104.611 members 4.967 online
Log in Become a member
Qruiser
"Den snygga mörka …
"Den snygga mörka …
"Den snygga mörka …
"Den snygga mörka …

blog.qruiser.com
I blog on Scandinavia's largest gay and queer-community site, Qruiser. Be a member too!
En hivdivas bekännelser
1994 valde jag att gå ut i media och berätta om hur det kan vara att leva med hiv. Ett år senare blev jag headhuntad av RFSL och arbetade där fram till 2008 då jag flyttade till Oslo och Helseutvalget for bedre homohelse. Brinner för öppenhet!

Kurs, seminar, föreläsningar och workshop ligger varmt om hjärtat liksom förändringsarbete och coaching av enskilda, företag och organisationer.
Är utbildad inom NLP och är ACMC Meta-Coach och Executive coach.
Categories
Latest entry
Calendar
«
Mon Tues Wed Thurs Fri Sat Sun
1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
Widgets
Bookmark and Share
Statistics
Blog id: 1045

All entries in this category "Öppenhet & hiv"


Berätta till en sexpartner...

Rebus  (updated by Rebus)


 

När sex är som bäst känner jag mig väl till mods. Jag blir avslappnad, bekräftad och behovet av närhet och ömhet gör mig ibland alldeles svag i kroppen. Något som dock kan sätta käppar i hjulet är frågan om hur man ska göra när man har hiv och vill ha sex. Ska vi eller ska vi inte berätta?

En del killar som inte berättar om sin hiv menar att det är kondom som skyddar, inte vad vi säger eller inte säger. En del har också blivit otrevligt bemötta, vilket lett till att några av oss valt att hellre hålla tyst än säga något.

Det är viktigt att komma ihåg att bara för att vi inte berättar, så betyder det knappast att vi knullar utan kondom, åtminstone inte med personer av motsatt hivstatus.

Det sexuella mötet innefattar att tillfredsställa såväl egna som mina partners behov - för det mesta. ;) Och förr eller senare kommer vi att tvingas ta ställning till om vi ska berätta eller inte. Det kan handla om att berätta för en tillfälliga partner. Det som från början var ett engångsligg kanske håller på att utvecklas till något mer. Eller så kanske jag redan är etablerad med någon men ännu inte berättat. Har man på förhand tänkt igenom vad som känns rätt, så är man på god väg.

Att förstå sig själv och kunna se anledningarna till ett tidigare beteende och hur man kommit till ett visst beslut, kan vara till hjälp även framöver.

TIPS

Här följer några frågor som kan vara till hjälp och som jag använder när jag samspelar med killar som funderar på det här med att berätta.  Ett tips är att sätta av en stund med papper och penna i handen. Hör gärna av dig.

Några frågor att tänka på:

När ska jag berätta? Så snabbt som möjligt, innan vi har sex, nästa dag? Om två veckor?

I vilka situationer skulle det kunna vara  lättare att berätta för en ny partner?
När tror du det skule vara svårare?
Vad tänker du om dina partner och deras hivsttus? Hur viktigt är det tt veta om deras hivstatus?
Vad är det som gör det så svårt med att berätta för en partner?
Vad kan hända om jag inte berättar och har sex - med eller utan kondom?
Vilka är fördelarna med att inte berätta?
Vilka är fördelarna med att berätta?

Vill man berätta fast man inte kan är det inte ovanligt att genom antydningar försöka visa att man har hiv.  Men det som för den hivpositive personen är en självklar signal kan vara helt obegriplig för den man signalerar till. Ett exempel på detta kan vara att man ser kondomen som en signal.

”Jag tar fram en kondom. Då förstår han att jag har hiv.”

”Han vill sätta på mig utan kondom. Då är han säkert också hiv-positiv.”

Någon myntade en gång uttrycket ”Alla sätt är bra, utom de dåliga.” Och med det sagt så kan man säga att det enda sättet att med säkerhet få någon att förstå att man har hiv är att man berättar det.

Lagstiftning

För oss som har hiv och bor i Sverige finns ytterligare en aspekt att ta med när man funderar på det här med att berätta eller inte. Man kan ju tycka att det är upp till en själv att avgöra huruvida man vill eller inte vill berätta. Men så är det inte, åtminstone inte i Sverige. Vi har en smittskyddslag där hiv ingår som en av många sjukdomar. I lagen finns särskilda förhållningsregler som den som har hiv måste följa. En av dessa regler är informationsplikten. Det innebär att om man vet om att man har hiv så ska man alltid berätta det för sina sexpartners. SML-smittskyddslagen

Ett steg i taget

Även om man bestämt sig för att berätta, så händer det att vi inte alltid gör det. Händer det, så försök att inte anklaga dig för mycket för det.  Prata med någon och fundera över vad det var som gjorde att du inte berättade den här gången. Det kan underlätta inför nästa gång man ställs inför det här att berätta eller inte.

Tags: Öppenhet & hiv Sexuell hälsa

Comments (2)  
Digg entry (0 memb.)  
 Report  

Jag förlät oss för att jag fick hiv

Rebus  (updated by Rebus)

 

”Det handlade om ärlighet, att inte tro på negativa tankar och fantasier. Jag bet huvudet av skammen försonade mig med mig själv och förlät han som överförde viruset.”

Öppenhet fungerar mot okunskap förakt utanförskap och självförakt

 


Tags: Öppenhet & hiv Stigma & självstigma

Comments (0)  
Digg entry (0 memb.)  
 Report  

Avståndstagande är tecken på rädsla

Rebus  (updated by Rebus)

21 år med hiv har lärt mig att avståndstagande bara är tecken på rädsla. Det har egentligen inte så mycket med mig som person att göra.”

(Walter Heidkampf)


Öppenhet funkar
mot
okunskap självförakt förakt och utanförskap


Tags: Öppenhet & hiv Stigma & självstigma

Comments (0)  
 Report  

Politiker kommer ut som hiv+

Rebus  (updated by Rebus)
För några år sedan träffade jag politikern som idag kommer ut som hivpostiv.  Med tanke på vad han då berättade är jag verkligen glad att han valt öppenheten, tagit fram trollen i dagsljuset och bitit huvudet av dem. Bra jobbat!
Den norske revyartisten og poltikern Brede Bøe har öppnat dörrarna och klivit ut ur hivskåpet. Han säger bland annat:
"Det er altså viktig at det ikke finnes for mange lik som kan falle ut av skapet. Nå er tiden inne til å gravlegge de jeg kjenner til for egen del."
Det går en paradoksal linje fra fjorårets forherligelse av demokratiet og politisk engasjement, til realieteten i partienes nominasjonsprosesser. Linjen er paradoksal, fordi det viktige engasjementet ikke blir underbygget med de nødvendige forutsetniger for å kunne delta i politikken.

Les også: Brede Bøe står frem som HIV-positiv

Østfoldrepresentanten Thor Erik Forsberg er i dag den som utsettes for dette paradokset. Og han er sterk nok til å møte det, men det er ikke nominasjonskomiteen i Østfold Arbeiderparti. Det ville nok gjelde i de fleste andre partier også. For demokrati- og åpenhetsønskene fra i fjor har en skyggeside som ikke må stikkes under stol.

Veien til en stortingsplass er et rotterace. Den brolegges med mange egenskaper de fleste av oss ikke ønsker å ha i livene våre, men som i politikken virkelig slår ut i full blomst. Det handler om fraksjonering, ryktemakeri, posisjonering,private ambisjoner og prestisje og ikke minst å spille kortene riktig. Alt de syv dødssyndene advarer oss mot får liv i gjeskjeftige partipolitikere og partier. Sånn er det bare. Og i konsekvens ender det som regel med at mange faller for eget grep. Ingen blir offer i politikken uten selv å ha bidratt til at andre ofres.

Utgangspunktet for denne artikkelen er rett og slett at jeg vil slå et slag for åpenheten, og med det sette et skudd i baugen for Østfold Arbeiderpartis vraking av Forsberg som kandidat til Stortinget. Jeg gjør det med sympati for representanten, men også fordi jeg selv har vært veldig lukket om mine personlige skrøpligheter i det offentlige liv jeg på ulike nivåer har tatt del i de siste 25 årene.

Derfor vil jeg utilslørt fremføre nødvendig informasjon om meg selv for å støtte Forsberg i hans oppriktighet. Og selvopptatt blir det, fordi jeg til Østfold Høyres nominasjonskomite har meldt at jeg gjerne tar en stortingsutfordring for partiet. Jeg er i dag andre varamedlem til Tinget, nominert på listens tredje plass i 2009. Jeg tar gjerne gjenvalg, men skjønner at det må underbygges med en oppriktig personlig bekjentgjøring.

Det er altså viktig at det ikke finnes for mange lik som kan falle ut av skapet. Nå er tiden inne til å gravlegge de jeg kjenner til for egen del, og ikke minst berømme Thor Erik Forsberg for å gravlegge sine. Andre politikere får gå i seg selv og foreta de bisettelsene de måtte ha behov for. Offentlig eller privat. For er det et sted ryktene får leve som sannheter så er det i de svært lukkede rom partivesenet representerer. Og det er som det alltid er sagt; den siste som får vite hva det handler om er den det gjelder!

Så til klargjøringen fra min side. En større åpenhet om meg selv for å kunne være aktuell til å gjøre noe i det offentlige liv igjen:

1) Jeg har et alkoholproblem jeg har brukt mye tid på å kjempe med, der jeg har både tapt og seiret.

2) Jeg er bipolar. Det betyr at jeg er det som i gamle dager het manisk/depressiv, men som i dag har mer kategoriserte betegnelser og som med god medisinering gjør hverdagene enklere. Livskvaliteten blir bra.

3) Jeg er HIV-positiv. En svært stigmatiserende diagnose, som urettmessig ved lovs kraft gjør den smittede straffeansvarlig uansett åpenhet eller ikke. Medisinsk er det imidlertid slik at det er blitt en kronisk lidelse man kan leve med uten påvisbar virusmengde. Vårt velferdssamfunn hjelper menneskene til å kunne leve fullverdige liv. Det betyr vel at de fleste av oss skal kunne ta del i hele det offentlige liv. Dette er ikke ulovligheter, men like fullt godt materiale for den indre samtale når egnethet skal diskuteres.

Et viktig poeng er jo også hvilken personalpolitikk det politiske miljø tør å utøve når de blir gjort kjent med forhold rundt enkeltpersoner. Tar man kontakt for i beste mening å tre støttende til? Eller holder man rett og slett kjeft? Det siste er nok det mest utbredte.

Hovedinnholdet i det jeg her skriver handler om at alle har sitt med seg. Og de aller fleste, uansett hvilke problemer man bærer på, kjemper en kamp for å leve med svakhetene og forhåpentlig gjøre noe med dem. Det må også gjelde stortingsrepresentanter og kandidater. Vi kan ikke stjele fra andre mennesker det vi er i behov av å ha selv. Nemlig verdighet. Det er ikke i min lodd å blande meg inn i Østfold Arbeiderpartis prosesser.

Men for alles del vil det være på sin plass å innestå for sine liv. Det kan være en ensom kamp, og har mye avvisning i seg. Derfor blir ofte våre lyter til tabuer som stenges inne i oss selv av frykt for å miste fotfestet i samhandlingen med andre. Løsningen er klassisk sett det motsatte. Nemlig åpenhet. Men det er vanskelig å erkjenne. Vi har alle vårt eget univers vi tar oss fram i livet med.

Det er utfordrende å vise det for andre. For de vi møter på vår livsvei har også sitt å holde inne med. Derfor blir det slik at våre store idealer om medvirkning, deltagelse, imøtekommenhet og integrering for andre stopper i vår frykt for egen svakhet og skrøpelighet. La oss ta et oppgjør med dette. Ikke en gang for alle, men hver dag der vi er med dem vi er sammen med. Om det er i samliv, familie, arbeidskollegaer eller bare dem vi tilfeldigvis møter på gaten. Og så må vi være glade for at vår menneskelighet får vise seg.

Hvem som til slutt blir nominert er opp til hvert parti å avgjøre for sine egne kandidater, men grensen bør gå der moralen krysser moralismens grense og dermed ikke lenger er en rettesnor for å gjøre livene våre så gode som mulig, men setter oss til dom over andre. Det står respekt av folk som våger å vise seg fram. Forsberg er en av dem. Kanskje er det slik at hans åpenhet gjør ham mer egnet enn uegnet til sitt ansvarsfulle verv. Jeg tror det. Spørsmålet er om partipolitisk konformitet våger utfordringen? For er det et sted strømlinjeformen virkelig har fått fotfeste så er det i partiene. Det kan umulig svare til vårt demokratis hovedmål; nemlig at et tverrsnitt av folket skal være representert på Stortinget.

Med dette bekjentgjør jeg at jeg gjerne stiller som kandidat for Østfold Høyre til Stortingsvalget neste år. Og jeg gjør det mest fordi det til syvende og sist kan være erkjennelsen av at våre svakheter og lyter er vår største styrke når det kommer til stykket. Også i tjeneste for folket, av folket!

Og ikke minst; lykke til Thor Erik Forsberg, selvom jeg ønsker Høyrerepresentanter på Tinget.

Tags: Öppenhet & hiv

Comments (0)  
 Report  

Varför så negativ....jag är posithiv

Rebus  (updated by Rebus)
Jag har varit i Bergen och haft grupper och talat om hiv och öppenhet i lika sammanhang. Det jag ideligen får höra från andra hivpsitiva män är att det är omöjligt att vara öppen och berätta om sin hiv för en sexpartner.
För ett tag sedan var jag där och tänkte på det här när en kille raggade upp mig. Vi dansade, han drack några öl jag cola zero. På nattkröken sa jag att jag skulle gå till hotellet, han ville följa med.
-Ok, du var man och tuff nog att ragga upp mig. Är du man nog att hantera att jag har hiv också?
Han tittade på mig.
-Är du hivpositiv?
-Ja
-Ok, inget problem för mig, jag har kondomer.

Rädslan männen jag pratat med tänker jag handlar om det okända och det vi tror kommer att hända om vi gör det vi är rädda för. Osäkerhet och tvivel – andra ord för rädsla – kan starta med en tanke ”Tänk om…”

Rädslan hjälper till att förstora det som verkar farligt eller skrämmande och våra uppfattningar får vi genom våra upplevelser och från den miljö vi omger oss med.

Vi tänker och fantiserar om allt negativt som kan hända från det vi läser, ser omkring oss och hör folk prata om. Fantasin skapar de negativa tankemönstren som, när de upprepas tillräckligt ofta, blir en sanning och till sist ett beteende skapat för att göra oss rädda för att till exempel berätta för andra att vi har hiv. Så drar vi oss tillbaka och tänker att det är ingen idé för "alla" andra säger att det går åt helvete iallafall. Bullshit säger jag!

När vi ser öppenhet om hiv-status som ett problem suger det energi och kraft och hindrar oss ifrån att finna lösningar. Ser vi det istället som en möjlighet eller utmaning skapar vi kraft och öppnar upp för lösningar. Ord är viktiga. Våra tankar består av ord. Ord skapar meningar och därmed har sättet vi tänker – pratar med oss själva - betydelse.

Bjørn Ringom skriver i sin bok ”Tenk positivt” att hjärnan bara gör det som den får besked om att göra. Han skriver att vi själva skapar och styr våra tankar. Det betyder i klartext att om vi går omkring och tänker att vi aldrig kommer att träffa en ny partner, så är chansen ganska stor att vi aldrig kommer att göra det. Tvärtom kan vi då konstatera att om vi tänker att vi vill träffa en ny partner är sannolikheten större för att vi ska göra det. Det verkar helt enkelt så att tankar som vi skapar och matar hjärnan med, får oss att medvetet eller omedvetet styras och agera på ett sätt som kan bidra till att uppfylla det vi tänker.

Med andra ord så blir vi vad vi tänker. Och hur vi tänker har betydelse för våra beslut och handlingar.

Tags: Öppenhet & hiv

Comments (0)  
Digg entry (0 memb.)  
 Report  

Ligga- låg - hivpositiv

Rebus  (updated by Rebus)

Loggade på Gaysir och efter en stund kontaktades jag av en kille som gærna ville träffa mig och ha det “litt koselig”. På ren svenska betyder det att vederbörande var kåt och ville ha sex.

Låter trevligt tänkte jag, då får jag om inte annat träffa lite folk. En kvalitetssäkring av mitt sexliv på gaysir går ut på att säkerställa att vederbörande last min profil. Har de inte det antingen berättar jag att jag har hiv eller ber dem läsa profilen.

Killen som raggat upp mig läste profiltexten och återkom  med en osäkerhet och menade att han inte hade tilräckliga kunskaper för att ha sex med någon som har hiv. Nu är jag en ganska luttrad man och blev inte särskilt sur över det. Istället frågade jag vad okunskapen bestod i och ställde ytterligare en fråga. Tyvärr fick jag inget svar – han loggade av.

Att överhuvudtaget överväga att ha sex med någon som uttrycker osäkerhet eller rädsla genom kunskapsbrist är osexigt och en signal för mig att hålla mig undan. Det blir oftast bäst så för bägge parter.

Jag har förståelse för killens ställningstagande  och blir förundrad över bristen på kunskap. Min egen tolkning är att det inte alls handlar om kunskap. Mera troligt är det rädsla som styr avståndstaganden av den här sorten. Nu dök hivviruset upp - något som en del verkar tro försvinner om man inte pratar om det eller negligerar det tillräckligt ofta.

Visst är det konsigt - en del män har stake nog att knulla med okända personer som säger att de är "friska". Ibland blir det med och ibland blir det utan kondom. Och när det uppdagas att deras sexpartner har hiv har de inte kuk nog att lita på att kondom och i tillägg en fungerande behandling skyddar.

 

Tags: Öppenhet & hiv

Comments (0)  
Digg entry (0 memb.)  
 Report  

Mycket snack och litet verkstad?

Rebus  (updated by Rebus)

 

Ikväll är det stor sommarfest på Aksept - Oslos motsvarighet till Noaks Ark.Och jag har fått äran att hålla tal. :=)
Här är talet.

"I kväll vill jag tala om öppenhet som ett verktyg till individuell och kollektiv frihet.

Vad tänker du, vad ser du och vilka föreställningar får du när du hör följande: Knarkare utanför Oslo S - tiggande romer på Karl Johans gate - Nigerianska prostituerade i samma kvarter – hivpositiva bögar och muslimer på Grönland?

Per automatik tror vi att dina tankar är fördomsfulla och att du inte tycker om oss, för dem vi är, vad vi har eller gör? Och så stänger vi dörren och låser in oss i hivskåpet. Öppenhet? Nej fy fan, det går ikke!!!

Fördomar föds

Det börjar i det lilla – någon har läst eller fått för sig att vi som har hiv är ”farliga”. Denne någon pratar med sin vän, diskuterar och lägger till ytterligare negativa värderingar på personer med hiv. Samma vänner går sedan till skolan, arbetet, festen, familjen eller andra vänner. Negativa föreställningar baserade på rädsla, - för det är vad det handlar om -  rädslan för det okända som får fäste, växer sig starkare och smyger sig längre och längre upp i hierarkierna.

Negativa konsekvenser

Som en förlängning av stigmat (fördomarna) kommer diskrimineringen (utstötningen från samhällets sida) I detta föds självstigmat (självföraktet) tillsammans med vår rädsla för vad vi tror att andra ska tänka och tycka om oss om vi berättar om vår hiv.

Isolering en hälsorisk

Varför tror vi öppenhet är så farligt? Ja, det kan man undra på, eftersom vi utgår ifrån att de flesta av oss inte är öppna, så borde vi ju inte ha en aning om konsekvenserna.

För en del av oss blir andras fördomar att hiv är guds straff, att vi är omoraliska, promiskuösa, och inte duger något till och bara är samhället till last, till ”sanningar” i våra huvuden. Summan av dessa negativa attityder kan leda till låg självkänsla kryddad med en del skam och som i slutänden kan leda till att vi drar oss undan (isolering). Isolering räknas idag som en stor hälsorisk för människor med hiv, större än viruset i sig självt. Detta är den stora fällan för oss som lever med hiv - Vår rädsla för vad andra ska tänka om oss när vi berättar om vår hiv.

Öppenhet är receptet på framgång

Jag tänker mig en skala där 0 representerar isolering och 10 står för öppenhet i alla mina angelägenheter ändå ut i VG!  Alla steg framåt utvecklar oss, hur små de än är. Det handlar om att utmana vår trygghet och möta våra rädslor – kliva ut ur komfortsonen. Min sanning är att destruktiva känslor och tankar inte är farliga om vi bara kan hitta vår inbyggda förmåga att ändra tankemönster och att agera i en konstruktiv riktning istället för att falla i destruktiva handlingsmönster och in i hivskapet.  (tanke – känsla – handling).

 

Öppenhet är ett starkt verktyg mot fördomar, självförakt och utstötning – stigma – självstigma – diskriminering.

När jag var i Bergen och höll ett föredrag på homobaren Finken kom en hivpositiv homse ut. Det var fantastiskt! Det är sällan vi ges möjligheten att ta steget ut oh pröva på öppenheten.

Hur ser det ut här i Aksepts Hage - Har vi några hivpositiva kvinnor och män här ikväll?"

Tags: Öppenhet & hiv Mental Hälsa

Comments (1)  
 Report  

Avskaffa tvånget att berätta

Rebus  (updated by Rebus)

Informationsplikt och kontaktspårning

UNAIDS menar att alla har rätt till privatliv runt sin hälsa och bör inte vara skyldiga enligt lag att berätta sin hiv-status, särskilt om det kan leda till allvarlig stigmatisering, diskriminering och eventuellt våld och alla människor har den etiska skyldigheten att inte skada andra.

UNAIDS stöder alltså inte en lagstadgad skyldighet att berätta om sin HIV-positiva status. Istället tycker UNAIDS att personer med hiv ska erbjudas program som bland annat stärker och ger verktyg till att frivilligt och under trygga förhållanden berätta om hiv-status.

Bra sagt!

Bilden från broschyren "Berätta elelr inte berätta" (RFSL och smittskyddet STHLM m jag inte minns fel.)  Vem har skrivit den tror du? Cool


Tags: Öppenhet & hiv

Comments (0)  
Digg entry (0 memb.)  
 Report  

HIV-KaMPanJ som luktar succé

Rebus  (updated by Rebus)
Smittskyddsinstitutet och HIV-Sverige har tagit fram en kampanj som luktar succé. Det känns befriande att se en kampanj som fokuserar på människan bakom viruset - antingen man har det själv eller någon bland sina vänner eller familj. Ett steg  framåt i arbetet mot förakt och självförakt. Och som jag så ihärdigt skriver och pratar om öppenhet om hivstatus är den enda vägen till att normalisera personer som lever med hiv. Och får vi med oss anhöriga, vänner och partners till personer med hiv på HIV-tåget, går det ändå snabbare.
Coolt Joakim och Toni.  Bra jobbat ni som ligger bakom idée och genomförande och lycka till. Skrattar
Joakim, Toni och Marianne är 3 helt vanliga personer - du kanske har mött dem i kön på ditt lokala snabbköp, på dansgolvet en lördagkväll, eller på skogspromenaden. För alla är hiv en del av vardagen, på ett eller annat sätt: Joakimoch Toni är hivpositiva, och i Mariannes fall är det hennes mamma somhar hiv.
Nu kan vem som helst lära känna dem och deras vardag genom att lägga till en eller båda två som vän på Facebook.
Du hittar dem på:
Syftet med kampanjen är att både öka kunskapen- och kännedomen om hiv, men också att visa hur en vardag med hiv kan se ut .
Besök gärna Smittskyddsintitutet / Hiv-Sveriges kampanjpage på www.facebook.com/rodabandet för att läsa mer.

Tags: Öppenhet & hiv

Comments (0)  
Digg entry (0 memb.)  
 Report  

äR dU fRISk?

Rebus  (updated by Rebus)

 

 Det kanske har med tid att göra. Jag menar jag har levt med viruset och det sociala stigmat i över 20 år. Jag andas hiv 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan, 52 veckor om året. Klart man blir lite avtrubbad. Och det tänker jag är bra att komma ihåg när jag eller blir avvisad. Samtidigt som det kan göra ont att bli nobbad, så kommer jag ändå alltid till samma slutsats: Önskar vi en normalisering av hiv och synen på personer med hiv så är öppenhet vägen att gå -  även i jakten efter ett ligg.
Internettvärlden är ibland tuft og skoningslös. Som killen som svarade på ett mail på Gaysir på en förfrågan om vi skulle träffas.

-Är du frisk?

-Ja jag är frisk och jag har hiv.

-Tack, ha det.

Så gick det några minuter, så sände jag ett nytt mail.

-Kan jag ge dig ett tips?

Inget svar och ytterligare någon minut senare loggade han av. Kanske hade han pratat med någon som var intressantare för honom. Han kanske inte ville ha något ”tips”. Kanske blev han rädd för att viruset plötsligt blev verkligt och kom riktig nära. Eller triggade min öppenhet hans egna tillkortakommanden och kondomlösa knull ...

Tipset

Hur det än var med den saken fick jag aldrig sänt det där tipset.  Ett tips som gick ut på följande:

Att det ur hivsynpunkt är säkrare att ha sex med en person som berättar om sin hiv och samtidig har en fungerande behandling med omätbara virusmängder, än att ligga med en person som säger att han är ”frisk”.

Omätbara virusmängder minskar smittsamheten avsevärt på en infektion som i utgångspunkt inte är särskilt smittsam.

Det finns en del därute som har hiv utan att veta om det. Dessa personer tar inte behandling og några är också nysmittade. Det gör dem mer smittsamma än en som mig tillexempel som haft omätbara virusmängder sedan 1996.

Om kondomen spricker, glider av eller uteblir i farten, ja då kan partnern få en dos av min behandling och dagen efter ta kontakt med vårdcentralen – Venhälsan om han bor i Stockholm eller Olafiaklinikken om det är Oslo vi pratar om. Där berättar han om det som hänt og så får han ta en fyra veckors kur – samma som sjuksköterskor erbjuds om de sticker sig på kanyler eller utsatt sig för annan risk för överföring av hiv.

Efterdyningens tankar

Sen tycker jag att man på ett schysst sätt kan tacka för upplysningen och vänligt berätta att man avstår. Är det så svårt? Ja, det kan ju vara det om rädslan tar överhanden tänker jag till killens försvar.

För egen del är hivstatus inte längre särskilt betydelsefullt. Enda gången det blir aktuellt är om någon vill knulla bareback – utan kondom – Då frågar jag om han har hiv och utgår ifrån det…

 

Öppenhet vinner – oavsett!

Tags: Öppenhet & hiv Reflektioner

Comments (3)  
 Report