vi behöver förlåta oss själva. Vi är då fullt medvetna om vad vi gjort och utsatt oss för. ”Shit happens” är en vanlig sammanfattning för hur tankegången kan gå.

Men om man klandrar sig själv för att man fått hiv och undrar hur kunde jag vara så dum? Hur gör man då? Det bästa tänker jag är att helt enkelt sluta upp med att slå på sig själv. Det gör saken bara värre och leder istället till att vi hamnar i självmedlidande och tycker mer synd om oss själva än nödvändigt.

Prata prata prata

Min rekommendation till dig som lever med hiv och funderar på hur man går vidare är att så snabbt som möjligt prata med andra som har erfarenhet av att leva med hiv. Det har hjälpt många att få ordning på sina tankar och funderingar. Det gäller oavsett vad det handlar om. Att prata med personer i samma båt är ett bra sätt att ta tag i sin situation.

Det kan också vara bra att samtidigt ta ett eller flera prat med en psykolog, psykoretapeut.

Posithiva Gruppen

Buddy - någon att prata med på nätet (klicka på pratbubblan)

Hiv är ett virus inte ett brott.

Jag läste en broschyr för många år sedan om förakt och utanförskap (stigma och diskriminering). Efter att jag läst nedanstående rader var det som om allt föll på plats. Då fick jag kontakt med mina innersta känslor och kunde så småningom säga att jag försonats med mig själv. Ungefär så här stod det i broschyren:

"Hiv är bara ett virus. Det är inte en moralisk dom eller ett straff från gud för den jag är eller vad jag har gjort. Det är helt enkelt ett virus skapat av naturen och som överförs på ett för viruset typiskt sätt."

Att få ett hivbesked  kan ändra våra liv på ett eller annat sätt. Det behöver inte betyda stora omvälvningar, men påverkas gör vi. Inte minst gäller det sexlivet. Det kan handla om vår egen inställning eller hur andra förhåller sig till oss som tilltänkta sexpartners.

Några av oss kände oro för att knyta sexuella kontakter igen direkt efter hivbeskedet, en oro som kommit till känna även senare i livet. Visst kan det vara jobbigt när kåthjärnan slår av även om det för det mesta är någt som går över.

Det kan vara tankar av att vi känner oss oönskade, upplever oss som vandrande smittbomber eller oroar oss för att öveföra hiv till våra sexpartners. Sådana här tankar skapar rädsla som bidrar till att vi hellre drar oss tillbaka från en tid till annan, än tar den utamning det innebär att hantera hiv och sex.

En del av oss värdesätter ett stort antal sexparterns, mycket sex och typen av sex vi har. För några hänger sexlivet tätt ihop med identiteten. Ett hivbesked kan därför upplevas som ett hot mot ens sexliv och identitet. Det kan i sin tur påverka självförtroendet, leda till låg självkänsla och depressionsliknande tillstånd.

Ett fungerande sexliv är lika viktigt för vårt välbefinnande som det var innan vi fick hiv och det finns ingen anledning till varför vi ska  neka oss njutning. När oro och rädsla får fotfäste är det lätt att ta till kortsiktiga “hjälpmedel” som alkohol eller andra droger för att boostra självförtroende och förbättra våra prestationer. Ibland kan det funka, men min erfarenhet är att det på sikt är en mindre bra lösning.

Lusten till sex och intensiteten varierar över tid och om kåthjärnan står i viloläge och vi helt enkelt inte känner för att ha sex är det inget fel på oss, det är helt normalt.