102.310 members 4.058 online
Log in Become a member
Qruiser
Douglas 10/20
G&D's Nightclub
Gaymap
Manchester 10/20
The New Union…
Gaymap
Manchester 10/20
Tribeca
Gaymap
London 10/20
Candy Bar, Soho
Gaymap

blog.qruiser.com
I blog on Scandinavia's largest gay and queer-community site, Qruiser. Be a member too!
En hivdivas bekännelser
1994 berättade jag i media om hur det kan vara att leva med hiv. Ett år senare headhuntad av RFSL och 1996 kom miraklet hivmedicinerna. 2008 flyttade jag till Oslo och Helseutvalget for bedre homohelse.

Brinner för öppenhet och att sy och designa mina egna kläder.

Utbildad inom NLP, ACMC Meta-Coach och Executive coach. Kurs, seminar, föreläsningar och workshop ligger varmt om hjärtat, liksom förändringsarbete och coaching av enskilda, företag och organisationer.
Categories
Latest entry
Calendar
«
Mon Tues Wed Thurs Fri Sat Sun
1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
Widgets
Bookmark and Share
Statistics
Blog id: 1045

100 % (15)

Rebus  (updated by Rebus)

Telefonen ringer. Rösten jag möter något darrig. Osäker. Han undrar om jag har tid en stund. Javisst, svarar jag och lägger bort rapporten som ska presenteras om en kvart. Jag är stressad.

 

Killen presenterar sig inte. Av rösten att döma är han kanske i 30 års åldern. Spelar ingen roll. Han var ute i helgen. Träffade en kille. Tycke uppstod. Taxi hem. Prat, några drinkar, lära känna varandra.

Rösten tystnar. Ett djupt andetag. Han tar sats. Vad tänker han? Vad vill han?

”Jaha, hade ni det trevligt?” försöker jag för att föra samtalet vidare.

”Jo fast det blev inte som jag hade tänkt mig.”

Ett harklande följs av en tung utandning. Så kommer det. För honom är det förlösande. För mig…jag vet inte. Jag vill lyssna, försöka förstå, hjälpa. Samtidigt säger mig en röst att jag inte orkar med detta just nu.

Han vet inte hur det gick till men han blev påsatt utan kondom. Nu darrar rösten betänkligt. ”Det har aldrig hänt förr. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vågar inte prata med min kurator eller läkare. Tänk om de går vidare till smittskyddsläkaren.”

Samtalet fortsätter. Han berättar att han sedan flera år haft hiv. Han är utom sig av oro. Rädd för att partnern blivit smittad. Hur denne ska reagera. Hur det kunde hända när det tidigare aldrig hänt.

Skuldbelägger sig och tar på sig hela ansvaret. Han borde ha haft bättre kontroll över situationen. Vi pratar länge. Diskuterar fram och tillbaka. Det finns ingen tvekan att han vill och kommer att berätta för partnern. Frågan är bara på vilket sätt?

Några dagar senare ringer han igen. Brevet är postat. Tärningen är kastad.

Jag tycker han varit modig. Innan han postade brevet kontaktade han sin kurator för samtal som i sin tur pratade med den behandlande läkaren. Vi diskuterar ansvarsfrågan. Killen vet vad som gäller enligt smittskyddslagstiftningen. ”Tror du att det blivit annorlunda om du berättat att du är smittad innan ni hade sex ?

Lång paus.

”Jag vet inte. Kanske, kanske inte.”

Det framkommer också att kurator tänker informera smittskyddsläkaren om händelsen. Det gör honom orolig. Istället för att få stöd och verktyg för att händelsen inte ska upprepas känner han sig misstänkliggjord.

Tonen i samtalen med kuratorn är anklagande. Ett samtal som utgår från att han avsiktligt såg till att kondomen uteblev. Frågor som syftar till att han är en brottsling som medvetet sprider hivsmitta. Insinuationer på att han har alkoholproblem. Om den hivnegatives agerande i den uppkomna situationen diskuteras inte nämnvärt. Mer än att han kommer att kontaktas av kuratorn. Fast patienten skrivit ett brev själv.

Oavsett om man är smittad eller ej, så finns alltid risken att man någon gång under sitt verksamma sexliv misslyckas med säkrare sex.

För att minimera eventuella misslyckanden krävs att vi som har hiv utan rädsla för att bli anmälda till smittskyddsläkare, ska kunna prata med våra kuratorer och läkare om situationer liknande den här.

Om inte smittskyddslagstiftningen funnits hade förmodligen den här killens oro kunnat minskas radikalt.

Utan rädsla för repressalier hade han kunnat kontakta sin kurator. Han hade sluppit ett överhängande hot om tvingande förhörsliknande samtal och eventuell tvångsisolering.

 

Kuratorn sa i ett av samtalen att hon hoppades att han inte skulle tveka att kontakta henne om det här skulle hända igen.

”Jo”, svarade han. ”Mitt förtroende för dig har du effektivt lyckats dra ner till noll genom det sätt du agerat.”

Vad händer nu? Varför går kurator vidare till smittskyddsläkaren när hon och patienten diskuterat händelsen och patienten går på de överenskomna samtalen hon föreslagit?

Kuratorn har bara följt de regler som finns. Den hivpositive killen har tagit ansvar, kontaktat partnern, berättat för kurator. En godtrogen kurator följer givna regler och lämnar ut uppgifterna till smittskyddsläkaren för kännedom. Smittskyddsläkaren kommer med stor sannolikhet att skicka ett rekommenderat brev om tid för ett förhör, ursäkta, samtal menar jag, till killen ifråga.

 

 

"Ska De Va´, Ska De Va´100 Procent" Krönika RFSLs medlemstidning Kom Ut! Nr 5 1997

Tags: Krönikor RFSL 1995-2000

Comments (0)  
 Report