104.592 members 3.020 online
Log in Become a member
Qruiser
Mörk musikal hyllar …
Mörk musikal hyllar …
Mörk musikal hyllar …
Mörk musikal hyllar …

blog.qruiser.com
I blog on Scandinavia's largest gay and queer-community site, Qruiser. Be a member too!
En hivdivas bekännelser
1994 valde jag att gå ut i media och berätta om hur det kan vara att leva med hiv. Ett år senare blev jag headhuntad av RFSL och arbetade där fram till 2008 då jag flyttade till Oslo och Helseutvalget for bedre homohelse. Brinner för öppenhet!

Kurs, seminar, föreläsningar och workshop ligger varmt om hjärtat liksom förändringsarbete och coaching av enskilda, företag och organisationer.
Är utbildad inom NLP och är ACMC Meta-Coach och Executive coach.
Categories
Latest entry
Calendar
«
Mon Tues Wed Thurs Fri Sat Sun
1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
Widgets
Bookmark and Share
Statistics
Blog id: 1045

Inte som jag trodde (22)

Rebus  (updated by Rebus)

Jag har börjat med att ta egna sprutinjektioner. Allt för att slippa åka upp till Venhälsan varannan vecka. Det här är den tredje i ordningen. Känner mig rätt manlig där jag sitter med blottad ben och trycker ner den 4 centimeter långa sprutan i låret. Kunde Göran Kropp bestiga Mount Everest utan syrgas kan väl jag köra en spruta i benet.

Trots noggranna instruktioner av en söt sjuksyster på Venhälsan hände något. Allergi? Infektion? Några dagar efter nålens intrång i mitt inte ont anade ben är värken som värst. Benet rött och svullet liknar mest en limpa. På väg till akuten på Hagfors sjukhus funderar jag på hur man kommer att bemöta mig. Målar upp ett scenario där sköterskan som tar emot mig blir lätt hysterisk när jag berättar vad som hänt och anledningen till injektionerna. Efter minst en timmes väntan kommer distriktssköterskan med munskydd och plasthandskar, nickande och ber mig sträcka fram benet. Utan att ta i det och på avstånd konstaterar hon med hjälp av frågor vad som är fel.

”Jag skriver ut penicillin. Receptet finns i receptionen.”

Hon reser sig snabbt, nickar kort och försvinner.

Och så här blev det. Sköterskan som tog emot mig reagerade inte nämnvärt när jag berättade. Hon verkade mest trött och ville förmodligen hem. Akuten stängde klockan nio och nu var den tjugo minuter i. Läkaren kom en kvart efter att jag kommit in i lokalerna. Hon tog mig i hand och undrade vad det var som hänt. För att se hennes reaktion berättade jag även för henne att jag hade hiv. Hon lyssnade på den information jag gav henne.

”Kan du dra upp shortsen lite så får jag se.” Inga handskar, ingen rädsla. Jag var bara en sketen vanlig akutpatient.

”Är du allergisk mot något penicillin, frågade hon medan hon försiktigt klämde och vred på mitt ben. Tar du några mediciner som kan interagera med andra mediciner” fortsatte hon. Jag gav henne telefonnumret till Venhälsan där hon pratade med jourhavande läkare. Efter samtalet kom hon in med ett recept, log  och sa att jag kunde hämta ut tabletterna på måndag.

”Apoteket är stängt i morgon och på söndag” Minen signalerade en lätt genans över de bristande öppettiderna.

Jag hade verkligen laddat upp i bilen. Fördomsfullt tänkte jag att de aldrig mött någon hivpositiv patient vilket skulle kunna  leda till ett negativt bemötande. Då blir det ett jävla liv och såg för mig hur jag levde om i receptionen. Nu blev det inte så. Och det kändes naturligtvis skönt. Det visar väl att hiv alltmer håller på att bli en av andra sjukdomar.
Vad som är mindre lustigt är de känslor jag bar på. De finns det där och dyker upp när jag minst anar det; självförtrycket, osäkerheten hur man ska bemöta mig när jag berättar att jag har hiv. Bara tanken på att jag inte kan vara säker på hur man tänker när jag berättar att jag har hiv och att exempelvis läkaren kanske tänker att jag  är bög eller knarkare och har förutfattade meningar, irriterar mig. Det kan vara så men det behöver inte vara det. Däremot uttrycker det, tycker jag att bara genom att ha tankarna har vi lång väg kvar. Att kunna gå på gymmet, solariet eller som nu på akutmottagningen i Hagfors utan att överhuvudtaget behöva ha en beredskap inför att man faktiskt kan bli avvisad eller illa bemött. Än en gång ser jag att parallellerna med att våga visa och stå för sin homosexualitet är slående.
"En två tredje gången gillt" Krönika RFSLs medlemstidning KomUt! Nr 7 1998

Tags: Krönikor RFSL 1995-2000

Comments (0)  
Digg entry (0 memb.)  
 Report