93.536 medlemmar 2.147 inloggade
Logga in Bli medlem
Qruiser
Tompalicious
Hold my beer..!
Blogg
Nacka 10/12
Yasuragi Hasselud…
Gaymap
Eslöv 10/12
Helg öppet hos …
Gaymap
Älvsbyn 10/12
Kaniskrogen
Gaymap

blog.qruiser.com
Jag bloggar på Skandinaviens största gay- och queercommunity Qruiser. Bli medlem du också!
En hivdivas bekännelser
Finalist i "Det store symesterskapet" i NRK 1 2014, Föredragshållare, kursledare och certifiserad Coach i DNCF.

Öppet hivpositiv sedan 1994. Arbetar med livsstilsrelaterade frågor först i RFSL från 1995 och sedan 2008 i Helseutvalget-Norge.

Öppenhet om hivstatus är ett kraftfullt verktyg mot självförakt och okunskap.

www.nytenk.no
www.pinterest.com/heidkampf

walterheidkampf (at) live.no
Kategorier
Senaste inläggen
Kalender
«
Ti 1 To Fr
1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
Widgets
Bookmark and Share
Statistik
Blog id: 1045

Cocktail(6)

Rebus  (uppdaterad av Rebus)
Jaha! Nu står jag där igen. Mellan illamående, hopp och förtvivlan. Alltmedan läkare och forskare slår sig för brösten och i studie efter studie påvisar de nya proteashämmarnas förträfflighet.

Efter rapporten i Svenska Dagbladet för ett tag sedan, i vilken man sade att blödarsjuka drabbats av hud och ledblödningar till följd av de nya behandlingarna, blir de tidigare hurraropen förvandlade till sura uppstötningar. För det är precis vad Crixivan, en av de nya proteashämmarna, är för mig; illamående och sura uppstötningar.

Från Aidskonferensen i Vancouver sjunger man kombinationsbehandlingarnas lov. Vem försöker man övertyga? Hur mycket vet man egentligen om de nya behandlingspreparaten? Finns det biverkningar man känner till men inte talar om? Får vi som är hivpositiva agera försökskaniner i större utsträckning än vi egentligen vet om? Många frågor, få svar men desto fler hurrarop.

Saquinavir (Invirase), Ritonavir  (Norvir) och Indinavir (Crixivan). Tre såkallade proteashämmare.Någon utropar muntert att nu kan hivpositiva leva med hiv som en kronisk sjukdom. Hej å hå! Jag behöver inte längre dö i sviterna av aids.

Är det enkelt?

Har ingen tänkt på att jag fortfarande kommer att bära på ett smittsamt virus?

Har ingen tänkt på att jag trots min ”kroniska” sjukdom fortfarande betraktas som en andra klassens bög och ställs inför orimliga krav genom rådande lagstiftning?

Har ingen tänkt på att behandlingarna fortfarande befinner sig på försöksstadiet?

Har ingen tänkt på att jag måste peta i mig  minst 12 olika tabletter, 2 gånger per dag i resten av mitt liv?

På aidskonferensen i Vancouver diskuterades det orättfärdiga i att ta fram behandlingar som förmodligen inte kan erbjudas till utvecklingsländerna pga. av det höga priset. Har någon tänkt på att man i den svenska nedrustningen skulle kunna dra in på de fria medicinerna?

Kronsikt sa Bill.

Ironiskt var ordet sa Bull.

Tänk efter innan ni talar om för mig hur bra jag får det som kroniker!

Jag är rädd att de kombinerade behandlingsformerna som förespråkas blåses upp till oanade proportioner. Några som var med när AZT kom har berättat om den då ”undergörande” behandlingen och de stora besvikelserna som följde i dess spår.

När hoppet grusas och vi åter slängs i rännstenen kan det vara tungt att komma tillbaka. Det var länge sedan jag kände en förhoppning till behandlingar som jag nu gjort för proteashämmarna. Men bak i det undermedvetna dansar misstron sin ringdans.

En misstro grundad i det ständiga illamående som följt i kombinationsbehandlingens spår. En misstänksamhet när läkare tycks stå i kö för att lovprisa den nya undergörande kombinationsbehandlingen.

Studier man presenterar visar mycket goda resultat. Men, dessa är gjorda under en kort tid. Och sen?

Vad händer nu när vi inte får dö i sviterna av aids?

Från att i stort sett betraktats som nästan död i aids till att bli kroniskt hivpositiv är steget kanske längre än man tror vid första anblicken. 2 Azt + 2 st. 3TC + 6 Crixivan + 2 Geavir + 2 Bactrim måndag, onsdag, fredag + 5 olika sorters vitaminer och mineraltabletter. Den blandningen kallas populärt för en cocktail och intages två gånger per dag.

 

"Lite socker i botten så går medicinen ner" publicerad i RFSLs medlemstidning KomUt nr 4 1996

 

 

Taggar: Krönikor RFSL 1995-2000

Kommentarer (0)  
Digga (2 medl.)  
 Anmäl