Här läst de första sidorna ur Jonas Gardells bok. Läste några sidor, stängde boken och mådde illa. Bryskt och brutalt slänger Gardell in mig i en värld som jag och många med mig gissar jag, vill tro inte längre existerar tack vare fantastiska hivmediciner.
Inledningen i "Torka aldirg tårar utan handskar" påminner en bräcklighet vi som har fördelen att ta mediciner lever med. Alla tänker inte på den. Jag gör det och det är i sådana stunder jag blir tacksam över det liv som gavs mig åter de där månaerna 1996 när jag inledde min kombinationsbehandling.
Medicinerna som finns är i dagsläget är livsuppehållande. Om och när jag slutar med dem tar infektionen fart igjen oh förr eller senare hamnar jag i Jonas Gardells inledningstext.
Jag ska förstås läsa boken, väntar bara ett tag till. Jag är ju jävligt nyfiken på fortsättningen. Äntligen har homo-hiv-historien skrivits. Ett viktigt tidsdokument över en epidemi som tid till annan avhomofiliseras i värstvärlden. Om statistiken sett annorlunda ut i Sverige och Norge och 3-5 procent av den heterosexuella befolkningen levde med hiv,hur skulle pengafördeningen till det hivpreventiva arbetet och inställning till infektionen hos regering och riksdag då se ut?
Gaymap
