103.330 members 2.503 online
Log in Become a member
Qruiser
Medaljfest för …
Medaljfest för …
Medaljfest för …
Medaljfest för …

blog.qruiser.com
I blog on Scandinavia's largest gay and queer-community site, Qruiser. Be a member too!
En hivdivas bekännelser
1994 berättade jag i media om hur det kan vara att leva med hiv. Ett år senare headhuntad av RFSL och 1996 kom miraklet hivmedicinerna. 2008 flyttade jag till Oslo och Helseutvalget for bedre homohelse.

Brinner för öppenhet och att sy och designa mina egna kläder.

Utbildad inom NLP, ACMC Meta-Coach och Executive coach. Kurs, seminar, föreläsningar och workshop ligger varmt om hjärtat, liksom förändringsarbete och coaching av enskilda, företag och organisationer.
Categories
Latest entry
Calendar
«
Mon Tues Wed Thurs Fri Sat Sun
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
Widgets
Bookmark and Share
Statistics
Blog id: 1045

Jag mår sämre fast jag mår bättre

Rebus  (updated by Rebus)

Det är inte bara illamående och huvudvärk i den nya cocktailbehandlingens spår. Här finns också tröttheten och orkeslösheten. Svårt att förklara. Svårt att förstå? För det syns ju ingenting.

Nyss hemkommen från Sitges, är jag brun, fräsch och ytligt sett redo att ta mig an Stockholm och dess inneboende frestelser. Bakom den med fuktighetskrämer bevarade solbrännan döljer sig en annan verklighet, långt bort från badstränder och nattklubbars glamorösa värld.

Trots siffror och diagram som visar minskad virusmängd i blodet och stigande CD4 tal, mår jag sämre fast jag mår bättre. I sammanhanget små biverkningar men som försurar min vardag. Huvudvärk, illamående, begynnande magkatarr och trötthet.

Nytt liv nya tankar

Alltmedan budskapet sprids över världen att nu äntligen har vi något som kan vara ett effektivt medel i kampen mot hivvirusets framfart, tilltar en växande oro. Nya, (eller är det gammalt groll från min ryggsäck?) tankar väcks till liv och jag blir åter varse  den lilla människa jag egentligen är.

Ibland blir jag förbannad på människor som tar ut min död i förskott, som tar för givet att det är i aids jag ska dö. Lika förvånad upptäcker jag att det är så jag tänker själv. Den mentala kullerbytta det innebär från potentiellt död i aids till ett liv som eventuell kroniker, tvingar mig än en gång in i nya tankebanor. Nu behöver jag inte längre förlika mig med tanken att tyna bort i aids. Nu ska jag lära mig bli en ”vanlig” människa och istället, om gud vill och naturen har sin gilla gång, dö av ålderskrämpor!

 

Det var jag som skulle dött först

En annan tanke går till min mormor. När hon fick reda på att jag var hivpositiv blev hon som så många andra ledsen. Tanken att hennes favoritbarnbarn skulle dö före henne som var både gammal och hade cancer var i det närmaste otänkbar. Hon om någon borde väl dö. Jag var också inställd på att dö före henne. 79 år gammal och svårt märkt av sjukdom och ålderskrämpor dog  mormor Aina den 11 augusti. Klockan var fem över tio på kvällen. Och hon dog före mig!

Om inte om fanns

Jag blir arg när inser hur livsgnistan försvann med mitt hivbesked och hur mitt framgångsrika frisörliv plötsligt slogs i spillror. Det var ju det jag ville bli. En bra kreativ frisör! Så mycket  tid har gått förlorad. Drömmar har krossats. Så mycket som ska byggas upp. Igen! Om det visar sig att behandlingarnas effekter håller i sig förstås.Om det visar sig... detta jävla om. Om inte om fanns!

Trots bromsmedicinernas framfart i min och andras kroppar, är och förblir jag en hivsmittad andra klassens bög och medborgare. Jag skönjer det självförakt jag genom åren stångats mot och inser att jag fortfarande känner mig mindervärdig på grund av min smitta. I en gayvärld som ibland är hård och cynisk förblir jag sekunda och en man ska passa sig för. Det är det här som skrämmer mig. I spåren av små förhoppningar väcks tankar till liv som säger kanske kanske men ändå inte. Jag mår sämre fast jag mår bättre.

En ny dörr står på glänt

Nu står jag här med sju års kamp mot ett dödligt virus och allt vad det innebär. En ny dörr står på glänt. Och nu är det viktigare än någonsin att plocka fram mina nyvunna erfarenheter och lita på den styrka och kraft som faktiskt föds ur förlusten av ett förlorat liv. Jag har ju fått ett annat liv att leva, vilket nödvändigtvis inte måste vara sämre än innan hivviruset fick fotfäste i min kropp.

Ibland tvärtom. Och den vetskapen är väsentlig att plocka fram när svårmodet rullar in.

 

"Börja om från början, börja om på nytt" publicerad i RFSLs medlemstidning Kom Ut! Nr 5 1996

Tags: Krönikor RFSL 1995-2000

Comments (0)  
 Report