Gaymap
| « | ||||||
| Mon | Tues | Wed | Thurs | Fri | Sat | Sun |
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
| 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
| 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
| 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
| 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||
När jag valde att vara tyst eller förneka att jag hade hiv, förminskade jag mig själv. Varje gång jag höll tillbaka, när jag inget hellre ville än att berätta, dog något inom mig. Självkänslan blev sämre, jag drog mig tillbaka från vänner och ville inte bli förknippad med andra som också hade hiv. Skam, lögner och ångest var priset jag fick betala. Det orkade jag inte leva med.
Ärlighet
Med öppenheten blev jag stegvis ärligare. Det gav mig bättre självkänsla och ökat självförtroende. Ärligheten ledde till att respekt och acceptans från andra. Det var många som tyckte att jag var modig som tordes berätta. Jag svarade att jag inte var modig, bara rädd.
Avsståndstagande = rädsla
Rädslan för öppenheten lurade mig att tro att ”hivgarderoben”, där tystnad, ensamhet och isolering härskade, var sättet att hantera mitt liv med hiv på. Att sitta därinne var värre än att möta avståndstagande. Under mina drygt 20 år som hivpositiv har jag lärt att avståndstagandet inte är något annat än tecken på rädsla. Det har egentligen inte så mycket med mig som person att göra.
Rädsla förder negativa tankar baserade på vad vi tror
Öppenhet handlade för mig om ärlighet och att inte ljuga mig full och tro på negativa tankar och historier som dök upp i min skalle. Det handlade om att bita huvudet av skammen som tärde på min självtillit. Det innebar att försonas med det faktum att jag hade en sjukdom som innebar en plågsam och förnedrande död. Trots eller kanske på grund av att Hiv är att betrakta som en allvarlig behandlingsbar kronisk infektion lyser vi som har hiv med vår frånvaro. Eller är det så att öppenheten äger rum mellan fyra ögon på medarbetarsamtalet med chenfen, före vi haft sex eller över en kopp kaffe med föräldrar och vänner?
Korten på bordet
Öppenheten hängde tätt samman med att förlåta mig själv för att jag fick hiv. Det handlade om att tillåta mig att sörja, gråta som fan och få vara ledsen. När jag kommit så långt, ja då kunde jag också steg för steg stå för att jag var hivpositiv. ch det rörde vid mina värderingar, vad som är viktigt, nämligen ärlighet.
Öpenhet är bra men kan vara tufft
Det har gått bra för mig i öppenheten, därmed inte sagt att det alltid gått på räls och att alla stått med öppen famn och tagit emot mig när jag berättat. Jag tror vi behöver påminna oss om våra strategier och prata om hivet och kondombruk, innan vi laddar upp varandra med för mycket love, kärlek och amore.
Osynlighet späder på fördomar om personer med hiv
Hemligheter och faror som inte ögat kan se, skapar rädsla, som föder avståndstagande och distans, som leder till förakt och utanförskap. Öppenhet och dialog är en del av lösningen.
Våga fråga
Jag vill uppmana er att ställa frågan "Har du hiv?" nästa gång du raggar eller blir uppraggad. Undgå att ta ett nekande svar som intäkt för att köra utan kådis. Och fundera på de bakomliggande orsakerna till varför det är viktigt respektive ointressant med att känna til sin partners hiv-status. Släng in en kommentar i bloggen 
Genom att ställa frågan tillräckligt många gånger och göra det för att få ett avslappnat ligg och inte för att slippa ligga, då har du iallafall hjälpt en möjlig hivpositiv man eller kvinna på traven.
Det är lov att bry sig och öppenhet vinner.
Tags: Ny med hiv
