Under den svenska hivepidemin har smittskyddsläkarna utstått en del spått och spe. Smittskydslagen med sin informationsplikt får en del att se rött och så finns det faktiskt somliga personer med hiv som också menar att informationsplikten är bra.
Funnes det möjlighet att bränna dem på bål skulle det förmodligen ha gjorts för länge sen av de mest fantastiska motståndarna. Att vara för informationsplikten och hivpositiv upplever jag är detsamma som att vara en förrädare.
Smittskydet i Stockholm idag jämfört med samma smittskydd i mitten av 90-talet är som att jämföra päron och äpplen. Från fyrkantiga paragrafryttare med i det närmaste noll social kompetens, till smidiga förstående och hjälpsamma personer, nämna smittskydd blivit ett riktigt mysställe för oss med hiv.
Dessa fantastiska människor bland annat smittskysläkare Ingela Berggren, Psykologen Solveig Danelsson Ekbom och juristen Herr Gröön har fått mig att förstå att smittskyddet är med oss och inte emot oss.
Det verkar fortfarande finnas personer inom vård och omsorg vars moral och behov av att hålla ryggen fri sätter käppar i hjulet för en effektiv hivprevention.
I morgondagens krönika från 1997skriver jag om en kurator som då gjorde vad hon skulle enligt sin bedömning av smittskyddslagen,men ändå blev det så fel.
Gaymap
