Kriminaliseringsfrågan är en av de hivrelaterade frågor som det arbetas med på världsbasis. I Sverige har bland annat RFSL inklusive mig själv , årvis utan framgång skrikit oss hesa över hur förfärlig informationsplikten är och i Norge stångar sig en del blodiga och menar att personer med hiv per definition blir kriminalsierade på grund av rådande paragrafer.

Ett gemensamt argument i både Sverige och Norge mot rådande regler och lagstiftning är att dessa bidrar till att människor undviker att testa sig. Vidare görs det gällande att dessa regler och lagar inleder människor i en falsk trygghet till att tro att alla som känner till sin hiv berättar om den. Underförstått att personer utsätter sig för möjligheten att få hiv på grund av rådande lagstiftning.

Trosbaserad och känslobaserad kunskap styr

Det görs en poäng gång efter gång på att personer som lever med hiv stigmatiseras och trycks ändå längre in i sitt hivskåp på grund av samhällets regler och lagstiftning som kriminaliserar personer som lever med hiv.

Om undvikande av hivtestning, falsk trygghet och stigmatisering hänger ihop med lagstiftning och rådande regler vet vi väldigt lite. Däremot tycker vi och har åsikter som är baserade mer på vad vi önskar, tänker, tror och på toppen av det ett knippe känslor knytna till det att leva med hiv.

Jag tillhör dem som under många år arbetat mot smittskyddslagen och en hel del av de argument när det gäller kriminalisering av hivpositiva var tros- och känslobaserade. Vi vet egentligen inte på vilket sätt denna typ av lagstiftning slår på befolkningen eller utsatta grupper som hivpositiva kvinnor och män. Eller vet vi det? Sänd mig genast dessa forskarrapporter :=)

Klamydia kan leda till sterilitet men förövaren går fri från straff

Några som läst unaids rapport och syn på kriminalisering menar att endast avsiktlig överförd hiv ska kunna straffbeläggas. Då är man på rätt spår. Men varför ska folk överhuvudtaget straffbeläggas för att ha haft oskyddat sex eller överfört hiv? Hiv är visserligen en allvarlig infektion, men det kan en del andra sexuellt överförbara infektioner också. Varför bestraffas inte till exempel de 40 000 i Serige och de 20 000 i Norge  som fått klamydia? Är det inte dags att normalisera hiv och placera infektionen under rubriken STI och SOI? (sexuellt överförbara infektioner)

Staten legitimerar rök och alkoholskador men går fri från straff

Man kan hårdra hela resonemanget och ifrågasätta varför män som gör kvinnor ofrivilligt med barn inte bestraffas med fängelse eller böter? Eller kvinnor som tar abort. Hur kommer det sig att staten fortsätter legalisera tobak och alkohol när det finns dokumenterad forskning som visar att bägge kan leda till allvarliga hälsorisker?

Ohanterbart liv och lagstiftning

Vi som arbetar med personer som har hiv eller är hivpositiva själva vet och ser att enskilda individer kan ha det tufft att hantera rådande förhållningsregler och lagstiftning. Men handlar det om en stigmatiserande och kriminaliserande lagstiftning? Kan det ligga något i individens förmåga att hantera sitt nya liv med hiv? Vad kan samhället göra för att förbättra enskilda individers beteende, attityder, kunskaper och färdigheter när det gäller hiv, hur hiv överförs och hur man kan leva ett drägligt liv med hiv?  Kan det vara där skon klämmer?

 

 

Idag fick jag en flashback - I saw the sign and it opened up my eyes - alltså ett minne från det undermedvetna som triggades och sköts upp till det medvetna av en händelse här och nu.

Förstod först efteråt vad det var sm hände. En intutitiv känsla sa mig att något var fel. Jag upplevde situationen som konstig, och där och då la jag i mina tankar över allt på min partner. Han är ju inte min typ, tänkte jag. Dessutom leker han med elden. Tankarna var överallt utom hos oss. Kändes pinsamt att jag faktiskt inviterat honm och samtidigt blev det viktigt att bryta det som höll på att ske.

Efteråt när han gått hem såg jag ljuset som den nyfrälste skulle sagt. Det var en liknande händelse när jag i nerdrogat tillstånd invovlerat mig i något liknande och det gått överstyr, som triggats och gett mig så dåliga vibbar. I tilägg till det var det något osexigt över att han ville bli tagen utan kondom och samtidigt undvika att komma i honom.

Som sagt jag bröt i rätt stund och han verkade bli lite “pissed off” när han i ett försök att skuldbeläga mig tyckte att jag borde sagt något redan när vi chattade med varandra. Klart han tyckte det med den genomskinliga lögnen jag kom med. Tack för tipset, ska tänka på det nästa gång. ;)

I hallen hittade jag på en nödlösning, orkade inte ta upp knarkarhistorien som drogs igång, (skam?) han såg på mig och verkade inte förstå min nödlögn. Skulle inte jag heller gjort, rätt genonskinlig faktiskt. Samtidigt passade jag på att  fråga om jag fick komma med några tips. Han nickade och så berättade jag vad jag vet om att vara passiv och chanser för hivöverföring och undrade om han testat sig någon gång. Jo, det hade han och såg inte nämnvärt påverkad ut. Vad som rörde sig i hans huvud hade jag förstås ingen aning om.

Varför trassla in mig i lögner ? Diamanten som är jag behöver slipas och putsas varje dag det är uppenbart och idag är jag tacksam att jag tog mitt förnuft tillfånga: "I saw the sign and it opened up my eyes."

Vad ska du göra 1 december?

 

Om vi väljer den passiva stilen och ligger på soffan förslår att man mysar till det med en röd filt för att markera 1 december. Eller varför inte äta röda geléhallon eller tända ett rött ljus.

Det går också bra att välja en aktivare roll. Det finns alla förutsättningar för att ställa till ett helvetes bröl för de som vill markera världsaidsagen 1 december. Kanske färga håret rött? Gå i ett par röda byxor, bära ett red ribbon eller delta i någon av de aktiviteter som arrangeras i samband med världaidsdagen.

Bland oss som lever med hiv hör jag allt för ofta att det är omöjligt att vara öppen i dagens samhälle. “Det finns allt för mycket fördomar och okunskap.” Det återspeglar fördomar om hur vi tror oss veta hur andra kommer att reagera om vi berättar om vår hivsatus.

Och visst kan man möta motstånd, det är det som är paradoxen med att öppenhet om hivstatus är bra för vår mentala hälsa.

Samtidigt är det så att om vi önskar att bli betraktade som likvärdiga medborgare behöver vi ta tag i våra egna skamkänslor kring det att leva med hiv och vara mer öppna – att våga berätta för familjen, en vän eller kanske en arbetskamrat. All öppenhet oavsett om det är för faster Hilda eller en första sida I Aftonbladet eller VG har betydelse för att minska på det upplevda föraktet, okunskapen och självföraktet.

Hur kan vi annars reducera förakt och okunskap?

Lika viktigt är det att andra som lever utan viruset visar att det är möjligt att leva öppet med sin status. Det kan man göra genom att bära ett rött band – red ribbon. Varje gång jag ser någon på stan som bär bandet blir jag glad inombord. Det finns fortfarande hopp om en framtid utan förakt och okunskap.

Ett kanske annorlunda sätt att uppmärksamma världaidsdagen 1 december:

Dejta en man eller kvinna som har hiv, bjud på en fika, ät en middag och gå på bio. avsluta kvällen med att ligga med varandra.

Eller som RFSL skrev  i en WAD annons på den "gamla goda" tiden:

Jag kan tänka mig att en hel del av er som kollar min blogg har bestämt sig för vem jag är, vad jag gör, hur jag lever mitt liv, om jag är fjollig eller inte, seriös, dryg, högfärdig, härlig, sexig, barnslig ...

 

Det är märkvärdigt hur lättvindigt vi kan dömma personer utifrån en profilsida eller en blogs texter, bilder och presentationer. Eller den totala anonymiteten där inga texter eller bilder säger något om avsändaren eller kanske säger mer än tusen ord...

Livet är fantastisk. Nja kanske kanske inte. Livet kan stundtals vara en berg og dalbana och ett velande fram och tillbaka.

Jag är Walter, Jag är inte min blog. Det jag skriver här är en del av mig men inte hela mig. Jag har ett liv utanför hivsfären också, även om min strategi är att gripa möjligheten och prata hiv både här och där. Det är det som i längden kommer att bidra till en normalisering av personer med hiv – både hos oss själva och samhället generelt. Det är jag helt övertygad om.

Vid ett tillfälle för inte så länge sedan, sa jag till några personer att mitt liv var hiv. Att jag andades hiv 24 timmar om dygnet - på jobbet, på bloggen, i dater och andra möten med män. Jag har också sagt att jag vigt mitt liv till öppenheten och lagt mig på öppenhetens altare som en bekant så poetiskt uttryckte det. När jag tänker på det blir jag fundersam. Att underkasta sig, dedikera sitt liv för en saks skull ses av några som heroisk av andra som idioti. Jag ser att det kan ha med självkänsla att göra.  Att försöka ”radera” ut sig själv för sakens skull har det något med synen på det egna jaget att göra? Kanske kanske inte...

Jag har passerat livets mitt. Jag är numera en äldre man, men jag känner inte igen mig i andra män i samma ålder. Döden som i mitten av 90-talet blev en befriare har förvandlats till ett hot. Åldrandet som ingen kommer ifrån tar ut sin rätt år för år. Lika förvånad ser jag min spegelbild i tron att jag ska möta den inre bilden jag har av mig själv - en man i 25-30 års åldern.

Jag kan vara en intensiv person, jag går för det jag tror på - på gott och ont. En del av att leva handlar för mig om att bita av topparna och dalgångarna i bergskedjan av känslor. Man kan säga att framgången innfinner sig ibland, men i det stora hela blir det lätt allt eller inget - svart eller vitt. Hur finner man gråzonerna i tillvaron...

Träning, fashion, antikens Rom, personlig utveckling hos mig själv och andra är några av mina intressen. Som 52-åring kan det bli en del krockar när det gäller hur jag ser ut och klär mig, det har jag förstått. Jag gillar uppmärksamhet och är en bekräftelsetorsk. Samtidig är jag intresserad i att hålla mig i form med träning og ett förhållandevist bra kosthåll, även om Nugatti har en tendens att ta över ibland.  Att tycka om det extravaganta, klä sig uppmärksamt och utmärka sig på olika sätt upptar tankarna. Men det ena behöver väl inte utesluta det andra.. Kan det vara både och?

Jag har förstått att det skrämmer en del. Kanske är det murar jag bygger omkring mig för att bli onårbar och inte släppa in någon i mitt liv. För gör jag det ...

I år uppmärksammar vi 30 år med hiv den 1 desember. Jag har levt 22 år med viruset på gott och ont.

Hänsyn till familj och samrabetspartner är den officiella förklaringen. Samtidigt förklarar Jan Thomas att han har vänner som dött i AIDS och länge tvekat med att dementera ryktena, som han menar skulle kunna uppfattas som en kränkning mot personer som lever med hiv/aids.

Till sist blev det för mycket och Jan Thomas såg sig nödgad att ta ett hivtest och lägga ut på sin partners blog. Han har säkert sina skäl att vilja bli sedd som hivnegativ.  Att inte vara bekväm med det man ser i spegeln, banta ner sig och uppfatta sig som snygg, smal och härlig och istället ses som sjuk i aids, ja det är två helt olika kartor att förhålla sig till.

Det jag funderar kring är Jan Thomas, familjens och kollegornas syn och attityd till personer som lever med hiv eller är sjuka i AIDS. Den hypotetiska frågan som aldrig ställs i intervjun är; Om Jan Thomas var hivpositiv skulle han då gått ut med det på samma sätt som han dementerar ryktena om att han har AIDS?

Det är fortfarande något som är galet när individer sprider illasninade rykten om att kända personer har aids. Jag har förståelse för Jan Thomas sätt att hantera situationen på. Tyvärr bidrar den till syvende och sist till att bekräfta de rådande attityderna kring hiv och personer som lever med sjukdomen. Stigmat stärks ytterligare medan Jan Thomas befrias och rentvås och får åter leka i samma sandlåda som de andra kändisarna.

När ska nästa kändis komma ut och berätta om sin hiv? Vi behöver förebilder på alla nivåer för att någon gång normalisera hiv och aids och ändra dödsskallemärkningen till ett kroniskt tillstånd som det går bra att leva med.

Jag pratar om bareback. Och medan en del sitter och tjäbblar om olika definitioner knullar vi friskt, både med och utan kondom. Några kallar sig barebackers och somliga går steget vidare och känner sig som härliga sexpigs. Kärt barn har många namn och gemensamt är att det handlar om att knulla utan gummi.

På RFSU´s hemsida har man en schysst definition på bra sex. De säger ungefär så här: Bra sex är när det känns bra före, under och efter det att man har haft sex. Så då kan man fundera på om två eller fler personer som är involverade i knullsex utan kondom och mår bra före,under och efter - vad är problemet?

Så länge man är hivnegativ så är det inte något större problem om man kallt räknar med att man kan få både hiv och en släng av syfilis. Är man däremot en person som har hiv, så har man lagstiftning och förhållningsregler att följa. Detta gäller både i Norge och Sverige.

Att rekommendera en genuin barebacker hivtest är enligt min mening dömt att misslyckas. Då drar han på sig fler skyldigheter enligt smittskyddslagen än könssjukdomar, tänker jag - restriktioner som kan upplevas som ett hinder när det kommer till sex.

Bättre kan vara att upmuntra till regelbundna tester för andra sexuellt överförbara sjukdomar som syfilis, gonorré, klamydis,LGV, Heptatit A,B,C, HPV-virus.

Känns det konstigt i rumpan, halsen eller urinröret? Gå till läkaren! Regelbundna kontroller är nyckelord för en härlig barebacker om ni frågar mig. 

Och har man dessutom ett testställe som inte är knutet till sjukhusen eller de officiella mottagningarna sänker man troligen tröskeln för att testa sig.

Virusmängden påverkar smittsamheten och är man en hivpositiv barebacker kan det vara smart att starta behandling så snabbt som möjligt. Då minskar chanserna radikalt för överföring av hiv.

En behandling som tror kan reducera möjlgheten för att få hiv. Det handlar om att ta hivmediciner innan man har sex. Studier pågår och det ska bli spännande att se vad dessa visar.

Att vara den som sätter på - är aktiv - minskar chansen för överföring av hiv om man tror sig vara hivnegativ. Drar man ut innan det går kan man dessutom smeta runt med sperma på sin partners kropp.

Har man hiv kan man istället vara den som tar emot - blir påsatt - om man vill försöka minska chanserna för att ens partners ska få hiv.

Är det någon som helst idé att uppmuntra barebackers att spruta på varandra istället för i varandra? En sann barebacker kan många gånger också vara ett sexpig. Och är man det, ja då älskar man säkert att kleta runt med spott, saliv och sperma. En del tänder också på att ge eller få sperma i röven - ju fler som sprutar en full desto bättre.

Att få en näve i röven kan upplevas som en högvinst på lotto medan andra ser det som en riktig nitlott. Smart är att knulla före man trycker upp en näve eller fet dildo i röven på den man ska knulla. Dtta på grund av bristningar och eventuella blödningar som kan uppstå när man för upp stora saker i trånga hål. 


Gangbang och gruppknulla

De flesta barebackers jag känner älskar gruppsex och kanske pratar jag för döva öron när jag säger att chanserna är större för att få eller överföra till exempel syfiiis och hiv när man har många sexpartners vid ett och samma tillfälle. Man kan säga att det blir lite av en venerisk trädgård. 

Glidmedel
En oslagbar kombination med lite spott i näven! Den enda funktionen glidmedel har är som namnet säger - att få bra glid och göra det skönt både för den som knullar och för den som blir knullad. Fistare brukar gärna Crisco som är ett matlagningsfett.

Poppers

Att för en barebacker berätta att poppers ökar blodgenomströmningen i kroppen och gör en mer avslappnad är ungefär som att svära i kyrkan. Men så är det. 

Alkohol och droger som till exempel Ketamin och amfetamnin tar man för att slappna av, få bättre självförtroende och våga mer. Det vet en barebacker. Att man lätt kan bli beroende kanske man inte känner till. Åtminstone verkar man ganska säker på att det sker andra och inte en själv. 

Sug och svälj trevlig helg kanske kan vara ett motto för glad sexgrisar och barebackers.
.

Det råder enighet om att en fungerande behandling med dagens mediciner minskar smittsamheten avsevärt. Möjligheten för överföring av hiv där den hivpositive personen har en väl fungerande behandling med omätbara virusmängder över tid, följer sin medicinering till 95% och inte har några obehandlade könssjukdomar och lever i en monogam relation, är mycket liten, MEN...

Oenigheten består i att experter å ena sidan menar att vi inte längre är smittsamma under ovanstående förutsättninger medan å andra sidan experter hävdar att underlaget för ett sådant ställningstagande är för litet för att dra så kontroverisella slutsatser.

Behandlande läkare är också människor och det blir väldigt tydligt när jag hör från andra män och kvinnor hur olika information vi får beroende på med vilken läkare vi pratar. Man kan förenklat säga att de ställer sig bakom experterna - å ena sidan å andra sidan med andra ord. Med andra ord så är jag inte smittsam enligt Dr. A medan Dr. B säger att vi får avvakta och se även om virsmängden är omätbar.

Mig veterligen har ännu ingen prövning gjorts på att få sina förhållningsregler ändrade med hänvisning till debatten om virusmängder och smitsamhet. Vem blir först?

Däremot känner jag till ett par där kvinnan fick dispans och ha sex utan kondom vid ägglossning för att bli gravid. Snyggt och prydligt står premisserna inskrivna i patientjournalen. Idag är paret lyckliga med ett barn och fortfarande har bara kvinnan bärare av hivinfektionen. Om de använder kondom? Det förtäljer inte historien...

Den svenska smittskyddslagen med dess förhållningsregler och socialstyrelsens rekommendationer om hur de ska tolkas är glasklara. Alltid kondom vid anala-, vaginal samlag och oralsex det vill säga suga kuk, bli avsugen, slicka fitta eller bli slickad.

Dessutom har personer som lever med hiv plikt att berätta om sin hiv för tilltänkta sexpartners.

Brottsbalken är den lagstiftning som används i fall där personer med hiv blivit anmälda av en eller flera sexpartners för att ha haft sex utan kondom, överfört hiv eller undvikit att berätta om sin hivstatus.

I Norge har vi dels smittevernsloven och  paragraf 155. Förenklat tolkar jag den så här: att överföra hiv kan vara straffbart om det sker med vilje eller oaktsamhet. Samtidigt ska det kunna bevisas att medvetna handlingar skett och att personen agerat klandervärt.

 

-Är du frisk?

-Ja jag är frisk och jag har hiv.

-Tack, ha det.

Så gick det några minuter, så sände jag ett nytt mail.

-Kan jag ge dig ett tips?

Inget svar och ytterligare någon minut senare loggade han av. Kanske hade han pratat med någon som var intressantare för honom. Han kanske inte ville ha något ”tips”. Kanske blev han rädd för att viruset plötsligt blev verkligt och kom riktig nära. Eller triggade min öppenhet hans egna tillkortakommanden och kondomlösa knull ...

Tipset

Hur det än var med den saken fick jag aldrig sänt det där tipset.  Ett tips som gick ut på följande:

Att det ur hivsynpunkt är säkrare att ha sex med en person som berättar om sin hiv och samtidig har en fungerande behandling med omätbara virusmängder, än att ligga med en person som säger att han är ”frisk”.

Omätbara virusmängder minskar smittsamheten avsevärt på en infektion som i utgångspunkt inte är särskilt smittsam.

Det finns en del därute som har hiv utan att veta om det. Dessa personer tar inte behandling og några är också nysmittade. Det gör dem mer smittsamma än en som mig tillexempel som haft omätbara virusmängder sedan 1996.

Om kondomen spricker, glider av eller uteblir i farten, ja då kan partnern få en dos av min behandling och dagen efter ta kontakt med vårdcentralen – Venhälsan om han bor i Stockholm eller Olafiaklinikken om det är Oslo vi pratar om. Där berättar han om det som hänt og så får han ta en fyra veckors kur – samma som sjuksköterskor erbjuds om de sticker sig på kanyler eller utsatt sig för annan risk för överföring av hiv.

Efterdyningens tankar

Sen tycker jag att man på ett schysst sätt kan tacka för upplysningen och vänligt berätta att man avstår. Är det så svårt? Ja, det kan ju vara det om rädslan tar överhanden tänker jag till killens försvar.

För egen del är hivstatus inte längre särskilt betydelsefullt. Enda gången det blir aktuellt är om någon vill knulla bareback – utan kondom – Då frågar jag om han har hiv och utgår ifrån det…

 

Öppenhet vinner – oavsett!