102.217 members 3.699 online
Log in Become a member
Qruiser
London 10/24
Comptons of Soho
Gaymap
Manchester 10/24
The New Union…
Gaymap
Bath 10/24
Leigh House
Gaymap
London 10/24
Happy Gay Travel
Gaymap

blog.qruiser.com
I blog on Scandinavia's largest gay and queer-community site, Qruiser. Be a member too!
En hivdivas bekännelser
1994 berättade jag i media om hur det kan vara att leva med hiv. Ett år senare headhuntad av RFSL och 1996 kom miraklet hivmedicinerna. 2008 flyttade jag till Oslo och Helseutvalget for bedre homohelse.

Brinner för öppenhet och att sy och designa mina egna kläder.

Utbildad inom NLP, ACMC Meta-Coach och Executive coach. Kurs, seminar, föreläsningar och workshop ligger varmt om hjärtat, liksom förändringsarbete och coaching av enskilda, företag och organisationer.
Categories
Latest entry
Calendar
«
Mon Tues Wed Thurs Fri Sat Sun
1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
Widgets
Bookmark and Share
Statistics
Blog id: 1045

Jag vill leva, leva, leva , leva

Rebus  (updated by Rebus)

 

Tankar på morgonkvisten:

 

Att stå inför det drastiska beslutet att välja livet eller döden är knappast något jag utsätts för varje dag. Mer vardagligt är de små medvetna och omedvetna valen. Ibland känns det som om jag inte har något val och vid närmare titt så visar det sig att jag faktiskt har det. Ibland handlar det om att rent fysiskt välja det ena före det andra eller tankemässigt välja hur jag förhåller mig till olika situationer.

Ta till exempel när väckarklockan ringer om morgonen. Jag har till att börja med valt att ställa den på 7 och inte halv sju. Sen stiger upp istället för att ligga kvar och dra mig. På med gröten, duscha, ta mina mediciner. Jag skulle ju lika gärna kunna gå till jobbet utan frukost oduschad och skita i att ta mina piller.

Men, jag gör det inte för jag har tagit ett val och vill vara delaktig i mitt liv och leva efter det jag menar är viktigt för mig. Jag gör så gott jag kan och ibland hamnar jag lite vid sidan av. En del av att vara människa.

Att leva är också ett val fast jag inte alltid tänkt så. Jag har ju inte valt att bli född och jag kan välja om jag vill fortsätta leva det liv som getts mig eller avsluta det. 1996 ställde jag mig inför det valet – leva eller sakta dö. Det var då kombinationsbehandlingarna mot hiv kom och vi som levde med viruset och ställt in oss på att dö i sviterna av aids, fick ett alternativ till döden. Det var en ny chans till ett nytt liv som knackade på dörren.

Före 1996 var det en tydlig skiljelinje mellan liv och död för min del. Linjen drogs vid den statistiska kunskapen att jag hade 10 kanske 12 år att leva.

När medicinerna kom var till en början osäker på om jag ville börja den rekommenderade behandlingen som läkarna trodde skulle ge mig ett i stort sett normalt liv. Vid första anblick kan man tycka att jag inte hade något att förlora på att ta tabletterna. Vid närmare eftertanke förlorar eller ger jag upp något när jag väljer något före det andra.

Jag valde tabletterna och därmed livet och förlorade samtidigt en som jag tyckte trygghet i att veta att jag inom ett visst antal år skulle vara död. Då visste jag åtminstone vad som väntade.  Idag är jag oerhört tacksam att jag gjorde det valet, för det finns inget alternativ när det kommer till kritan. Jag vill leva trots motgångar, kamp och ihärdigt arbete. Det är värt det.

Rädslan för olika saker styr mer än jag vill erkänna. Det har jag blivit medveten om idag på morgonen. Jag har också blivit klar över att när jag pratar om det som ligger mig varmt om hjärtat ber jag på ett sätt om hjälp. Det var det som hände idag. Jag fick hjälp och det är jag tacksam över.

Ser med spänning fram emot vad som händer framöver och i vilken utsträckning jag är man nog att utmana mina rädslor.

Tags: Reflektioner

Comments (0)  
 Report